Jag läser om raserna och försöker tänka ut vilken som passar min situation bäst. Tänker även gå och kolla på raserna jag väljer mellan för att få en bättre uppfattning av raserna.

Tidigare har det ju varit ett familjebeslut, där mina föräldrar haft det stora ansvaret, och jag i princip bara fått säga "jajaja, ge mig en vovve!" :) Men nu, ett antal år senare, ser situationen annorlunda ut. Jag har det senaste året funderat på hund, och då har jag både läst på om olika raser, och funderat över vad som skulle passa in här. Jag är ganska säker på vad jag vill ha, och nästa steg skulle då vara att hälsa på hos uppfödare etc för att bekräfta att man valt rätt och hitta någon man kan tänka sig att skaffa hund från. Nu bortser jag helt från att min sambo inte är fullt så säker som jag är, och att tidpunkten för denna hunds intåg ännu inte är bestämd på något vis. ;) Men det skulle inte heller vara omöjligt för oss att ta hand om en hund vi s.a.s snubblat över, om det är en hund vi kan få reda på lite fakta om och en ras vi känner till något. Men då är just snubblandet den stora faktorn, meningen är att allt ska vara välplanerat och genomtänkt.

#2 Apropå snubbla, ett bättre uttryck än ramla;)) så känner jag en dam som alltid haft sådana djur. Hon ser en speciell mening med att de kommer i hennes väg. En gång blev det en liten gris som hon födde upp med flaska.

#1 Visst är det bra att läsa rasbeskrivningar men de är nästan alltid enbart positiva. Det sägs inget eller lite om rastypiska sjukdomar. Genom Agrias statistik kan man få veta skadefrekvens och vilka raser som har låg premie. Det är en bra vägledning vad det gäller sundhet. Tänk också på att de största raserna åldras fortare, 8 år är oftast maxålder medan flera mindre hundar kan bli nästan dubbelt så gamla.

Jag köper inte hund efter sjukdom utan efter mentalitet.

Jag läser om rasen, vilket betyder att jag läser ALLT om rasen. Jag går knappast o köper en hund efter att ha läst om rasen i en rasbok!

Jag läser så mycket jag kan om den/de ras/raser jag är intresserad av, vill träffa flera olika representanter för aktuell ras/raser, försöker fundera ut om rasen är lämolig för mig och min livsstil, pratar med uppfödare och gärna även andra ägare av den rasen/de raserna.

Sedan väljer jag ut en uppfödare jag trivs med, försöker träffa uppfödaren innan valpar föds, och sedan vill jag helst få möjlighet att fortsätta besöka uppfödaren under valparna uppväxt.

Jag har visserligen ingen hund just nu, men det är detta tillvägagångssätt jag föredrar. Måste samtidigt erkänna att det har hänt, med både hundar och andra djur att jag bara har snubblat över dem och tagit hand om dem.

Detta är också vad jag, om jag skulle ha varit hunduppfödare (är uppfödare, men inte på hund) skulle vilja att mina presumtiva valpköpare var.

/Carola

Polyanna: Ja visst är det lite speciellt med djuren som bara kommer oplanerat. :)
Förtydligar "att läsa på om rasen" för mig innebär både böcker, rasbeskrivningar, fakta på nätet, forumsvar och allt där rasen så mycket som nämns. Då dyker nog det negativa också upp förr eller senare, sedan får man sålla lite och börja välja. Dessutom vill jag att en uppfödare jag köper av är ärlig, såväl gällande de positiva som de negativa sidorna. Det ska vara i deras intresse att hunden får ett bra hem hos mig, och jag vill känna att jag kan komma tillbaka med frågor etc vid behov.

kemikal - Precis.

#6 Hej Hera! jag antar att när du fastnat för en ras genom att läsa om den så vill du också träffa den live. På en hundutställning har man chans att se väldigt många raser och även snacka med ägarna/uppfödarna. Man kan även lägga märke till hur hundarna uppför sig generellt, vid vissa ringar är det faktiskt stökigare än vid andra;))

#5 Vad menar du med bra mentalitet? att föräldrarna är mentaltestade borgar inte automatiskt för att din valp blir bra, det beror lika mycket på fortsatt uppfödning-miljö, vilka erfarenheter valpen får med sig som präglar den för livet.

Visst är sundhet och ett långt liv viktigt och ett + i alla fall?

#8 Hej kemikal! Blir nyfiken på vilken ras du går och drömmer om:)) Kan man få veta?

Du kan nog vara ganska lugn för att de allra flesta uppfödare är öppna om sina raser. Alla borde naturligtvis vara det, men ev. rastyypiska sjukdomar är kanske inte vad de allra först berättar om. Så fråga!

En av mina katter bestämmer. Han accepterar bara schäfer.

Polyanna: Jovisst får man det :) Det är den ståtliga irländska varghunden.
Precis, en uppfödare som inte alls vill prata om sånt är en skummis, tycker jag. Men visst förstår jag om man vill framhäva de positiva sidorna, lite säljaranda ska man väl också ha som uppfödare ;)

Solveig: Cool katt, det är så det ska vara :D Har han några speciella orsaker till preferensen?

Aha, ja nog är de ståtliga alltid. Hundsport hade för ett par år sedan en ägare som kåserade i flera nr om sina 2 varghundsflickor så jag tycker nästan jag känner rasen genom dem;))

#13 Han var kanske schäfer i ett tidigare liv

Nej det är mycket enklare. När han kom till huset som en litet knyte gick han omkring och grät. Svarta katt som redan bodde hos oss gick fram och gav honom en tass över örat. Då kom den gamla schäfern Fanny som vi hade då och slickade och tröstade honom. Efter det tycker han om alla schäfrar men fräser åt andra raser.

Polyanna: Aha. Jag har läst på ett par vovvars hemsidor, det är intressant att få "träffa" individer också och inte bara läsa allmänna beskrivningar.

Solveig: Vad gulligt :)

#17 Aha, igen;) katten är alltså uppuxen med schäfer, inte konstigt då att han "bara gillar" den rasen, det är ju den han känner igen!  Jag hade en gång en perserkatt som kom till oss som unge. Min Schäfertik ville gärna vänligt bekanta sig med honom, det fick hon så småningom och de blev bästis. Sedan levde katten farligt för han trodde ALLA schäfrar om gott och höll på att skrämma slag på en tant som kom med sin schäferhane i koppel när katten helt orädd stegar fram till dem och stryker sig mot hunden som blev så paff att den inte reagerade alls. Tursamt nog.

Hejsan…

Alldeles ny här på forumet.
Men inte vad gäller ägarskap av hund.

Men till saken.
Vad jag just nu ägnar mig åt i sökandet efter en ny hund är att:

Nr 1. Rannsaka mig själv.
(man kan inte göra detta nog så många gånger. Varje nytt ägarskap är en ny utmaning fyllt med nya erfarenheter) 

Hur mycket tid kommer jag hinna lägga ner på min hund? 
Hur   ser min framtid i allmänhet ut vad gäller boende, inkomst, fritid?
Kommer jag kunna ta hand om denna hund utan att behöva lämna den ifrån mig?  (detta är inget alternativ för mig som djurägare. Har man ett djur skall man värna om detta i alla lägen. Har aldrig lämnat ett djur)
Kommer jag kunna finansiera mitt ägarskap (leksaker, mat, veterinärbesök, försäkringar, ägarskapskurser osv osv)

Nr 2. Rannsakar mitt ägarskap

Är jag rätt person för att ta hand om en hund?
Varför skaffar jag denna hund?
Vad vill jag få ut av ägarskapet?
Skall hunden användas till? jakt/träning/sällskap osv osv.
Är jag psykiskt mogen att åter ta en hund i mitt beskydd eller försöker jag ersätta en kär gammal vän vid namn Cecc?

Nr 3.  Rannsakar hunden

vilken ras är jag ute efter och vilka egenskaper söker jag?
Kommer hunden klara de mål jag satt upp för den?
Vad finns det för typiska rassjukdomar?
Vill jag ha en hund som är mycket framåt och drivande eller en mer tillbakalutad attityd?

Nr 4. Checkar kennlar

Är detta en kennel jag känner väl inför?
Kommer jag kunna ha ett fortsatt samarbete med kenneln?
Följer kenneln SKK:s riktlinjer?
Hur väl känner dem sina hundar?
hur mår hundarna i allmänhet?
Är ägarna kunniga inom sitt område?

Några av de frågor jag ställer mig och för tillfället försöker besvara =D

#20 Väldigt bra skrivet :) En checklista för alla som funderar på att skaffa hund.

Jag tycker att man ska med familjen ska diskutera aktuella raser. Allt från vad det är för hund (vall, fågel, drivande, sällskap, vakt osv) till hur aktiv den ska vara.

Jag håller med Polyanna om att få raser skriver om sina defekter… Nu när jag håller på att söker efter raser som ska passa en bekants familj så har jag bara hittat EN ras som det står att de ska röntgas och ögonlysas.

Vi själva åkte runt och tittade på en massa hundar innan vi skaffade Rasmus. Jag ville ha Labrador eller Spaniel och min sambo belgisk vallhund och hans dotter Border Collie. Vi ville INTE ha en valp utan en unghund. Vi tittade nog på ca 5-7 st innan vi hittade Rasmus. Jag är lite negativ att skaffa för aktiv hund. Jag vet hur det blir… Vi hade planer på både sök, bruks, lydnad och agility, men det har det inte blivit. Men Rasmus blev iaf den perfekta för oss! Han är 50% labbe, 25% border och 25% bearded. Han ser ut som en mindre labrador. Jag vet att det inte är jättebra med en massa olika raser i hundarna men HAN är perfekt för oss.

Än så länge så har han inte visat tecken på defekter… Men det sägs ju att blandisar många gånger är friskare, men de borde ju bero på vilka raser den är korsad med. om man har två raser där båda har ögonproblem så kan det ju inte bli bättre bara för att det är en korsning!

Vi har även haft valpar efter Rasmus. Vi ville sälja till aktiva hem med mycket utevistelse. Personer över 18 år och helst haft valp innan, åtminstone hundvana. Inte till arbetslösa så vida de inte hade tänkt att vara det i 10 år till…

När vi sökte efter köpare så ville vi hellre sälja på prov/lämna ut på foder ett tag och få tillbaka valpen än att den flyttade runt och såldes hela tiden. Vi fick bara tillbaka EN valp. Och den var inte ens såld med ett sånt kontrakt….

Kontrakt vill jag ha. Där det står det mesta om hunden. Allt från stam, född, chipnr, vetbes, avmaskad, vaccinerad, vad den ätit för foder osv. Att den ska vara chipmärkt och veterinärbesiktiad som valp tar jag för givet.

Jag vill också kunna följa kullen så valpträffar minst en gång om året är önskvärt (vi har än så länge haft två under ett år). Jag vill också att man som valpköpare ska kunna kontakta uppfödaren med frågor allt från foder, vaccineringar osv.

Jag har funderat länge på att skaffa hund igen och under den tiden har jag funderat, jämfört, pratat med andra hundintresserade osv. Jag tänkte helt enkelt vara jättenoggrann vid val av ras, uppfödare mm

Sedan, för snart två månader sedan, blev jag tillfrågad om jag ville ta hand om en 10 månader gammal blandrashund som ägaren inte längre kunde ha kvar p g a allergi! All pladering ut genom fönstret *ler*

Nu sitter jag med Ängla, en mix av Boxer och Schäfer, och är jättenöjd och glad! På torsdag fyller hon 1 år.

// Thomas

Jag tänker igenom mina val noga. Rör mig mycket på utställningar och bruksprov för att lyssna och lära. Mycket lär man sig genom att stå och lyssna när andra pratar.
Tar kontakt med SKK, ber dem om en lista med uppfödare, ringer runt. Pratar, och så pratar jag lite till. ;-)
Och så fortsätter jag och luskar tills jag hittat rasen för mig.

I mitt fall så ska jag kanske snart börja luska igen, fast denna gång efter rätt uppfödare bara. ;-)

#24 Och det är ju sådant som kan hända :)

Har man noga funderat i genom sina önskemål, kunskaper och möjligheter, så är man inte heller lika oförberedd om en nödställd hund skulle hamna i ens väg. Då kan man titta på sina funderingar och bestämma sig för om man kan frångå sina planer något, utan att ge sig in på något orealistiskt.

Har golden och labbe. Jag har gillat dessa raser sedan jag var liten, så när vi flyttade så vi kunde ha hund blev det som det naturliga valet.

Ja, självklart försöker man hitta den mest optimala hunden efter ens behov, vad man vill ha hunden till och varför.

Läsa, titta på internet, åka på lite utställninger, prata med hundfolk.

Jag snublade över den hund jag har idag och hon är underbar, inte något vi alls tänkt oss. Men det vart så bra så, passar perfekt med barnen. Fast frågar man dottern så skall vi nästa gång ha en lekigare hund, det är väl det man kan sakna ibland.

Det viktigaste tror jag var när vi snubblade över henne var att vi redan hade planerat hund och det var väl genomtänkt men inte så snabbt och den rasen, men kan man hjälpa en individ så…

*ler…. jovisst.. första hunden… köpt  för 500:- blev en fullständigt underbar hund, en äkta blandras!! SÅÅÅ underbar, världens snällaste, goaste finaste vovve, snäll mot allt och alla, och han var verkligen hund som vi "snubblade" över. Han var helt suverän i skogen som eftersökshund, och skulle jag få tag i samma blandning, skulle jag inte tveka!,

 När han var 7 år, köpte vi vår andra hund, efter noggrann koll, en renrasig drivande jakthund, köpt under konstens alla regler, tjusig stamtavla och hög prislapp, och han är precis lika älskad som den äldre hunden. Dom två kompletterade verkligen varann. tyvärr så tvingades vi ta bort den äldre hunden för en tid sen, och den "lille" vill inte bli glad igen, så nu funderar vi på en ny polare till honom, men vet inte om det blir en blandis igen (en hund blir ju för det mesta vad man gör den till, inte alltid, men oftast) eller en renrasig. å andra sidan kan man ju inte köpa ny hund vart 7-de år… eller så kan man det…

Vad jag mest funderar över och går efter är om den skulle passa i min grupp med hundar och om jag har intresse över för den sortens hund . Skall ju vara en hundras jag har eller är intresserad av , men ibland så kan det falla in en jourhund som ej stämmer med de övriga och dessa brukar jag kunna hitta ny hem åt förutom min sista jourhund Dama som blev kvar, men hon har en likhet med mina fågelhundar förrutom sin höjd som är något mindre. Men nu har jag fullt hus och engagerar mig på annat sätt och har ju tre fågelhundar att träna så tid för jourhundar finns ej. Men jag kan ju ha kontakt via nätet och telefon med hundägare och pröva ge lite råd

#24 Härlig solskenshistoria  Ibland griper ödet in på ett positivt sätt, bara att gratulera!