Passitivitet/filtträning, stanna (i både sitt, ligg och stå) samt kroppskontroll/pallträning är bra grejer oavsett vad planen är senare, tycker jag 😊

Impulskontroll och passivitet. Helt enkelt att lära sig att vänta. En annan grej som jag tycker är bra är att lära hunden att inte gå över en väg själv. Vi hade en hund som ibland blev rädd för barn när vi var uppe och lekte i en park (vi tränade typ som agility runt klätterställningen när det var tomt på barn, men ibland kom det en hel klass ganska plötsligt så hon blev rädd) och sprang hem över en väg (väldigt liten och glest trafikerad av långsamma bilar). Så jag började med rutinen att hon skulle sitta fot bredvid mig och få en godis före och efter varje väg, för att programmera henne att alltid stanna när hon kommer till en väg. Tanken var också att om hon någon gång skulle vara "på rymmen" (snarare vilse och förvirrad i hennes fall) att hon inte skulle springa rätt ut i en trafikerad väg utan haja till och i alla fall se sig om om hon var tillräckligt programmerad att trotoarkant betyder vänta+godis. Som tur var behövde vi aldrig se om den situationen fungerade, men hon slutade springa hem när hon blev rädd för barnen (som hon älskade om dom inte kom för hastigt) och väntade på mig före vägen.

Stadigt sitt och ligg, passivitetsträning, (socialträning och miljöträning självklart). Sen beror det på om du vill träna något i framtiden. Tex lydnad, börja lägga grunderna för fot, apportering osv. Alltså grunder för det mesta är bra, så kan man utveckla allt senare. Öva mycket ”onödiga” tricks, det skapar en bra relation mellan er och visar för valpen att det funkar bra med samarbete. Jag övade in vacker tass på båda tassarna, sitt fint, prata, snurra, slalom mellan benen, (halvt) rulla, ligg, osv.

Att lära sig att kommunikation och kontakt med dig utomhus lönar sig och är roligt. Vandra inte bara runt som en tråkig stolpe som kopplet sitter fast i. Ha med jätterolig leksak och supergott godis för att kunna belöna och leka. Var rolig, var impulsiv, var oförutsägbar och lek med valpen så att du blir en rolig resurs ute. 

Försök att inte använda kopplet för att dra, stoppa och styra hunden hela tiden, utan prova att lära in kommandon istället. Ett "Nu går vi"-kommando istället för att bara dra bort den från spännande fläckar och dofter blir mycket tydligare för valpen och den förstår vad du menar och vad den ska göra. Att bara bli bortdragen från det roliga "med våld" hela tiden utan att förstå varför är väldigt frustrerande. 

Ju mer hunden förstår vad du vill och förväntar dig av den, desto bättre. 

Att lära hunden att fråga om lov innan den får dra iväg och göra något kan också vara extremt användbart. Vänta innanför dörren tills du säger varsågod, vänta på maten och söka ögonkontakt innan du får ett varsågod, sitta vid sidan och vänta på varsågod innan han får springa och hälsa på en person eller hund. Det är några sätt att träna impulskontroll på. 

Fler inkallningsord. Det är jättelätt att slita ut "hundens namn, kom" speciellt när dom är unghundar och har en tendens att lyssna lite sämre. Jag har ungefär tio olika inkallningskommandon som jag växlar mellan och alla fungerar lika bra. 

Lära sig avbryta det den gör, hur roligt det än är och komma när du ropar. Det är väldigt svårt, men väldigt värdefullt. En bra inkallning är grunden. Jag börjar träna det när valpen leker med andra hundar. När det blir en kort paus i leken, om så bara ett par sekunder där leken pauses och valpen tittar upp eller verkar distraherad från den, då kör jag en inkallning och blir världens roligaste med leksak och supergott godis. Ofta springer jag även iväg också för att försöka "dra" med mig valpen (om valpen är lös, aldrig springa på det sättet om valpen är i koppel). Kommer den så får den tonvis av beröm och belöning och sen får den direkt springa tillbaka till andra hunden och leka igen. 

Kommer den inte försöker jag bara igen när nästa tillfälle ges. När det sitter börjar jag försöka med inkallning på samma sätt när leken börjar lugna ner sig, men innan det blir paus. Sedan höjer man långsamt svårighetsgraden. 

Med min nuvarande hund, som snart är två år och har tränat det här sen han var liten, kör vi en svår variant ibland. Jag tar hans favoritleksak, leker med den så han går igång ordentligt och sen kastar jag iväg den. När han är halvvägs fram så kör jag en inkallning. Han stannar varje gång, vänder och kommer tillbaka till mig. När han gör det får han tonvis med beröm och därefter springa och ta leksaken. Sen leker vi och har superkul en liten stund efteråt. 

Alla träningsmetoder funkar givetvis inte på alla hundar, men jag tänkte att jag kunde ändå dela med mig lite av det jag gör med mina valpar. 🙂

Nästa gång ska jag nästan bara fokusera på detta med min valp:

Inkallning
Kontakt
Ensamhetsträning
Miljöträning/socialisering
Passivitetsträning

Samt lägga en bra grund i spår.

All form av lydnadsträning/tricks/sånt skulle jag göra om jag eventuellt hade rejäl tid över efter allt detta.. Jag har insett hur värdelöst det var att typ nöta fotgående med en liten valp istället för att fokusera på att bara kunna hålla kontakt i situationer med störning. Lydnadsmomenten kan man träna in lätt senare om man har en hund som lyssnar och kan hålla kontakten med en..

Bra tråd denna, flera fina råd, men jag skulle vilja lägga till ett.

När valpen får en liten portion mat, ska den naturligtvis inte börja förrän du sagt var så god, men jag brukar sen lägga till lite mer mat, så att hunden tidigt lär sig att det bara är bra om någon "rotar" i maten när hunden äter. Kan var mycket bra.

#6 Tycker det är….bra till viss del det där. Men samtidigt tycker jag att hunden ska få veta att har den fått mat så får den äta och ha maten för sig själv utan vidare. Att lägga till mer mat är inte fel tycker jag, så egentligen är jag inte emot det du säger! Men jag har svårt för dem som menar att man ska träna genom att gå och ta matskålen från hunden och hålla på så  (vet att du inte skrev det, bara för den som läser!).

Vi hade tur att vår snälla rottweiler hade lärt sig detta, när vi var bortbjudna till några, som inte var vana vid hundar och gav henne lite gott på en tallrik och upptäckte att något skulle ändras och hjälpte vovven. Inte alla hundar klarar av när någon rotar i deras mat.

#6 Också väldigt bra för att kunna ingripa om man ser att hunden är på väg att äta något farligt! Har man en hund som inte blir sur av att man rotar i maten kan man fiska upp det farliga och ge en godis istället.

#8 Det jag menar är att om man har otur så kan en sån "träning" slå fel och leda till en hund som försvarar sin mat från den som ska rota i den hela tiden, också. 

Sen skulle jag inte säga att man är säker i den situationen du beskriver för att hunden är van vid att du rotar i maten. Kan lätt tänka mig att många hundar kan vara helt OK med att deras ägare rotar i maten, men inte en främling.

Jag menar inte att det är fel tänkt, men jag tycker ofta det är fel när folk har en sån falsk säkerhetskänsla med sina hundar. De är övertygade om att deras hund aldrig kan göra nått alls mot nån  - ända till den dag där det händer nått och då "kan de inte förstå det för den har ju aldrig gjort nått sånt förut".

Det bästa vore om folk (mer som förr) lärde sig att hundar är djur och inte gosedjur som "man ska kunna göra vad som helst med".

#10 Människor är som de är. Det kan vi sällan ändra på. När något oförutsett händer är det bra om man som ansvarig hundägare har gjort vad man kunnat för att förhindra att människors obetänksamhet ska leda till tråkigheter för min hund.

#11 Oj, spännande åsikt. Tror detta blir för mycket OT dock, så ska lämna det därhän.

Självklart ska man träna sin hund. Men samtidigt är det minst lika viktigt (nej, mer) att tex uppfostra sina barn att behandla djur korrekt. Ej heller fel att instruera vänner och bekanta. Ingen tänker på det här viset med sin häst, tex - "jag måste träna min häst så att människor kan göra vad som helst mot den utan att den reagerar överhuvudtaget". Jag tror det blir en viss hybris i att tro att det är möjligt.

Återigen, det betyder inte att man inte ska träna sin hund att klara av olika situationer, klart man ska det. Men jag bara betonar att man ska därmed inte anta att den kommer klara av alla situationer oavsett vad.

Jag har själv vänner vars släktingbarn blev biten av en sån där supersnäll hund (ägd av en vän till familjen) som är så fin och snäll. Men den hade inte varit med om barn som under noll övervakning från de vuxna antagligen kastade sig på hunden för att krama den eller nått i den stilen.

Jag hade tur när min nästan vuxna rottweiler var i staden och gick med oss under järnvägen i en kulvert och två dagbarn kom hoppandes i motsatt riktning långt framför sina vårdare, som inte brydde sig om att barnen plötsligt ändrade riktning och överföll vår hund, som inte hade en chans att komma undan.

#13 Om det där skulle hända mig och min hund skulle jag med största sannolikhet behöva "överfalla" dagbarnen först och stoppa dom innan dom kommer fram till min hund. Om jag inte har möjlighet att skicka iväg honom åt något håll för att undvika dom. Han kommer nämligen bli så hysterisk av glädje att han riskerar att tackla omkull dom och göra illa dom av misstag när han vräker sig över dom för att älska dom med hela sitt hjärta. 🤦‍♂️

Han har inte ett elakt ben i kroppen och han älskar allt och alla, men han är fullständigt omedveten om att han gör folk illa i sina "kärleksattacker," oavsett om det rör sig om barn, vuxna eller äldre. 

Med andra ord kan det vara jättebra att, om möjligt, lära sin valp att man är lugn och försiktig runt barn. Om man har möjlighet att träna med hundvana barn som vet hur man beter sig runt valpar och hundar, givetvis. 🙂

Barn som rusar runt hunden/valpen, springer och skriker hysteriskt får tyvärr ofta motsatt effekt, så det är bra att vara noga med vilka barn man utsätter den för och ser till att barnen förstår hur viktigt det är att ta det lugnt runt valpen.

#14 det där är ju värt att tänka på. Egentligen kan ju en glad stor hund som inte tar det lugnt runt en liten unge möjligtvis skada barnet betydligt mer genom en tackling än en liten ilsk hund som kanske biter barnet. Så det handlar inte enbart om snällhet och hur de gillar människor/barn eller inte.

#13 Jag skulle aldrig låta barn springa fram och hoppa på min hund.

#13 Jag skulle aldrig låta barn springa fram och hoppa på min hund.

Inte jag heller om jag har en rimlig chans att hindra det!

Jag lät dem inte! 😡

#15 Åja, verkligen. Ett varningsbett eller nafs är en sak, men att tacklas omkull kan sluta riktigt illa (precis som när man ramlar). Samt 25 kg hund som hoppar, klättrar på en, försöker slicka i ansiktet och öron, halvt kryper/halvt tacklar upp i famnen på en för att bli klappad men klarar inte av att vara still för han är så exalterad så han hoppar upp på axlarna och börjar slicka i ansiktet igen..

Han har gett mig fläskläppar, blåmärken över hela kroppen, rivsår, stukningar på massa roliga ställen, lindriga ögonskador och klivit på tår med sin fulla vikt och nästan krossat dom. Och allt han vill är att dyrka en och bli klappad. Det är inte lätt att vara hund alltid. 🤦‍♂️

#17 Skojar nu lite men: Det ska väl vara fördelen med barn då. Min hund behöver inte hoppa på dem för att slicka dem i ansiktet.

Nu ska jag sluta med OT. :)

Att vänta på tillåtelse är det absolut första alla hundar får lära sig här. Tillåtelse att gå ut genom dörren, tillåtelse att ta sin mat och tillåtelse att hoppa ur bilen är det allra viktigaste som vi håller stenhårt på här.  Kan hunden detta är det väldigt lätt att papplicera på andra situationer också, t ex att hoppa upp i soffan när man är på besök hos någon eller liknande.

Tack för all input allihop! Och helt okey med lite OT, alltid intressant med lite diskussion 😁