Vi hade två hannar och en tik (den ena är nu två år, och den andra var född -02 men gick tyvärr bort för några månader sedan.)

Totte - den äldre - var väldigt snäll, och brydde sig inte mer om Jappe än han brydde sig om Tassa, förutom att han var lite mer tålmodig med Jappe, och uppvaktade Tassa mer.

Men när Jappe 'crossed the line' så var Totte väldigt tydlig med att korrigera det. Annars brydde han sig inte så mycket, Jappe fick härja på så länge han höll sig undan från Tassa och inte var för på.

Jappe var väldigt busig och ville helst busa, men lite nu och då testade han gränserna. Ibland försökte han dominera Totte, och fick då en rejäl utskällning till svar, och så var det bra med det.

Ingen av dem var kastrerade :)

Tack för svaret! Ser fram emot fler svar :)

Har jag haft i olika konstellationer utan problem, även med tikar, dock aldrig mer än 1 tik.

Sist gick det illa, 2 seniorer, en kastrerad o en med Malignt lymfom, nykomligen på 10 månader gav sig på den sjuka hunden.

Har just nu 2 hanar, dock de är fortfarande unga ännu då äldsta är 9,5 månader och yngsta 13 veckor. Men de fungerar jättebra ihop än så länge.. Det har blivit så att äldsta tar hand om yngsta hela tiden, ser till att han inte gör något "fel". :)

Har två okastrerade hanar, 10 år och 6 år. Inga större problem bara det att de började att ryka ihop ibland efter att alla i familjen utom min pappa hade varit bortrest i 1 månad. Men nu händer det väldigt sällan.

Har haft två okastrerade hanar, födda bara tre veckor från varandra. (Dock införskaffades den andra vid femton månaders ålder.) Först min mammas hund, en sheltie, och så min whippet. Whippeten bestämde helt klart, då sheltien, Mimas, är väldigt "låg". De lekte jättebra och det blev aldrig bråk, förutom de första veckorna då whippeten inte ville att Mimas skulle vara i soffor och sängar (men där sade jag åt whippeten på skarpen, det är inte hans jobb att säga vem som får vara var), och man fick hålla koll vid matning. Whippeten hade en tendens att bli färdig fort och sedan gå över till Mimas matskål, och då blev det bråk. Men i övrigt var de helt välfungerande. Lekte, promenerade och levde tillsammans.

Vi har enbart hanhundar i vårt hus, sammanlagt 15 st.

(De senaste valparna kom i torsdags, börjar tuffa till sig)

De vuxna hundarna och de större hundarna är väldigt lugna. Boris 5 år är äldst och bestämmer över de andra, men vi bestämmer över Boris och alla andra, förstås. En av de nyaste valparna är det hittills inga problem med. Maltesern Bobby och den lille nya yorken är väldigt lika i temperament , alltid först framme och först ute. (Yngst)

Jag har en tydlig känsla av att hanhundar är schysstare än tikar. Våra hundar är alla väldigt "snälla". De äldre uppfostrar de yngre. De två nya yorkvalparna släppte jag in först i huset, så de kunde nosa omkring och känna sig något så när "på plats" innan vi tog in de äldre.

De måste ha gott om plats, somliga gillar mer att vara för sig själva, som t.ex. Boris.

Alla måste ha sin speciella tid med husse o matte. Och tid att vara tillsammans.

Småhundar behöver mycket mer motion än man ofta tror.

Det, som kan ställa till bråk är att få mat, kan hos oss inte stå framme jämnt. De äter olika foder och vissa kan äta upp de andras mat. Vatten har de alltid tillgång till naturligtvis.

Massvis med leksaker. Boris bryr sig lyckligtvis inte om leksaker.

Eftersom jag har många pälshundar måste/bör de kammas dagligen. Tandborstning , kloklippning o.s.v. men det gäller ju alla hundar.

Men sammanfattningsvis gäller det att vara bestämd och konsekvent mot ALLA hundar, men hanhundar är oftast "ärligare", kortvariga "diskussioner", sen är det ok. Inte långsinta.

Boris

Jag har två hanar här hemma =) En blandis grabb (schäfer/dalmatiner/rottis) på 3 år och en dobermann hane på 10 månader, de har inte gått ihop så länge men det funkar än så länge bar :) Båda okastrerade

Jag har två okastrerade hanar som är två och åtta år. Det har fungerat super från första stunden och de har aldrig bråkat. Hundarna kan äta från varandras matskålar, tugga på samma ben och leka med samma leksak. Den som är två år är väldigt snäll mot alla hundar så den äldsta har aldrig behövt "sätta några gränser".

Min erfarenhet är att det är mycket lättare att ha 2 hanar ihop än 2 tikar….

Jag har två hanar som inte är kastrerade och jag ser inga problem alls. Den ena har dessutom parat några tikar men är ändå snäll🙂

Jag har två hanar, en är 2 år och den andre 6 månader. Valpen väger dubbelt så mycket som den vuxna hunden och nu när han har börjat testa gränser är det inte helt lätt alla gånger. Valpen leker hårdhänt så den vuxna vill inte vara med. Tyvärr är det sällan valpen backar själv utan jag får gå i mellan. Tror dock inte att det har så mycket med könet att göra. Valpen är tryggare i sig själv, så förmodligen tar han över som ledare när han blir äldre. När han har lugnat ner sig tror jag de kommer funka bra ihop.

Mycket beror även på ras om det generellt brukar fungera med flera av samma kön. I vissa raser förekommer mer könsaggressivitet än i andra🙂

jag har finska lapphundar kan jag tillägga då som är rätt kända för att kunna vara aggressiva mot andra hanar