Jag skaffar också valp i sommar med min sambo, har inget sommarjobb så det blir självklart att jag tar största ansvaret. Är lite orolig att våran valpis bara kommer att ty sig till mig och att sambon känner sig utanför liksom:/ någon med erfarenhet får jättegärna skriva!! Bra forum:)

Jag är singel så vet inte hur det är när man har kärleksrelation. I början är det tufft, såklart. Och det måste man vara medveten om.

Det jag däremot har märkt är att min värld vänt upp och ner. Folk jag umgicks med innan passar inte längre mig, dom har inte förståelse för mig som hundägare och mitt nya liv så dom fick jag säga hejdå till tyvärr. Dom passade inte mig och mitt liv helt enkelt. Dom ville festa och liknande, göra saker man inte kan med en valp direkt och ja.. jag valde såklart Molly före dom för jag har helt enkelt hittat min ''sak'' i livet och det är hundlivet, det passar mig så bra.
Träffar mitt ex då och då, senast alldeles nyligen, eftersom vi är vänner men nej.. det passar inte in. Han såg henne som ett hinder redan innan jag fick Molly så jag känner mig mer ivägen och sådär och jag är inte den jag var för 7 månader sedan.

Men det är så individuellt. Jag har ju ägnat hela mitt liv åt Molly och kommer alltid göra och då behöver jag folk med liknande intressen och som accepterar det hela liksom :)

Jag tror inte att han blir utanför, han kommer väl fortfarande vara delaktig även fast han jobbar? 🙂 Han kommer nog vilja umgås med både dig och hunden samtidigt, det är svårt att inte vara med en valp i början haha.

Valpar är ju som bebisar, sover väldigt mycket så ni kommer få tid tillsammans ändå.

#3 Molly sov inget om dagarna.. jag hade en extrem valp. Ingen bra första hund brukar jag säga då hon var stressad och uppjagad när jag fick hem henne. Har arbetat som tusan med henne.

Vill inte skrämma TS men alla valpar är olika, som med allt annat.

Min sambo kände sig lite åsidosatt i början när vi fick hem valpen. Dock får man tänka på att valptiden är ju så kort och man får försöka få den andra/andre att engagera sig också, kanske genom att leka med valpen eller att man går ut på upptäcksfärd tillsammans :)

Så länge du låter honom vara delaktig blir det inga problem.
Man glömmer inte sin kärlek bara för att man får en valp, men man måste komma ihåg att den som träffar valpen minst måste få ta del av matning, rastning,, träning lek och mys för att få en bra relation till hunden.

Jag och min sambo skaffade hund, eller, jag skaffade hund och min sambo gick med på det.

I början var de ju jag som var hemma med valpen och höll på mest med henne. Men jag var noga med att låta honom ge mat och ut på kiss och bajs-rundor, sånt som han "klarar av" ;) HIHI

Mest för att han aldrig haft djur, och måste få känna sig lite delaktig och "duktig". Jag berättade mycket om hundpsykologi och visade honom böcker jag läste, till sist blev han nyfiken och följer idag alltid med på hundkurser och älskar våran hund - han skulle inte vilja vara utan henne.

Han har till och med börjat spåra tillsammans med henne :)

Tyra och min sambo har en jättefin relation, hon älskar att krypa upp i knäet på husse och ser honom som en stor trygghet.

Så det viktigaste är att hunden ser partnern som en trygghet, stabil och snäll. Och sen om de vill hjälpa till med lite uppgifter är bara kul.

men hade han inte varit så intresserad av hunden hade nog våran tid tillsammans blivit mindre, såklart :)

#7 Ja, tror att båda partner måste vara lika intresserad av ens hund.. annars blir det pannkaka. Det har jag märkt när man pratar med killar över nätet. Folk som ser en hund som problem säger oftast ''är hon rumsren?'' och folk som ääälskar hundar säger ''ååååh, vilken fin hund!'' 😛

Att båda har ett hund-intresse är viktigt.

Jag skaffade hund, min sambo tyckte hunden va söt och kunde gå ut och kissa honom och leka lite men resten av ansvaret var mitt. Klart jag fick mindre tid för honom eller vad man ska säga. När vi skulle kolla på film gosar jag med hunden och så Vidare. Ville han gosa fick han komma till mig och vovven vilket accepterades. I sängen la jag mig och gosade med hunden. nu låter det kanske överdrivet, men jag gosade med hunden en stund sen gick han och la sig vid fötterna och då gick jag över till min sambo. :-) Nu två år senar har det vänt. Om jag försöker gosa på morgonen när vi vaknar så får jag en kram sen går resten av tiden till att ligga och busa men hunden mer eller mindre. Så nu ska vi köpa våran andra hund och nu är han lika extas som jag.

Det är lite olika tror jag med beroende på hur krävande valpen är. Killen/sambon måste förstå att man inte kan se på kanske en hel film utan behöver ut med valpen för rasta den. Sen är det bra att sambon är införståd att man kommer vilja prata om valpens utveckling och vad den gjort 😉
Prata även igenom fostran på valpen för där tror jag många brister den ena

Låt sambon vara delaktig låt han göra saker utan att du lägger dig i,  är för lam andra är för hård osv.

Om sambon också skall vara ägare och inte bara då så skall sambon och hunden göra roliga saker tillsammans till exempel någon from av träning till exempel rallylydnad (om hunden tycker det är kul)

vi skaffade vår nuvarande hund som valp och det var krävande såklart. jag tycker nog att sedan vi skaffade hunden har vi mindre tid till varandra. 

vi sätter hela tiden hundens behov före våra, på både gott och ont. vi har faktiskt tappat bort varandra lite på vägen tror jag.  varje gång vi gör en aktivitet är det en hundvänlig sådan och hunden är i centrum. hunden sover i mitten av sängen, gosar mellan oss i soffan, på promenad har man full fokus på hunden då man måste vara med hela tiden. 

våra samtal handlar till största del om vår hund och vad vi måste jobba på, vad han gjort för något bra, vem som ska gå promenad med honom och så vidare. vår hund får väldigt mycket uppmärksamhet med andra ord. 

känns som jag pratar mer med hunden än med min sambo ^^ fast det kan ju också bero på att vi lever "om varandra" under vardagarna då sambon i princip lägger sig när jag går upp och tvärtom. vi har väldigt olika dagsrytm då han jobbar kväll/natt och jag pluggar dagtid/är "ledig". så det har ju inte bara med hunden att göra utan hur våra liv ser ut i övrigt. 

men en hund tar upp stor del av ens liv, speciellt när de är unga och man måste jobba på diverse beteenden och uppfostra de. antar att man kan slappna av mer när ens träning gett resultat ;) (vår hund är 1 år och 8 månader så hoppet är väl inte ute än :).

Jag började med drag när vi flytta ihop och har sen dess varit uppslukad i den grenen mer än vad gubben min är. I och med det har även hundar tagit upp större delen av min tid men det är inget han har klagat över, han tycker om att jag engagerar mig i draget och hindrar mig inte från mitt intresse. 

När vår nuvarande hund kom in i bilden som valp så tog hon upp väldigt mycket tid, ha valp är rätt krävande men väldigt roligt. Hund för mig betyder en hel del vilket det gör för honom också för "ett hem utan hund är bara ett hus".

Jag hade hand om våran hund 24/7 när vi skaffa henne då gubben min hade fullt upp. Det är jag som tränat in alla kommandon, tränat hennes rumsrenhet mm och så är det fortfarande. Han går ut med henne emellanåt men det är jag som tränar och aktiverar henne då hon är "min" hund och det är jag som är mest insyltad i draget. ;)

Glömt gubben min har jag aldrig gjort. Vi båda är friluftsmänniskor i extrem format och våran hund passar in perfekt i våran livsstil så hon är i princip med på allting. Alltid med när vi umgås med varandra och nu har vi också börjat diskutera att ta in en till hund som vill leva ett friluftsliv men det får ske längre fram. ;)

Jag satte faktiskt krav när jag blev ihop med min sambo: jag ska ha hund, så vill du ha mig så skaffar vi hund. Det var liksom så att han fick köpa hela kittet, eller inget. Dock så märker jag att hundarna väljer mig, men jag har frågat sambon vad han tycker om det/ har märkt det, men D säger han att han inte gjort. Hundarna är en del av oss, våran familj, och det livet vi lever. Vi har aldrig ångrat att vi skaffade hund, och ingen av oss känner sig undanskuffad.