Låter hunden somna in omgående.

Jag hade låtit h*n fått somna in… ingen förtjänar att ha ont 😕

Smärtlindring tills hunden börjar få ont igen, sedan somna in.

Avlivat hunden. Det är inget hundliv att ha ont och att gå på tabletter om hunden ändå lever några månader till bara. Men jag hoppas att jag aldrig får vara med om det.

Låtit hunden somna in.
Tyvärr kan hundar ha väldigt ont utan att visa det, så jag hade inte chansat.

Ja, jag hade nog gjort samma sak. Teoretiskt.

Speciellt som hundar är väldigt tåliga och ofta inte visar smärta. Men å andra sidan är vi människor egoistiska varelser. Vill man inte hålla sin bästa vän vid liv lite längre? Ta den där sista promenaden, ge den där sista vad-han-nu-gillar och bara få en vecka/månad till tillsammans.

Leva med övertygelsen att det nog inte är så illa trots allt.

Hade låtit hunden somna in. Då det inte finns nån garanti, och det bara handlar om månader, så hade jag gjort det för hundens skull. Inte ha kvar hunden för min skull, det är bara egoistiskt.

Jag hade testat med smärtlindrig. Om detta visar sig fungera så skulle jag låta hunden leva tills smärtlindringen inte hjälper mer.

Jag ser det som såhär: Om det hade varit jag hade jag varit tacksam för varje minut jag fick, oavsett om jag hade ont eller inte.

Hade låtit hunden somnat in.

#8 Problemet är att du inte vet när hunden har ont eller inte. För de flesta hundar visar inte att de har ont fören det gått riktigt långt.

Jag hade utgått från hunden. Hur verkar den må idag? Om jag bedömde att min hund mådde bra, hade livsgnista och vitalitet i behåll hade jag inte tagit bort den på en gång. Jag är skeptisk till att ge smärtlindring under längre perioder, men om det gjorde min hund lika frisk och pigg som innan sjukdomen så ja, jag hade nog givit det en chans. Däremot skulle jag inte acceptera att den gick runt och hade ont "men inte så mkt". Antingen mår den bra och då får den leva livet sålänge den orkar med. Eller så har den ont och då är det kanske läge att avsluta det hela innan det går för långt.

Jag hade låtit hunden somna in. Precis som dom andra säger är det svårt att veta när hundar har ont då dom är väldigt bra på att dölja smärta

#8 Men inte vill väl jag dö om jag har en sjukdom som får min kropp att förtvina? Då vill jag leva så länge jag kan och inte bli avlivad för att min ägare tror att jag har ont. Enligt mig så är inte avlivning rätt såvida inte djuret i fråga verkligen lider. Jag skulle inte vilja bli avlivad om jag hade cancer och visste att jag inte har så mycket tid kvar - skulle du?

#13 Jag skulle inte vilja leva tiden då cancern slår ut min kropp. Hade hellre valt att gå bort innan för att slippa lidandet.

Precis därför skulle  jag ta bort min hund (och har gjort) för att den ska slippa lidandet sen.

Sedan får man inte glömma att en hund inte tänker som du. Den vet inte vad som väntar.

Jag som jobbar med människor som bland annat har stora smärtor men ändå njuter av livet hade testat smärtlindring om veterinären bedömde att smärtlindring kunde fungera. Annars hade jag låtit hunden somna in.

#14 Men då är ju det personligt. Likaså ägarnas åsikter angående avlivning.

Ja, då är det ditt val. Dock är det viktigt att respektera andras åsikter också (inte sagt att du inte respekterar mina åsikter.) och enligt mig så instämmer jag inte med att det är rätt att avliva djuret i fråga i denna situation.

Nej, att djuret inte tänker som jag vet jag. Men jag vet att även djur kan ha dödsångest. Och jag skulle göra den sista tiden så bra som möjligt. Djur har också känslor - mina djur är otroligt personliga och alla reagerar olika. Ibland tycker jag att många ägare bara ser sina djur som saker som när de inte fungerar som de ska bör avlivas och bytas ut mot ett yngre exemplar. Detta är tyvärr allt för vanligt och oansvarslöst.
Men sedan är ju jag också en tjej som till och med drar mig för att trampa på myror.

Självklart är det personligt.

Minns ett program på TV som handlade om människor som ville få välja att ta sitt liv, men som inte fick trots att de bara hade döden och lidande att vänta.

#13, brutalt eller ej, men jag har haft närstående på dödsbädden och tänkt "kan de inte bara dö snart". Vad personerna själva känt är svårt att veta då de ofta varit så sjuka att de ej kunnat uttrycka sig.

Jag hade inte velat bli hållen vid liv bara för att det går. Jag är definitivt för aktiv dödshjälp, även om det är en helt annan diskussion. Som människa ska man kunna bestämma över sitt eget liv.

En hund kan inte bestämma, diskutera eller resonera och då är det upp till oss att ta ansvaret att bestämma över deras liv. Men någon som sannolikt inte visar sin smärta, är gammal och har ett brant sjukdomsförlopp framför sig som bara leder till döden, där hade jag hellre avslutat på en gång.

Livet ska inte överlevas, det ska levas.

#17 Ja sådant är ju bara sorgligt och människor som inte vill leva längre får ju självklart ta det beslutet själva. Men jag tar inte heller ett liv för tidigt - då jag tycker att allt ska ske så naturligt som möjligt med död osv. Smärtlindrig tycker jag är okej, men inte avlivning med spruta.

#18 Jag tänker inte så. Jag har känt många människor som har har en dödlig sjukdom som brutit ner de fullkomligt. Men ändå har de haft sin livsgnista kvar även fast de vet att de ska dö. De har endast velat bli av med sina sjukdomar och det är många av de som har haft dödsångest och vars sista önskan var att få leva en dag till. Så det har ju också med personliga erfarenheter att göra. Det är helt och hållet individuellt om man vill leva livet fullt ut - eller om man vill dö i förtid rädd för smärtan. Men jag tycker att livet är för värdefullt för att kasta bort.

#19 Ok. Jag ser det som min uppgift att bespara mitt djur från smärta och lidande. Ser det inte som etiskt försvarbart att välja en naturlig död framför ett slut utan lidande.

#20 Det beror ju också på hur man ser det 🙂 Jag själv ser det inte från den synvinkeln. Jag ser det som att djuret i fråga får några fler månader på sig att leva sitt liv. Vi alla har ju fått ett liv - så varför inte leva det så länge som det går? Jag skulle självklart avliva djuret om jag ser att det inte kan leva längre utan att ha ont varje dag och ser att det lider. Dock om djuret visar sin livsgnista och fortfarande lever som vanligt (med undantag för smärtlindringen) så skulle jag aldrig ens komma på tanken om avlivning.

#21 I frågan som ställdes står det ". Smärtlindring kan dämpa, men det finns inga garantier för att hunden kommer vara helt smärtfri den sista tiden. Det finns inget som kan stoppa eller bota sjukdomen. Hunden kommer sakta men säkert att tyna bort."

Det säger mig att det är egoistiskt att hålla hunden kvar i livet bara för att man tycker den ska få leva längre. Uppenbarligen kommer den inte må bra.

Jag tycker inte jag kan säga att det ena eller det andra är mer rätt eller fel. Och hur jag själv hade gjort kan jag nog inte svara på i förväg, det beslutet tas där och då och det är mycket som spelar in. Bla får man ju se på hur hunden mår. Om det är ett brant sjukdomsförlopp och hunden idag är näst intill kärnfrisk (som TS skrev, idag är hunden okej), varför ska jag då ta bort den idag? Har jag några motiv för att ta bort hunden idag, trots att den inte har ont, men för att den kommer att få ont/ondare.

Sedan kan jag känna som så, att veterinären kan ha fel, det behöver inte bara ta några månader, det kan ta många år som hunden kan få vara lycklig. Min kompis fick den dödsdomen på sin hund. Men den har ändå levt än så länge i 4 år till efter att den fick dödsdomen. Hon resonerar som så att så länge hunden är pigg och glad, hoppar upp och ner ur soffan/sängen utan minsta bekymmer, då är det inte ens läge för smärtlindring. Sedan kanske man kan testa smärtlindring och se hur länge hunden är pigg och glad, men det kommer då.

Jag har även en annan kompis som har en hund med E-höfter. Vid 5 års ålder började dom göra ont, hunden blev grinig och ilsk och tappade livsgnistan. Rimadyl dagligen och hunden är pigg och glad och lever sitt liv precis som tidigare med glimten i ögat. 

Man kan se även på en hund när den tappar livsgnistan. Man kan leva ett gott liv även med viss smärta (jag gör det och jag önskar då inte att dö även om alla dagar inte är lika roliga). Bara för att man har ont så betyder inte det att det finns en önskan att dö, men däremot så får inte smärtan ta över ens liv. För en hund kan jag känna att den dagen då smärtan begränsar hundens liv och den itne går att göra något åt, då är det dags.

Någon skrev om att ha sett sina nära och kära ligga på döds/sjukbädden och man känt 'kan dom inte få dö'. Så har jag alltid känt, tills min mormor låg där. Då kändes det som det viktigaste i världen att hon fick somna in i egen takt, varje andetag var värt mycket för henne. Så jag har nog ändrat mig, det är inte självklart att man vill slippa leva till in i det sista.

#22 Men som sagt - det har ju med ens egna inblick i det hela att göra också. Du ser det som om ifall du hade varit i den situationen skulle du inte velat vara kvar den sista tiden då du bara skulle må sämre och sämre. Samtidigt som jag har en egen insynsvinkel och ser det som att varje minut är värdefull och att jag själv skulle ha velat vara kvar in i det sista. Så det har med ens egna värderingar att göra också.

Och enligt mig är det egoistiskt att avliva djuret i förtid bara för att det 'kan' lida. Så det är likt tidigare sagt hur man ser på saken själv.

#23 Det du skriver är så sant, kan inte annat än instämma.

#24 Riktigt så ser jag det inte.
Även om jag skulle vilja leva med smärta så hade jag tagit mitt ansvar och besparat mitt djur från det.

#25 Och jag kan inte annat säga än att jag respekterar det, men inte instämmer 🙂

#25 Jo jag vill inte heller se mitt djur gå och ha ont eller lida. Men om jag kan ge smärtlindring så att hunden får tillbaka/behåller livsglädjen och rörligheten så tycker jag det känns onödigt att tänka på 'hunden KANSKE har ont fast att vi inte ser det'. Som sagt, den dag då det börjar begränsa hunden då är det dags, men inte tidigare (enligt mig), iaf inte med motivet 'den kanske har ont trots att vi inte ser det'. Tänk om hunden inte har ont då?

Då ser jag hellre till att min hund har det trevligt och bra i det sista och att varje dag göra en bedömning om dagen är, för hunden, värd att leva.

Handlar det bara om några månader, och hunden redan levt ett långt och gott liv, så skulle jag avliva.

Jag står själv inför ett liknande scenario (göra ett kontroversiellt ingrepp eller avliva djuret i förtid) med ett av mina djur, men det är något jag/djuret vinner många år på, och som inte innebär lidande.

#27 I detta fallet så kommer hunden få ont, det är säkert.
Varför skulle jag utsätta hunden för smärtan och behöva avliva hunden då den mår dåligt? Ser hellre att hunden mår bra och får ett fint avslut utan smärtor.

#29 Hur vet du det så säkert om hunden idag inte har ont? Och hur vet du hur fort det kommer gå? För att en veterinär sagt det? Man kan aldrig veta säkert om framtiden. Det är inte första gången som en veterinär faktiskt har fel (se vad jag skrivit i #23). 

Jag respekterar fullt ut att du väljer som du väljer, och jag påstår inte att det är fel. Men jag tycker det låter konstigt att ta bort ett så gott som friskt liv, bara för att den kommer att bli sjuk…nån gång, troligtvis snart.

Det är ju det TS skrev och det jag utgår ifrån. Trodde vi alla diskuterade det påhittade fallet i första inlägget. I det fallet kommer hunden få ont och bli sjuk. Inte kanske.

Jag kanske skulle ta några fina veckor tillsammans med hunden OM den inte har ont i dagsläget, men vid minsta förändring skulle den få somna in.

#30 Instämmer på den punkten. Vissa hundar visar inte att de har ont förrän det har gått för långt, men man kan inte alltid gå på vad en veterinär säger. Såsom läkare kan säga fel angående hur lång tid man har kvar så kan även veterinärer har fel. Mina veterinärer rekommenderade att avliva mig kanin vid 7 års ålder. Nu är hon 9 år och vilar mycket oftare - men när vi släpper ut henne på gräsmattan så ska ni se hur hon springer och hoppar och bara lever livet. Jag lyssnar aldrig på när veterinären föreslår avlivning för henne då de gör det varje gång bara för att hon är gammal.

Lite OT; Om Molly levt bra i många år, haft sin livsglädje och bara haft det så toppen som hon bara kunnat och sedan blivit allvarligt sjuk och vi fick valet smärtstillande eller avlivning hade jag tagit avlivning. Hade inte känt skuldkänslor för jag hade ju i så fall gett henne ett bra liv med många härliga upplevelser, god och bra mat i många år och massa goda godisar (det minsta lilla räknas), kärlek och ompyssling dagligen och regelbundet, bra med motion, mycket lek och stoj med andra hundar och fått vara mycket lös och bara fått njutit av sitt liv.

Hade jag däremot legat på latsidan och haft min hund som accessoar hade jag fått skuldkänslor.

#31 Självklart diskuterar vi det påhittade fallet i #0. Och då utgår jag ifrån att det är en veterinär som sagt att hunden kommer att bli sjuk och inte överleva och att hunden kommer att få ont. Men faktum kvarstår, i #0 står det att hunden idag är okej. Och faktum kvarstår, en veterinär kan ha fel, det har som sagt hänt förr. Jag tar med det i beaktande när jag gör min bedömning, för det skulle jag har tagit med i beräkningen i verkligheten. Jag bedömer att om hunden idag är okej så ser jag inte varför jag ska avliva idag bara för att jag vet att den kommer att få ont/bli sjuk, man kan ju aldrig säga säkert hur länge det dröjer. Jag har ju själv varit med om hundar i min närhet som lever glatt och piggt på övertid och där veterinärerna kliar sig i huvudet.

Om det gäller cancer i stora delar av kroppen, cancer som är i slutstadiet och smärtan som kommer komma kommer vara fruktansvärd. Kommer du ändå vänta på att smärtan kommer innan du skonar hunden?

1) Gått till en annan veterinär för att få en andra granskning och åsikt.

2) Sett min hund i ögonen. När glimten är borta och bara bedjan att få somna finns kvar - då är det dags för oss att lägga oss ner tillsammans på en filt på golvet, och för mig att hålla om min vän och tacka för alla fina år, upplevelser och äventyr samtidigt som vi säger "Vi ses snart igen".

#36 Ts har väl inte sagt något om cancer? Om vi nu pratar det fallet som beskrivits i #0?

Men för att svara på din fråga: Det beror helt på omständigheterna. Och här är ju en sak som jag syftar på i #23, att det är många faktorer att ta med i beräkningen. Men om hunden är dålig idag så vill jag såklart inte förlänga livet i onödan. Hunden ska såklart inte behöva lida.

Men enligt #0 så var hunden okej idag. Och jag fick inte heller någon input om att vi vet vad det är för sjukdom eller om vi kan se den (så som den canser-uppätna hunden du syftar på i #36). Men det kan såklart finnas faktorer som kan göra att man fattar ett annat beslut (som jag skriver i #23). Men om vi bara utgår ifrån att hunden idag är okej, men veterinären säger att den kommer inte överleva mer än några månader och den kommer att få ondare och ondare. Då vill jag hellre låta hunden ha sitt liv så länge den mår bra, än att avliva den i förtid. Det kan som sagt vara så att veterinären har fel, men det beror ju även på vad det är för sjukdom.

Men om hunden mår bra den dag jag sitter hos veterinären och får domen, men ändå bestämmer mig för att avliva hunden innan smärtan blir för stor/större (kanske för att det finns faktorer som gör att jag då anser det vara bättre). Då TROR jag att jag kommer vilja boka en tid för avlivningen, kanske hemma med en distriktare. Vilket ändå innebär att det inte sker på plats, direkt.

#37 Håller helt med dig - iaf efter den info vi fått av scenariot i #0.

Nej det står inget om cancer. Jag hittade på ett mer specifikt scenarie för att se hur ni tänker kring det.

Jag tog upp cancer för att jämföra mellan människa och djur :)

Svårt att säga när man inte sitter i den situationen. Men jag hade avlivat då jag inte vill gå runt och tänkte " har han ont nu?". Jag skulle inte våga chansa och skulle tycka att jag var egoistisk om jag behöll han för att han kanske kommer få ont. Visst är det jobbigt att avliva sitt djur men det är ännu jobbigare att se djuret lida.

#42 Däremot kan jag nog tycka det är lite egoistiskt att avliva för att slippa gå omkring och tänka på om hunden har ont eller ej..

#37

Vackert o romantiskt saga, tyvärr inte vackert för hunden. Den dag du ser att livsgnistan har försvunnit så har du låtit din hund leva en dag för länge.

#42 Är inte det egoistiskt då? Att avliva för att slippa se sitt djur lida? En sak är att avliva när djuret lider, för att det ska slippa lida mer. Men att avliva i förväg (när hunden, enligt TS, är okej) för att slippa se sitt djur lida.

Är det egoistiskt att låta hunden leva och ha kul? Det ser jag som egoistiskt först då hunden har gett upp. Fram till dess har hunden en önskan att leva (speciellt eftersom den inte förstår att den är sjuk och kommer att få ont/dö snart). Dödsångest finns även hos djur, hoppet och drivkraften att överleva har även djur.

#43 Nej. Att veta att hunden kan ha ont och utsätta den för daglig smärta och veta om det och sedan ge smärtlindring för att dämpa, är egoistiskt. 
Att låta ett djur som uppenbarligen har ont leva ett par månader, kanske veckor är egoistiskt för att man inte klarar av att låta hunden avlivas.

Jag undrar varför vi människor är så rädda för naturlig död. Varför vi är så rädda för att låta livet ta slut. Varför måste man hoppa över det stadiet och avliva i förväg, som många här i mina ögon antyder att dom tänker. Är det farligt att låta livsgnistan ta slut?

En sak är om hunden lider svårt även innan livsgnistan tar slut, men så är det sällan. Det vanliga är att det går hand i hand.

#46 Det finns inga bestämmelser om vad som är egoistiskt, dock över vad du tycker är egoistiskt är en annan sak. Den behöver inte visa att den har ont nej, men det behöver inte heller vara så att den har ont. Utan man kan inte bara anta att den har ont och gömmer det.

47 jag är inte rädd för en naturlig död. Däremot ska mina djur inte behöva lida då de lämnar jordelivet. Ser ingen som helst mening med det när man kan undvika det. Mina djurs välmående är långt mycket viktigare än en naturlig död.

#49 Jag ser inte i #47 att det står någonstans att hon påstår att du är rädd för en naturlig död. Dock så är detta inte någonting vi kan komma överens om - mer än att vi tycker olika :)

50 senast jag kollade var jag människa ;) och hon skriver "vi människor"

48 visst finns det det. Handlingar som gagnar en själv är egoistiska. Egoistisk är inte synonym med negativt.

#51 Ja då så :)

Enligt TS mår hunden "okej". Ett okej i "" tar jag som att hunden inte är jättesjuk men ändå påverkad. Hade hunden mått bra hade väl TS skrivit det. 
Därför skulle jag avliva hunden. Jag har uppfattat det som att hunden inte mår bra och enbart kommer bli sämre och få mer och mer ont, och jag skulle inte vilja utsätta min hund för det. Hundar är experter på att dölja smärta så man kan omöjligt veta om hunden lider eller inte.

Jag hade avlivat hunden om den led och inte hade någon livslust kvar.

Avlivat. Det gäller att inte vara självisk.

Min familj har varit med om detta. Våran golden hane fick svår hjärtsvikt men han visade aldrig något för oss, att han var sjuk.

Tills en dag då han blev helt vätskefylld, han hade börjat få vatten i lungorna och var vinglig i benen. Vi åkte in med honom och de tog prover. Sen sa de till mamma att han kunde leva högst ett år till fast medicineras dagligen. Mamma valde att avliva honom.

Det finns ju inget som säger att han kunde levt ett helt år. Han kunde gå bort efter två månader, fyra månader osv. Varför skulle vi vänta in hans död och låta honom lida av att inte kunna göra saker han älskade att göra?

Men det gör ont än i dag att veta att han inte finns kvar här. Nästan 8 år blev han.

Så jag skulle svarat avlivning på den frågan. För jag hade inte klarat av att ha min hund lidande och vänta in döden och som #57 att inte vara självisk.

Usch, sånt här är ju jättesvårt att svara på, speciellt när man inte har varit med om det själv. Men jag tror att jag hade låtit hunden somna in om jag hade sett att livsglädjen var borta, och självklart så vill man ju inte ha en hund som konstant har ont..

Kolla med annan/andra veterinärer om de drar samma slutsats och sedan avliva ifall hunden verkar lida och ha någon livslust kvar.