Gör något som du tycker är lugnande, jag tror att det kommer gå jättebra för hunden, så länge du håller dig lugn!

Ta med och lyssna på någon musik du tycker är bra och lugnande (endast en snäcka i ena örat så att du fortfarande kan fokusera på hunden) eller tag med något att läsa om det finns möjlighet till det.

Ett gott ben som hunden kan tugga på så han inte fokuserar på dig kan vara bra att ha med. 

Men börja med en lite längre promenad eller aktivera hjärnan på hunden redan innan resan så han är lite trött (förhoppningsvis du också) så blir det nog enklare :)

Jag brukar koncentrera mig på annat - byta fokus om det blir jobbigt. Innan jag hade hund, så hade jag alltid musik med mig - och på. Speciellt i affärer - även om kassa-apparater stör radion och brusar. Brus är bättre än inget.

Förutom att lära dig andas bort paniken, så försök finna något sätt att ägna dig åt hunden? Klappa/klia den, prata med den. 

Panik får man för saker man tror sig kommer hända, då man sedan är trygg - så släpper det. Jag tränade bort den mesta av min bussfobi genom att börja med att bara kolla på bussen på håll, sedan stå vid busshållsplatsen utan att åka med, sedan åka en hållplats, två hållplatser osv. Det kanske Du kan prova med tunnelbanan och hunden.  Ta den dit bara, utan att åka med varje dag, eller flera om det är möjligt.

Tack för bra tips!

Vi får gå på en lite godis-sök-promenad nu innan och så tar jag med mig musik så jag slipper fokusera på alla människor runt omkring.

Jag brukar klappa honom och pilla med han men blir det inte värre om man nervöst sitter och pillar med hunden?

Tack i alla fall känns lite bättre nu.

Om du pillar överdrivet nervöst kan det ha en negativ inverkan, hundar känner av väldigt mycket. Men om du tycker det är så jobbigt och har åkt med honom tidigare och det gått bra tror jag inte det ska vara några problem. Att fokusera på hunden och att försöka sända lugnande signaler till honom kan, som du säger, säkert ge dig något bra att fokusera på. Lite små gäspar och suckar brukar lugna min Fidel.

Hur snabbt kommer ångesten? Kan du åka en station?

Om du har ork och vilja att utmana dig själv, pröva att bara åka en station och gå hem (alltså inte ikväll då, utan mer för att jobba bort ångesten på lång sikt). Jättebra träning för både dig och valpen. Är det för jobbigt, sitt på perrongen. Precis som med hundar, ta det långsamt, i små steg och gå i den sakta fart som krävs.

Till sist;

I feel you. Jag har ingen panikångest (tack gud) men tycker väldigt illa om folksamlingar, speciellt då jag har sämre dagar. Det är inget fel att ta bilen så länge man själv trivs med det.

Lycka till i alla fall, det går säkert superbra!

Jag vet inte vad det är som orsakar din panikångest men jag får det när jag åker tunnelbana eftersom jag har social fobi. Jag tycker att det är lättare att åka när jag har något annat att tänka på än hur jag ska bete mig och röra på mig osv. så för mig är det mycket lättare att åka med hunden eftersom både jag och dem andra på tunnelbanan tänker mer på Mixa än på mig. Annars brukar jag läsa en bok eller spela på mobilen och sitta vid fönstret så att jag kan luta mig bort från alla andra och titta ut genom fönstret. Sitt och klappa hunden och tänk på annat, vad ni ska göra när ni kommer fram tex. Mixa älskar fortfarande att åka tunnelbana även om jag hatar det, visst är det olika på alla hundar men jag tror inte att det smittar så lätt. Lycka till iallafall!

TS, Berätta hur det gick sen!

Hej!
Tunnelbaneresan igår gick till en början superbra, det var inte så mycket folk på tåget som jag trodde det skulle vara så de första två stationerna fick vi sitta ensamma på vår lilla 4-sätes-ruta. Uno skötte sig exemplariskt och satt mellan mina ben på golvet och tittade jätteintresserat på alla som gick av och på. Jag var också ovanligt lugn då jag verkligen hade någonting annat att fokusera på än mig själv för en gångs skull.

Sen… kliver det på en äldre herre och jag riktigt ser hur han siktar in sig på oss när han får syn på Uno och även fastän det finns många platser lediga runt omkring oss så sätter han sig PRECIS mittemot så att jag får flytta ut till sätet bredvid med Uno eftersom han blir jätteglad och hoppig och vill hälsa på gubben. När han ser att jag flyttar ut ett steg så säger han:
"Är hunden farlig?"
"Nä, han är valp så han vill hälsa men jag vill inte att han ska göra det när vi sitter på tunnelbanan."
Det är tyst och vi åker ett par stationer medan jag försöker få Uno lugn igen vilket är lite svårt när gubben sitter och glor på han och gör massa smack och visselljud. Då säger gubbj*veln: "MEH! Han är ju VISST farlig och arg… Ser du inte? Han är ju arg på dig för att du håller fast honom!"

Just då kändes det bara som att jag blev så himla trött på… människor. Människor som inte kan skilja på en glad och en arg hund, som ska sitta och *kunna* allting om nånting dom inte har en aning om. Som sitter och med vilja hetsar upp en valp så den blir helt uppe i varv när ägaren TYDLIGT sitter och försöker få sin hund lugn.

Jag fick sån lust att säga någonting spydigt eller bara be han låta oss vara ifred men eftersom jag inte vill/vågar skapa en scen bland massa människor så höll jag käften och.. ja, höll käften.

Det är sånna där människor som spär på min sociala fobi, att man så fort man rör sig bland folk hela tiden måste vara beredd på att försvara sig mot massa dumheter och konstiga kommentarer. BLÄ.
(Sorry för novellen)

#7 usch känner igen det där med att folk ska sätta sig där man sitter och klaga eller prata med hunden så hunden tittar :( 

Hoppas det gick bra iaf för din skull och att du kände dig trygg i situationen även fast mannen verkade jobbig. 
Känner även igen mig i att inte vilja svara spydigt, bara hänt ett par ggr att jag gjort det men i vanliga fall är jag bara tyst för jag inte vågar säga till. 

Kämpa på så ska du se att för varje gång blir det lättare och lättare :)<3