Så stolt!
Sasha har alltid varit rädd av sig. Främst för män men också främmande i största allmänhet. Sedan vi fick hjälp av en blivande hundpsykolog har allt blivit så mycket bättre. Tidigare kunde man inte gå på promenader med henne. Hon vägrade gå, flydde undan om det kom någon och var jättestressad.
Efter r-i-k-t-i-g-t hårt arbete går det äntligen framåt! 😃
När hon började bli modigare ute gick hon från steg 1. Att vara rädd - fly. Till steg 2. Att vara osäker - skälla. Det är något vi jobbat med jättemycket. I skogen brukar hon vara trygg så jag har kört mycket balansträning, övat på trix osv där.
Ett till plus är att hon kärat ner sig i min storebror som hon varit rädd för i nästan ett år nu. Trots att han varit på besök ofta har hon aldrig riktigt helt litat på honom förräns nu, så då kanske ni förstår vad vi har haft att jobba med! 😉
Idag var vi ute på eftermiddagen i runt 25 minuter i skogen på äventyr och nu på kvällen var jag ute på en kvällspromenad med henne på ca en halvtimme och gick både kring fält, bilvägar och bostadsområden. Det låter kanske jättefjuttigt men om man inte haft en så rädd hund innan så förstår man inte.
Meningen med den här tråden var bara att ge stöd till alla med rädda/osäkra hundar. Ibland känner man bara för att ge upp och gräva ner sig för att det är så jobbigt. Ännu värre kan det bli med folk som inte kan läsa av hundars signaler och tjuter 'åhhh vilken söt valp' när hon tydligt visar att hon inte vill ha kontakt. Jag är så stolt över min lilla Sasha och jag tror att det bara kommer gå framåt härifrån. Jag har accepterat att hon troligtvis aldrig kommer bli helt trygg med människor/män men bara så långt vi kommit nu ger mig hopp! 🙂
Vad roligt att läsa om dina framsteg 🙂Bra jobbat måste jag säga. Känner igen det där att man blir överlycklig över små fjuttsteg, så jag tycker du ska vara stolt.
Jag har en osäker hund, vissa människor går hur bra som helst med och dom kan klappa honom och han sitter i knät på dem. Men vissa bara måste det skällas på. Han har blivit lugnare sen vi flyttade ut på landet, det bevisade han även idag då vi hade en elektriker här. Tidigare så hade han skällt och skällt som en besatt HELA tiden som personen är här, men idag så skällde han lite i början när det ringde på. Sedan blev han tyst 👍Vi har även sett flera positiva förändringar sen vi flyttade, tror han slipper den där ständiga stressen som blev med massor med människor och bilar då vi bodde i samhället.
// Lina - Värd på Bichon Kolla gärna in min blogg:
http://linaalgotsigge.blogg.se
Vad roligt att höra att det går framåt ned Sasha! Bra jobbat!! :-) Får man vara nyfiken o fråga hur ni tränade? :-)
// Emmily
Besök gärna vår blogg: http://birasblogg.wordpress.com/
#1 Ja, tack! Vad bra att han inte skällde! 🙂 Sasha brukar främst skälla om det är någon utanför porten. Gissningsvis för att det är hennes revir - där ska minsann inga obehöriga vara! 😉
#2 Jaa, är så glad!
Vi har använt olika tekniker vid möten osv för att veta hur man bäst ska hantera bland annat människomöten och så. Delvis har vi jobbat med lite skvaller, samt att man går som i en båge och inte hamnar för nära den man möter, att man går framför Sasha och 'skyddar' henne, att hon ska fokusera på mig och godisen, följa efter mig en bit osv. I början var det mest att proppa i en godis så fort vi fick syn på en människa så det blev positivt. Sedan har vi utvecklat med tiden! 🙂 Efter ett tag lär man sig att bedöma möten och tänka 'vad kommer funka bäst nu?'. En till sak har varit att om hon skällt och sedan tappat fokus, till exempel lyft upp en tass, vänt sig om, tittat på mig osv så direkt - belöning!
Starta ny diskussion