Bra inlägg! Tycker också det är lite hysteri över detta med utställning. Det betyder allt för vissa att man har en "snygg" hund utseendemässigt, men sen då tänker jag? Vad finns mer i paketet än bara en snygg hund som går efter rasstandarden?

Har även sett vissa tråkigheter i och runt utställningsringen som gör mig spyfärdig.

I många raser vore enbart exteriörbedömning det bästa🙂 och skippa själva tävlingsbiten

Håller helt med er! Har ställt ut hundar sedan jag va liten flicka, ställt ut mammas hundar och sedan mina egna. Men man måste älska sina hundar både före och efter utställningen.

För mig är det viktigt att hålla kontakten med rasstandarden via utställningskompisar för avelsarbetet.

Sen finns det sk. snördomare, som dömer efter vem som visar hunden, men dem lär man sig snabbt.

Vissa avarter inom alla områden.

Ibland lyckas man jättebra ibland inte alls.

Boris

Jag håller helt med!!

Jag har ju ställt ut Inez de är ju enda inoff men jag känner också att de som händer i ringen har inget med min tjej att göra :)

Oavsätt om hon vinner BIM,BIR m.m eller inget alls så är hon min ögonsten :) Kommer alltid vara min BIS! Funderar ärligt på att köpa en rosett där de tår Inez best bitch in home! :) Bara för en kul grejj! 

Utställning är ju mest miljöträning och mentalt aktivering och träffa andra hundar. :)

De är ju alltid ett lotteri… :P

Håller med!

Har ställt ut Sally en gång, när hon var nio månader och hon fick ganska bra omdömen. Men det var inget för oss och några månader senare klippte vi ner henne och det kommer hon fortsätta att få vara. Hon mår bäst av att få vara hund och kunna bada, springa runt och röja i skogen, inte av att ha en massa päls så hon knappt syns själv. 

Vet utställnings-"freak" som muttrat över att vi skaffar en långhårig hund och klipper ner den. Men jag gillar rasens temperament och storlek och för hennes bästa så får hon vara klippt. 

Mattes ❤️, lika fin ändå, trots att hon inte får vara med på utställning.

Jag kan själv tycka det är lite tråkigt med min ras eftersom det är en jakthund från början (och används fortfarande aktiv som det i ursprungslandet), men här i Sverige är det nästan ingen uppfödare vad jag sett som meriterar sina hundar i något annat än utställning. 

I Finland (och jag tror Norge men lite osäker) så meriterar de hundar i lure-cursing bland annat vilket jag tycker är jättebra, för det är ju precis det de är avlade för. Känns som att risken med en hund som fortfarande är så pass sund och nära det den är framavlad för kan lätt bli förstörd om man bara avlar de på hur de går på utställning. 

Sen blir jag lite rädd när jag hört i utställningssammanhang att folk undviker sina hundar ska få muskler för att det kan dra ner poängen på utställning… Har hört det från flera håll, men har för mig att ena var om en boxer! 
Själv har jag fått höra att jag inte bör använda sele för då blir de så kraftiga över bringar/bogarna och det kan dra ner poängen…. Även om det var sant så hade jag fortfarande inte använt halsband eftersom jag ser till min hunds väl mående FÖRST och poäng i andra hand…Tilläggas som sagt att detta är en jakthund, för mig är en sund jakthund ett litet muskelpaket…

Måste ju tillägga att vissa hundar faktiskt gillar att få uppmärksamhet och älskar utställningar.

 Jag hade förr en york, som "spanade in" sina offer, som"är jag inte den sötaste ni sett?" när han stod på trimbordet. Naturligtvis kom folk fram och tyckte "O, vilken underbar hund". Mig strundade min york totalt i. Men utställningar var kul.

 Nån gång i livet får man kanske en stjärna, men bara en gång.

#0 Bra inlägg!
Visst är det roligt med utställning men det är ju definitivt en bedömnings-"sport". En domare tycker olika än en annan. Av de hundar som går vidare för att tävla om bästa hane/tik är (ska vara i alla fall) jättebra exemplar av sin ras oavsett om de kommer 1:a eller 4:a. Att vinna över fem lite mer mediokra hundar kan väll inte göra att man har en bättre hund än helgen innan då man blev slagen av en lika bra? Att många raser dessutom har flera typer gör det bara svårare, en typ faller den aktuella domaren mer i smaken än en annan men alla är de rastypiska. Erfarna utställare "kan" sina domare och planerar utställningarna noggrant för bästa odds.
Vem som håller i snöret har tyvärr allt som oftast betydelse. Jag vet om att kända uppfödare lyckats visa hundar med diskvalificerande fel till champions. Det gynnar inte rasen.
Att tävla om bir, bis osv kan ju vara en kul grej, men det är synd att det ska göra sånt avtryck i aveln. För det är ju de hundar med långa titlar som drar blickarna till sig när man letar hanar.
Jag tycker att man kan behålla tävlingsmomentet, men domarna borde vara friare att dela ut cert till de hundar som de anser håller championkvalitet. Oavsett om det är skräp (0cert) som visas eller 10 awsome hundar som kanske bör få cert alla.

För mig betyder utställning grymt mycket! För att avkommorna ska vara lika ursprunget är utställning väldigt viktigt enligt mig. Och med tanke på hur liten rasen är (antal) så är utställning viktigt, då det kan rädda rasen från att "muteras". Klart är ens hund lika viktig innan som efter men en hund som inte är exteriört rätt ska inte användas i avel.

Håller med #9 väldigt mycket då jag själv har en ras som är väldigt få till antalet. Den ska ha rätt extriör men ännu viktigare är att den har bra mentalitet.

#9 jag håller inte med helt. Visst kan det vara viktigt att en hund ser rastypisk ut MEN det är ändå användbarheten som bör det absolut viktigaste.

Vad är det för vits med en hund som SER rastypisk ut men som sen inte  kan göra något för att tex knän och höfter inte håller? 
Många raser där utställning fått komma före användbarhet är i dagsläget helt förstörda (i mina ögon) tex am cockerspaniel, boxer och schäfer (utställningssidan), sharpei osv. 
St bernard är ju ett annat exemplar som blivit alldeles för stora och tunga för att kunna jobba på det sättet de är tänkta att göra. Finns många exempel på varför utställning inte får bli den enda avgörande faktorn för att om en hund är bra avelsmaterial.

Jag tycker det är sunt som tex för att blir brukschampion måste man få minst en 2 på utställning, för att visa att hunden kan arbeta och samtidigt är också rastypisk. (sen är det helt åt skogen att en bruksschäfer knappt kan få ett bra omdöme på utställning för att den inte har räkskjärt, men det är en annan diskussion, men ändå ännu ett bra bevis på varför man inte ska lita blint på utställningsresultat).

Problemet som jag ser det är ju helt enkelt att en del domare helt enkelt inte följer rasstandarden för rasen utan dömmer för mycket enligt sitt eget tycke.

#10 Jag vet inte vad du har för ras, men jag har en hund av en väldigt numrärt liten ras här i norden och jag ser en risk med att bara använda utställningsresultat som meriter. Podengon används i hemlandet som jakthund och jag tycker det är viktigt att bevara rasen som den ursprungligen är. bara genom att gå på utseende riskerar man att få hundar som inte har den mentalitet eller fysisk som krävs för att klara av de tuffa utmaningen en jakthund ställs inför. 

Jag kommer inte ihåg vilken vinthundsras det var, men där det diskuterades om att lägga in att hundarna skulle ha göra ett godkänt lurecursing-race. Jag kan tycka såna saker är bra, för då visar man både att hundarna har användbarhet OCH rasmässigtutseende. 

Dessutom med en liten ras är det inte alltid domarna är fullkoll på hur de verkligen ska se ut och risken att de premierar hundar som egentligen inte är bra ökar. 

Som jag skrivit innan tycker jag definitvt man ska ha en bedömning för hur rastypisk en hund är men jag ogillar detta att champion= automatiskt bra avelsmatrial.

+1 till dig TS!

Jag har schäfer (bruksvarianten), hon är grå och "ful" (enligt utställningsfolket). Det jag irriterar mig mest på när det gäller just schäfern är ju att allt utställningshysteri har ju gjort att man anser att gråa och svarta schäfrar ser ut som blandraser och är fula medan de "klassiska" rödbruna med svart sadel är snygga. Det har nästan blivit ett faktum i schäfervärlden att dela in rasen i fula och snygga och då är alltså de gråa och svarta bruksschäfrarna dem fula. Dessutom kallas bruksschäfrarna för sågbockar och fyrkantiga. Visst, exteriörna kallas ju för räkstjärtar också men det är ju en annan historia.

Helt sanslöst enligt mig och beror enbart på att folk har blivit förblindade av vad som anses snygg på utställning.

Bl.a. därför kommer jag inte sätta min fot där mer än vad som krävs, (om det är brukschampionat vi är ute efter t.ex.)

Nu skrev jag ju om schäfern men i övrigt håller jag helt med dig oavsett ras. Det gynnar inte hundarna på något vis. Bara till för att vi människor ska känna oss bekräftade och det är bara ytlighet det handlar om.

Hårda ord kanske, men så lyder mina åsikter. =)

#14 Jag brukar annars tycka att schäfrara är ganska fula (sorry alla schäfrar och schäfer ägare…) men sen var det en med en svart bruksschäfer på en kurs jag gick på och det är den finaste schäfer jag någonsin sett!

Jag tycker att de är väldigt kul att ställa ut hund och även om jag inte är någon expert så lär jag mig mer och mer för varje gång men hade hundarna jag visat ( oftast min egen setter ) inte tyckt det var kul hade jag aldrig fortsatt. 

I kombination med mitt utställningsintresse har jag även blivit mer intresserad och medveten om fysisk träning. Jag tycker att en riktigt snygg hund är en sund hund med muskler, vägvinnande rörelser och som inte behöver anstränga sig för att springa runt i ringen ( som man tyvärr ofta ser hos vissa hundar ). 

Det jag tycker är det tråkigaste med hundutställningar är att många inte belönar och uppmuntrar sina hundar. I andra hundsporter är vi hundägare mycket duktigare på det men på utställningar är de ofta bara ut med hunden ur buren. Spring lite fram o tillbaka innan man springer in i ringen och visar upp sig. Inne i ringen är många stela och tråkiga och tar inte den tid som man faktiskt har till att få med sig en glad o förväntansfull hund. Får hunden bra bedömning kan den få klappar och pussar men om hunden kanske bara får ett VG är de bara surt ut ur ringen och direkt in med hunden i buren igen. Jag leker och busar med min hund vid uppvärmning och i ringen belönar jag henne med både röst, smekningar och godis vid passande tillfälle. Har man små små godbitar som hunden sväljer fort är det inga problem. När bedömningen är klar "skuttar" vi ut ur ringen och hon får massa klappar  och får leka lite med en leksak eller äta något gott innan hon får gå in i buren igen, där jag självklart har sett till ( sedan hon var valp ) att hon trivs och är trygg detta oavsett hur det gott. 

Vi har börjat med ringträningar här i staden som jag har ansvaret för och det är så kul när man får se förändringen i andras hundar bara för de lär sig belöna sina hundar :)

Norma ordentligt musklad men väldigt otrimmad ;)

#15 Fy dig ;) 

Haha, jag skojar bara. Man kan inte tycka alla raser är fina, finns jättemånga jag tycker är fula också. =P

För min del får folk gärna tycka att min schäfer är ful, det rör mig inte ett knast, men är lite irriterad på att det blivit ett mer allmänt faktum bland schäfrar vilken variant som är snygg och inte. Själv tycker jag dem där exteriörarna ser allmänt gamla och skabbiga ut.

#16 många gånger är det dock så att vi som har ett gäng hundar med oss på utställning har lite bråttom att få in hundarna i buren för att ta ut nästa! De kan kanske se elakt ut när jag skyndar mig ut ur ringen och byter hund. Men man har inte tid att leka och gosa, det tar man efter utställningen sen hemma 🙂

#9 fast exteriört rätt behöver inte betyda att hunden vinner över alla konkurrenten på en utställning🙂. En som vinner över alla konkurrenter på utställning behöver inte heller vara den bästa för avel.

Tyvärr tycker många idag att endast excellenta hundar med minst CK är värda att gå i avel, när en very good hund kanske visar sig vara bättre nedärvare än många "snyggare".

Kan man inte försöka få fram både ock? En snygg, smart och mentalt stabil hund? Man måste ju satsa högt iaf, och jag tycker att det är bedrövligt både med dom som avlar på hund med mentala brister som en orastypisk exteriör. Sedan så vill ju alla olika, vissa vill ha mer motor i sina hundar och värderar arbetsmeriter högt, vissa vill ha utställningshundar, sedan är det viktigaste att hunden är frisk och stabil förstås, men det ser jag egentligen som en självklarhet även om det inte alltid är det.

Tummen upp för detta inlägg!

#20 Det är därför jag tycker att man bör ha fler än bara utställningsmeriter som kriterier för en bra avelshund. Just för att få både och. 

Och vad är en "utställningshund"? Utställning borde ju vara en hjälp i för uppfödare att deras hundar och deras avkommor ser rastypiska ut MEN det finns ju så mycket mer som tillhör rasstandarden som inte kommer fram i utställningsammanhang. 

Jag tycker själv det är väldigt roligt att ställa ut, men jag tänker inte hyckla med att det är mest för min egen skull. För det finns ju inget bättre än när någon tycker att ens hund är fin och rosetterna man vinner, det är en grym egoboost för en själv. 
Men jag känner mig mest stolt över när jag och hunden faktiskt har presterat något tillsammans, som första gången vi gjorde clearround i agility.

Det är väl därför jag själv också har svårt att förstå den totala fanatism man ibland kan uppleva på utställningar. För det är ju väldigt socialt och roligt att träffa andra hundmänniskor. Men jag känner inte att jag och hunden direkt har presterat något utan det är ju domaren som gör "jobbet" så att säga.

Jag håller med i mycket. Utställning är helt klart en aktivitet som roar mig. Hundarna får social-, miljö- och hanterings träning vilket dom älskar, men självaste tävlandet är bara för mig ;) Jag tycker helt klart att tävlandet och placeringarna ska vara kvar, just eftersom jag tycker att det är kul och eftersom utställningen är för min skull så😇

Sen kan jag dock ärligt säga att jag inte fullt ut förstår denna besatthet av rastypiska hundar utseendemässigt, jag bryr mig inte om hur vinklarna ser ut osv. Nu råkar jag ha två rastypiska hundar vilket gör att jag har chansen till bra resultat inom utställning, vilket gör att jag tycker det är extremt kul^^. Jag skulle dock aldrig avla på ett utseende. 

Inom min ras, papillon, är det tyvärr all about utställning i stort sätt. Agility kommer väl in på ett litet hörn, men fokus är på utställning. Och ja, det är en sällskapshund så några lämpliga "arbetstest" finns kanske inte (dock tycker jag att tex lydnad är väldigt lämpligt för pappisen). Inte heller görs mentalbeskrivningar. Jag är orolig över att detta kommer att försämra rasen i längden, men det är tyvärr så det ser ut.

Här har ni en bild på en schäfer från en utställning som jag och vovvarna va och titta lite på. Sluttande rygg och hårt åtdraget stryp. Finns mycket att påpeka på inom utställningsvärlden….

Intressant att läsa alla kommentarer! Jag tror vi egentligen har samma uppfattning, fast vi har olika hundar och raser med olika egenskaper.

 Att jag gillar hundutställningar beror säkert på att jag lärt av min mamma- Och av hennes hundar.

En del hundar vill bara inte, då får de göra något annat. Man kan möjligen öva sin hund att gilla hundutställningar, men vissa enstaka individer har "det där lilla extra" nedärvt.

Att domare dömer olika kan vara bra, om de dömer enligt rasbeskrivningen. Denna rasbeskrivning är ju medvetet ganska luddig. Ingen vill ju ha EN prototyphund med risk för matadoravel, där somliga går efter att para sin tik med den hane som blev årets hund i just den rasen.

Sen har man ju själv som uppfödare störst ansvar för att ens hund är sund i alla avseenden,  exteriörmässigt, mentalt, rörelser.

Jag, som älskar pälsvård vet att vissa kollegor inte törs låta sina hundar röra sig tillräckligt för risken att skada pälsen, men det måste finnas kropp under pälsen. Småhundar är i sina egna "ögon" inte små och gillar att springa i skogen, på klipporna, som bara de klarar som har god anatomi.

Boris