Jag måste bara få skriva av mig, jag har försökt prata med min mamma, men hon är inte särskilt hundintresserad, och förstår därför inte riktigt varför jag är så glad. 

Igårkväll gick jag ut med mina morföräldrars jämthundstik som jag skulle få hundvakta över helgen. Det började bra, vi gick i långlinan och det tog bara ett par minuter innan hon 'fattade' vad jag ville (det brukar hon inte göra förrän på slutet, alltså att hon ska gå vid min sida och ta kontakt), och fick därför dra sin egen lina. (Jag släpper den bara, så kan jag hugga tag i den ifall jag behöver, men hon är i princip lös.) Sedan gick det en äldre herre med sin jaktstövare lös bakkom oss, som gick och morrade lite dovt. Hon tittade två gånger i början, och sedan gick hon fot och höll kontakt (:O Vanligtvis skulle hon ha försökt skälla ihjäl hundstackaren och kastat sig efter honom.) 

Efter det gick vi vidare upp mot bostadsområdet (vi gick på en liten sandväg en bit utanför samhället, intill skogen i början) och så såg vi två yngre barn som cyklade omkring och tjoade och stimmade. Hon tittade lite på dem, men var inte ens i närheten av att bli låst eller ens bry sig! Så, jag passade på nu när det verkade vara respektfulla barn, de höll sig på avstånd och tittade bara lite nyfiket på henne, så vi gick längs gatan som de cyklat på (de cyklade ner på en annan gata), och hon fick lyssna på tjoandet. Fortfarande, fotgående och kontakt. 

Sedan kom barnen tillbaka, och de blev ackompanjerade av en till liten flicka (de var kanske 4 år), som kom ut ur ett hus precis när vi passerade. Hon tittade lite grand, men visade ingenting annat än nyfikenhet över dem. Så jag frågade om de ville komma fram och hälsa, jag såg hur pojken tittade på henne, men sa att det var bäst om de hoppade av cyklarna och kom fram en och en och klappade på sidan av huvudet. (Hon är reserverad när det kommer till att bli klappad ovanpå huvudet, till och med av oss.) De gjorde de, en och en, tysta och lugna. 'Fin hund.' Sa en av tjejerna. Tassa bara tittade, tillät sig att bli klappad, nosade lite på dem. Hon viftade lite på svansen åt en av flickorna, till och med! Vanligtvis är hon lite osäker runt barn. Inte alls så att hon någonsin skulle bli aggressiv, nej, men hon blir lite orolig. Men nu när barnen var så lugna och respektfulla, gick det bra. Iiih, för sådana barn! 

Vi gick därifrån, och jag berömde för jag höll på att spricka inombords. Massor med klappar och överlycklig lillmatte, så studsade hon omkring i ett par sekunder, innan hon samlade sig igen. 

Vi mötte ett äldre par, passerade, hon tittade två eller tre gånger, fokuserade annars framåt/på mig. 

Passerade några fler barn, dessa lite mindre lugna och respektfulla, kom lite väl nära, så jag passerade dem utan att uppmärksamma henne på dem. Hon tittade inte ens på dem. 

Så kom det ut en karl ur en lägenhet och skällde på oss. (Alltså, bokstavligen, skällde som en hund.) Hon bara tittade på honom och verkade tänka 'Vafasiken håller du på med?' men gjorde ingenting mer. 

Alltså herregud, jag håller på att bryta ihop inombords! För ett par månader sedan skulle ingenting av det här ens varit när på att funka. Hon hade troligtvis dragit axlarna av mig i ett vanligt kortkoppel, varit så absolut långt bort som hon kunnat, nästan slitit sig i sina försök att få tag i stövaren, skällt lite osäkert på barnen och velat gå så långt bort från dem som möjligt (alltför många barn har trott att hon varit en nallebjörn och hållit fast henne eller en häst och försökt klänga sig fast och nästan ridit på henne, innan någon av oss har fått tag i dem). Mannen som skällde hade hon troligtvis svarat rejält högljutt på och försökt hoppa över snödrivan som skiljde oss från honom, och de sista barnen hade hon väl nästan krupit ifrån. 

Åh, vackraste vovven i världen! Så mycket mer självsäker, och litar på mig så mycket mer, och som faktiskt lyssnar när jag vill något! 

För så många är det här en självklarhet, men jag har tränat med Tassa i sex år, och växt upp med hundar som varit så som hon var förut, och nu så bara… Funkar det. Det känns så sjukt otroligt, jag bara väntar på att jag ska vakna upp ur drömmen. 

Förlåt att ni fick lyssna på allt mitt babbel, jag var bara tvungen att häva ur mig det någonstans. 

Iiiih!