Åh, jag längtar dit!

Om jag kommer sakna valptiden när monstret väl är stor kan jag inte säga något om, men just nu ser jag så mycket fram emot när han blir stor. Vi ska ju förhoppningsvis tävla också, så vill friröntga och kunna börja träna på allvar.

Känns lite som valptiden är en transportsträcka till hunden jag vill ha. Om än en väldigt trevlig transportsträcka.

Du får väl påminna mig om detta när/om jag börjar sakna valptiden om 4-5 månader.😃

#1 Molly hade bitit sönder en bok idag 😐 Antagligen bit-behovet så hon fick ett ben och jag hoppas magen håller sig i form då hon nyss haft diarré.

Hahaha :). Man inser vilken skillnad det är på valp och unghund, det är en stor skillnad! Idag har Molly till exempel bara gnagt på ett rått ben medan jag varit upptagen här hemma hela dagen.

Åh förresten, lite OT… du och jag har ju pratat lite om ensamträning. Jag och min bästa vän lämnade Molly hemma själv i max 10min för att gå ner till konditoriet här i närheten och jag hade fönstret öppet mot vägen och om Molly hade låtit hade vi hört det men hörde ingenting! Som belöning fick hon fortsätta med sitt ben :).

Så härligt! Alltid skönt när det går bra. Jag har knappt tränat ensamhet på sistone, måste komma igång igen med det. Å andra sidan har jag lagt om schemat och ska börja plugga i höst, så stressen att han "måste" kunna vara själv är borta, vilket gör det väldigt mycket lättare. Ska köra mycket kort i veckan är planen, typ 10x2 minuter varje dag eller så. Hah, oj så ot, men men. Det var du som började! Fidel har tappat nästan alla framtänder. De nya stora är inte alls vassa, så superskönt!

Mer lugn och ro? Verkligen inte här iallafall.. 😛 Min tjej är 8månader och verkar kräva precis lika mycket som vanligt om inte mer. 😉

#3 Åh, lycka till 😃
Valptänderna är verkligen hemska du!

#4 Då är det väl beroende på individen 😇

haha, jag har en ett och ett halvt åring här hemma som fortfarande beter sig som en valp känns det som ;) visst är han lugnare men fortfarande busig, vild och nyfiken. går nog inte en dag utan att man skrattar åt hans tokigheter och känner på mig att det kommer vara så resten av hans liv ;)

så ja, det är nog väldigt individuellt :)

#6 Jag är ju glad att ha en lugn och harmonisk hund, men lite galenheter vill jag ju ha och lär få det med. I mindre mängder ser det ut som  dock 🙂

#7 ja, det får du säkert :) tror aldrig min kommer räknas till lugn men han är nog ändå ganska harmonisk trots allt, dock fortfarande stressad i vissa situationer.

inomhus är han som en liten ängel men utomhus är det ett jädra go. han är så glad att det smittar av sig ;)

#9 Molly var så extrem som valp så jag tror det är därför jag njuter så mycket nu av lugn och ro 😇

Vad har du för ras? :)

#10 förstår det, kan bli lite mycket ibland ;)

har fått för mig att min också varit extrem men då har jag inte erfarenhet av hundar sen tidigare, är min första :) men det var folk som haft hundar innan som var av den åsikten. 

han var kanske en lite svår första hund men vad man har lärt sig! har absolut inte varit lätt men ändå en rolig utmaning :) vi har gjort stora framsteg men har lång väg kvar. 

han är en blandning mellan pinscher och labrador. man märker av båda raserna och han är verkligen en blandning! svårt att vara ensam och lättstressad genom pinschern, matglad genom labben, på och av knapp, lättlärd och humoristisk som en pinscher, glad, spontan och social som en labbe (och pinscher)… listan kan göras lång ;) det är kul att se vilka beteenden som kommer varifrån och han är en himla go hund.

#11 Molly är också min första hund :). Hon sov aldrig på dagarna utan var en orkan, var överallt och skulle alltid göra nåt hyss eller så. Har fått slita som in i norden med henne, hehe.

Man lär sig på vägen och det är ju det som är så fantastiskt!

Åh, låter som en härlig hund :). Hur hanterar han att bli lämnad själv?

Molly tillät mig inte att ens kissa på tre sekunder som liten, hon pep nästan ihjäl sig lät det som. Duscha när vi var ensamma hemma kunde jag glömma, även om dörren var öppen. Än kan hon inte vara hemma längre än kanske 10 minuter själv (provade senast idag men spelade inte in, men hade fönster öppna så hörde inget ner mot gatan.. samma när vi var i trapphuset; tyst.. och man brukar höra bra). Med någon annan hemma kan hon vara längre själv utan mig. Så vi har skyndat långsamt :).

#12 börjar låta som mitt yrväder ;)

tyvärr är min likadan. han kan verkligen inte vara själv utan att gripas av fullständig panik. vi har därför dagmatte och tränar bara lite smått ibland men vi hårdtränar inte på ensamheten. har lite halvt lagt det på hyllan då han har sån separationsångest :/ 

hoppas på att han kommer mogna i sig själv och inte bry sig lika mycket ju äldre han blir men om det inte går då heller får vi helt enkelt acceptera det. finns ju dagmattar och dagis tack och lov. men det är tråkigt att inte kunna sticka och träna i någon timme då och då men man får anpassa sig och göra sånt när sambon är hemma :)

men jag inser att vi varit lata vad gäller ensamhetsträningen. eller snarare vet vi inte hur vi börjar då man knappt kan ta i ytterdörren utan att han stressar upp sig över att bli lämnad (även om vi bara tänker gå ut och komma in igen). fast jag ser inte det som ett så himla stort problem faktiskt. jag hade inte kunnat lämna min hund flera timmar ändå, bara "för att han kan". bättre om han har sällskap som den sällskapshund han är :)

#13 Förlåt för detta: men det känns alltid lite skönt att ha nån i samma sits.
Jag håller tummarna att det blir bra för er del dock :).

Men så tänker jag med :). En timme för mig duger, då hinner jag handla i framtiden när jag flyttar hemifrån osv. Sen vill jag faktiskt vara med min hund med :). Sen har jag märkt att pga separationsångesten så kan man inte skynda på det hela, då gäller det att ta det i små steg helt enkelt :).

#14 nej, ingen fara, jag känner likadant. bättre att fler känner igen sig så man slipper känna sig misslyckad. man kan råka ut för individer som helt enkelt inte kan lämnas och vissa behöver knappt ensamträna sin hund för denna inte berörs. det är så olika! det är nog den viktigaste lärdomen jag tagit av att vara hundägare (att de är olika alltså, att allt funkar inte för alla) ;)

nej, precis. det gäller att ta det lugnt. erkänner att vi gjorde misstaget att lämna obelix för fort och det har ju gjort hans osäkerhet kring ensamheten värre :/ så det är till viss del vårt eget fel vilket känns frustrerande.  vi var oerfarna helt enkelt och trodde inte att ensamhetsträningen var SÅ viktig som den visade sig vara för just vår hund. men man lär sig som sagt!

hoppas det går bra för er också :)

#15 Min bästa väns hund behövdes bara tränas i tre veckor, sedan kunde den hunden vara ensam hemma länge.. lite avis är man ju 😐
Men ja, verkligen.. alla hundar är ju så olika! Det får man aldrig glömma.

Ja, men man lär sig ju som sagt :). Har också gjort misstag med Molly. Hon var väldigt stressad redan när hon kom hit och det missade jag.. kände mig usel som blivit irriterad istället för att insett det hela men bättre sent än aldrig liksom.

🌺

#16 ja, man lär sig av sina misstag! är ju svårt att veta när man är ny hundägare och inte vet precis hur man ska göra i olika situationer trots att man har läst på. blir ju en annan sak i praktiken. 

det är nog lätt att man gör sina misstag på första hunden också. 

ja, där blir man avis… vet också folk som aldrig haft problem med ensamheten :/ vi får tänka på allt det där andra som våra hundar är så duktiga på istället <3 :D

#17 Man får göra lite fel på vägen, bara man förbättrar situationen när man inser felet så att säga :).

Ja :). Man ska inte glömma det fina våra hundar har!

#14

Det är så skönt att veta att andra har det jobbigt. Jag har kunnat slappna av med Fidels ensamträning jag för att jag vet att DU har haft det så oändligt många gånger värre. Toaletter och dusch har aldrig varit problem, han har kunnat legat själv och sova i andra rum när jag gått iväg för att göra annat, och så.

Sedan blev jag för ivrig med ensamträningen och får nu börja om från korta stunder. I och med att jag har saker att jämföra med vet jag att min hund knappt kan kallas för separationsångest. Snarare oerfaren att vara ensam. 

Fast det är ännu bättre att läsa om positiva resultat. Det är en väldigt bra påminnelse om att allt går att förbättra med träning.

#19 Ja, man vet om att man inte är ensam liksom :). Ja, Molly kunde inte ens ligga i ett annat rum som mig.. fick träna mycket på just att hon var i ett annat rum och jag gick iväg, kom jag tillbaka och hon satt kvar fick hon massa beröm och godis. Det har varit många små steg för vår del helt enkelt för att komma till att jag kan slänga soporna och troligen vara borta i 10 minuter liksom :).

Du har så rätt i dina ord!