Bomull i öronen
Fattar inte vad det är med Penny numera, det är som om hon stoppad bomull i öronen och ALLT annat än jag är 100ggr intressantare än jag.
Kan inte ha henne lös heller, vilket varit något som alltid fått mig att känna mig superduktig men nu stannar hon 4 meter bort, så kopplad får jag henne inte heller(Och nej, varje gång jag kallar på henne blir hon inte kopplad utan när hon kommer får hon oftast en godis).
Allt började efter att de där två jäkla människorna stod och skrek på henne såsom "JÄVLA HUNDJÄVEL KOM HIT DÅ FÖR I HELVETE", som exempel, när vi gick med henne lös och hon utan förvarning stack efter en katt som kutade över en trädgård(hon går inte närmare än 5 meter) när jag och några vänner gick igenom ett radhusområde och jag hade henne lös(då vi brukar gå där och jag har haft henne lös utan problem där innan), och förövrigt får man inte ha utekatter i det området.
Sedan så är min pappa världens största hundhatare i princip så när mamma släpper ut henne i oinhägnad trädgård(suck..) så står han och rytropar på henne och skäller ut henne och jag vete tusan vad jag ska göra, och idag så kom hon inte och han går ut och tar rejält tag om skinnet och pälsen på bogen och hon försöker ju självklart komma loss så hon nafsar ju honom på handen och då bryter helvetet löst och han daskar till henne rejält på nosen.
Jag lever i en så ovis familj som verkligen inte vill lära sig något om hundar och då står jag här och får en jäkla massa skäll av mamma och pappa för att hon inte lyssnar alltså jag orkar inte med det där, och de vill verkligen inte lära sig.
Kände bara för att skriva av mig då jag känner att jag får all världens tyngd över mina axlar när jag ensamt fostrar en unghund som skulle funkat FINT med allt om inte min familj förstörde de saker jag ihärdigt tränat in, och sedan förstör de hennes saker jag lagt pengar på, t.e.x. maten jag köpte till henne, VoH(som förövrigt inte var jättedyr just för henne) jag la upp 3 korvar som jag bad mamma dela upp och hon låter de stå ute i kanske 12 timmar innan hon "delar" de och då ger hon en HALV korv till henne, och låter resten stå ute.
Bör jag nämna att denna hund inte ens är min?
Det är mammas hund :-)
Men det är ändå jag som sköter om allt som har med henne.
Och jag ska skaffa en EGEN hund till sommaren, undrar verkligen hur penny kommer må då, när mamma verkligen kommer få ansvaret för hennes hund då jag själv kommer ha fullt upp med min valp.
Behövde bara skriva av mig lite.
"i'm not scared of dying but i'm awfully terrified of dying alone"
Sådär kan ni inte hålla på, du måste få dina föräldrar att förstå att man inte behandlar en hund på det viset, självklart kommer inkallningen inte lyckas när ni håller på på det viset. Ni måste få det att sluta, annars är det inte rätt att ha kvar hunden.
Är det en unghund? De blir ofta rätt "döva" och lite jobbiga en period som unga, men det går över, ha inte hunden lös utan träna i långlina, annars belönas hunden av sig själv, ge den inte den chansen. Jobba på relationen också och ställ inte för höga krav, träna på sådant ni redan kan, men befäst det ordentligt.
#1 Jag har berättat det för de i snart ett halvår men de vill verkligen inte lyssna, nu ska jag tydligen lära henne gå i koppel när de själva låter henne dra, förstår inte hur det ska fungera 🤔 Jag försöker oerhört mycket och lägger ner hela min själv i henne men jag känner bara att ge upp när de bara "förstör" det jag byggt upp.
Hon är 10-11 månader, hade sitt löp i januari. Känner inte jättehaj på att ha henne i långlina då vi inte har en sele, och jag vägrar lägga mer pengar på saker som bara slarvas bort, speciellt när jag behöver alla pengar som finns för min kommande valp. Hon aktiveras dagligen och hon gick superfint löst enda tills mamma började bli lat och bara släppte ut henne i trädgården vilket jag inte vill då hon springer ut i skogen och skäller på förbipasserande människor. Jag ställer inte alls höga krav då hon fortfarande är "liten".
"i'm not scared of dying but i'm awfully terrified of dying alone"
Bor du med dina föräldrar? Låter inte som en miljö jag hade velat ta hem en valp till ärligt talat så gör du det tycker jag du ska vänta.
Men? Skall ni skaffa en valp när det inte fungerar bra med den nuvarande?! Låter inte alls genomtänkt. Skall ni få det att funka måste ni engagera er, så dyr är inte en sele, hunden skall inte vara lös om inkallningen inte funkar!
#3 Jag bor med föräldrar och valpen kommer bli helt och hållet "min" om man säger så, jag kommer stå som ägare efter augusti, jag kommer uppfostra den och träna och tävla den och efter sommaren 2015 kommer jag bara hem på helger och lov, resten spenderar jag 2 timmar hemmifrån på en skola.
"i'm not scared of dying but i'm awfully terrified of dying alone"
#5 Jag tycker som sagt inte det låter som en bra miljö för en hund. Det finns redan nu en hund som behöver jobbas med dessutom och du skriver att dom förstör den träning du lägger ner. Vad säger att dom inte kommer förstöra för dig och valpen sen?
#4 Enligt mina föräldrar är allt över 100 kr dyrt, även hennes foder som ligger på 200kr/mån, vilket jag står för, och hon är inte lös på promenader, och valpen kommer som sagt vara min då jag har ett brinnande hjärta för hundar, mamma älskar de också men hon vet inte helt och håller hur man ska göra med hundar, pappa kommer inte få röra kommande valpen. Jag jobbar FÖR FULLT med den nuvarande och försöker hela tiden få in vett i skallen på mina föräldrar.
#5 För att jag har helt klart och tydligt sagt att de inte ens får peta på hunden jag ska skaffa, då jag absolut inte vill ha en hund med sådana här problem som hela tiden förvärras. Denna hunden som vi har nu är familjehund/mammas hund som jag arbetar med konstant för att fungera i vardagen. Det är 4-5 månader tills jag får valpen, tid har jag och hon gör(gjorde) hela tiden framsteg, varje dag, och jag tvivlar inte en sekund på att det bara skulle ta en vecka för henne att bli samma trevliga hund vi hade innan. Denna hund jag ska skaffa är inte ens FÖDD, och om det inte blir en valp till mig i kullen som kommer jag VÄNTA ett år/halvår, det är bara det att jag vill ha med mig hunden på gymnasiet jag vill gå på och hunden måste vara 10 månader innan så jag MÅSTE skaffa hund i sommar om jag inte ska skjuta på gymnasiet.
Det är inte det lättaste att uppfostra en förstahund när ens föräldrar, grannar o.s.v. bara trycker ner en, och när man söker stöd blir man bara nedtryckt för att man ska skaffa valp, oh the irony, förväntar mig "men vi trycker inte ner dig" kommentarer efter detta :-)
"i'm not scared of dying but i'm awfully terrified of dying alone"
Det är klart det är svårt att uppfostra en hund när de i din omgivning motarbetar dig, det är just därför jag tycker det är dumt att skaffa en hund nu. Jag tror knappast dina föräldrar kommer behandla din hund bättre än sin egna.
#7 Jag tycker du skall vänta tills du inte bor hemma längre, det är rätt omöjligt att hålla en hund borta från familjen så länge man bor hemma, dessutom har de ändå ansvaret över den eftersom du är ung. Hur ska du ens ha råd? Och hur blir det med den andra hunden, skall du bara lämna den och låta den leva i ett icke-värdigt liv?
#8 Jodå, annars hade ingen vågat sig in i mitt rum, när jag är seriös om en sak fattar det att de verkligen inte ens får peta på något. Denna hunden jag skaffar är en framtida tävlingshund och om de så mycket som RÖR min hund åker de på en utskällning, så är det helt enkelt.
#9 Penny kommer självklart få följa med på det vi hittar på, även till skolan då man(tack gode gud) får ha med 2 hundar, och jag får då även mer kontroll över henne. Jag vill ha valp just nu då jag ser det som en otroligt stor möjlighet att ha med hunden på gymnasiet då båda två får lära oss otroligt mycket, för hunden och mig är det som att gå en kurs, varje dag, i 3 år! Då jag vill tävla vill jag ha en brukshund, eftersom jag vill tävla i såpass många grenar som Penny inte vill, dvs. alla. Hon är ingen tävlings eller tränings för den delen, utan en ren och skär sällskapshund med stor lättlärdhet.
"i'm not scared of dying but i'm awfully terrified of dying alone"