Har inte vart i den sitsen själv, men min kompis mådde dåligt förut och då focuserade hon på sig själv och sitt mående och allt hunden fick var promenader och var knappt ensam då hon mest var hemma, ibland tog jag ut hunden åt henne så den fick busa av sig, men det funkade för hunden att bara får gå promenader och hunden blev inte påverkad av att hon mådde dåligt.

#1 Tack för svaret! Jag vill ju inte lämna bort honom för han är ju en av livets största glädjeämnen för mig, det ger mig stöd att ha honom nära och kramas när jag är ledsen.

Samtidigt känner jag mig dålig som inte är lika rolig och tålamodig, han är ju världens duktigaste och förtjänar det bästa, och jag känner mig ungefär som världens sämsta just nu >__<

Man kommer alltid då och då må dåligt i livet. Jag hade en period i mitt liv då allt inte var på topp och jag kände mig nedstämd och bara allmänt less på allt, började nyligen må bra igen. Inte bra bra utan helt okej.

Jag la inte min hund åt sidan för det utan aktiverade henne och det fick mig att tänka på annat än mig själv och mitt mående

Om du märker att hunden lider av det så kan det ju vara bra att försöka hitta en lösning för att motverka det. Annars är det ju inget du behöver fundera eller oroa dig över. Det är inte fel om du skulle behöva lämna bort hen ett tag för att du själv ska kunna må bättre. Din hund behöver dig i välmående för att må allra bäst själv. Att ta han om dig själv är alltså i grunden samma som att ta hand om hunden.

Hoppas det vänder snart för dig!

#3 Jag vill verkligen ta mig samman och göra det. Jag skulle inte säga att jag ofta är i den här situationen då jag mår dåligt men när jag gör det så händer det ibland att jag får panikångest. Det är väl det som jag tror att han kanske påverkas av..

När det händer så kommer han fram och nosar och mular upp sig, kanske för att han är orolig men han är ju väldigt gosig. Jag vet inte riktigt, det är min första hund och jag håller på att lära mig hans signaler och hundspråk bäst jag kan.

Tack för svaret :)

#4 Du har definitivt en poäng. Det kanske skulle vara bra med en kort semester från ansvaret. Jag vet att min moster skulle kunna ta honom om jag har det krisigt.

Jag ska försöka bestämma mig tills imorgon hur jag ska göra och rådfråga min sambo ikväll. Han är ju hemma och till stor hjälp på kvällarna men jobbar länge, så dagarna är jobbigast. Tack för svaret, det känns bra att få lite perspektiv - det är svårt när man är mitt uppe i det hela.

#5 Gör nåt med din hund som du tycker om? Att göra roliga saker gör att man mår bra :).

Molly är min första hund med och i början så brydde hon sig inte så mycket när jag grät och var upprörd, hon undvek mig (har märkt att Molly behöver en stark individ vid dom tillfällena när jag är riktigt ledsen och upprörd, hon klarar inte av sånt och då går hon undan eller till nån som är stabil vid dom tillfällena). Men härom kvällen när jag låg och grät (hade en tuff dag) la hon sig på mitt bröst och fångade mina tårar och sedan låg hon kvar och myste för att efter en timme gå ner till mina fötter :).

Men jag antar också att hundar är ett intresse hos dig eftersom du köpt en. Så gör nåt kul med honom? Lär honom nya trix, gå en lång promenad när det är sol och klarblå himmel m.m.? Och gör även nåt själv som är roligt.

När jag har dåliga dagar så städar jag, jag känner mig nöjd med resultat efteråt och trivs mer i min vardag då, och om det är sol och klarblå himmel tar jag Molly på en promenad i 30 minuter. Sedan jagar vi varandra (hon älskar det) och tränar trix och hon får nått smarrigt köttigt ben så jag kan sitta vid datorn i en timme och bara diskutera med andra, blogga eller läsa bloggar osv.
För någon vecka sedan fick jag för mig att sortera mina saker och du anar inte hur mycket jag fått bor! Skänkt gratis men också bytt mot te, hundbajspåsar m.m. Det känns bra nu i mitt liv. Jag rensade även kontakter och det var en stor vändning!

Jag tror att det är viktigt, väldigt viktigt, att göra saker man tycker om när man inte mår bra. På så sätt blir man glad och ler mera. Och har man hund så tycker man uppenbarligen om att vara med sin hund och då kan man aktivera varandra lite. Att se ens hund må bra gör ju så man själv mår bra :).

#7 Det är absolut ett intresse, jag tränar med klicker och går ut och busar och kör lite nybörjarsök med godis. Han är definitivt ett energiknippe och om han inte blir tillräckligt aktiverad är han ett litet monster så att strunta i honom är inte ens ett alternativ, om något hade det nog gjort det svårare för mig. Just nu känns det dock tungt.

Det är lite knepigt att förklara för jag tror att vissa saker som att "rycka upp sig och vara glad istället" kan verka som en banal sak för vissa men det är svårt :/ Det tar lite tid för mig.

Du har helt rätt i att när vovven mår bra så känns allting lättare, han förtjänar det bästa jag har att ge :) Det är därför jag klurar på det här.

Tack för att du svarar och kommer med tips. Jag ska försöka göra fler må-bra saker som att fota och skriva av mig och ringa lite kompisar för stöd eller fixa hemma. Jag vill ju helst stänga in mig och vara eremit när jag mår såhär men du har helt rätt i att man mår sämre av det.

Räknar du att gå in i väggen som må dåligt psykisk så kan jag svara på din fråga med att jag satte över hela hund ansvaret på gubben min när det skedde.

#8 Jag har mått dåligt i ett år och börjar ÄNTLIGEN börja må okej så jag vet att det inte bara är att rycka upp sig och må bra på en sekund eller en dag :).

Ibland måste man vara själv med och inte alltid omringa sig av saker och människor :). Det vet man bäst själv dock vad som är bäst för en själv.

Jag ville bara komma med lite tips :D. Jag hoppas du mår bra snart igen! 🌺

Jag har utmattningsdepression samt panikångest sen 9-10 år tillbaka, och har en kelpie. Mitt mående är svajigt och vissa perioder är jävligare än andra. Men för min del har hundarna och att komma ut med dem varit det som "räddat" (läkare inom området är rörande överens att man ska göra sånt man får positiv energi av, gärna kombinerat med en liten endorfinkick, då det kan sparka igång en). Får jag bara röra på mig så lättar det i regel upp trycket inombords. Under de perioder jag mår som allra sämst tränar vi ingenting. Absolut noll. Vi går däremot promenader, kanske inte så långa men i så fall många, och vi myser i soffan. För det är det jag behöver just där och då. Och hundar är fantastiska på att anpassa sig.

Allvar är en arbetsknarkare, men kan mycket väl acceptera att "Jahopp, nu blir det lugnt ett tag". Han mår inte dåligt av det, och desto roligare har vi under träning när jag väl mår bättre igen då vi verkligen uppskattar den på ett helt annat vis än när man nöter non-stop. Allvars uppfödare visste om detta när jag kom och kollade på valparna, och hon sa nåt väldigt bra. "Försök inte dölja nåt för din hund. Var ärlig istället. För den känner hur du mår, men ju mer du försöker maskera, desto mer förvirrande är det för hunden".

Den senaste tiden har jag börjat blogga om mitt mående och även hur det är med kombinationen med aktiv hund (och även rollen som mamma). Även det hjälper faktiskt. Att få uttrycka den där äckelkänslan inombords.

Jag hoppas verkligen att du mår bättre snart, och att du inte stressar upp. Det kommer lösa sig, det vet jag 🌺

Tack alla som har svarat här i tråden :)

Det jag har kommit fram till är att han får vara en dag och en natt hos min moster, så att jag får lite tid att samla mig. Dessutom pratade jag med min doktor förut, och hon skrev ut medicin som hjälper mot panikångest.  Det känns tryggt att ha hemma.

Sen vill jag säga att efter att jag fick skriva av mig och efter att ha läst alla svar här så mår jag bättre. Det är skönt att bara få ur mig det här och liksom erkänna att jag har det såhär. Det är svårt att visa upp sina svagheter men oh så lättande efteråt.

❤️

Det kan gå illa om man skaffar valp då man är instabil själv.
en valp kan vara väldigt väldigt påfrestande om man har otur. Och mår man själv inte bra orkar man inte hantera det, hunden märker det och då kan det bli ännu värre.

en del kan få ork till att ta hand om en hund och sig själv, andra sjunker bara djupare då ansvaret blir för mycket.

Nu har jag inte läst igenom tråden.

Vi sålde en gång en hund till en tjej som var manodepressiv. Hon bodde hos sina föräldrar så hunden hade fin omvårdnad. Den här hunden hjälpte tjejen att ta sej ut på dagarna, äta och leva hyffsat socialt. Och att överhuvudtaget ta sej upp ur sängen varje dag. Bara genom att finnas till gjorde hunden mer än man kunde tänka sej.

TS Din hund kan kanske hjälpa dej att hålla dej på fötter tills du mår bättre.

Hoppas du mår bättre snart och får den hjälp du så väl behöver🙂

Många varma kramar från mej🙂

Oj … det är en svår balansgång det där. Det finns många nyanser av att må dåligt. En del människor blir "räddade" av sina hundar, och en del hundar blir "förstörda" av sina dåligt mående ägare.

Jag har perioder då jag är riktigt nere och deprimerad, har haft så under hela tonårstiden. Men Hugo får mig att komma upp på morgonen och han får ut mig och det är just det jag behöver, att komma ut och tänka på annat. Hade jag inte haft Hugo så hade jag antagligen slösat bort mitt liv genom att bara ligga inne.

Märker ingen större skillnad på Hugo när jag är mer nere, men han ligger hos mig och är nära mer än vanligt. Och det får mig att må så mycket bättre. Mår mycket sämre nu när min hund är hos mamma i veckorna (praktiserar i 1 månad och den lösningen var den bästa för tillfället) och man känner verkligen skillnad.

Jag är sjukskriven för panikångest, social fobi och depression just nu, men det börjar bli bättre. När jag mådde som värst och inte kunde ta mig ur sängen, se ljus eller höra ljud hade jag inte min hund, men jag hade en massa råttor och två katter. Jag fick ännu mer ångest av att veta att jag inte var nog för djuren, men jag är nu i efterhand övertygad om att jag mådde sämre än djuren över det. De dör inte om de får lite mindre aktivering än vanligt. Men kanske kan det vara skönt för din skull om du har någon som kan hjälpa till med att ta ut hunden ibland så att du slipper fundera över det ibland? Jag tror som många andra att hunden kan hjälpa dig upp på fötter, men känns det för mycket att ta allt ansvar så blir det ju motsatt effekt. Se hur mycket du orkar, helt enkelt. Jag hoppas att det blir bra med att ha hunden hos din moster ett dygn. 

Många styrkekramar från mig. 🌺

Ville bara ge en update:

Jag känner mig lite bättre men har också pratat med min moster som ska ta Tudor 1-2 dagar så jag kan samla mig lite.

#16 och #17

Känns så himla skönt att andra har gått igenom samma sak och att ni säger att det finns ett ljus i slutet av tunneln.

Det betyder så mycket!! Tack för styrkekramarna 🌺

De dagar jag mår riktigt dåligt, när ångesten är som värst så vänder jag på det och låter hundarna hjälpa mig. Har aldrig mått så bra som jag gör med mina två vid min sida. Behöver jag pausa någon dag så är det ingen big deal för dom. 🙂
Man får och man ger..