Är det ingen mer än jag som har en jappe? Nu när det kommit så många nya medlemmar kanske? =)

Nope men jag kan ta din

Hehe skickar honom nästa gång han är olydig ;P

han e ju så söt Eros =)

Jag har ingen Japansk Spets, men det är det jag önskar mej allra mest! När jag såg den och läste om den blev jag så galen i den..så jag är 100% säker att jag ska ha en sån när jag flyttar hemifrån

Om du vill ha lite info om den så kommer det här:

**

Bakgrund:Japansk spets har avlats fram ur flera arktiska spetsraser och räknas som en av Japans nationalraser. De första japanerna importerades till Sverige 1973.

**Japansk spets har avlats fram ur flera arktiska spetsraser och räknas som en av Japans nationalraser. De första japanerna importerades till Sverige 1973.

Utseende:
Den utgör ett mycket vackert blickfång. Den svarta nosen, de svarta läp­parna och trampdynorna, de mörkbruna ögonen med svarta "eye-liner" kontrasterar effektfullt mot den fluffiga, vita pälsen.

Mankhöjden får vara 30-38 cm, tikar något mindre. Det vanligaste är att tiken ligger runt 33-34, medan hanen är större. De ser dock större ut än de i själva verket är på grund av pälsen.

Insidan är minst lika tilltalande som utsidan. Jappen är en mycket kramgo och kelsjuk hund som gärna sitter i knäet och gosar - tills den blir för varm. Då lägger den sig på golvet för avkylning. Det är en pigg och glad hund som har en innerlig önskan att på allt sätt vara till lags. De flesta är mjuka och följsamma till sättet och lämpar sig därför även för den som skaffar sin allra första hund.
**
Personlighet:
**Den är intelligent och lär sig snabbt nya saker. Dess snabbhet och arbetsvillighet gör att den också har bra förutsättningar för agility. Som alltid finns dock individuella skillnader, och om du vill ha din hund till ett speciellt ändamål bör du mera noggrant ta reda på föräldrarnas anlag och egenskaper, då livlighet och intelligens ofta har ärftliga komponenter.

Jappen är en "mjuk" hund och ska fostras med en mild och kärleksfull hand. Du behöver inte höja rösten och ryta åt den, då den redan som valp snabbt lägger på minnet vad som är tillåtet och inte. Denna mjukhet skall dock inte förväxlas med vekhet. Jappen är en tuff,  framåt och orädd hund som inte väjer för nya situationer och utmaningar.

Temperament:
Jappen älskar människor, vilket innebär att det är lätt att lämna bort den med gott samvete när familjen är på semester. Den låter sig oftast väl hanteras av främmande människor vilket underlättar vid veterinärbesök, pensionatsvistelse o dyl.

Jappen är en riktig knähund - det gäller både hanar och tikar. De vill vara så nära matte eller husse som det bara går dygnets alla timmar. Denna tillgi­venhet kan ibland orsaka lite bekymmer då man ska lämna hunden (speciellt valpen) ensam, men med lite träning går det också bra. Det är svårt att få en hund som på samma gång är både självständig och beroende. Hundvalpen som utan några som helst protester accepterar att bli lämnad ensam, brukar även i andra situationer vara mer självständig och gå efter sitt eget huvud. Den beroende valpen är mycket mer angelägen om att vara till lags och är därmed lättare att handskas med i situationer som kräver lydnad och aldrig svikande uppmärksamhet. Förmågan att vara ensam är dock individuell. Min ena hanhund (Affe) fick som valp sitta helt ensam i hemkarantän i sju dagar. Han varken gnällde eller skällde en enda gång, utan fann sig tåligt i den nya situ­ationen skild från mor och syskon. Han visade heller inte upp några försök att tugga på otillåtna saker, utan låg mest och sov.

Som vuxen är Affe en omåttlig knähund. Ofta hoppar han upp i knät innan man hunnit sätta sig på en stol! Jappens passion för att sitta i knät är faktiskt ett dilemma för hunden, eftersom den snabbt blir för varm i sin stora päls. Trots värmen framhärdar den i att vara så nära sin ägare som det bara är möjligt.

Familjehund? Javisst!
Jappen är i allmänhet ingen enmanshund, utan älskar alla i familjen. Den finner sig oftast väl till rätta i barnfamiljen med sitt mjuka och kärleksfulla sätt. Har man små barn måste dock föräldrarna vaka noggrant över bar­nen så att de inte gör valpen illa. Om hunden som valp utsatts för över­grepp (det vill säga vad hunden uppfattar som övergrepp) kan den som vuxen utveckla en aggressivitet som grundar sig i rädsla. Hundar är olika känsliga även inom samma ras, så man måste lära sig hur hård behandling ens egen hund tål. Vid en jämförelse mellan schipperke och japansk spets har schipperken ett mycket större mått av tålamod gentemot barns ibland hårdhänta sätt. Jag avråder ofta småbarnsfamiljer att skaffa en jappe och rekommenderar schipperken istället. (Det har dock hänt att jag vägrat sälja något djur överhuvudtaget när jag märkt att barnen inte varit mogna att ha djur).

Hundar som inte sedan valpben lärt sig umgås med barn måste få tillfälle att i egen takt stifta bekantskap med dem. Låt inte barn springa fram till en hund som är ovan vid dem. Den kan bli rädd och i sin tur skrämma barnen. Lär barnen att aldrig komma ovanifrån när de ska klappa en hund de inte hunnit bli kompis med. Hunden upple­ver allt som kommer ovanifrån, och som den inte kan se, som ett hot. Barn bör lära sig att sitta på huk, närma sig med handen underifrån och klappa hunden på bringan.

En japansk spets som växer upp i en barnfamilj och får rätt behandling och fos­tran under de första känsliga månaderna har alla möjligheter att utvecklas till en _idealisk och tålig barnhund.
__

_

Jappen är fysiskt stark och hittills en sund och frisk ras. Patellaluxation förekommer dock inom rasen, varför man bör veterinärundersöka föräldradjuren innan de går i avel. Om mor och far (och helst också ti­digare gene­rationer) är undersökta och fria är riskerna för att den tilltänkta valpen ska drabbas liten.

En del uppfödare låter också ögonlysa sina hundar innan de får gå i avel för att förhindra spridning av ögonsjukdomar.

I övrigt är de mycket friska och tåliga.

Den har upprättstående öron, vilket medför att de så gott som aldrig drab­bas av de öronproblem som är så vanliga hos raser med hängande öron.

När man ska välja hund är det främst sundhet och mentalitet man noggrant bör kontrol­lera. Det är tragiskt att behöva avliva en ettårig hund på grund av höftledsfel, eller alltför svåra mentala problem.

Jag kan inte nog betona hur viktigt det är att man tar reda på föräldradjurens (och om möjligt även äldre generationers) hälsotillstånd. Fråga uppfödaren av den tilltänkta hunden vilka sjukdomar eller problem föräldrarna och mor- och farföräldrarna haft. Hur länge levde de? Vad dog de av?

**Pälsvård:
**När man ser en jappe tror man att pälsen kräver mycket arbete. Så är inte fallet. Jappens päls är både vatten- och smutsavvisande, vilket innebär att man inte behöver duscha eller tvätta den efter en lerig promenad. Har hunden tagit sig ett riktigt lerbad kan det ta upp till 30 minuter, men sedan faller leran ofta av. Om leran finns kvar, så borstar man enkelt bort den sedan pälsen torkat.

Under promenaden runt sjön här hemma stannade en dam och beundrade Idefix. "Vilken vacker hund, och vilken kritvit, fluffig päls han har. Jag förstår att du knappast hinner göra mycket annat än att kamma, borsta och bada honom för att hålla pälsen så fräsch." Hon trodde mig knappt när jag berättade att jag inte gör något alls med hans päls, inte ens borstar den, utom när han fäller.

Pälsen ska aldrig klippas eller trimmas. Pälsen tovar sig inte, fastän den är lång. Därför behöver man inte kamma eller borsta den utom under fällningsperio­den (och när man vill att den ska se extra fin ut förstås).

Vill man ha en pälshund, men slippa det sedvanliga arbetet för att hålla sin hund snygg och välfriserad, är jappen ett perfekt alternativ. Nos, tassar och nedre delen av benen är korthåriga, varför snö, is och annat inte fastnar. På mindre jappar kan dock snön fastna på pälsen under magen.

Hanhunden fäller en gång per år, tikarna något oftare. Dessemellan släpper de varken täckhår eller underull. (Sjukdom eller näringsbrist kan dock orsaka håravfall vid andra tidpunkter.)

Tänk vad skönt att kunna ha sin kompis i knät utan att bli full av lösa hår! Tänk att slippa extra städjobb bara för att man har hund i huset.

Under fällningsperioden är det förstås desto mer, men eftersom den fäller pälsen i tovor, är det rätt lätt att plocka upp eller suga upp i dammsugaren. Badar man hunden i samband med fällningen, får man med sig det mesta av lösa hår och fällningsperioden går över snabbt.

Somliga allergiker och astmatiker, som normalt inte tål hundar, har visat sig tåla jappen utan att få några symptom. För att testa kan man be sin uppfödare om en pälstuss från en fällande hund och se huruvida man tål den eller ej. Går det bra, kanske du kan be att få låna hem en vuxen hund några dagar och se hur det går, innan du definitivt bestämmer dig för att köpa en valp.

**Motion:
**Jappen är tacksam för den motion den får, men när man ser en jappe sträcka ut på ett fritt fält i full galopp, förstår man att denna hund längtar efter att få springa av sig ordentligt minst en gång om dagen och att det inte är försvarbart att inte ge hunden den möjligheten. Personligen tycker jag inte det är rätt mot hunden att man skaffar en större - och därmed mer motionskrävande - hund än man klarar av. Var realistisk i ditt val av hund! Skaffa hellre en mindre hund (t ex en schipperke som har ännu mindre motionsbehov än jappen) och ha ett gott samvete, än en stor hund och ett konstant dåligt samvete. En liten hund med god kondition orkar hänga med på minst lika långa promenader som en stor hund. Enda skillnaden är att du inte bör ha en mindre hund till att springa jämte cykeln fortare än i trav. Men om du tycker om att cykla kan du ju periodvis ha den mindre hunden i cykelkorgen.  Då kommer både du och hunden fram snabbare än om du hela tiden måste anpassa takten efter den stora hunden (Hundar bör inte rastas snabbare till cykel än i trav om man vill förhindra skador och förslitningar.)

Har du tillgång till natur där din hund kan springa lös, rastar han sig själv genom att springa i cirklar under tiden du går i din egen takt. Jappen är mycket lätt att ha lös i skog och mark då de flesta helt saknar jaktinstinkt. En och annan jappe kan någon gång springa efter ett vilt djur, men försvinner aldrig. Efter en knapp minut är den tillbaka vid din sida igen. Jappen är mycket rädd för att tappa bort sin ägare, och man kan inte undgå att märka hur han med jämna mellanrum kollar in var han har matte eller husse.

Tik eller hane?
Hos en del raser skiljer sig mentaliteten rätt mycket mellan könen, men jappehanen är liksom tiken mycket kelen, tillgiven och villig att vara till lags. De har sällan tendenser till hanhundsaggressivitet. De är inte benägna för slagsmål. Det finns kennlar som har flera hanar gående tillsammans utan problem.

Hanarna är mer pälsiga och fäller som sagt bara en gång om året, vilket ju underlättar en hel del, även om det är betydligt mer päls som faller av just då.

Nackdelen med tikarna är löpningen som återkommer var 6:e, 7:e eller 8:e månad. De har normalt inga tendenser till skendräktighet och deras temperament brukar vara oförändrat under löpcykeln till skillnad från många andra raser.

 Det var allt jag visste! Hoppas det uppskattas!

_kram
_

Gud så söt dom är som valp också…ser ut som små vita bollar *mums*

#5 Om det var till mig så har jag redan en jappe, men snällt av dej ändå och kul för andra att läsa säkert =)

ahaa förlåt, men hoppas andra får nytta av det (=

kram<3

Har ingen men tr'ffade p¨en granne med en 11 veckors vallp! Vit som snö och len som ett lamm=)

#8 Det behöver du väl absolut inte be om ursäkt för =) Kul att du gillar rasen också! =)

#9 Hihi ja de var en bra beskrivning =)

Visst blir man sjuk Helena….inte skulle jag säga nej till en iaf =))

dom har såå mysig päls =D

Jag gillar deras ansikte…just att dom har mörkt runt ögonen (eayliner) Får dom att se så snäll ut :) också deras snöbolls kroppar…så söta =)

Och så har dom vita ögonfransar :)

Hur lägger man in bilderna sådär mitt i inlägget??

Åhhh det var en annons på en jappetik i min tidning idag!!!! En valpsing.. Gud vad sugen jag blev..

Min pappa har ägt en sådan för många år sedan. Gud vad den hårade. Vitt hår som syns överallt också. Men söt och snäll var den iaf. *ler*

puuuh. en gammal pojkväns platsmamma hade 4 st om jag inte minns fel. jösses vilket liv dom små liven förde !! jättesöta, men attans ettriga och skälliga.
då gillade jag hennes collie eller hennes vita herdehund bättre :P

#15 när du liksom tittar på bilder i en mapp t.ex…så högerklickar du på bilden och trycker på öppna med.. sedan trycker du på internet explorer. när den kommit upp på internet så markerar du den och kopierar den..sedan går du in där du skriver inlägget..och högerklickar, och där står det då klistra in!  KLART!! (om någon fattar)

#16 Hårar gör dom en del, men lättare hår än strävhåriga =)

#17 Ettriga och skälliga har dom all förutsättning att bli om de inte får rätt uppfostran!

#18 Tack! Får försöka sen =)

jodå eros, det kan jag tänka mig. men dom var väldigt bra uppfostrade, utställningshundar var dom med. men dom var så beskyddande, vi som ofta kom hem dit mittinatten blev härligt utskällda, sen är nog det en fördom jag har mot småhundar, att dom är ettriga och skälliga :P
sen hade en gammal granne en med, som också skällde och hoppade när man gick förbi. så det är min erfarenhet av dom, men dom är väldans söta, verkligen.

#21 Min skäller bara när någon ringer/knackar på dörren. Det är ju en vaktras, så det låter jag honom göra. Han får skälla 1-2 skall, sedan säger jag åt honom att bara tyst och då är han det. Men jag har träffat andra som inte alls blivit tysta när deras hussar/mattar sagt till dem, så jag håller fast vid att det är till största delen en uppfostringsfråga =)

Jappar är sååå fina.. Min mormor å morfar hade en.. han blev 17år.. =)

Jihoo de funkade! Tack för hjälpen soetare =)

*snyft* jag kan inte se bilden…

Min pappa har 3 st :) Men jag ser dom lite som min också, då jag bodde hos honom innan jag flyttade hemifrån ;) Kan slänga in bilder på dom, om det är nån som vill se :)

Först ut, Rasmus, som enligt mig är den absolut vackraste av dom, han är en riktig linslus :)

Trixi på sin favoritplats :)

O så Tezzi, som är mor till Trixi o Rasmus =)

såå fina =)

Det är helt sanslöst vilken vacker ras….kan bara säga VITA hundar är helläckert =)

Ohh så fina! =)