Om du är allergisk men klarat av renrasiga pudlar innan, varför köpte du då en blandras som du inte vet mer om än vad säljaren säger till dig?
Vill inte låta otrevlig, men alltid bättre att ta det säkra före det osäkra. Hade du varit i kontakt med en riktig kennel hade du säkert fått chansen att "känna av" om din allergi förvärrats…

Att han hugger er beror troligtvis på att han inte litar på er. Vad gör ni när han hugger? Blir ni arga och hotfulla? Korrigerar ni honom fysiskt?

Har en Pudel här i området som också är oreggad och omplacerades till den hon bor hos nu pga att hon högg hennes tidigare ägare.
För hundens skull hade jag i första hand försökt hitta ett bra hem åt hunden. Avlivning känns för mig mer som en absolut sista utväg ifall ingenting annat fungerade öht.

Till att börja med så beyder hans resursförsvar inte att han "tror att han är familjens alfahane". Det handlar om, presis som #1 skrev, att han inte litar på er. Detta har ni troligtvis skapat själva. Hunden har sprungit och hämtat en mössa, ni har tagit den ifrån honom. Han har hämtat någonting annat ni har tagit det i från honom och så vidare. Han har lärt sig att för att få behålla någonting så måste man försvara det. För varje gång ni tar någonting ifrån honom lär han sig att han måste försvara mer.

Vad menar du med "ofta händer det att jag, eller min fru, blöder om händerna efter en sådan maktkamp"? Jag tolkar det som att ni mer eler mindre "brottar ner" honom/tar saken ifrån honom (att han åtminstonde kommer åt att bita er).

Ni får aldrig skälla på honom när han vaktar en sak. Det stärker bara hans osäkerhet. Om ni har kört byteshandel (sak mot godis) så kanske ni inte har haft någonting tillräckligt värdefullt att byta med. Testa med fläskfilé, kyckling ja det ABSOLUT bästa som han kan få. Lär han att det är trevligt att matte och husse närmar sig. Deras händer betyder godis och inte att de snor mina saker.

Jag förstår att det känns osäkert när ni har småbarn men detta är ett problem som går att lösa och om inte ni har tiden/vågar lösa det så är jag övertygad om att någon annan fixar det. Åter igen håller jag med #1 om att avlivning är den absolut sista utvägen.

Tack för svaren.

Det är ju inte så att jag blir förskräckt eller upprörd när han tagit något som han inte får. Det ingår ju när man har valp.

Men i vissa fall måste jag bara rädda det han tagit, elller honom själv om han gnager på något farligt. Om han tex krafsar ner ett par glasögon från bordet eller om han får för sig att gnaga på en lampsladd, så upplever åtminstonde inte jag att det är läge att förhandla.

Visst kan det ibland vara bra att han får göra misstag och lära sig själv. En av mina förra pudlar var ofta på sladdar och gnagde. Hon slutade inte förrän hon gnagde sönder en telefonsladd. Som tur är så är det ju oftast inte så stark ström i telefonnätet. Men jag ryser vd tanken på att hon skulle ha lärt sig läxan genom att ha gnagt igenom en sladd med 220 volt!

Anledningen till att jag ber om hjälp och råd är inte för all den tid som allt går bra, den tid då han uppför sig som, vad jag tolkar det som, normalt valpbeteende: Att han är tillgiven, kontaktsökande, busig, kreativ, kelig, tuggar på allt han kommer åt och liknande.

Problemen är snarare som en händelse idag: Vi har varit ute och lekt i snön. Dottern har åkt pulka och valpen har varit med och jagat snöbollar och grävt gropar överallt i snön. Allt var bara bra, Vi gick in och tog av oss ytterkläderna. Valpen sprang omkring inne och lekte med ett av sina gosedjur. När jag sen skulle rätta till en matta som låg fel i vardagsrummet så fick jag reda på att den mattan skulle jag låta bli! Det berättade han för mig genom en lång harang av arga morranden och utfall mot mina händer.

Jag upplever att han testar gränserna. Det är väl egentligen naturligt, det gör ju barn också. Men det verkar vara så att när jag trott att jag visat vart gränsen går så tror han ändå att det var han som bestämde och fick sin vilja igenom.

Sen är det väl så att även valpar går igenom mer eller mindre trotsiga perioder. Och trotset varierar i styrka mellan olika valpar på samma sätt som det varierar mellan olika barn…

Som svar på första frågan i inlägg #1:

Givetvis var jag övertygad om att jag tålde valpen när jag köpte den. Men om du väldigt gärna vill veta mer om hur jag kom fram till det, så kan jag, för din skull, försöka analysera vad som ledde fram till mitt beslut att köpa valpen.

/David.

Hur gammal är han, ser bara att du skrivit han är en valp.  Jag tror inte han försöker ta ledarrollen utan han har det helt enkelt trist, han vill busa men det kan bli helt fel. Trist att du reagerar på honom, man kan bada hunden oftare för slippa mjället de har som man ofta reagerar på om man är allergiker. Sen gäller det att fostra sin valp , som du beskriver idag så har han vart med lite och kan oxå vara uppstrissad och behövde varva ner. Har själv två små pudlar o det är olika kaliber i våra ena är mer arbetsnarkoman o andra är mer full av bus men älskar att träna fast de är 1+ år och 2 +år 

#4 Han blir 1år i februari. Vi har faktiskt köpt en centraldammsugare för några veckor sedan, just med tanke på att jag blivit mer allergisk sedan vi skaffade valpen. Den är dock inte färdigmonterad än… Så jag hoppas att saker blir åtminstone lite bättre snart, vad gäller min allergi. Jag tror ju inte heller att han försöker, på ett medveten plan, ta ledarrollen. Men det ligger nog i hans instinkt. Hade han varit en människa så skulle han nog blivit en ledare av något slag, kanske inte för att han skulle tycka om att leda andra, utan snarare för att han vill ha det på sitt sätt och i sin takt. Jag känner att det är nyttigt att skriva om hur jag känner och tänker om det här, det liksom samlar tankarna på ett bra sätt. Vad bra att det finns såna här forum :)

5. 1 år då kallar jag inte hundar för valpar utan mer unghund klart att han har hormoner o annat. Hur akterverar ni honom?

Vi bor mitt i skogen, med rådjur som springer runt överallt. Så det blir promenader i skog och mark. Mycket att undersöka och nosa på, och ibland hör vi till och med rådjuren skälla på avstånd. Klart att jag känner att promenaderna borde vara både längre och mer varierande. Men minst en längre eller flera kortare, ca 15-30 min, om dagen brukar jag försöka få till. Om vi inte är ute på andra äventyr förstås. Hemma tränar vi också lite konster och trix.

Fast jag måste tillägga att sen jag skrev detta så tycker jag att allt blivit mycket mer harmoniskt. De senaste dagarna har faktiskt inte varit några problem alls :) Hoppas att det håller i sig! Jag tror att jag blivit bättre på att märka när han börjar bli på dåligt humör, strax innan han blir det, så att jag kan bryta den negativa spiralen, och då flytta hans fokus från det som han vaktar/äger till något helt annat.

Jag akterverar mina mycket mer det är ändå en aktiv sällskapsras. Här kör vi spår som vi lägger avstånden varierar, långpromenad  är minst 1 om (blir ofta 2 såna promenader varje dag) dagen på 1-2 tim det beror på vädret, då brukas även lydnadsträna eller blandat med skogsagility. Agillity kommer framåt våren med och även någon kurs kommer vi gå på. Trix o annat kör vi inne vintertid, men jag tycker inte det är så jätte ansträngande för vovvarna. Jag tycker det låter som eran hund behöver gå mycket längre promenader o akterveras mer, sen träna kontakt med hunden. Som sagt han är närmare 1 år och ingen valp längre så han kräver mer aktervering :)

Du missuppfattar din hund helt och hållet, det finns absolut ingen rang mellan människor och hundar, rang finns inte mellan olika arter och heller inte i vilda djurflockar, rang är enbart något som förekommer inom den egna arten i obalanserade och oroliga "flocker". I en harmonisk flock förekommer inte rang.

Din hund litar inte på dig och tar då och försvarar sig och sina saker, det kan också vara så att detta beror på sjukdom/smärta som du funderat, ta och kolla upp hunden till en början. Om det inte är något sådant bör ni se över er relation.

#7 - Rådjur skäller inte, så ni har nog hört något annat djur.

#11 Det beror väl på vad man menar med skäller, men visst har de ett skällande läte!

#12 - Kollade upp det och det verkar vara ett annat ord för brölar. Anyway, ok. Då har jag lärt mig något nytt.

13 det är alltid kul o lära sig något nytt  jag säger oxå att rådjuren skäller ute när jag hör dom.

#11 - jodå rådjur skäller och låter ofta som en blandning av minihund och fågel

#14 - Jadå, det är alltid kul att lära sig nytt! Aldrig blir man fullärd.

#15 - Oj, det lät illa…  Nu blev jag nyfiken på att höra hur ett rådjur skäller IRL bara för det, haha! 

Lite OT men iaf 16 http://www.youtube.com/watch?v=gFZMqa2CLp8 

#17 - Nä nu får vi väl ge oss med denna diskutionen! Och jag vet ärligt talat inte om jag vill höra… Det är nog roligare om jag lyckas höra det irl första gången  Springer på rådjur ganska ofta.

Nu har jag inte läst hela tråden så jag ber om ursäkt om det blir några upprepningar!

Din hund är i en jobbig ålder - den vanligaste åldern då hundar omplaceras pga. at dom blivit jobbiga. Det är alltid något att trösta sig med Har själv en i samma ålder, fast en tik.

Det din hund har är resursförsvar, men du kan också tjäna på att kolla upp honom hos vet då du verkar tycka att beteendet är oregelbundet.
Det finns mycket man kan göra för att förbättra resursaggression! Men det kan vara svårt att få bort det helt:
För det första, se till att hunden har tillräckligt med resurser som han får ha, mat, ben osv. Är hunden hungrig kan det öka resursaggressionen. Dessutom om hunden har mycket ben osv. som den vet att ingen tar ifrån den är den inte lika motiverad att ta sånt den inte får.
Det finns en metod man kan testa som innebär att överrösa hunden med resurser - här får du tio ben istället för ett - hunden får ett sådant överflöd att den inte behöver vakta. En annan metod är att utesluta resurser helt, se till så att hunden inte får tag i mössor el. liknande.

Har hunden väl fått tag i något så måste man ju ändå ta tillbaka det (som du säger, det finns ju en säkerhetsrisk) men se det inte som en maktkamp. Enda sättet som hunden kommer se det som en maktkamp är om du gör det till en. Var istället smartare än hunden - bryr sig inte hunden om du lockar med godis elr. liknande så lura den med något annat kul, tex. gå ut och ring på dörren. Hunden släpper ganska garanterat föremålet (och var gärna två här så en tar hunden och en föremålet, så att det inte blir en jaktlek tillbaka till föremålet).

Det andra du kan göra är att lära in att människo händer ger - inte tar. När hunden har någonting så går du förbi och slänger/kastar något ännu godare.

Jag tror att det kan gå att få ordning på problemet, men kolla som sagt gärna upp hos vet så att han inte har ont någonstans!

Tillägg: min ena hund fick vi uteslsuta resurser för helt, han klarar inte av det då han är så osäker och hela tiden känner att han behöver försvara det han har. Han fick ha leksaker och godis under kontrollerad träning, när man gjorde iordning maten fick han ligga plats i sin säng och inte ta maten innan varsågod. Uteslutna resurser utesluter situationer att vakta.

Min nuvarande hund däremot har också visat mkt rsursförsvar. Som valp så räckte det dock med att öka på maten så blev det mycket bättre! Nu vaktar hon sällan mot människor längre - men mot andra hundar. Så när hon ska vistas med andra hundar så gäller det fortfarande att minimera resurserna.

#19 och 20

Det du skriver känns faktiskt som andra ord på det som jag upplever. Jag skall faktiskt prova att överösa honom med tillåtna resurser! Då kanske han ändå kan acceptera att vissa andra saker inte är hans :)

Jag löste min hunds resursförvsvar med att jag blev en resurs. 
Alltså hon fick lära sig att saker försvann inte när jag kom utan blev BÄTTRE.

Tex jag övade på att hålla i ben när hon tuggade. Tex tog benet grävde ut märg som jag gav henne, och gav sedan tillbaka benet.  
Hon fick godis när hon släppte något, alt lockade med godis så hon släppte det. "Undersökte" saken hon höll i och gav sedan tillbaka det eller kanske bättrade på det med att smörja leverpastej på leksaken eller vad det nu var hon höll i.

På det sättet så när jag nu tar saker från henne så blir hon förväntas full och glad och tycker om det, för hon vet att när matte kommer så blir det bättre och roligare och godare.

#21 berätta gärna hur det går! Det är en metod ja inte provat själv men har fått tips om. Som #22 skriver, att man "tuggar ben tillsammans" är en jättebra förtroende övning också. Se bara till att du inte tar ifrån hunden benet, utan var snarare den som delar med ig utav det. Håll så att hunden får tugga - ni "delar"