Hej igen allihopa!

Jag tänkte skriva lite om oss, mig och min hund. :)

Jag heter Madelene, som dem flesta kanske förstår. :) Är 22 år gammal, bor med sambo och en dotter på snart 1½ år.

Vi har även en gammal katt, 11 år har han hunnit bli. En rottweiler på fyra år har vi också, en kastrerad hane.

Jag är uppväxt med hundar och katter. Hundarna vi har haft har varit en schäfer, en Pudel och en blandning mellan rottweiler/berner sennen.

Ja, hundarna har varit enbart sällskapshundar. Inte uppfostrade eller tränade för 5 öre. Vilket jag förstår idag varför dem hade problem med andra hundar, utfall osv.

För fyra år sedan köpte min svåger en rottweilervalp, Kenzo. (som idag heter Rico) Han och min syster som hade haft två hundar innan som blivit omplacerade var jag och min mamma minst sagt upprörda på och tyckte att det var ett idiotiskt val att köpa en till hund. Dessutom hade dem en liten bebis då!

Min svåger köpte Kenzo bara för att avla på honom, helt bisarrt-jag vet!

Han fick sova ensam på bottenvåningen av huset, han fick kissa och bajsa inne eller i trädgården som var full med hundskit. I trädgården blev han även utslängd när han var jobbig…

Uppfostringsmetoden dem använde sig av bestod av att trycka ner honom på golvet och dra honom i öronen…Han skrek av smärta, mår fruktansvärt dåligt när jag tänker på det.

Hade min svåger inte vart min chef så hade jag anmält detta, istället lärde jag känna den lille valpen och när han var 6 månader tog jag honom! Jag mer eller mindre stal honom. Och tänkte absolut inte lämna tillbaka honom.

Dem var inte särskilt intresserade av att få tillbaka honom, dem har för övrigt inget som helst hundintresse.

Jag gick valpkurs med honom, det gick jättebra. Där började mitt stora hundintresse! Jag visste då att jag brann för hundträning, detta var min grej.

När han var 8 månader blev han attakerad av en annan hund, det har jag skrivit om i ett annat inlägg också.

Där började problemen komma, jag som igentligen inte visste så himla mycket och hundträning då och var "ny" inom detta visste ju inte hur jag skulle tackla alla problem som uppkom. Jag visste bara att jag tänker INTE använda mig av det jävla djurplågeriet som min svåger och min egen syster hade gjort!

Problemen som uppkom var följande:

Utfall mot andra hundar - drag i kopplet - kampa med kopplet - hoppa på mig och bita mig i armarna. Har säkert glömt nåt.

När han var lite över året så gick jag hem till min svåger och tvingade honom att skriva över hunden på mig.

Direkt efter bokade jag tid för kastrering och kastrerade honom. Han skulle inte gå i avel, jag anser att det är onödigt att låta en hane ha kulorna kvar om dem inte ska i avel.

Som han lugnade sig efter att kulorna var borta, löptikar visste han inte vad det var längre. Alla problem försvann utom utfallen.

Jag började på en allmänlydnadkurs. Det gick fullständigt åt helvete där. Det var flera hundar där som hade problem med utfall, dessutom en STOR rottishane som hade ENORMA utfall. Har aldrig sett nåt värre.

Efter det gick vi en rallylydnadskurs, där hittade vi vårt stora intresse. Superkul och visst det gick oftast bra om dem två hanarna han inte gillade höll sig på avstånd. På avslutningen av den kursen hade vi en "tävling". Vi kom 2:a! Hipp hipp hurra vad glad jag var! :D

Efter den kursen gick jag rallylydnad fortsättning, men privat för en intruktör som gått ur brukshundsklubben. Eftersom att klubben i stort sätt inte hade gjort nåt för att hjälpa mig med utfallen. Denna instruktören hade erfarenhet av detta och vi jobbade metodiskt och det gick väldigt mycket framåt!

Mitt under den kursen blev jag gravid och jättesjuk. Jag mådde otroligt illa och kräktes upp allt jag fick i mig. Jag fick alltså bryta kursen.

Rico blev därmed understimulerad eftersom att jag knappt klarade av att rasta honom och verkligen inte att aktivera honom. Jag var inne på att omplacera honom, men klarade inte av det. Efter flera månader av sjukligt tillstånd blev jag bättre, men då var jag sågott som höggravid och han var ju fortfarande understimulerad.

När min dotter kom till världen fick blev jag väldigt överbeskyddande och tänkte på alla risker. Vad som skulle kunna hända om Rico skulle göra ett utfall när jag går med barnvagnen.

Det förstår nog dem av er som läser detta och själva har barn. Man är otroligt rädd om sitt lilla barn.

Detta är i stort sätt min historia med Rico. För att presentera oss lite bättre och för er som kanske undrar varför jag har skaffat en rottweiler.

Jag hade aldrig skaffat en rottweiler om jag själv hade valt. Jo, jag valde ju att ta hand om honom. Men bara för att han får så illa, sen fattade jag ju tycke för honom. Han blev ju min hund.

Vi jobbar på med skvallerträningen och det går riktigt bra! :)

Jag kräver absolut inte att han ska älska alla andra hundar eller att han ska kunna vara lös med hanar. Men det hade vart sjukt kul om man kunde gå på aktiviteter med honom utan jobbiga utfall.

Jag blev för en dryg månad sen inbjuden till en grupp på facebook. Hundpromenad Halmstad. Det är ett helt gäng med folk som träffas en gång i veckan och promenerar med sina hundar. Brukar vara ca 20-30 stycken.

Jag kanske aldrig kan gå med dem, men oj vad roligt det hade varit om vi kunde nå ända dit.

Tror ni att det skulle vara möjligt?

Hälsningar Madde&Rico