Min mormor och morfar hade en golden som hade epilepsi. Jag kommer inte ihåg när hon fick det men hon var bara några år. Hon åt medicin varje dag och kunde ha någon kramp ibland men hon fick mindre och mindre kramper. Hon levde ett normalt liv annars. Hon blev kring 12 år, och det var inte förrän sista året som hennes lever började se dålig ut, då minskade dom på medicinen men hon hade blivit stel och fick andra ålderskrämpor så hon fick somna in sen. :(

Oj det där låter inget vidare. Min storpudel fick EP när han var runt 4år. Första anfallet var värst. Jag var hos mina föräldrar och hade gått dit. En lugn promenad på ca 15 minuter. Han var lös i trädgården, kom upp på altanen och sökte kontakt. Sen började han vingla och jag lyfte ner honom på gräsmattan där han bara föll ihop i en hög. Hela hans kropp blev spänd som en fiolsträng och han slutade att andas. Han bet ihop käkarna och ögonen såg helt döda ut, som om han var borta.

Jag fick panik och skrek åt mamma att hämta telefonen. Samtidigt tryckte jag till stenhårt på hans bröstkorg och då verkade det som allt släppte. Han kippade efter andan och bara låg helt stilla. Han tittade sig omkring och det syntes på honom att han inte hade en aning om vart han var. Jag pratade med vet och vi bestämde oss för att åka in. Men vi kom bara 20m så kom nästa anfall. Han svimmade, men spände sig inte. Var nog bara borta i 5-10 sekunder, men det kändes som evigheter! Veterinären hittade inget fel på honom. Han var helt som vanligt när han klev ur bilen på djursjukhuset!

Nästan på dagen ett år efter kom andra anfallet. Samma där, han vinglade omkring som om han var jätte full. Inga kramper och han var kontaktbar. Jag kunde kalla in honom, men det gick ju åt skogen för han sprang in i möbler och var väldigt förvirrad.

Tredje anfallet kom exakt 8månader efter det andra. Vi var på klubben och han lekte med en kompis hund. Han stannade till och började se sig om efter mig, sen tog han sikte på mig och kom vinglandes.

Så där höll det på ett tag. Han hade nog 10-12 anfall innan jag tog bort honom av andra orsaker. Han krampade aldrig under sina anfall, utan vinglade och ibland föll han ihop.

Efter som hans anfall inte kom regelbundet vägrade min veterinär medicinera. Han sa ett anfall/månad minst, först då behandlar man. För medicinen gav så stora biverkningar så hunden hade lidit mer av medicinen än av anfallen. Jag såg inget direkt samband mellan hans anfall. Dom kunde komma både efter vila och lek.

Mina bästa råd är att hålla sig lugn och försöka ge hunden lugn under och efter anfallen. Släck ner och lägg dig med hunden i ett mörkt rum en halvtimme efter anfallen. Är ni bland folk så be dom hålla sig borta, dom ska vara lugna och tysta och helst gå där ifrån.

Och med tanke på din hunds sjukdomshistorik undrar jag om du har tittat honom i halsen? Är hans tonsiller kollade?

(Tillägg: hans anfall höll i sig mellan 1-2minuter vanligast)

Min ena hund har inte fått diagnosen epilepsi men han har fått anfall flera gånger. Veterinären hittade inget fel som det kunde bero på så han sa att det ligger i hjärnan. Min hund behöver ingen medicin i alla fall och hans anfall är inte lika allvarliga (finns ett par olika typer av anfall om jag inte har läst fel).

Första gången låg jag och gosade med honom i sängen när han helt plöstligt började vrida och vända på sig. Det första jag trodde var att han hade svårt att komma upp men när jag flyttade på mig så såg jag att han skakade som att han hade fått elstötar. Fick panik för hade aldrig sett honom eller någon annan hund sådär. Han lugnade ner sig efter några minuter och jag googlade lite, hade haft en tanke på att det var någon typ av krampanfall. På internet läste jag att man inte behövde åka in till veterinären om det är första gången men händer det igen ska man, vet inte om man ska lita helt på vad andra säger men han verkade må bra så jag åkte inte in med honom.

Vid hans andra anfall som kom några månader senare så åkte vi in till Djurakuten. Det var då de undersökte och tog blodprov.

Han har haft ungefär 6-8 anfall, har försökt skriva upp då det har hänt för om han börjar få det oftare så måste vi ringa veterinären igen. Senaste gången var i augusti. Det händer nästan alltid tidigt på morgonen, typ vid 4-tiden eller sent på kvällen/natten. Jag har alltid vaknat, lite otroligt tycker jag då det inte hörs något.

Hans anfall som han får ser likadana ut. Det börjar med att han smaskar oavbrutet (massa saliv samlas i hans mun). Sedan börjar han vingla med kroppen och huvudet som att han är på en väldigt gungig båt eller som att någon drar honom hit & dit. Han är hela tiden vid medvetandet och jag brukar prata lugnt med honom. Ibland i början så brukar han stå och trampa med tassarna som att han står på glödande kol. Efter varje anfall så slutar det med att han kräks, då vet jag också att det är över.

Har lyckligtvis ingen erfarenhet om epilepsi hos hundar, så där är jag inte till någon större hjälp och har tyvärr inga goda råd att komma med heller.

Ville bara tala om för er alla som har EP-hundar, att jag lider med er pga hundarnas diagnoser och tänker på er! Tycker det är otroligt starkt och beundrasnvärt med människor som väljer att ha kvar sina djur ändå, trots olika sjukdomar, handikapp och diagnoser.

För mig är det en självklarhet att jag skulle ha kvar mitt djur oavsett vad för "fel" det var på det. Men jag förstår att det är lätt att säga nu, när jag har en helt frisk hund. Är säkert annorlunda när man väl sitter där..

Hur som helst är ni alla värda en stor eloge för det ni gör, och jag vill också passa på att önska er alla lycka till med era hundar och håller tummarna för att dom får vara anfallsfria resten av sina liv!

TS, vilken otroligt fin hund du har förresten! Är det en amstaff eller pitbull? (Och skulle det inte vara någon av dessa raser, så hoppas jag att du inte tar det som en förolämpning då jag anser att båda dessa raser är några av dom finaste hundar som finns!)

Har en väninna vars hund hade EP. Hade oturen att se ett par anfall och det var verkligen hemskt. Han bajsade och kissade ner sig och tuggade fragda.

Han fick mediciner, men kunda få anfall ändå.

Har läst att det är ganska vanligt hos hundar att dom springer runt i förvirring vid anfall, en del gör endast så under anfallen, medans andra, som din hund, även krampar.

Jag hoppas din hund blir hjälpt av medicinerna.

#1: Tack för svar! Jag känner också till en golden tik som hade epilepsi, men då dom kastrerade henne så gick det över. Så skönt att din mormor och morfars hund fick leva ett normalt liv iallafall, och 12 år är inte så illa för en stor hund! :) Men tråkigt att det var tvunget att ta slut där :(

#2: Tack för svar! Lät inte alls roligt det där! :( Men det lät väldigt annorlunda om man jämför med min hund, så typen av anfall är kanske väldigt individuell? Jättetråkigt att det var tvunget att ta slut där för honom också, får jag fråga vad det berodde på? :(
Ang att dom inte ville medicinera kanske berodde på att det var ganska korta och milda anfall (som det låter som)? Min veterinär sa att med såna anfall min hund haft så räcker det med två anfall/år för att de ska börja medicinera, speciellt eftersom det senaste var kraftigare än det första också så trodde hon att det kanske kunde bli värre och oftare. Hon vågade inte låta det eskalera mer än så. Men jag hörde också om en som fått medicin till sin hund efter ett ganska normalt anfall, så det beror nog mycket på vad varje enskilld veterinär tycker.

#3: Tack för svar! Som min veterinär förklarade det som så används termen "epilepsi" då dom inte hittar några andra fel och fastställer att det sitter i hjärnan. Så att få en riktig diagnos på epilepsi kanske är svårt, det är så jag förstått det iallafall. Vid första anfallet tog jag honom till veterinären utan att tveka eftersom anfallet var så kraftigt och jag själv var så chockad och förvirrad. Igår funderade jag dock ett par gånger på om jag skulle åka in eller inte, men jag kände att jag hellre åkte in en gång i onödan än en gång för lite då det var så kraftigt. Fick då höra av veterinären att man bör åka in vid varje anfall i början så man kan ta tester och leta efter samband. Tex om levervärdena är dåliga varje gång men inte annars, så kan det bero på det och inte EP. Nu testade båda gångerna grönt, så annat än EP är så gott som uteslutet.
Väldigt intressant iallafall att allas anfall verkar så olika. Min hund kräks före anfallen och din efter. Men det verkar ju som att båda får det i samband med vila. Det är verkligen individuellt iallafall. Jag hoppas att anfallen sinar ut för er och att ni inte behöver fler veterinärbesök! Det är verkligen inte en bekväm ovisshet att måsta dras med :(

#4: Åh, tack vilket fint inlägg! :) Jag tror att om man älskar sitt djur så gör man allt man kan för att göra rätt. Man kämpar igenom det mesta tills man kanske en dag måste se till djurets bästa. Då min hund var yngre så var hans hudproblem så plågsamma, så jag undrade ibland om det var ett värdigt liv för honom. Han hade blodbölder som sprack, stora sårskorpor och knallröda utslag över större delen av kroppen, och en olidlig klåda. Vi provade alla möjliga foder, schampon, salvor och mediciner men ingenting fungerade. Jag bestämde mig för att kämpa med honom för han var fortfarande glad och livlig. Och hudproblemen förbättrades med tiden och idag har jag hittat ett enda foder som fungerar (Orijen Regional Red, konstigt nog inget annat, och jag har provat det mesta däribland vet.foder). Får han nåt annat foder kan han bli lite röd runt munnen och i armhålorna samt få några blodbölder (furunkulos), men inte alls lika mycket som förr. Jag kommer fortsätta kämpa igenom allt med honom, så länge han själv vill det! :)
Det låter på ditt inlägg som att du fungerar likadant som jag där :)
Och ja, han är amstaff/pitbull/dogo argentino. Pappan var en amstaff/dogo argentino vilket syntes ganska tydligt och mamman sades vara renrasig pitbull, men hon hade inga papper så jag skulle nog chansa på en amstaffkorsning där ändå. Men vem vet :)
Jag blev också tidigt kontaktad av två andra valpköpare från samma kull som fick samma problem med sina valpar fast mildare och dom hittade mig via ett forum där jag pratade om hans problem. Vi kontaktade uppfödaren och bad henne att inte ta fler kullar men hon sa att det skulle hon göra ändå och att valparna var friska hos henne så att de blev sjuka var vårat fel. Efter det har jag iallafall lärt mig att kolla upp aveln och uppfödaren bättre innan jag köper nästa hund! :) Trots att Liston är det bästa som hänt mig!
Jätteroligt att höra att du också tycker så bra om dessa raser! Det kan man som ägare till en aldrig höra för ofta! :) 
Ursäkta, jag kan surra hur länge som helst då det kommer till han! hehe

#5: Tack för svar! Hunden du såg få anfall, sprang han också innan eller föll han bara till marken?

#5 Han vinglade runt lite, sen föll han ihop.

#6 Min hund hade en massa annat som bekymrade med. Han hade sköldkörtelfel som var väldigt svår att medicinera (få rätt dos). Han led av enorm stress och tillslut fick han spondylos vilket innebär att kotorna i ryggen började växa ihop vilket var väldigt smärtsamt för honom. Så jag valde att avsluta hans lidande ganska så snart efter att jag sett röntgen plåtarna på hans förstörda ryggkotor som såg hemska ut! Han var glad och lekte fortfarande, men han stressade och sprang sig hög på adrenalin som smärtstillade lite. Det var en vidrig situation att sitta i då han var mitt allt! Men att låta honom leva med den smärtan som dessutom inte gick att medicinera bort var helt enkelt inte rätt!

Inge kul när ens hund är dålig och när man inte kan göra mycket för att hjälpa… Man känner sig såå hjälplös.

Min dvärgpudel har EP och har haft det sen valp så hans form av EP är troligen ärftlig. Så som jag fått det förklarat så kan EP som uppkommer vid senare ålder vara ett symtom på att något annat är fel på lever och njurar (om jag inte minns fel).
Om jag inte missminner mig fick han sitt första anfall vid ett par månaders ålder, typ 4-5 månader gammal. Precis som du så trodde jag att han skulle dö, jag var bara 12 år gammal och min älskade valp krampade på köksgolvet!! Lyfte upp honom och sprang i panik till min mamma som förstod vad som hände…

Min hund har aldrig sprungit omkring så som du beskriver att din hund gör utan min krampar "bara" riktigt ordentligt, håller nästan på att bryta nacken av sig själv t.ex. Har hänt ett antal gånger att han får ett anfall mitt i ett hopp ner från soffan/ sängen etc så att det blir knall fall/ bambi på hal is när han landar. Han har alltid fått ett par anfall i månaden fram tills att han var ca 4 år då anfallen blev värre (längre) och fler. Under en och samma helg hade han ca 11 anfall på ett par minuter vardera! Min har aldrig följt något mönster utan det kan komma när som… Det är ju som en elektrisk "storm" som far över hjärnan och orsakar EP anfallen.

Som valp så kunde han kissa på sig under ett anfall. Men han har aldrig tuggat fradga. Jag brukar lyfta upp honom och hålla honom så "rak" som möjligt så han inte skadar sig samtidigt som jag talar lugnande med honom och "vaggar" honom. Han har alltid velat att man håller honom, och han känner även av när ett anfall är på G. Jag kan inte beskriva det men jag vet när han vet att ett anfall är på G. Finns inte jag i närheten så söker han sig mot någon annan och kan bli lite "klättrig" då han vill upp i knät och att man håller honom. Efter ett anfall blir han vingelkantig och smått darrande och han sitter alltid kvar hos en tills han känner sig säker på sig själv. Vid stora anfall blir han också törstig efteråt.

När han var valp/ unghund hade en veterinär jag tillfrågat svarat att man inte medicinerar en hund med EP. Så jag lät det bero och hanterade varje anfall när det kom. Men när allt förvärrades så talade jag med en annan veterinär som bad mig ta med honom för koll så snart som möjligt.
Efter hälsokontroll och sjukdomshistoria så fick han diagnosen EP och började med medicin. Det var en hel del testning för att få rätt dos och efter ett tag fick han ytterligare en medicin. Han äter nu två mediciner, varav den ena 2 ggr/ dag och den andra 1 ggr/dag.

Jag har inte gjort några förändringar i hans liv utan han får leva och vara som vilken hund som hellst. Vi tränar och håller på precis som vanligt. Den enda skillnaden är att han årligen går och gör blodprov för att kolla medicin nivåerna så att dessa inte ligger för högt vilket i längden kan skada lever och njurar.
Min herre är idag 13,5 år och visar inga planer på att bli gammal och "gaggig". Tvärtom så går han forfarande på rikgtigt långa promenader och leker med lekaker och beter sig i allmänt ganska valpigt. Men visst uppskattar han soffan lite mer än han gjorde som ung  Men visst händer det att han får anfall till och från. Inte alls lika ofta och inte heller så "svåra". Tyvärr kan man inte medicinera bort anfallen helt…

Lycka till och hoppas allt löser sig för dig och din hund!

#7: Okej!

#8: Okej, så tråkigt. :( Men du gjorde iallafall det enda rätta i det fallet.

#9: Tack för svar! Om EP visar sig mellan 0-3 års ålder så är det oftast genetiskt. Åker man in och tar prover vid varje anfall i början så kan man utesluta lever/njurproblem osv, så då riktar man in sig på EP. Det är beskrivningen jag fick av min vet. :)
Så otäcka anfall han fick, då det var så många under en så kort tid! :( Men härligt att höra att han är 13,5 år och mår så bra! :D Var det då ni började med medicinen som anfallen blev mildare? Eller kom det med åldern?
Tack, och fortsatt lycka för dig och din hund! :) 

**En till fråga: 
**Min hund har gått på medicinen sen i söndags nu och han har börjat gå runt och gny otåligt samt stirra ut mig och lägga huvudet på mitt knä. Som att han vill nåt, även fast vi nyss varit ute på promenad. Veterinären sa att han kunde bli tröttare på medicinen, men finns det en risk att han blir tvärt om?

#10 Vår stövare fick EP och hon var nog runt 9 år då det hände. Hon hade väldigt kraftiga och vi provade medicin. Men hon hade anfall ändå, men svagare. Veterinären rekomenderade avlivning och vi gjorde det på stört. Hon mådde så hemskt dåligt.

Det du skriver om att din hund vankar omkring och är orolig kan vara ett svagare anfall. Jag säger inte att det är det, men kan vara så, tyvärr.

Nu i efter hand har vi fått reda på att det finns i rasen.

Om det värsta skulle hända din fina hundkompis, så tänk med hjärtat. Tänk på alla fina stunder du fått tillsammans med honom och ge den vad den är värd. Inget lidande. Varje anfall tar extremt mycket på krafterna.

Jätte kram till både dej och din otroligt fina vovve. Jag vet vad du går igenom.

#10
Vad är det för medicin din hund går på?

I början av medicineringen kunde Zalo också beteé sig konstigt. Min hunds medicin, Fenemal, var jag tvungen att trappa upp ganska långsamt. Och han blev lite groggy när vi började komma upp i dos. Är som sagt lite tricksigt men det blir bra till slut när man hittar rätt. Hans anfall har efter medicinering minskat i såväl antal som intensitet. Han har ändrat sin dos ett par gånger samt att han fått en extra medicin som stöd då han inte kunde gå på så hög dos på den första för att vara fri då den dosen skulle ha åsamkat honom lever/ njurskador i längden så då fick det bli en kompletteringsmedicin istället.

Allt komemr nog gå bra, bara ni hittar dos och medicin som fungerar bra. Synd att din hund som redan hade problem fick detta också…. Min är ju i övrigt mycket frisk och kry iaf!

Jag hittade den här sidan: www.canine-epilepsy.com

Den kanske kan vara något för dig?

puttar upp en mycket intressant tråd.

tyvärr är ju länken i #13 på engelska så jag fattar inte så mycket… blir lite krångligt när det är så viktiga saker att läsa igenom-.

Här finns en bra länk, om du googlar annars på "epilepsi hos hund" så får du många bra och informativa sidor att läsa på.

Min puff har EP och fick det första anfallet vid 1 års ålder (Miko är nu fyra år), Jag har än så länge tagit beslutet att inte ge henne medicin då hon har små anfall och inte så ofta det finns ju rätt så mycket biverkningar med EP medicinerna så jag vill undvika dem så länge jag kan men hon får i stället gå på vetrinär kontroll en gång om året. Miko blir väldigt trött efter anfallen och väldigt klängig hon vill gärna vara upplyft efter.

Jag hade tidigare en schapenoes (Roxy) som också fick EP anfall men de var en följd av svåra leverskador + en del annat hon var sjuk sen hon kom som valp. på Roxy märktes det inte så mycket hon satt och skakade på huvudet.

Jag tog ändå beskedet om Mikos EP rätt så bra efter Roxy som vetrinären sa vid ett års ålder att de inte visste om hon skulle leva ett år till eller en vecka (hon blev 4 år) så var min första tanke ok EP kan de i alla fall leva ett bra liv med ;)

Kan hundar få väldigt små epilepsi anfall? Min kompis hund brukar få svårt att andas, hon börjar kämpar för att få luft och sprattlar pyttelite med benen och då brukar vi försöka lugna henne. Det är bara så i ungefär 8 sekunder och sen reser hon sig upp och vill ha tröst av oss. Det händer ifall hon ligger på rygg ibland. Någon som vet vad det kan vara? Samma sak har faktiskt hänt min hund fast det har bara hänt en gång, och några gånger när hon var liten.. Min kompis hund är en schäfer/rottis/dobberman/collie så hon är ganska stor, normalviktig. Mixa är en staffe/pitbull blandning normalviktig. Så jag tror inte att det är något andnings problem.. Nån som vet? Beklagar att din vovve är sjuk :( Han var riktigt fin och jag kan tänka mig hur ledsen jag skulle bli om Mixa blev sjuk. Jag hoppas att medicinen hjälper och han lever länge utan anfall.

#18 Har ni inte varit hos veterinären med era hundar? Jag skulle kunna tänka mig att det är noskvalster era hundar har. Det smittar.

#19 Nos kvalster? Vad kan det orsakas av? Min hund har inte de problemen längre men min kompis hund har.. Syns det på utsidan om de har det?

#18 Det är som hos människor: Dom kanske får ett anfall/år eller bara enstaka under hela livstiden medans andra kansk få flera gånger/vecka eller flera gånger/dag.

Våran hunds pappa fick EP pga fästingbett.
Han fick tas bort vid 4 års ålder då han fick massor av anfall/dag.

#20 Det är precis vad det låter. Kvalster i nosen, detta smittar mellan hundar men dom kan även få det i skogen. Det kan gå långt mellan dom så kallade anfallen och dom kan komma tätt. Det är olika. Inget farligt, mest obehagligt för hunden. Men tonsilit kan ge liknande symptom så läs lite om det med. Sök på tonsillit och kennel tango Times så får du upp min hemsida med mycket info om det.

Okej tack så mycket! :)