Annons:
Etikettskaffa-hund
Läst 1932 ggr
[Udoon]
2012-10-08 18:40

Kan jag skaffa hund?

Har gått i hundtankar en längre tid nu, men vill gärna ha lite synpunkter. Har mycket djurvana, alltid haft katter hemma och tills för några år sedan hästar också, när jag var liten så hade mamma hund. Har både katter och nymfkakaduor just nu. Har i flera år gått hemma, och det lär knappast ändras på, så jag skulle kunna vara med hunden i stort sett 24/7. Möjligtvis att jag skulle få nån praktikplats nånstans så småningom, men då bara max ca 5 timmar om dagen ett par dagar i veckan om ens det.

Bor ute på landet med mina föräldrar, möjlighet till att gå i skogen och sådär. Tänkte mest ha hunden till sällskap, men kanske agility eller nåt sådant också litegrann. Har asperger och på grund av det så var det väldigt tufft i skolan, har aldrig haft några kompisar eller så, går inte ut och festar etc, föredrar att krypa upp med en bra bok istället. Så en hund skulle vara bra sällskap tror jag, och ge struktur till vardagen.

Är mycket inne på en welsh corgi, antingen pembroke eller cardigan. De verkar vara trevliga hundar som man kan göra mycket med, och i behändigt format utan att vara ömtåliga som små hundar kan vara, och så är de söta förstås :)

Just nu så är mina färäldrar emot att skaffa en hund, men iom att jag skulle betala allting själv och ta hand om hunden själv så kan jag nog övertala dem så småningom, vill mest få lite pejl på om jag skulle kunna ha en hund överhuvudtaget enligt ni som vet lite mer vad som krävs, vill ju så klart att hunden ska ha det bra.

Blev väldigt långt första inlägg och kanske lite rörigt men hoppas det är ok :)

Annons:
Skunken
2012-10-08 18:49
#1

Om du känner att du klarar av det och förstår hur mycket ansvar, tid och engagemang det krävs så varför inte! Tycker även du har ett bra tänk kring rasval! Det är viktitg att få känna sig behövd, ha livskvalité och ha ngn man alltid kan prata med och det stavas HUND :) Man lever bara en gång. Ngt jag skulle tipsa om är att skaffa en lite äldre hund på ett eller ett par år för valptiden kan vara väldigt stressande och tuff. Men skaffa absolut ingen problemhund utan en väluppfostrat hund som bara behöver en ny matte/husse. Så gjorde jag då jag skaffade min första hund och för mig fungerade det mkt bra, eftersom jag själv inte hade mkt erfarenhet och var väldigt ung så hade redan ngn annan tagit den "jobbiga" biten med att lära hunden hur vardagen fungerar osv :D

www.sweetolga.blogg.se

"Jag vill ha en hund som vågar göra fel men vill göra rätt" Rebecka Berglund

[Udoon]
2012-10-08 19:02
#2

Ska tillägga att eventuellt inskaffande av hund skulle vara ett år eller två in i framtiden, men är aldrig för tidigt att börja förbereda sig och ha ordentligt tid att tänka efter :)

#1 Tror det är mycket därför att min mamma har sagt nej just nu, att hon tror jag inte klarar av det, men jag tror nog det är många barn som tiggt till sig en hamster eller liknande när de var små och sen att det blivit föräldrarnas ansvar, fast det är ju skillnad på en 8åring och en 23åring liksom.

Hade hoppats på en valp iom att mamma har hundvana och kan ge mig tips, även om det är jag själv som skulle göra jobbet. Och då vet man vad för bakgrund hunden har, men förstår resonemanget med en äldre hund också.

Vet att det är ju ut och gå i ur och skur och plocka bajs och sådär, men det är jag van med sen hästarna, fast man kan ju så klart inte rida en hund :P

Just det här med att man måste gå ut oavsett väder och på vissa tider är del av det jag tycker verkar bra med att ha hund,kanske inte roligt att gå ut och rasta i ösregn, men som det är nu blir jag mycket stillasttande inomhus vid datorn men har man hund har man ju anledning att gå ut, och det skulle ge lite struktur till vardagen.

joheck
2012-10-08 19:50
#3

Jag känner igen mig oerhört mycket i det du skriver. Har inte asperger men annan diagnos. Precis som du har jag aldrig haft några vänner eller gått ut på kvällarna, utan suttit hemma ensam framför tvn/datorn. Sen jag skaffa hund har min livskvalitet ökat något enormt. Jag har fått vänner och lever ett mycket aktivare liv med en livsglädje som inte fanns tidigare. Så jag tycker absolut att du kan skaffa en hund så länge du läser på ordentligt och är ärlig mot dig själv gällande rasval.

[Forest]
2012-10-08 19:58
#4

Jag tror faktist en hund kan hjälpa dig oxå lite att må bättre man tar sig ut men träffar folk okej kanske inte många beroende på hur man bor men iaf man kommer ut :) Jag måde lite halvskit när vi skaffa Chanel alltid haft hästar,katter,höns,kaniner o sen efter flytt hade vi bara några katter kavar. Jag orka inte gå ut orka inte göra mig iordning osv, så prata vi om hund där av kom jag ut därav är jag samma person som jag var en gång aktiv sprallig person :) Jag hade dok panikattacker o annat  som kom till. Jag skulle tips dig om kolla in rasgrupp 9 ta inte en för aktiv eller för krävande hund det får man ta sen OM man orkar :)

[Udoon]
2012-10-08 22:18
#5

Det är ju just det här med att komma ut som vore så bra, och att ha sällskap. Mamma tycker att jag kan försöka gå nån kurs eller gå med i nån studiecirkel men jag har aldrig fungerat ihop med andra människor, och iom min diagnos har jag inget större intresse av andra människor heller. När man var yngre försökte man ju skaffa kompisar och smälta in, vara som alla andra, och det funkade inte för mig, och vad är vitsen om man måste låtsas? En hund dömer en ju aldrig :) #3 Jag är ganska bestämd på ras av flera anledningar. Dels att det efter vad jag hört ska vara en lättlärd och trevlig ras, men också att den är en frisk ras som man kan göra mycket med. Behöver inte så mycket pälsvård som många andra hundar heller, vilket ju är praktiskt. Vill ju ha en hund som vill vara med på lite olika saker, springa i skogen och plocka svamp en dag, ta det lite lugnare en annan dag osv, och vad jag har hört så passar både pembroke och cardigan in på det. Behändig storlek, är lite sådär för större hundar sen jag var yngre, men vill inte ha en liten hund heller, så en corgi verkar vara det perfekta mellantinget :) oj vad jag babblar, nu får jag nog sluta :)

joheck
2012-10-08 22:52
#6

#5 Jag förstår verkligen vad du menar. När man skaffa hund så blir man liksom del av något automatiskt. Det är helt underbart. Alla vänner jag nu har kretsar kring hundarna, det är så mycket enklare och roligare att umgås med männsikor när man har samma passion. Hunden är ett sånt otroligt stöd i social situationer.

Vad jag har hört så ska pembroke vara lite mer "terrier-iga" (haha nytt ord^^). Dom är även mindre än cardigan vad jag förstått.

Annons:
[Udoon]
2012-10-08 23:49
#7

#6 har hört lite olika om skillnaden mellam pembroke och cardigan, en del säger att pembroken är skälligare och som du sa, mer terrier-iga, och en del säger samma om cardigan, men jag antar att det varierar från hund till hund hur de är som person? Och en del säger att pembroke är mera sådär att de älskar alla människor i stort sett men att cardigan är en smula mer reserverad och lugnare av sig. Lutar just nu åt cardigan, delvis eftersom det ska finns uppfödare i Linköpingstrakten så det vore lättare att komma och titta på hundar och sådär.

joheck
2012-10-08 23:57
#8

#7 Jo, jag vet ju inte om det stämmer eller ej. Hade en cardigan på valpkursen så jag frågade ägaren lite om rasen. Hennes syster va uppfödare av just cardigan också. Har aldrig träffat en pembroke irl så kan inte säga nått om dom.

rebz
2012-10-09 01:57
#9

En hund kan absolut vara något för dig. De öppnar upp så mycket möjligheter i det sociala samspelet mellan människor. Dessutom så får man ju en vän att älska villkorslöst och som älskar en på samma sätt tillbaka utan krångel, någon att ta hand om och ha ansvar för, att göra saker med och någon som får en att komma utanför dörren. Man mår mycket bättre av att ha någon på det sättet. Jag har mina upp och nedgångar och min hund är ju den enda som kan få mig att må bra och som alltid finns där oavsett. Någon som kan få mig att skratta pga att han gör något galet eller bara är så underbar när man egentligen bara vill lägga huvudet i kudden och gråta. Jag har varit inne på Corgi förut och jag föredrar också Cardigan före Pembroke. Just för att Pembroke har terrier i sig och kan visa terrieraktigt beteende. Cardigan är lite lättare att handskas med (i min mening) och de har vall i sig. Förstår att du har snöat in på rasen, de är ju små men samtidigt väldigt robusta, och dessutom otroligt fina och charmiga! Så du bor i Östergötland med, av vad jag förstått när du skrev "i Linköpingstrakten" :). Har du kollat Cardax kennel? Margareta, som har kenneln har en dotter som också har en kennel, minns inte namnet på hennes.. Men dottern har merle färgen i sin uppfödning. Men Cardax är superbra och Margareta är supertrevlig. Jag har pratat med henne tidigare då jag var intresserad av rasen och hon ringde mig och berättade massor o så jag kunde ställa frågor osv. Ingen annan ras du funderar på alls? Skulle ändå vilja tipsa om Japansk Spets ;) hehe. Tror det också är en ras som skulle passa dig rätt bra! Tycker de är lite "piggare" i uttrycket och anpassar sig jättebra efter ägarens humör, dagliga aktivitet osv. De är väldigt familjekära och vill vara med, fäster sig väldigt mycket vid ägaren.

Kamera: Canon EOS 760D
Objektiv: Canon 10-18mm, Canon 18-55mm, Canon 24mm, Canon 50mm, Tamron AF 55-200mm
Blogg: http://www.jarnefjordfoto.blogg.se

[Udoon]
2012-10-09 02:31
#10

#9 Har varit inne på Cardax hemsida och tittat lite, kommer definitivt höra av mig till dom om/när det vär beger sig. Verkar även finnas nånting som heter Kennel Nicknames som föder upp både cardigan och amerikansk cocker spaniel.

Har tittat runt och läst lite, och just corgis är det jag fastnat för, blivit fullständigt charmad :)

League
2012-10-09 09:43
#11

jag tycker du borde " få" skaffa hund, jag har sett på nära håll hur en person med vissa diagnoser, fick en hund och som det har hjälp och format personen. mycket mer öppen, glad och lugn. tänker efter och tar beslut som en vuxen!  Det finns många studier på hur bra och hjälpa lugna ocj stabilisera tillvaron!

[Udoon]
2012-10-09 22:09
#12

#3 just det här att tänka och te beslut som en vuxen har nog inte så mycket med saken att göra iom att jag är 23, men att vara helt ensam hela dagarna är hemskt, att känna sig så isolerad. Ok att man kan gå på nån kurs om målning eller så som mina föräldrar tjatar om, men det har ju inte med sånt att göra, en hund är ju inte bara för att ha något att göra, utan just för sällskapets skull. Fast det verkar de inte förstå :/ För dom är det ju precis samma sak att sitta i ett rum med människor man känner sig obekväm med och göra något man inte tycker om, som att ha någon som i stort sett alltid är glad att se en och som inte tycker man är konstig.

Upp till toppen
Annons: