Har Alaskan Husky. Valde den just för att jag håller på med drag och för att jag lever att aktivt friluftsliv och ville ha en outtröttlig hund som gärna var med på allt i alla väder. Jag föll inte för henne direkt när jag såg henne utan det som fick mig att smälta var hennes personlighet.Direkt i min famn fann hon sig till ro, blev lugn och bara myste. Hon hade det perfekta temperamentet och var oerhört lugn som valp sen sket jag fullkomligt i hennes utseende men nog är hon söt ändå.

Hon sov i mitt knä hela vägen hem och protestera genom att knorra om jag försökte flytta på henne. Från dag 1 följde hon efter mig som en svans och älska att sova i mitt knä vilket hon gör idag också 1år gammal. Jag brukar säga, snällare tik finns inte, hon älskar precis allt och alla men är reserverad mot främmande människor.

Efter 12 år med shar-pei ville jag byta till en mer hälsosam och mer långlivad ras och efter några års funderande så blev det lancashire heeler. Mindre än tidigare ras, mer förig och mer föremålsintresse  och mer intresse för träning.

Har portugisisk vattenhund.

Föll för rasen för att den är… bäst

Nej men jag föll väl för att det är en aktiv och sund ras. Jag ville ha en hund jag kunde göra mycket med. Sen så var ju utseendet ett stort plus. Jag hade dock svårt för den klippta baken men nu när jag har vant mig så tycker jag att det är snyggt! Sen att rasen inte fäller är också ett stort plus. Ja jag kunde inte valt en bättre ras som första hund!

Jag har två papilloner. Utseendet va absolut inte anledningen till att jag valde den rasen. Jag föredrar slåthåriga hundar med lite mer läpp^^.

Anledningen till att jag valde papillon är att den är på pappret allt jag söker i en hund. En sällskapshund som är otroligt smart och lättlärd. Sen har mina pappisar inspirerat mig så otroligt mycket genom deras arbetsvilja att jag även vill tävla i diverse hundsporter med dom.

Kort; en hund som kan allt, men inte kräver allt!

Jack russell terrier :-)

Jag hade två krav. Jag ville ha en liten ras eftersom jag tycker att det är alldeles för opraktiskt med stora hundar och jag ville ha en riktigt energisk ras så att jag skulle få aktiva tävlingskompisar :-)

Och för mig är jack russell den enda ras jag tycker har tillräckligt mycket motor av dom små raserna.

Sen tycker jag också att det är den absolut sötaste rasen ;-)

#5 Ja, Jack Russell är verkligen en stor hund i en liten kropp liksom :). Alltså att dom behöver lika mycket motion som en stor hund!

Hade en Chihuahua för att jag tog hand om henne för att hon for illa.

När hon dog tog jag en ny omplacering som behövde ett hem och så blev det en cockerpoo.

Nu ville jag ha en hund till och helst av allt ville jag ha en till Chihuahua men det tyckte inte sambo. Han kom aldrig överens med vår första hund. så vi kompromissade och så blev det en dvärgpudel.

Jag har en Ca de Bou (aka. Perro Dogo Mallorquín aka. Perro de Presa Mallorquín… kär ras har många namn ) för att jag ville ha en hund som var…

* Stor, men inte för stor (20-45 kg). Check.
Ca de Bou väger 30-38.

* Korthårig. Check.
(Jag gillar långhåriga hundar också, men då ska de vara små. )

* Inte särskilt skällig. Check.

* Vakthund - men inte brukshund. Check.
Alltså en hund som vaktar "passivt", inte en vakthund av typen Schäfer, Dobermann och dylikt som är betydligt mer aktiva och krävande raser.

* Inte för sjuk. Check.
Rasens hälsotillstånd är inte så känd då de är nya i Sverige och utomlands bryr man sig inte lika mycket om att testa avelsdjur, men de är inte förstörda av utställningsavel.

* Lätt att ha med andra hundar. Check.
De har ett avlägset förflutet i hundkamp men ska inte ha några problem med andra hundar idag.

* Låg jaktinstinkt. Check.
Aldrig använts för jakt.

* Inte för motionskrävande. Check.
Raser som kräver mindre motion är ofta antingen sällskapshundar på 1-10 kg, eller stora lunsar på 60 kg+, de allra flesta däremellan är arbetande hundar. Ca de Bou är fortfarande en mer "passiv", cool och lugn mastiff, men mindre än de andra mastifferna. De flesta andra raser i samma storleksklass kräver betydligt mer motion.

* Inte känd för problem med temperamentet. Check.
American Akita var även på listan, men jag har hört om flera hanhundar där som avlivats pga. aggressivitet, och de har hög jaktinstinkt, är dominanta av naturen och har ofta problem med andra hundar, plus en stark vaktinstinkt, så jag var inte på säker på att jag skulle klara av dem. En annan jag funderade på var Peruansk nakenhund, men de har ofta problem med skygghet.

Och ja… det var väl det. 

När vi skulle skaffa upp läste vi om massa raser och valde ut ungefär 10st raser som skulle passa oss. Lagotton var en av dem och vi föll för deras otroliga livsglädje och positivitet till allt. De är charmiga som få och sprider skratt och glädje, därför valde vi lagotton och har inte ångrat oss en sekund :D

Som tur är fick vi en riktigt arbetsmaskin till lagotto vilket bara är positivt, för när vi skulle skaffa hund var jag bara lite intresserad av agility och lydnad på hobbynivå. Men med tiden så har jag blivit överförtjust i hundsporter och speciellt tävlingslydnad och vill komma långt inom det och det har Pelle potential till :D

#8 Vilken sötnos :)

#9 Jag ska nog på utställning med min tös i framtiden :). Får se om jag faller för det eller om det blir en engångs-grej!

Det är verkligen kul att läsa att alla tänkt efter innan dom skaffade hund :). Man läser lite överallt att de flesta går på utseendet liksom.. sånt är tragiskt!

#8 Ca de Bou är verkligen en hund som faller mig i smaken utseendemässigt. Så otroligt snygga!

Hade rottweiler tidigare men kände att jag inte orkade med en till. Så när det blev dags för nästa hund kollade jag igenom en massa raser och sambon sa att vi nog skulle kika lite på staffen (staffordshire bullterrier).

De kraven jag hade var:
* Smidig storlek (jämför med rottis då)
* Korthårig (då jag vet sedan innan att långhår inte funkar med min allergi).
* Mildare/lättare att ha att göra med
* Så lite jakt/vall/vakt som möjligt
* Kunna följa med på det mesta och prova på det mesta, men inte kräva supermycket motion/aktivering. 
* "Stabil" kroppsbyggnad

Och nog uppfyller staffen de kraven, och lite till!

Jag är uppväxt med mellanpudel och alltid vart svag för pudlar framförallt mellan o dvärg. Då vi har en son som är pälsallergiker och får astma i samband med sin allergi så vart det mindre rasval för våran del. Min man var verkligen inte så förtjust i Pudel men fick iaf med mig honom till uppfödaren där han fick träffa trevligt gäng pudlar. Så på den biten skaffa vi Enja som är röd dvärgpudel som då vart fodervalp o sen skaffa vi Donna som är toypudel. Innan Pudel hade vi blandras softis-glen som tyärr fick tas bort i förtid pga sjukdom hon kom som omplaceringshund.

Varför valde ni just den rasen ni har valt? Föll ni för utseendet eller för hur hunden fungerar?

Dalmatiner - var ute efter en ny hund då vi varit utan några år då vår NewFoundland dött - jag visste att jag inte ville ha en päls ras samt en ras med betydligt mer fart och energi och som orkade hänga med en hel dag. Maken hade en arbetskompisar som lägligt nog hade en kull dalmatinervalpar - en fartig och energi rik hund. VI köpte en valp och något år senare en till då den första var mycket sjuk och redan pensionerad från i princip alla aktiviteter. Den första fick vi ta bort innan han var tre år men den andra killen är kvar. Jag valde dalmatiner för energin och sedan är utseendet helt outstanding med - min kille är så fin där man kan se musklerna röra sig när han rör sig! Men det jag också fick på köpet var en extremt vaktig kille (han har högre "känslighet" än medel i rasen) vilket medför att livet med honom inte är helt enkelt. Det är också så att de mognar sent 3-4år är inte ovanligt!

Så när jag ville ha en till hund kikade jag runt och kollade vad jag ville ha då - en mer arbetsvillig hund som kunde tänka sig att träna längre pass och hade mer sammarbetsvilja men som med lätthet kunde hänga med i dalmatiner tempo i skogen och som  barnen kunde klara av att hålla/hantera ute. Valet hamnade på Shetland Sheepdog - en lite pälsig ras.. Men även det blev rätt.

Så två otroligt olika raser men som ändå har likheter - båda är otroligt flock kära - håller koll på främlingar och varnar med skall, energiska och kan hålla igång en hel dag utan att blinka! Men sheltisen vill sammarbeta och blir inte ledsen om vi kör många repitioner - dallisen tycker att det blev perfekt på första och är inte belöningen tillräcklig så tänker han INTE göra det igen!

#14 Dalmatiner är vackra hundar! :) Är dom så där ''farliga'' folk säger? Eller, allt handlar väl om uppfostran? ;)

15 va har aldrig träffat en farlig dalmatin

#16 Jag har träffat en dalmatin, den var go! Men jag har hört på senaste hur ''farliga'' dom hundarna blivit… säkerligen skitsnack som det är med alla hundar :).

*Förlåtförlåtförlåtmen*Det heter DalmatinER*Förlåtförlåtförlåt*
(Mina ögon blöder varje gång folk skriver "dalmatin".  Varför säger vi inte Schäf och Terri också?)

#18 Hahaha, ingen fara! ;) Ibland funkar bara inte hjärnan som den ska

#15 - farlig vet jag inte, men det är ju en vakt hund som vaktar sin flock och egendom med mycket ljud och försök att skrämma iväg! Som med många andra hundar är det viktigt att kolla linjer och starta socialiseringen tidigt!

Men om de är farligare än andra hund raser det tror jag absolut inte - däremot tror jag att man ska tänka på att en understimulerad dalmatiner kan ställa till med stor förödelse hemma ;-). Så har man ingen lust att att lägga ner ordentligt med tid på promenader, träning och aktivering. Men min kille som är lite mer än medelDalmatinern brukar jag säga är en "extra allt hund" men sådana kan man ju få vilken ras man än väljer.

:-) Men jag håller med dalmatinern är en otroligt vacker ras!

Hugo - (papillon/yorkshireterrier) Det var min mamma som skötte det, hon ville gärna ha en yorkshireterrier men jag tyckte/tycker inte alls om dem. Hon tänkte då att med en blandis kunde vi få hälften-hälften! Men det blev inte riktigt så, Hugo ser ut som en renrasig papillon ^^

Nederlandse kooikerhondje - Rasen skulle passa min pappa. Den skulle vara ca. 40 cm i mankhöjd eller mindre, ha lättskött päls, vara en aktiv sällskapshund och tränings- och tävlingskompis i agility, freestyle och agility på helger, vara lätt att fostra, och helt enkelt passa en utan hundvana. Samt att den ska falla oss i smaken 

#15 det är trevliga hundar. Finns inga "farliga" hundar direkt och dalmatiner är underbara hundar, i alla fall dom jag träffat :D

#22 Nä, precis.. det handlar ju om rätt uppfostran :). Fel uppfostran kan göra vilken hund som helst aggresiv..

#23 Precis :)

Har en "kampmix".

Honom valde vi för att jag alltid älskad "bull-hundar". Vill inte ha en staffe, tycker dom är för små. Ville inte ha en amstaff, då det inte riktigt föll oss på läppen.

Enzo är vår perfekta hund <3 Mycket drive, lätt att bromsa, han är lika pigg på att gå i flera timmar som att ligga på soffan en hel dag.

Jag har två egna hundar, av olika raser.

• Shetland Sheepdog; min drömras som passar mig som handen i handsken. Perfekt starthund för min egen del. Kriterier jag hade då: (hade fler, men minns ej min grund)

1. En hund med inte så stor jaktinstinkt
2. En hund av mindre format
3. Aktiv men anpassningsbar (tackar inte nej till aktivitet)
4. Lättlärd
5. En "lättare" hund mentalt
6. En hund passande för agility

• Border collie; ojoj… här ska jag säga att jag tvekade länge. Flera år faktiskt, och jag besökte otaligt många kennlar och försökte bilda mig en uppfattning. Men tack vare stöttning från vänner som har BC blev jag övertygad om att en BC nog var det bästa för mig. Och jo, det blev riktigt bra. Det fanns ett antal saker som jag ville göra med min hund - och hade för önskemål;

1. Jag ville ha en STÖRRE utmaning än sheltien.
2. Hund av vallhundstyp (uppvuxen med olika typer av vallhundar; så det kändes givet)
3. Jag ville valla
4. Över 50 i mankhöjd
5. En hund passande för ALLT; bruks, lydnad, agility etc.
6. Snabblärd
7. En hund som verkligen kräver arbetet

Och så vidare… jag var inne på Aussie och kelpie (vanlig) först. Dock klickade jag inte med dessa raser till fullo, tvekade framför allt av anledning till deras vallförmågor men också för att jag fick höra lite "sisådär" om dessa hundraser av det jag fick fram. Gång på gång föll jag tillbaka på border collien, som jag har större erfarenhet av än de övriga raserna. Så fick jag tillsist min Yim… Efter 2 års sökande och "rasforskande". Äntligen fick jag den där hunden som kan arbeta från soluppgång till solnedgång i mitt ibland rasande tempo. Även om sheltiesarna är arbetsvilliga så kan de tyvärr inte mäta sig med en border collie.

Hade schäfer förut och när han fick somna in alldeles för tidigt bestämde jag mej för att skaffa en frisk ras. Jag ville ha en hund som kan vara med på allt och som är träningsvillig. En mindre ras passade bra också då jag bor i Stockholm och åker mkt kommunalt. Så valet föll på JRT, de har jag aldrig ångrat. En pigg och glad hund som är med på allt!!

#15 Jag har träffat en "farlig" dalmatiner i byn där jag bott förut. Dock är det som de andra säger, inte rasen i sig, utan ägarna. De där ägarna ska inte ha hund. 3 av 3 ggr jag mött den hunden försökte den bita mig och gjorde utfall men ägarna hade den i sitt flexikoppel och drog inte tillbaka hunden och bad inte heller om ursäkt! De sa bara att nej han är inte farlig.. *?!#?!*

Hur som helst, jag har en Chihuahua LH. Jag valde rasen för dess litenheten och att de var söta, vackra men aktiva!