Jag är emot kastrering av en sån sak. Det är ju en hane ni köpt, och en hane beteer han sig som. Hundmöten kommer garanterat inte bli bättre, dock kan dom bli sämre. Det att han är orolig är en träningssak. Komendera honom att lägga sig ner och ta det lugnt, äter han inte så får han "skylla sig själv" :)

#1 Men snälla någon, så för att "de köpt en hane" ska han - hunden - behöva lida?
Hundars sexdrift idag är inte naturlig, det är något vi avlat dit och förstärkt, mer och mer.

Dels för att hunden som sådan är översexuell jämfört med vargen, och dels genom utställningsavel - man vill ha testosteronstinna, maskulina hanar i utställningsringen, men det är förödande för hundarna själva och deras ägare, som får stå ut med översexuella, aggressiva hanhundar.

Bara för att DU är emot något betyder väl inte att hundar ska behöva lida för din åsikt? Den här hunden lider uppenbarligen. Och det enda som kan få bort eller minska sexdriften är kastrering.

Till TS - ju tidigare, desto bättre, din hund är redan vuxen men inte gammal. Jag skulle inte kastrera en vuxen/äldre hund om det inte var nödvändigt (min oprofessionella observation är att ju äldre = desto mer biverkningar och färre positiva sidor, beteenden som överdrivet sniffande och revirmarkerande kan vara kvar), men här känns det nödvändigt, om han verkligen lider varje gång en tik löper.

Stresshormoner lagras hela tiden av att han så gärna vill para sig men inte får det, och det kan, över åren, "lagras på" och göra honom mer mottaglig för sjukdomar. Sedan finns det ju testikelcancer, och där gör stress inte heller saken bättre.

Istället för att läsa folks åsikter "Jag gillar det/gillar det inte", läs om folk som har kastrerat sina hanhundar och se hur det fungerade.
https://www.google.se/search?as_q=site%3Ahundar.ifokus.se+Kastrera

Jag kastrerade min hund när han var sju månader, så han hamnade aldrig i puberteten, och ditt fall är alltså rätt annorlunda från mitt.

Som #1 skrev så är det en hane ni köpt, det vet ni nog redan, och att som hanhund inte kunna få utlopp för sin könsdrift är något som kan bli oerhört frustrerande och stressande.. han kommer inte skylla sig själv, han kommer fortsätta vara frustrerad. Det är inget han kommer över för att ni inte tvingar honom att äta.

Jag hade ringt och bett att få komma och rådgöra med en veterinär, eventuellt pratat med en hundpsykolog med erfarenhet och försökt ta reda på så mycket som möjligt med just din hunds beteende i fokus eftersom du är osäker.

#1 Hundmötena är egentligen inget jag tror kommer bli bättre av en kastrering men jag är rädd för är att det ska bli sämre eftersom att vi kommit så långt som vi har och det har tagit oss 1,5 år att komma dit vi är idag. Jag har hört att det har blivit både bättre och sämre beroende på vem man frågar så det är svårt att veta hur man ska göra.

Han har inte svårt att slappna av och ligga still hemma, borta, påstan eller på nya ställen utan det är just när han känner lukten av löptikar som han inte får någon ro i kroppen.

Han får skylla sig själv när han inte äter men eftersom att han redan är en som äter minsta möjliga redan utan löp så magrar han av rätt ordentligt när det finns tikar som löper.

#2 Ja man märker verkligen av att det samlas stresshormoner i honom för han är ängslig och stissig ett bra tag efter att tiken slutat löpa.

Jag har läst ganska mycket redan om hur folk har upplevt sina hundar efter en kastration men jag skulle vilja ha lite tanksar från andra om just min hund och hans situation. Vet att det egentligen är något man pratar med veterinären med men skulle behöva ett bollplank innan jag tar steget dit om du förstår?:)

Jag har funderat lite på att kanske testa en kemisk kastrering innan för att se om det är något som passar honom eller  inte men jag vet inte riktigt.

Att rådgöra med veterinär ger inte så mycket. De älskar att kastrera hundar. Prata hellre med er uppfödare, kanske med fler stora inom rasen och givetvis med bra problemhundutredare.

När det gäller möten med andra hundar är det troligt att det försämras av kastering, om det beror på osäkerhet. Där kan du ju träna med skvaller eller BAT, och jobba med de avstånd han klarar av.

När det gäller tikar, så beror det ju på under hur långa perioder ni har löptikar runt er. Är det en eller eller ett par veckor om året, eller är det mest hela tiden?

Ska ni ha en till hund, och en tik, kan det vara jobbigt att lösa det. Kan man inte lämna bort den ena, kan det sluta med sömnlösa nätter för er, eller ännu värre, en tjuvparning.

Fundera massor och rådfråga många, innan ni bestämmer er för en kastrering. Det är ju oåterkalleligt när det väl är gjort.

#5 tack för tipset jag har inte tänkt på att prata med hans uppfödare!

Vi använder oss redan av skväller och det fungerar väldigt bra förutom att det tar så lång tid men frammåt går det :) Vad är BAT för något?

Vi har 3 st tikar i portarna bredvid och sedan finns det minst 2-3 stycken till tikar där vi bor så det är ju löp lite nu och då :/

Nu är ju nästa hund åtminstånde 1 år bort säkert ännu längre men jag vill gärna planera och förbereda så mycket som möjligt. Det lättaste är att kastrera hanen för vi har ingen som kan tänka sig att ställa upp som hundvakt så lång tid som det skulle behövas.

Ja precis det är det som jag tycker är så läskigt att när man väl har tagit steget och kastrerat honom och man skulle ångra sig så går det ju inte att få det ogjort. Som tur är så är han alldeles för stor och orastypisk så han har inget att erbjuda rasen så det behöver jag inte tänka på :P

En sida med lite info om BAT.

#7 Tack så mycket var verkligen intressant :)