Jag har en tollare och snart en kelpie! :) Tollaren som egentligen heter Nova Scotia Duck Tolling Retriever är en pigg och glad arbetsmyra. Trots sitt snälla och gudomligt vackra utseende är det mycket hund, den kräver av sin ägare. Man kan inte ha en tollare bara som sällskap då den kräver motion och mentalstimulans. Får den sin motion och mentalastimulans är det en urgo sällskapshund. Många tävlas framgångsrikt i viltspår, bruksspår, agility, lydnad, freestyle och apportering, man har även börjat starta i tollingjakt prov som är ganska nytt. Ja en tollare funkar inprincip till allt. Det är en hund med mycket egen vilja. Dom är envisa, glada, intensiva, reserverade, arbetsglada, krävande och helt underbara om man får rätt individ. Tyvärr är rasen alldeles för vacker för sitt eget bästa så det avlas lite hejvilt och då får den mentala delen ta stryk. Man får vara otroligt noga när man letar efter en individ. Tyvärr håller dom även på att delas upp i utställning och arbetslinjer :(. Ursprungligen kommer dom från Kanada där dom användes just till tolling och apportering :).

Jag har en Chinese Crested dog.

Kort info (Från Wikipedia)

Chinese crested dog är en aktiv, tillgiven och sällskaplig ras. Rasen är vänlig, lekfull och gladlynt, men kan vara reserverad mot främlingar. Den har en stark flockkänsla, men är detta till trots ändå självständig. Den är lyhörd men kan vara envis, och som alla hundar så behöver den en viss uppfostran. Som en livlig och rörlig hund uppskattar den att få röra på sig, men motionsbehovet är inte extremt. Förutom regelbundna promenader är tillfälle till rasting och lek utan koppel bra för hundens fysik. Agility kan fungera bra, om hundens intresse för uppgiften kan bibehållas 

BILD: Min hund Frej! 

Vi har jämthundar, Tassa och Jappe.

Jämtar är ju jakthundar, och de märks ganska tydligt, men om man jobbar ordentligt redan från början med socialisering och att de inte ska dra i koppel, inte skälla osv. så är de underbara!

Jag tränar just nu lydnad och lite agility med Jappe (unghunden), och det går jättebra!

De är lite speciella, och precis som alla hundraser ska varje individ ses för sig. Vi har haft tre, oh de har varit olika allihop. Tiken är lite utav en katt i en hunds kropp, självsäker, bestämmer själv, kan gärna sova tills elva, och vill gärna rulla ihop sig i knät, eller alldeles intill. Unghunden är ett svansviftande energiknippe, som älskar att få vara nära och synas, men skulle aldrig göra en fluga förnär.

De kräver ganska uppenbart ganska mycket motion, och morfar (det är mina morföräldrars hundar) cyklar/åker skidor med dem ungefär varannan dag. Utöver det så går vi promenader och tränar, och det är de ganska nöjda med.

Tyvärr hade jag ingen bild… :/

Har sankt bernhards hund :) Långhårig som heter Lillan :)

Orkar inte berätta om rasens historia:P

Jag har en blandras, papillon/yorkshireterrier  fast det är verkligen inte mycket york i honom.

Papillon är en mångsidig ras, passar till allt, vill gärna ha något att göra men kräver inte långpromenader varje dag, utan kan nöja sig med kortisar någon gång ibland. Praktiskt format, charmiga öron… Lättlärd.

Har en Boxer. Har skrivit en artikel om rasen som man kan läsa här.

En ängel i en gangsters kropp. En väldigt glad ras som älskar allt och alla. Mångsidiga, har en "will to please" samtidigt som dom är lite envisa. Riktiga clowner som får en att dra på smilbanden varje dag. Mycket energi och riktiga livsnjutare. :)

Jag har Borzoier, och när människor frågar om hur rasenn är och jag har bråttom så brukar jag slänga ur mig att jag har en katt i hundformat, och det stämmer delvis.
Ganska svårmotiverad och en otroligt självständig ras. De flesta vinthundarna är ganska lika i temparementet, de är avlade för hetsjakt så jag har aldrig mina lösa om det inte är inhägnat för får de syn på vilt har jag inte en chans att bryta. Här i Sverige så går dem mest som sällskapshundar eftersom hetsjakt ä olagligt, däremot finns det faktiskt ett bruksprov (Lure-Coursing), men då jagar de en trasa och inte levande vilt. Utställning är rätt vanligt också.

Inomhus är de hur avslappnade som helst, sover, tuggar ben och äter i princip. Däremot är det inte en chans att man kan få ha möblerna ifred, en vinthund ska helt enkelt få sova i soffan och sängen ;). Utomhus är det skillnad, då är de hur alerta och pigga som helst och det bästa som finns är att få springa lös. Ingen vinthund som inte får springa lös är lycklig och det är ett faktum, och eftersom de kan vara svåra att bryta på vilt är inhägnade områden bästa platsen att släppa dem, men oh så lyckliga de är då.

Nu går min äldsta tik enbart som sällskap, valpen däremot har jag stora förhoppningar på att hon ska bli en duktig coursinghund. Men överlag en väldigt rolig ras att leva med, trots att det mesta jag har lärt mig om hundar har vänts uppochner sedan jag skaffade vinthund. Det är helt klart skillnad mellan en bruksschäfer och en Borzoi, men sålänge jag har hund lär jag ha en borzoi, helt underbar ras om man vet vad det är man skaffar.

Och helt fel bild kom upp, här var tilltänkta

jag har också en sankt bernhard dock vet vi inte om hon är renasig tror det kan finnas lite boxer i henne vad tror ni?

en mycket mysig tjej tror att st bernhad är en av dom barnsligare raserna. min tror fortfarande att hon är unghund( även fast hon räknas som typ tant ca 6 år) hon kastar sig och slår kullerbyttor när man busar och hon kan mycket väl krypa upp i ens knä när man tittar tv eller bara slänga sig ner bredvid en.

tyvärr är hon mycket sig själv nock lite kattig med instälning " lugna dig jag sätter mig stannar eller vad nu du vill när jag känner mig mogen det finns en dag i morgon med vet du"

antar att det e lite rastypiskt för en så stor hund.

lite info jag hitta på skk^^

Vid S:t Bernhardspasset i Schweiz grundade munkar på 1000-talet ett härbärge som tillflyktsort för resande och pilgrimer. Där hölls sedan mitten av 1600-talet stora bergshundar som skydd och vakt. Sankt bernhardshunden härstammar från de stora gårdshundar, som var talrika i dessa trakter. Den framavlades på några få generationer till dagens ras.

rasen är lungn och harmonisk familjehund som är barnvänlig, dom har en viss vackt instinkt och kan va livlig för sin storlek.

någon vackt har jag dock inte märkt på min hon är nog för mycket snobb för det

Jag har en Cavalier King Charles spaniel.
Hon heter Ruby och är en Blenheim tik på 1½ år.

Cavalier king charles spaniel är mycket nära besläktad med King charles spaniel. Hundar av spaniel typen har funnits i Europa sedan forntiden. Ofta kan man se förbluffande ”modern” typ av spaniel på målningar av mycket gammalt datum och redan från 1200-talet finns det avbildningar av dvärgspaniel. Någon distinkt skillnad mellan dvärgspaniel och jaktspaniel kan man emellertid inte skönja förrän i mitten av 1830-talet. Det var då engelsmännen började korsa in ostasiatiska småhundar i King charles spaniel. Först år 1945 erkändes Cavalier king charles spaniel som enskild ras av engelska kennelklubben. Rasen är numera spridd över stora delar av världen och den är en mycket uppskattad sällskaps - och utställningshund.

Cavalier king charles spaniel är en livlig, behagfull och välbalanserad hund med milt uttryck. Mycket mysgalen och vill helst av allt ligga nära sin ägare. Ingen självständig ras.

Rasen kommer i 4 olika färger :
"Black and tan" "Ruby" "Blenheim" och "Tricolor"

Min Ruby är ganska rastypisk fast med lite mer jaktlust och mer fokus på uppgifterna hon får. Vi tränar massa olika sporter. Agility, Rallylydnad, Sök, Apportering. Blir en del träning och mental stimulans dagligen för att hon ska må så bra som möjligt.

Men min bild av Cavaliern är att det finns två typer, alltså tempraments mässigt. (Som min Ruby) Lite sportigare, mer fokuserade, arbetsvilliga och stabilare. Med mer jaktlust och bättre luktförmåga. Och så de andra som är liter mer åt knähundshållet. Orkar/Vill inte med mycket mer än småpromenader, ointressrade av andra hundar eller människor, lättdistraherade,ostabila och svårmotiverade

Tyvärr förekommer en del problem i rasens hälsa.
Som ögon, hjärt och vikt problem.

Vill du läsa mer finns det mer information om rasens hemsida.
Cavaliersällskapet

Jag har en Jack russell terrier och en stor blandras, berättar om russelln:
Han heter Hugo och är 3 år, världens finaste i mammas ögon <3

Ska jag beskriva russelln med tre ord blir det: Envis, lättlärd & självständig.
Det är en stor hund i litet format, dem är alltid på hugget och älskar att jobba. Helst själva men med bra motivering så går det bra att jobba med sin ägare också.. Vissa dagar..
Ursprungligen är dem då jakthundar, har långa ben och lite färg. Men nuförtiden har dem korta ben och mycket färg..
Hugo är av den gamla varianten.
Ja, vet inte vad mer jag ska säga då.. En mycket krävande ras!
Finns i tre pälsslag- Sträv, Broken och Slät.

#5 Du får ursäkta, men det stämmer inte på papillon att dem bara kräver korta promenader då och då, dem kräver långpromenader också, flera dagar/vecka och flera små promenader.

#12 Fast…det står att de kan nöja sig med kortisar någon gång ibland… inte att de BARA kräver korta promenader. Jag fattar det som att de inte kryper på väggarna om man inte skulle orka gå på långpromenad en dag.

#13 Det beror nog på individen, men överlag behöver dem ganska mycket promenader och aktivering, om man inte vill ha en understimulerad hund.
Men det är egen erfarenhet och vad uppfödare av rasen har sagt till mig.

Dvärg och Toypudel har vi.

Historik

Pudel är en gammal europeisk ras, som finns med på målningar från 1400-talet. De stora pudlarna var ursprungligen vattenapportörer, de små var prydnadshundar, men även tryffel- och cirkushundar. Den klassiska lejonklippningen är ett arv från jakthunden. För att underlätta simningen rakades bakbenen, men päls lämnades runt bröstkorgen och lederna för att skydda mot kyla och vassa vattenväxter. Håret på huvudet bands upp med band och varje jägare hade sin färg. De mindre varianterna klipptes också i konstfärdiga lejonfrisyrer, något som varit populärt sedan antiken

Användningsområde

Rasen är i första hand en glad och sportig sällskaps- och familjehund. Den trivs med familjelivet och vill vara med i det som händer och sker. Den är en utmärkt hund för ungdomar att arbeta med och är en mycket populär utställningshund som alltid väcker uppmärksamhet. Den är även en agilityhund av rang, liksom framgångsrik lydnads- och brukshund. En Pudel hänger med på allt. De två första hundarna av icke-bruksras som blev bruksprovschampions var faktiskt pudlar, en stor och en mellan. 

Egenskaper / Mentalitet

Rasen är glad, positiv, vänlig, social, humoristisk, livlig och energisk, samt lättfostrad och följsam. Den är lekfull och snabbtänkt. Den lär sig snabbt att manipulera sin ägare om man inte ser upp. Den är mer en familje- än en enmanshund och trivs utmärkt med andra djur. Den ska aldrig vara aggressiv eller misstänksam. Den är ingen ras som kan lämnas mycket ensam, därtill är den alltför beroende av människor.

http://www.skk.se/hundraser/pudel-dvarg/

Vi har dom som sällskapshundar här hemma men tränar med dom både agiltiy,vardagslydnad och olika trix. Enja är oxå mamma till en kull med 5 valpar som är ca 4 veckor gammla. Pudel för oss är verkligen en glad liten clown smart o alert och kräver att få arbeta lite och sina härliga långpromenader tas dagligen här oavsett väder o vint.

Jag har också dvärg- och toypudel precis som #15. Blir full i skratt varje gång jag läser Pudelklubbens beskrivning ovan, syftar på meningen "Den lär sig snabbt att manipulera sin ägare om man inte ser upp." Jo tack… *suck* Jag har allt lärt mig vid det här laget, men en del klipphundar som kommer är minst sagt odrägliga. En Pudel MÅSTE lära sig att bli hanterad, pälsvården kommer man ju inte undan och det som tar max två timmar på min stora dvärghane kan ta fyra-fem-sex timmar på en hälften så stor toypudel bara för att den är bortskämd.

Väljer man Pudel så väljer man pälsvård, oavsett om man vill ha utställningsfrisyr eller helt nedrakat. Pälsen måste skötas för att hunden ska slippa få tovor, det är _väldigt_ lätt att missa en skada på hunden…

16 bra att du tog med pälsen för det är en mycket viktig del i sköta sin Pudel rätt. Är man intreserad av rasen finns även www.pudelifokus.se där kan man fråga alla om rasen o olika storlekarna :)

Vilken rolig och bra linje :D

Jag har en Tibetansk spaniel på ett år och en månad. Det här är min alldeles egna, första hund. Jag köpte henne i september 2011 och det är nog det bästa jag gjort på väldigt väldigt länge :D Jag sommarjobbade heeeela sommaren (var ledig en vecka) hade till och med TVÅ jobb :O Jobbade som satan för att få ihop till min drömhund!

Jag har sedan långt tillbaka bara viljat ha en collie eller en shetland sheepdog men när jag väl var och letade runt på nätet efter en hund och såg bilden på ella, då var jag fast! haha :)

Tibetansk spaniel kommer ju från Tibet ursprungligen, de var väldigt värdefulla för munkarna. De användes som fotvärmare i sängen och sen även som vakter, de låg uppe på murarna och vaktade. Så det är därför den rasen är liiiite väl skällig haha :) Jag tycker verkligen att tibben är en riktigt bra hund. JÄTTE JÄTTE lättlärda och väldigt mysiga, det bästa dom vet är att mysa ner sig i mattes eller husses knä.

Här är en bild på Ella när on var valp <3

Jag har en MAS ( Miniature American shepherd) hon är 36 cm hög och är en glad och sprallig tjej, helt okomlicerad (förutom bajsätandet) Bindi trivs inte om hon inte får springa lös ute och vara ute mycket. Hon är med oss överallt och är jätte social, älskar människor och andra hundar. Hon leker bäst med hundar i hennes storlek eller mindre, hon leker även med större hundar men tröttnar fort om leken blir för "bråkig", då sätter hon sig på rumpan och ser jätte tråkig ut :-).

MAS är en ras som ännu inte är godkänd av skk, de är på väg i USA och har nått steg 2 som innebär att rasen har fått ett eget namn. De är en miniatyr av Australian shepherd ursprungligen då de avlat fram små individer av den rasen.

Masarna är jätte lättlärda och samarbetsvilliga små vallhundar. De behöver stimulans men inte lika mycket som en standard Aussie (australian shepherd).

Här är en bild på Bindi

Jag passar för tillfället en Praszky Krysarik. Glad hund som aldrig skäller, men som har en hel del andra ljud för sig (gruffar, stönar, piper, gnäller, fnyser) Alert. Älskar (!!!) godis och motiveras till det mesta för en godisbit. Är inte särskilt uthållig i träning utan blir lätt frustrerad och pipig. Fryser väldigt lätt, även nu på sommaren kan det behövas tunna tröjor ibland om det är molnigt och blåser kallt. Skakar lätt. Är kärvänlig och myser gärna i mattes famn (inte i min, haha). Reserverad mot främlingar men kommer fram och hälsar ibland om man står och pratar länge. En väldigt härlig hund. Passar perfekt som sällskapshund då han inte kräver särskilt mycket - men gärna hittar på saker när chansen ges.

#19. Kul! Får jag fråga lite om rasen nu när du ändå presenterar den..? Är hon vaktig? Hur fick du tag i henne? Hur lyhörd och arbetsvillig är hon? Dras hon med några rädslor?

Jag har en tibetansk spaniel men i familjen, totalt sett, så har vi tre sammanlagt.

En underbar ras med stora personligheter dock envis och självständig men väldigt lättlärda och vill gärna vara till lags och göra rätt för sig. En behändig ras med behagligt temperament som passar alla, då de ursprungligen är larmhundar så får man räkna med en viss skällighet men stävjar man det från det att de är små så skäller de inte mer än vad andra raser gör. Man ska dock inte bli förvånad om man hittar sin tibbe på köksbordet en dag, de vill gärna sitta/ligga högt upp där de kan hålla span, ett arv från tiden då de låg på klostermurarna.

Det är en lagom stor ras, maxhöjden är ca. 28 cm och vikten är ca. 4-7 kg men vissa avvikelser finns givetvis. Våra tikar är båda runt 25 cm i mankhöjd och väger runt 5 kg medan hanen är av det större slaget då han ligger på närmare 29 cm i mankhöjd och väger nu närmare 8-9 kg, bara muskler.

Pälsskötseln på rasen är enkel, trots mängden päls (framför allt hos hanarna) så räcker det med en genomborstning då och då, under dessa år har ingen av våra någonsin fått en tova. Under fällperioderna kan man behöva borsta igenom lite oftare om man vill minimera pälsmängden på golvet.

Rasen finns i alla möjliga färger även om sobel är den vanligaste färgen och sobel kan vara allt från den ljusaste, ljusaste till riktigt mörkröd sobel. De finns även i svart (med eller utan vita tecken), vitt, particolour (vit med svarta eller bruna fläckar), black and tan, brun med tantecken och tricolour. De sobelfärgade kan både vara med eller utan svart mask.

tack för alla raser ni har skrivit, nu vet jag mer om dom raserna alla hundar vi har ju funderat på en till hund eftersom vi redan har en så nu fick jag massa tips

Jag har två papilloner! Ser att ni diskuterat deras aktiverings behov. Jag måste säga att jag inte riktigt håller med dig Frida i #14. Visst kräver dom rätt mycket motion och aktivering (betydligt mer än vad de flesta nog tror), men en papillon ska också klara av att ha dagar då inte så mycket händer, detta oavsett individ. Det är ju trots allt en sällskapshund och de ska klara av att ta det lugnt och bara slappa några dagar, det tycker i alla fall jag är viktigt i en individ av den här rasen. Sen att dom kanske hellre hade vart ute på långpromenad eller kört agility eller liknande är ju en annan sak.

Men i stort är det en pigg, smidig, väldigt smart hund som kräver sitt när det kommer till promenader och aktivering. Fysiskt är det nästan omöjligt att trötta ut en pappis så det är viktigt att de får använda huvudet! Väldigt trevliga hundar som är lätta att ha att göra med^^.

Jag har en podengo portugues.

Den är inte så vanlig i sverige, men i portugal som den kommer ifrån är den väldigt vanlig. Podengon finns i tre storlekar och två hårlag och alla tre används till jakt, de små på hare och de två större till vildsvin och hjort.

Min upplevelse av podengon pequeno (den minsta varianten) är att det är en glad framåt liten hund. Min Speja är väldigt glad i människor och är väldigt nyfiken och hon är orädd men inte på ett hårt eller ettrigt sätt.
Jag tycker hon än så länge är väldigt lyhörd och väldigt trygg i sig själv.

Jag har skrivit mer om podengon och min erfarenheter på www.bumpi.se/k9

#23 Alla upplever vi olika men den papillon jag träffat och umgåtts med hade aldrig fixat det så som du beskriver:) Alla har behövt ganska mycket stimulering, aktivering och promenader.

#25. En hund som inte klarar av att ta det lugnt i en dag eller två är ingen bra avlad hund. Alternativt så är det en hund som aldrig fått lära sig att ta det lugnt (passivitetsträning). Även riktiga bruks- vall- och jakt-hundar ska kunna vara inne och göra ingenting en dag. Men givetvis, om de aldrig behöver det så lär de sig det inte heller.

Så om en pappis inte kan det lugnt så är det antagligen pga att dess ägare aldrig lärt den göra det.

#26 Det har jag inte sagt heller.
Alla hundar mår bra av att vila då och då. Jag har inte påstått motsatsen heller.
Läs mitt inlägg ordentligt igen.
Kan dock inte förklara bättre.

Jag har en Leonberger.

Vill du läsa om rasen finns information HÄR samt HÄR

#27. Jag läste ditt inlägg, Johecks inlägg som du svarade på, samt Michaela Ns inlägg som du svarade på. De båda skriver att papillonen är typ lättlärd och med på allt, men att de inte måste gå på långpromenader varje dag utan klarar av kortisar ibland. Då skriver du att du inte håller med, vilket jag uppfattade som att du menar att en papillon inte klarar av (vilodagar) då man bara går kortisrundor.

Sorry om jag missuppfattade, men jag vet inte riktigt vad jag missuppfattade. 

#20 Visst går det bra att ställa frågor.

Är hon vaktig? Inte ett dugg, älskar människor, men jag hade hoppats på att hon skulle varit lite mer vaktig mot nya människor som kommer hit, och inte springa fram och slänga sig på rygg framför dem med svansen viftande…

Hur fick du tag i henne? Genom en vän till mig som har egen MAS (hon visste att jag letade) Bindi var en omplacering jag tog över henne vid 1 1/2 års ålder.

Hur lyhörd och arbetsvillig är hon? Hon är väldigt lyhörd och sammarbetsvillig, jobbar gärna och vill lära sig nya saker, väldigt lättlärd. Får hon inte använda huvudet/jobba tillräckligt mycket så hittar hon på småbus… som att springa till grannen för att leka med hennes cavalier, bita av ögonen på barnens gosedjur eller valla kaniner…

Dras hon med några rädslor? Ja, jag har faktiskt märkt att hon är lite bakskygg, om någon kommer springande eller stampande bakom henne när hon inte är beredd så kan hon hoppa åt sidan. Det kan troligtvis ha något i hennes tidigare liv att göra.. en otäck händelse som hon kommer ihåg. Vet inte, men det är vad jag tror. Annars har jag inte märkt så mycket.. eller jo lite respekt för stora burdusa hundar kan hon ha, då sätter hon sig ner och verkligen visar att hon inte alls vill leka på detta sättet. Hon leker bäst med mindre hundar då hon själv får vara "herren på täppan".

Hoppas svaren räcker till? svarar gärna på fler frågor.

//Ulrika

#30 kan jag ställa en fråga? :) hur mycket motion kräver rasen? :)

#31 Det är svårt att säga, för här är hon lös hela dagarna och så tar vi några promenader varje dag en längre och en kortare beroende på hur hon varit ute tidigare på dagen, men det hon kräver är lite hjärngympa. Har hon varit inne eller ensam någon längre stund under dagen så blir det en lång promenad på morgonen och en när vi kommer hem och ytterligare en promenad på kvällen. Hon kan också ta det lungt en eller två dagar. Hon är också med oss överallt. Men jag kan nog säga att de kräver en del motion, inte fullt lika mycket som en Australian shepherd tillexempel.. men ändå en hel del.

#21 Jag tycker att  tibetansk spaniel är den finaste rasen bland små hundar :)

Jag har en harlekinfärgad Grand Danois på snart 3 år. Grandisen är en sällskaps och vakthund.

Den är väldigt lugn och behaglig att vara omkring. Kräver inte alls mycket stimulans, en riktigt soffpotatis. Dock inte sagt att den ogillar motion.

Grand danois finns i olika färger, de godkända är: Svart, gul, tigrerad, harlekin, blå och mantel.

Grand danoisen är väldigt känd för att vara tolerant med barn och andra djur.

En snäll bjässe med hjärtat på rätta stället helt enkelt =)

#33

Ja jag håller med, visst finns det andra mindre raser i just sällskapsgruppen som jag också tycker är söta men oftast är det då någon ras som är drabbad av en hel del problem som gör att den går bort =) Däremot blir det förhoppningsvis fler tibbar i slutet av augusti då min tös är parad så nu går vi bara och väntar på att det ska bli dags för UL och se om det gömmer sig några små krabater där inne =)

Lite roligt dock att en gång i tiden för många, många år sedan var vi nära på att bli med just GD =) En svart eller blå hane var det men tyvärr blev det aldrig så men det är fortfarande än av mina drömraser.

34 har inte tibbar några alls rasbunda sjukdommar? Hoppas det blir söta friska små valpar :)

Jag har en Ca de Bou.

Jag ville ha en stor, men inte för stor (25-40 kg var min riktlinje) korthårig (släthårig eller upp till Akita-längd, jag tycker inte att stora hundar ska vara fluffiga ) vakthund, som inte kräver för mycket motion, som inte är avlad för något speciellt ändamål utom sällskap och vakt, med låg jaktinstinkt, låg tendens till skällande, en frisk ras utan några fysiska överdrifter eller utbredda sjukdomar (sedan så klarar jag inte - estetiskt - de rynkiga, hängande ansiktena man ser hos Bullmastiff och DDB), utan tendenser till skygghet eller rädsla, och det var precis vad jag fick.

Fastän vissa (på internet…) kritiserar folk för att de skaffar "ovanliga raser" (som om det vore något fel med det), så kan jag säkert säga att det fanns ingen annan ras jag hittade (eller ännu vet om) som passade in helt på det så som Ca de Bou gör.

Sedan vill jag ha andra raser i framtiden, men då utgår jag efter helt andra kriterier.

#35

Nej det enda som kan förekomma inom rasen, som är känt dvs., är PRA men det är flera år sedan något fall av PRA registrerades inom rasen =)

Jag har en Beger des Pyrénées à face rase, Leon.

rasbeskrivning finns som artikel på den här sidan

Jag har en schäferhane på två år. Av brukstyp förstås. Det är en arbetande hund som behöver få ordentliga både fysiska och mentala utmaningar för att fungera och må bra.

Schäfern är känd som världens mest mångsidiga arbetande hund och det stämmer verkligen. Det finns inte många saker en schäfer är främmande för.

Jag upplever det som att brukstypen är rätt frisk, det är trots allt inte hållbart att ha en hund som inte håller i arbete och det är även det man eftersträvar. Sen ska man absolut inte skymma undan att rasen har problem, men jag skulle säga att det framförallt ligger på sidan där man går på utställningsmeriter utan att värna om rasen. Både då det gäller mentalitet och fysik.

Min grabb är HD/ED fri och frisk, hans favoritaktiviteter är helt klart skydd och sök, då försvinner omvärlden! haha

Och en bild på busen :)

Glömde!

Rasens ska ha ett jämnt humör och goda nerver, självsäker, frimodig och godlynt (förutom i retningsläge). Den ska vara  följsam och uppmärksam. Rasen ska utstråla styrka, vighet och självsäkerhet. Den ska även besitta mod, kamplust och hårdhet för att kunna utföra de uppgifter den ställs inför. Den ska vara avvikande mot främlingar, dock absolut INTE aggresivitet eller någon form av rädsla.

Slänger in en till bild på busen! :)

Jag har en 2årig blandras, mest dalmatiner, hane. 

Rasen ska vara uthållig, relativt snabb och anpassningsbar följeslagare som under årtusenden lärt sig att följa människan som vän och arbetspartner.
"det finns i princip inga gränser för vad en dalmatiner kan lära sig, om den erbjuds rätt belöning." skriver www.brunprickig.se
De blir runt 55-60 cm i mankhöjd.

Enligt mig är det en underbar ras, samarbetsvillig och vaken. Positiv till det mesta sålänge man gör det på ett roligt sätt. Bra allround hund som funkar till de flesta olika sporter och grenar. Absolut en ras jag kommer skaffa senare i livet också :)

Vi har en eurasier valp på 13 veckor, Bentley :)

Om rasen: självsäker, lugn hund, vaksam och uppmärksam utan att vara skällig. Starkt präglad bundenhet till sin familj, kan vara något reserverad mot främlingar, detta innebär att den kan verka lite ointresserad av en främmande och inte genast tar kontakt. Den får däremot inte vara nervös, aggressiv eller extremt misstänksam. Den har visat sig vara en idealisk familjehund p.g.a. sitt lugna sätt och passar bra in i alla vardagliga situationer och är i de flesta fallen en lämplig förstagångshund. Man får dock inte vara en mjäkig person utan man måste vara vänlig och bestämd.  En eurasier har inga stora krav på sin ägare utan ett "normalt" familjeliv med "normal" motion och nära kontakt med sin familj är fullt tillräckligt för en eurasier. Är man en aktiv familj så hänger en eurasier med på det och är det den mer stillsamma familjen så är den också nöjd med det, det viktigaste för en eurasier är att den får vara med, då är den nöjd.
Fungerar mycket bra tillsammans med barn.