från sommaren 2011

Bus-blick..

Förstår hur jobbigt det är :( 
Vi tog bort våran 11 år gammal hund vintern 2009, som jag då levt med i 11 år av mitt då 18 åriga liv.

*Massa styrkekramar till dig*

Det är som en hemsk mardröm… Trodde verkligen inte det skulle vara såhär jobbigt.

Tack!

Usch vad jobbigt *styrkekram*

Vilket tufft beslut att ta. Men mår inte ett djur bra så är det det enda rätta. Kan inte föreställa mig smärtan du måste känna när du har haft honom så länge och vuxit upp med honom, och haft honom som en bror. Och att nu tvingas ta farväl… Förstår att det känns jobbigt, men det är som sagt det enda rätta och heder till er som har tvingats ta ett sånt tufft beslut. Och han är nog tacksam för att ni tagit det beslutet för honom, att få ett värdigt avslut och slippa krämporna.

Vilken stilig herre :-) Lider verkligen med dig! Styrkekramar!!

Lider med dig och skickar massor av styrkekramar! Du ger honom ett värdigt slut utan några smärtor eller obehagligheter. Starkt och oegoistiskt gjort. *Kramar om*

Vad vacker han är!

Förstår precis hur det känns. Vi var tvungna att avliva vår hund i december, jag hade haft honom sedan jag var 10 år gammal… Så himla tungt att säga hejdå, men man måste tänka på deras bästa :)

Tack ska ni ha, det behövs verkligen just nu

Vi har tid 9.30. Vi har skämt bort honom med massor av godis, banan och så har han faktiskt lekt med våran unghund! Det glädjer mig att se att han leker med honom, han blev tok busig men nu är han tillbaka till "jag tänker inte gå någonstans. Gå ut utan mig. Vill inte gå ut!" beteendet och så ska det inte vara. Vill bara att han ska vara frisk… Han möter oss i dörren fortfarande också. Plutt…

Något som känns hemskt att tänka på är också att faktiskt lämna honom där. Han är så familje kär. Han har seperationsångest och det känns så läskigt att bara gå utan honom och aldrig, aldrig mer få se honom.

#9 Hur menar du med lämna honom där? Ni ska väl sitta med honom när han får sprutan? Då är han ju inte ensam och då finns ni ju där med honom in i det sista.

Beklagar TS!  <3 Kram!

#10 Hon kanske menar att lämna kvar kroppen fysiskt..

Beklagar verkligen. Stort steg att ta farväl men det är det finaste att ge dom ett värdigt slut. Massor styrkekramar

#10, menar det #11 skrev

#11-12 Tack! <3

Beklagar. Massa styrkekramar!

Beklagar

Det är svårt att säg hejdå, men det är inte föralltid.  Hade också en hund som jag växte upp med men som vi fick säga hejdå till när jag var 13 år gammal. Nu är det 9 år sen jag sa hejdå och gråter fortfarande över saknaden.

Det bästa är att man vet att man kommer träffas igen.

Massa styrke kramar, tänker på dig och din familj.

Tack för erat stöd!

Nu är han borta… Det känns overkligt och jag har fortfarande inte insett vad som just hänt… klocken 9.40 försvann han… Dom hade fixat en pläd åt honom på golvet, ordnat godis och tänt ljus…

Först var vi där 20min med honom utanför, jag lekte med honom, jagade han, kastade hans grisöra han fått, grisörat busade han lite med och allt var så perfekt. Vi tog bild med honom och då var han tokbusig…

När vi väl kom in och gjorde det första, kommer ej ihåg vad det heter, så var han jätte rädd, han såg verkligen skräckslagen ut… Dom var tvunga att göra två gånger av någon anledning.

Sedan lämnade dom oss en stund och han gick på upptäcksfärd i rummet och sedan kom dom in. Han ville sitta upp så när han fick halva sprutan trillade han ner men vi tog såklart emot honom… Sedan låg han med huvudet strax utanför mitt knä… och sen var han borta… Det var så overkligt men fy vad skönt att han inte lider något mer. Jag har som sagt inte insett vad som hänt än.. Kan väl säga att jag är i chock för tillfället. Och precis som jag trodde var det otroligt hemskt att lämna honom. Ska lämna datorn ett tag nu, orkar inte

Älskar gammel gubben mest av allt<3

Vila i frid Ludde!

Vila i frid Ludde!

Vila i frid fina vovve!

Vila i frid lilla Ludde! Styrkekramar

Ta den tid du behöver för ditt sorgearbete, jag vet precis hur det känns då jag också förlorat en kär gammal vän/familjemedlem. Det är hemskt men jag vågar nästan lova att man lär sig leva med det.

Vila i frid Ludde!

Styrkekram från mig och hundarna!

Nu har det gått drygt en månad sen han fick lämna oss och jag kan fortfarande säga att jag än inte har insett att han inte finns. Det känns hela tiden som om han ligger i vardagsrummet eller hallen.

Jag vill krama Ludde. Jag vill klia hans öron, räkna högt till tre och sedan höra honom morra och se honom le. Jag vill ta ut honom till garaget så han får känna sig fri och lycklig med oss. Jag vill ge honom vatten, mat och godis. Jag vill få en busig puss av honom. Jag vill gå en kort koppel promenad med honom. Jag vill åka och handla och komma hem till en ylande och glad hund.

Jag vill inte vara ledsen. Jag vill kunna tänka “äsch det är ett bra tag kvar” och sen lägga mig och gosa med honom som ligger upp och ned i soffan och snarkar högt och tröttsamt.

Jag vill ha honom här hos oss, helt enkelt. Han var allt man kan önska sig, och mycket mer.

Här är en bild från när vi var små, jag var ca. 6år på bilden (till vänster) och Ludde ungefär 2år.

… 

Beklagar. Vila i frid!

men fy usch jag lider med dej / er.

många styrkekramar..

//Linda

Blev så berörd av att läsa det du skrivit att jag började störtböla :( Jag känner igen allt så väl. Jag beklagar verkligen sorgen, det är inte lätt att ta farväl av sin absolut bästa vän, inte efter så lång tid tillsammans.

Jag minns som igår när min mammas arabiska fullblod fick extrem svår kolik när jag var 11 år gammal. Hon var så fantastisk på alla sätt och vis, en riktig kelgris och mammas ögonsten. Tyvärr var koliken så pass illa att det inte gick att rädda henne och vi var tvungen att ringa slaktaren mitt i natten, som kom och sköt henne i hagen precis utanför vårat hus! :( Jag låg i vardagsrummet för mamma ville inte att jag skulle vara med.

Jag har fortfarande mardrömmar om det där skottet och jag saknar henne minst lika mycket fortfarande! En del av mig dog med henne, hon var en fantastisk häst.

Det är nu 12 år sen det hände men känner fortfarande en klump halsen ibland när jag tänker på henne.

Här sitter man å störtgråter, usch va jobbigt för er..

Det är alla hundägare och hundars värsta madröm att få vara med om,  alla kommer vara med om de och man får bara försöka vara glad över alla fina år å vänskap man får tillsammmans..