Detta med skaffa egen hund är inte billigt. men du har eget helgjobb redan nu? jag köpte mig egen häst när jag var 16 år en fölunge på avbetalning för mina pengar fick strunta i allt annat "lyx" allså inga bio eller fester för min del :) Tycker du kan höra ang detta o hur skulle du lösa vardagen det är bra med föräldrar som kan hjälpa till lite med gå ut med valpen/hunden.

Det är många som får som dom vill men tröttnar rätt så snart på sina djur, men är man nu villig att offta allt o verkligen ta ansvaret för ha eget djur så tycker jag man ska stötta sitt barn så mycket man kan.

Jag är helt införstådd med att egen hund kostar en hel massa varje månad, och att jag inte klarar det själv utan inkomst. Så en förutsättning för mig är att jag ska ha ett fast jobb! Eller ett där jag vet att pengar kommer regelbundet. Så jag ska höra på mitt jobb om det finns någon möjlighet för mig att få fast anställning, så får jag se. Eller se mig runt efter något annat. 

Nog är det många som säger samma sak, men jag är ingen som "tröttnar" på mina husdjur. Jag gör ingenting utan att ha tänkt igenom det ordentligt och jag tar inga dumma chanser. Inte heller är jag som de flesta andra i min ålder, jag känner inte samma behov utav att ha samma vanor som de. Och mina föräldrar borde veta det vid det här laget, men tyvärr har jag inte en särskilt bra relation med dom som jag hade önskat. Planen är att ha siktet inställd på eget boende redan när jag skaffar valpen.

Visst förstår att jag går misste om mycket om jag skaffar hund redan nu, men jag vet också att det ger tillbaka så himla mycket. Så för mig känns det ändå värt det.

Visst måste man prioritera om lite som hundägare. Man kan inte jämt göra saker spontant, fara iväg på en impulsresa eller bestämma sig samma morgon att fara till en stad i närheten för att shoppa. Eller sova över hos en kompis för att det blev sent och bussen slutat gå, eller vara med på långa filmkvällar eller fest utan hunden.

Men med lite planering är å andra sidan inte några av dom här sakerna omöjliga. Man måste inte ge upp stora delar av sitt liv bara för att man har hund.
Men man kanske inte reser lika ofta, och om man går på fest så kanske man inte är borta lika länge som man brukar. Går du tills festen 20.00 på kvällen så gör det ju inget om du börjar gå hem kring 1, man är ju ofta ganska trött då ändå. Det är ju bara att ta en sväng med hunden innan läggdags så är allt kalas.
Jag tar oftast med min hund överallt jag ska och han fungerar.

Visst kostar det med hund, det är väl det enda som jag kan se är ett problem. Men så länge man har fast inkomst och känner att det inte är omöjligt att lägga kanske 2000 kronor i månaden på hunden så är det ju okej (man vill ju ha en buffert ifall hunden bli sjuk, även om man har försäkring kostar det ju endel ändå, så endel av de 2000 är till spara)

Jag är 19 år gammal, flyttat hemifrån för ett par år sedan och blev med hund för ett par månader sedan och det går utmärkt!
Det jag känner är att det är mycket som händer i mitt liv som ung och jag vill kunna ha dagar då jag bara slöar och tar igen mig, så jag valde en hund som kan utvecklas, men även kan trivas i lägenhet och inte kräver hög aktivering jämt för att må bra.

Så det viktigaste är väl:
*Har jag tillräckligt bra ekonomiskt ställt och kommer jag fortsätta ha det?
*Har jag tid, kommer jag ta mig tid och sätta hundens behov före mina egna - alltid?
*Har jag vänner/familj som kan vara hundvakt om det behövs? (Exempelvis har jag min tandläkare som ordnar med min tandställning i en annan stad och det går otroligt lite bussar så någon måste passa hunden då)

Lycka till tösen!

Min första egna hund köpte jag när jag var 17, alltså för 2 år sedan. Jag hade också min familj emot mig i början, dom tyckte att det var onödigt, att man blir låst och att jag inte kan leva som en tonåring- vad dom menar med att inte kunna leva som en tonåring har jag ingen aning om faktiskt. Men efter mycket prat med dom, hur mycket hundträning och hundar betyder för mig (jag tränade också väldigt mycket med familjens ovilliga hund), la upp min plan för valptiden, hur jag löser med hundvakt i framtiden när jag har jobb osv så gick dom med på det. Nu behövde jag i och för sig tänka på det ekonomiska då mina föräldrar betalar allt, ja dom skjutsar min till och med varje dag till träningar (jag håller på att ta körkort). Lägg upp din plan för dina föräldrar så blir det nog lite enklare, och glöm inte att TJATA ;). Lycka till!

Obs: Jag tar inte med hunden på fest ;) HAHA

Jag förstår precis hur du känner! Jag känner likadant. Dock har jag redan två vovvar, men jag bor fortfarande hemma. Jag har tänkt att bo hemma i något år till, sedan flytta. Helt enkelt för att kunna spara ihop så mycket pengar som möjligt till eget boende, och självklart ska vovvarna med  Mina hundar är mitt allt, utan dem är jag en helt annan person. Jag får betala allting själv till hundarna, men det går, bara man har en inkomst, och väljer att avstå från annat. Jag älskar mina hundar, och när jag är med dem, då är jag riktigt lycklig.

Ibland kan man ju sakna den där "friheten" som vännerna har, de åker en vecka till Paris nu t.ex. och jag kunde inte ordna hundvakt, så fick bli hemma. Men samtidigt, vilken otroligt tråkig vardag jag skulle ha utan hundarna. Så en vecka utomlands kan jag nog avstå istället för en vardag utan hund.

Herregud. Det hade kunnat vara jag som skrivit den där texten. Oj vad jag kan känna igen mig.

jag köpte min första egna hund när jag var 17 år för egna pengar.

dock bodde jag hemma då och enda kravet från mina föräldrar var att jag skaffade en liten hund så den gick bra ihop med gammelhunden.

jag och min pojkvän delade på ansvaret av att köpa mat, försäkring osv…

sen två år senare flyttade jag och pojkvän ihop och jag tog med mig hunden,

nu 5år senare har vi aaaaaldrig ångrat oss, även fast vi ibland inte kjan följa med spontant överallt, och eftersom vi är två på ansvaret och alltid varit har ekonomin inte várit ett problem. har även en "Hundkassa" med massa sparade pengar om något händer.

2 jag menar inte att man måste offta all tid på hunden :) men mycket av sin lediga tid går ju till hunden. har du bra kompisar med samma intresse så kan man göra mssor ihop. Jag var ju själv en fastbiten hästtjej första hästen jag köpte var 5månders föl på avbetalning alla mina pengar gick dit. Dessutom fanns inte stallet så nära så man fick planera o åka buss, dåligt med bussar så mycket tid gick åt. Men en hund har man på hemmaplan så där slipper man det strulet iaf ;) Jag hoppas att dina föräldrar kan stötta lite med iaf hjälpa till med vara hundvakt o den biten. :)

Jag är visserligen sjukskriven, men jag skaffade min första egna hund exakt två veckor efter att jag fyllt 18 (bodde inte hemma då.) och jösses vad jag fick höra. Det var alltifrån hur dum jag var som låste fast mig själv, du kommer ju vilja resa, rasen är fel, hur ska du kunna ha råd osv.

Så jag fick verkligen höra hur dum i huvudet jag var, trots att det här var ett genomtänkt beslut som tog mig säkert fyra år att ta. Jag var ju nämligen så dum också som inte skaffade mig en "lite mindre hund" istället för en enorm vinthund, och räckte det inte med att jag hade två katter? Dessutom så fick jag massa konstiga kommentarer som exempelvis: Är det inte bättre att ni skaffar er en foxterrier eller en Jack Russel, det är ju mindre hundar. (För det var ju verkligen en terrier jag ville ha, och inte rasen jag äntligen funnit som passade just mig.)
Så i alla andras ögon var jag helt dum i huvudet när jag valde att skaffa min första Borzoi. Så småningom slutade jag i deras ögon att vara korkad när de märkte att det fungerade alldeles utmärkt, eller min hund var ju inte så framåt och hälsade och lekte sen såg hon ju ut som ett spjälstaket.

När jag skaffade min andra valp för någon månad sedan så var det samma visa. Hur ska det gå med två? Det är dyrt, En till så stor hund? Då är ni inte välkomna hem till oss. Har varit olika uttalanden. Efterhand som de har fått se bilde och min mor träffade valpen så har de ändrat uppfattning, men det är egentligen struntsamma vad de runtomkring tycker.

Det är du som ska leva ihop med hunden, det är du som vet att du kan ge hunden vad den behöver, och du verkar ju ha ett väldigt förståndigt tänk kring ekonomin. Mitt råd är att du gör det som känns bäst, bor du hemma får du kanske vänta, men som en vuxen människa i eget hem har de faktiskt inget att säga till om då beslutet är ditt i slutänden. Sen kommer människor alltid att komma med kritik och förslag men man får välja vad som faktiskt är värt att lyssna på och vad som bara bör rinna av. Ditt liv ska du väl ändå avgöra själva som vuxen människa.

Lycka till hur det än går, och tro mig, jag vet hur det känns när alla bara ska kritisera och ha sig. Har de inget positivt eller konstruktivt att säga så kan de lika gärna hålla tand för tunga.

# 3

2 000 kronor i månaden räcker inte långt om man arbetar heltid o måste ha hundvakt/dagis.

#11 nä det är klart. nu är jag heltids sjukskriven så jag är ju hemma med min hund hela dagarna :)

Har inte läst de andra kommentarerna, så du/ni vet :)

Men jag tycker inte alls det är korkat.. Jag hade en hund som var nästan helt min när jag började gymnasiet (gick på internat och hade hunden med mig). När jag skulle börja 3an så skaffade jag min andra hund, som var helt min egen. Nu när jag slutat är det så otroligt många i släkten som säger som din familj. Att jag är fastlås och jag kan ju inte göra vad jag vill. "Tänk vad mycket du går miste om för att du har hund och är bunden!"
Men helt ärligt så känner jag inte så. Alla stunder jag har med mina hundar är mitt liv, och jag lever verkligen för att få ha dom hos mig. Ibland kanske det är något man känner hade varit kul, men måste avstå på grund av hund. Men jag tror alla gånger att det kommer vara värt det. Jag kan inte tänka mig ett liv utan hund, jag hade helt enkelt inte haft en anledning till att stiga upp på morgonen!

Så jag tycker inte alls de låter korkar (bara för de som inte riktigt förstår..)
Men se till att du har en bra grund innan du skaffar hund och vet lite vad du vill med din framtid så att den inte krockar med något. Själv har jag inget fast jobb och har inte haft sen september. Jag har ändå lyckats ha råd med min egna hund själv (den andre står min mamma för) med hjälp av aktivitetsstöd och stöd från soc. Men då gäller det såklart att vara snål mot sig själv. Men visst funkar det ändå.

Jag har hund och tycker inte mitt liv har blivit mer låst. Vi åker ofta på middag till kompisar eller de kommer hit och för de har det blivit naturligt att vår hund är med. Jag åker ut och reser och det har fungerat att hitta hundvakt.

Min hund har blivit ett av mina stora intressen och jag tycker det är roligt att hitta på saker med henne, att åka till klubben och träna osv. Nu ska jag skaffa en till hund och reaktionerna är rynka på näsan och "varför då??". De fattar inte att det är en del av mitt liv, jag tycker om att träna med min hund, jag tycker om att hitta på saker med henne och en till hund är inte en börda, det är en extra kick.
Tror många som inte har hund har svårt att förstå det, att för en själv är det inte något jobbigt att ta hans om en hund, det är en av de sakerna som får en att må bra :)

Den stora grejen för mig är väl att det kostar, nu har jag tur som ahr en sambo som har ett bra betalt heltidsjobb, så för oss är inte det ekonomiska något problem. Men det hade varit betydligt mer betungande om jag hade haft den biten själv som student.

Det är skillnad att ha hund när man inte bor hos sina föräldrar som tar hand om den med dig. Jag tycker verkligen inte du ska skaffa hund direkt efter du fått egen lägenhet, det är en process att gå igenom när det gäller att flytta hemifrån och du måste lära sig de basics när det gäller ansvar först.

Min familj (mamma och syskon) är inte det minsta djurintresserade och du kan ju tänka dig kommentarerna på julafton här när dom upptäckte jag hade en ny valp hemma trots att jag redan hade en annan hund på 11 månader

Men jag bryr mig inte och dom vänjer sig alltid, för dom vet detta är mitt intresse och inte deras min dotter har väl inte alls samma intresse, men är ändå mer med på noterna och ställer upp som hundvakt om det behövs.

16 hahah jag kan fatist tänka mig hur de lät. Jag har ingen aning om hur gammal du är ;) Men min mamma har alltid med suckat o lite snack om hur mycket de kostar bla bla bla hon la ner detta snack när jag var 26 år då insåg hon någ att jag under alla år ändå inte brytt mig så mycket om vad hon tycker o tänker. Mitt hem mina djur mitt ansvar ;) Är annars uppväxt med flera djur och fick egna smådjur samt egen katt, så mitt intresse för djur såg dom tidigt.

Jag hoppas att man iaf försöker hjälpa sina barn med att prata tillrätta se bara på alla hundar som omplaceras många av dom är just för att man inte planerat sina hundköp så bra. Men alla är inte unga hundägare som insett sitt misstag, det finns någ i alla åldrar men iaf. Planera det är inte alltid sol o fint väder, det är inte allid en dans på röda rosor men man får så mycket av att ha ett djur :)

#17 - min mor har fortfarande inte lagt av och jag är 47 år och mormor själv

18 hahah

#19 - det spelar ingen roll hur gammal man är, man är ändå alltid barn i ens föräldrars ögon

Hej :) Har inte läst hela tråden, men kommenterar ändå. Låter som att din familj lägger sig i mycket och att du inte uppskattar det. Har de dessutom en hund innan kommer de förmodligen tycka att de vet preciiis hur man uppfostrar en valp. Jag fick själv massa "goda råd" ( =tjat och gnäll) när jag bodde hemma med unghund förra sommaren, och de har aldrig ens haft hund! Så mitt tips är att du fixar stabilt jobb och ekonomi och flyttar hemifrån innan du skaffar hund :) Så får du uppfostra DIN  hund på DITT sätt.

Sen tror jag du undrskattar familjehunden lite :) Det är inte alls omöjligt att han tänder till och vill jobba om han får prova något nytt som han tycker är kul. Jag hade släpat med honom på en kurs i kantarellsök eller rallylydnad eller något annat som verkar kul. Jag blir sjukt peppad av att träna med andra. Min erfarnhet är att man själv gör massa fel i början när man ska träna första hunden. Om du inte har gått massa kurser redan så kan jag verkligen rekommendera att du övar på att träna med en vuxen, behärskad och uppfostrad hund. Det önskar jag att jag hade gjort, hade gått mycket fortare och enklare att få ordning på valpen då.

Nu tänker jag inte svara på alla kommentarer (tusen tack, vad många det blev!) men jag blir verkligen peppad av att läsa så mycket positivt. Tänker att det kanske kan gå ändå :) Och tack till er som kommer med förmaningar och tips också! Kommer måste tänka över det här ordentligt (förstås!) men antagligen blir det så att jag flyttar och sen skaffar hund. Blir nog lugnast för allas del!

#21, Tycker inte jag underskattar Hugo. Han är himla rolig att träna med, när han vill! Vi kör allt möjligt, rallylydnad, lydnad, lite spår, freestyle och agility. En gång i veckan är vi på BHK och kör lydnad med störning från alla andra ekipage och avslutar med agility. Agility är det bästa tycker han, det behöver vi knappt använda belöning till. Själva träningen är rolig ändå :) Problemet är att han orkar inte hålla igång länge innan han blir less, trött eller tappar fokus. Vi tar långa pauser men det hjälper inte mycket. Har testat också att åka och träna två gånger i veckan, men det funkar inte alls, då tappar han fokus helt. Så jag vill helt enkelt mer än vad han orkar med!

#22 Oj, jäklar vad ni tränar! Missförstod dig visst :)

Jag tycker du ska köra! Du verkar vara införstådd i det hela, ansvarsfull och beredd att avstå en del som man tvingas avstå när man har hund, men som egentligen är värt det i längden. Så, om du vill ha min åsikt: kör på! 

Jag har två knasvovvar och en ponny, snart en ponny till. Visst blir jag bunden, kan inte festa och supa med mina kompisar (jag dricker inte ens så det hade ju inte vart något alt. ändå) eller lägga mina perngar på att shoppa kläder (det gör jag ju, men inte ofta) eller åka på resor till som tätt. Jag lägger mina pengar på djuren - ett antal tusen i månaden på hästen och nästan lika mycket på hundarna. Jag gör det jag har råd med tillsammans med hundarna (sparar pengar till kurser o.s.v. så jag vet att jag har råd med kursen och annat som jag vill göra). Jag är även iväg en del med hästen och då är hundarna med för det mesta. För min del fungerar det bra - även om jag inte tillbringar fredag/lördag kväll på samma sätt som mina kompisar, måste skynda mig hem från skolan, inte har tid att åka till Liseberg alla dagar eller något annat även om jag kan göra det ibland också. Har jag åkt iväg är hundarna oftast med, en eller båda.

Trivs du med hund och inte tröttnar samt har råd och tiden för att uppfostra och ta hand om en hund 10 > år framöver, så strunta i vad familjen tycker och tänker! Jag har fått höra en hel del också, inte alltid roligt och det har blivit en del som jag tröttnat på. Men flyttar du hemifrån FÖRST å skaffar hund sedan blir det som någon mer skrev innan = Din hund, Ditt sätt att uppfostra och Du får ta hand om den själv, hunden blir Ditt ansvar och då spelar det ingen roll vad de andra säger, tycker och tänker.