Hejhej! Jag vet precis hur du känner. Jag skaffade min allra första hund i slutet av juli förra året efter att ha längtat efter hund så länge jag kan minnas (är 21 år nu så vi är ju i samma ålder också). Måste säga att jag är inte besviken. Kingpin (min hund) har verkligen förändrat mitt liv till det bättre!

Håller med dig om att det här är en jättebra sida. Satt själv och läste/lärde mig en massa innan jag skaffade min pojk. Som du märker är jag fortfarande kvar också och lär mig massor.

Hoppas du inte behöver vänta allt för länge tills att en vovve passar och funkar i ditt liv.

Haha, är i samma sits. Är 23 nu dock. Det är rätt vanligt att vissa tjejer blir heeelt hundtokiga i övre tonåren - antagligen för att vi är som mest fertila då och vill ha ett slags "barn" att ta hand om.

Sen tycker jag inte att det är oetiskt att köpa en engelsk bulldogg, men se till att ställa krav på hälsotester på föräldrarna. Vad vill du göra med hunden :)? Det finns säkert flera raser att välja på annars, som tilltalar dig både utseendemässigt och prestationsmässigt.

#1 Gud så kul för dig att kunna ha hund redan nu i livet :) Vad är din Kingpin för ras?

#2 Haha jösses, på det sättet har jag aldrig tänkt på det innan! Men det kanske är sant som du säger, och det märks väl på mina bortskämda katter

Om det någonsin kommer finnas en Engelsk bulldog utan höftproblem, som kan andas osv. osv. Då kan jag tänka mig att skaffa en, för då slipper hunden lida på grund av människans hemska avel! Men annars så finns ju Old English Bulldog som är väldigt lik i utseende, men mycket friskare. Jag antar att de är rätt lika i sinnet med :)

Det jag vill ha min hund till är ju då till sällskap först och främst, och träna mycket lydnad och sånt

Jag är 23 år och längtar också efter en hund.. Men nästa sommar ska vi skaffa en så behöver ju inte vänta såååå länge till ;)

#4 Vad spännande! har ni bestämt er för vilken ras ni vill ha? 

#5 Jag har haft en Bichon Havanais tidigare (familjens hund) så lutar lite åt att skaffa en sån igen.. Älskar den rasen :) Men vi har inte bestämt oss till 100% än! Jag vill iaf ha en liten hund så jag kan ta med den i handbagaget då jag flyger hem till min hemstad ibland..

Svårt då det finns så många härliga raser att välja mellan! ;)

#3 Han är en papillon. Bjuder på en bild på han också.

#7 åh, papillons är så fina, speciellt din lille herre :D

#8 Tack så mycket! Jag blir alltid så glad när folk ger han komplimanger. Man blir liksom lite stolt, även om man inte har något med det att göra egentligen.

Jag "fick" min första hund när jag var 24 år. Jag har inte drömt om hund hela livet utan började egentligen inte fundera på hund förrän jag var över 20. Vi hade inte skaffat hund tror jag om inte min sambo hade velat ha en jakthund. Jag ville också ha en hund då, vi ville ju båda att jakthunden skulle vara en helt vanlig sällskapshund också, men jag kände att jag inte ville ha ensamt ansvar om att aktivera hunden utan jag ville bara ha hund om vi hade ett syfte och en sysselsättning för den.

När vi väl började prata hund på allvar var jag lite osäker. Jag var sugen på hund men samtidigt hade jag aldrig haft en hund så jag visste egentligen inte alls vad det innebär. Man kan ju läsa hur mycket som helst men aldrig läsa om sina egna känslor inför någonting. Vi bestämde att vi skulle fundera på hund och om det fortfarande kändes rätt ett år senare så skulle vi skaffa en. Ett år senare kändes det rätt och vi hittade vår valp.

Under ett halvår hade vi en underbar och en hemsk tid tillsammans med vår valp. Vi var rädda för att vi gjorde helt fel, att det var något fel på Skade och att hon skulle växa upp till en aggressiv och farlig hund. Under nästa halvår såg vi många tecken på att vi var på väg åt rätt håll men det var fortfarande en svår tid. Nu har vi fått en underbar hund och vi är inte ett dugg oroliga för hennes utveckling. Men aldrig har vi ångrat att vi skaffade henne. Trots att jag aldrig har haft hund tidigare så känns det så naturligt nu, som om vi alltid har haft Skade, och jag vet att vi från och med nu alltid kommer att ha hund.

Jag pluggade när vi skaffade Skade och det var bara bra tyckte jag. Jag pluggade mycket hemifrån och hade mycket tid för henne. Men det beror ju på hur ens studier är. Jag var i slutet av min magisterexamenutbildning så jag hade mycket hemmatid. Nu jobbar vi båda heltid men vi jobbar skift så vi går om varandra mycket, men det hade inte gått med en valp nu.

Kanske det också passar för dig att skaffa en hund när du har pluggat några år. Jag hoppas att du/ni inte behöver vänta allt för länge på er lilla vän i alla fall! :)

#10 kul att läsa hur det var för dig innan ni skaffade er hund :)

Jag känner också som du, ävem om man läser på mycket om hur det är att ha hund, så vet man ju aldrig hur det kommer bli. Klart man blir lite osäker då på om man skulle klara av att ha en hund! Om mitt schema skulle vara upplagt på samma sätt som det här året så hade det vart perfekt att skaffa en hund, mycket "håltimmar", sovmorgonar och sluta tidigt. Men sen är  det ju det sen med pengar, och man vet ju aldrig hur det blir med jobb sen. Man kanske får hemska timmar som inte skulle passa in med att ha hund. Det skulle bara kännas förjäkligt. men det finns ju alltid alternativ som hunddagis osv :)

#11 Jo, det är ju så med hund att ingen kan veta hur det blir i framtiden. Man kan ju aldrig svara på hur ens liv kommer att se ut om tio år. Man kan bara svara på ifall man har en trygg situation just nu och sparpengar som räcker. Alla (eller i alla fall de flesta) måste ju jobba och det ska ju inte behöva vara ett hinder för att skaffa hund, men man kanske måste prioritera om ens utgifter så att man har råd med hunddagis eller hundvakt. Men det är ju som du säger det där med pengar medan man pluggar också. Jag hade ingen annan inkomst än studiebidraget när vi skaffade Skade men min sambo hade heltidsjobb, men egentligen var det sparpengarna vi förlitade oss på. Hade jag inte haft mina sparpengar, från arv, så hade jag inte vågat skaffa hund.

När Skade var ett halvår gammal fick vi reda på att vi kanske var tvugna att operera henne, en operation som försäkringen inte täckte och som skulle kosta oss ca 40 000. Nu visade det sig att hon skulle bli bättre med sjukgymnastik än operation, enligt ortopeden, men jag hade tyckt att det var jättehemskt om vi hade varit tvugna att låta pengarna avgöra ifall hon skulle få en operation eller inte. En sådan situation kommer jag aldrig att sätta mig i så jag kommer aldrig att skaffa en hund om jag inte har sådana summor i sparpengar. Nu kostar hennes sjukgymnastik oss 1000 kr i månaden så de pengarna måste vi ju alltid se till att de finns för henne.

#12 Det har du helt rätt i, det kostar att ha djur. Vill man ha det så måste man självklart se till så att pengar finns om det händer något. Fy vad hemskt det skulle kännas om man inte hade pengar, och inte kunde göra något åt det som är fel.

Det är även ett måste för mig, spara ihop pengar på ett hundkonto innan hunden kommer så att man känner sig någorlunda säker!