Duktigt! :D det är riktigt jobbigt med tiggande hundar

#1 Visst är det. Dom fixerar blicken vid varenda handrörelse i hopp om att vi ska tappa en matbit. Vi lärde Shanti detta tidigt och Ronja tog efter det Shanti gjorde. Så vi har haft tur med att dom lyssnar på vad vi säger. Och dom går inte in igen förrän jag ger dom ett varsågod.

Så är det hemma hos oss också!

Det spelar ingen roll vilket rum vi än äter i, hundarna får inte vara där då. Uno, lillen är ju såpass ung än så han inte riktigt fattar direkt vad man ska göra, men han härmar storebror och storebror är ju så duktig som stannar bakom tröskeln Aaa avskyr tiggande hundar.

Dock var Mogge, den äldsta aldrig en "tiggare" men har märkt att hos Uno så finns det tendenser.

Ingen av mina 4 hundar tigger … fastän det är fd gatuhundar :)   Jag platsar dem ingenstans, men jag antar att det är för att de aldrig vunnit på att sitta vid bordet …  Har man barn är det nog lättare att det hamnar saker på golvet … iofs så tar aldrig hundarna något från golvet heller, om jag inte sagt varsågod

#4 Ja jag har ju två barn som tappar ett och annat gott. Så detta är min lösning.

Ge gärna tips på hur man kan träna bort detta, min valp går gärna och kraffsar på folks ben när man äter.

Och min mammas man är ju så envis att ställa ner tallriken till honom efter vi ätit färdigt, och det gillar jag inte.. även om jag sagt till honom hundra gånger.

MIn hund får vara i köket när jag är där OM hon är lugn, annars åker hon ut. Och hon vet precis vad som gäller, för så fort jag säger "ut" så springer hon ut som ett skott.
Vi äter oftast i vardagsrummet i soffan, och det är samma där, honf år vara i soffan samtidigt OM hon ligger och sover, men börjar hon tigga så blir hon förpassad till golvet och får inte vistas nedanför oss. Då brukar hon gå och lägga sig i sin korg på andra sidan rummet och blänga lite surt.

Samma om vi äter hos kompisar så får hon inte vara i köket elelr lagar mat, för jag blir superstressad av en hund som man konstant snavar på. Plus att hon blir lugnare också om hon är utanför köket.

#7 då får du säga åt din mamma helt enkelt :)
För det går ju inte o träna hunden när det är en annan som hela tiden motverkar din vilja :)

Mina hundar ligger allltid o sover när vi är inne, finns ingen vits med att följa efter vart man än går i lägenheten. Så dom ligger i soffan och vilar även när jag äter :)

Akillez ligger under bordet… :) men när vi har gäster så får han gå iväg och lägga sig någon annan stans

Jag brukar skratta lite i smyg åt mina två, för dom låtsas alltid sova när jag äter - tills jag tar sista tuggan. Då kommer dom som ett skott, eftersom dom vet jag sparat en lite tugga var åt dom. Fast hur dom kan veta att jag är klar är en gåta - för jag hinner aldrig lägga ner besticken ens

#11 De kanske hör på ljudet när du sväljer, att du håller på att vara mätt :) :)

#12 - hahhahaha - så kanske det är

Våra hundar försöker tigga ibland när vi lagar mat, den som inte tigger får "renset". När vi fikar ellet äter frukost, brukar hundarna äta samtidigt. Men de äter sitt foder och får städa barnens spill, när barnen är klara. De tigger "aldrig" vid bordet. När vi äter middag är de bannlysta från köket. Stänger vi dörren eller grinden surar de ihop men kommer inte in när de väl insett att det är vår egentid. Rena hälsoskäl ligger bakom det, dels för att vi äter mycket lök och örter i maten samt huvudsakligen baserar kosten runt vilt, fågel och fisk. Dessutom är middagarna sälkan helt lugna med tre små barn och två vuxna som börjar få försmakerna av kvällsrutinerna. Det vi däremot kämpar med är att tiken är en sniken mattjuv, tyst, smidig och påpasslig, så vi har haft ett par samtal runt varma spisar, diskbänkar och att man helt enkelt inte bara tar för sig. Samma regler där, oavsett man är barn, vuxen eller hund. Barnrummet är de inte heller i och sängar och möbler är byggda, avsedda och förbehållna människor. Det går förvånansvärt bra, med tanke på att det är en rottis på strax över året och en schäfer/dobermann. Det upplevs som att de är trygga i att vi bygger livet runt ömsesidig respekt, klara strukturerade regler och benhårda, vänliga, bestända viljor. Hundarna har rättigheter att gå undan, säga stopp och freda sig mot närgågna barn. Vilket leder till ökat tålamod och lugnare temperament. Till strukturen hör ju också timvis med träning och aktivitet varje dag, genom tankenötter, avslappning på kommando, promenader och löpturer. Till och från jobbet (har dem med mig dagligen) gäller dressyrkedja och munkorg. Det signalerar när de "jobbar" och när de är lediga. Tog över dem som spattiga nervvrak som inte klarade av barn, koppel, bilar eller möten med andra hundar.

#14 - känner igen det där med barn.

Jag har ju barnbarn som kan vara rätt drälluga av sig och mina hundar lärde sig snabbt att parkera under barnstolen….det ramlar alltid ner smulor från den

Nu är mina kortbeningar just kortbenta, så dom kan inte tjyva från vare sig matbordet eller från barnen - så dom får ligga där och sukta. Hade dom varit stora däremot, då hade dom fått se på bakom galler vilket dom får ibland ändå just pga vallanlag och hoppiga småbarn inte alltid går bra ihop…

#15 Det är en av mina svåraste tider på dagen. Hoppiga högljudda barn på väg hem från skola och dagis - med hundar som inte varvat ner efter jobbet. Ja, inte jag heller alla gånger. Då skall hanhunden tidvis mota bort alla som kommer för nära. Speciellt om fokus ligger på att motivera en övertrött överaktiv och ibland aggressiv skolpojke att kliva ner från taket, trädet, snöhögen, tvättställningen och bara gå som folk. En gång påtalade jag att man måste ha koppel på hundar, trots att de är mer stabila och lugna, än många, och speciellt mina, barn. Och barn får man knappt sätta fast, skrikandes, i bilbarnstolen utan att folk tittar snett och undrar vad som pågår. Lite samma sak med små skällande småhundar som springer lösa, bjäffer, nafsar och biter… Då är mina farliga om de morrar eller skäller (på hunden som nyss hoppat mot/på/runt. "De är ju så små så det gör inget. Tycker mest det är gulligt att de är så modiga". Ja, så mycket enklare att styra upp dem då. För "modiga" skulle de inte vara om jag släppte kopplen. De är bara dåligt uppfostrade och har bristande respekt. Dessvärre återspeglas det på deras hundar.

Här ligger mina i köket men de får ligga på sina bäddar :) Sött att de ligger så där lärt sig att tigga är ingen ide. Mina tigger iaf det kan jag säga men det är om man har något gott i prasslig påse o visst brukar de lyckas få något gottis oxå

praetor, kan du förklara närmare hur du menar "säga stopp och freda sig mot närgågna barn" ? :) Hur säger dina hundar "stopp" ? :)

Jag gillar dina tankesätt i övrigt.

Morrar, skäller till och buffar undan. Då säger vi till barnen att lyssna på det och inte fortsätta hoppa över eller runt dem. Hundarna behöver inte flytta sig från sina platser, jag menar… Jag har ju inte heller rätt att sätta mig på en stol där barn redan sitter. Hundarna har heller inte rätt att klättra på barnen om de sover eller gör läxor. Ganska enkelt.

#19 sunt förnuft kallar jag det för:) Så borde alla tänka men så ser inte verkligheten ut alla gånger tyvärr.

#20 Just sunt förnuft är vad vi vill lära våra barn. Väldigt många tillrättavisar hundar (och andra) i onödan vilket skapar otrygghet. Särskilt om tillrättavisningen gäller att man försvarar "angriparen" och dessutom får den angripne att skämmas.

Min lilla vovva blev som liten dragen, slagen, slängd som en trasa utav barnen i hushållet hon bodde i innan. I det hemmet visste man inte rätt och fel när det gäller barn och hund. När hon sedan kom till oss fick hon egen hörna både på övervåningen och undervåningen. Och ligger hunden i bädden får mina barn eller besökande INTE röra- Samt när det är småbarn på besök så har jag full koll på att barnet inte grabbar tag eller försöker lyfta min hund. Klappa fint har jag fått förklara massor av gånger då barnen varit under 3 år.

Häromveckan försökte min lillasysters dotter på 2.5 år lyfta tiken varpå hon morrade och nafsade till. Jag förklarade för min syster i det läget att jag inte kommer banna hunden för det var dottern som gick över gränsen med hunden.

P.s Ja, jag missade min fulla kontroll över situationen då jag gick ut i köket för att hämta kaffe. Men jag tog för givet att min syster efter 2 år med min vovve förstod att hålla koll på hund och barn den korta stunden.

Som jag skrivit på min blogg så är det A och O att lära sina barn hund vett.

22 tycker du gör så rätt så

#23 Jag har till och med avstått ifrån att passa min andra systerdotter eftersom jag vet att hon stressar Shanti och försöker slå henne. Inte oki och Shanti är mitt "barn" så jag prioriterar henne faktiskt. Låter kanske hemskt, men jag måste ju välja min hund framför att passa systerbarnet.

Ibland är kompostgaller ett suveränt redskap om man har små barn hemma (och inte allt för stora hundar då). Bara sätta i en dörröppning och så ha barnen på ena sidan och hunden/hundarna på den andra. Dom ser och hör varandra, men får vara ifred

Även perfekt för att lära valpar att barn kutar omkring och hoppar, men man får inte jaga dom ändå - bara titta

Vi kör med säkerhetsgrindar, dels för att barnrummet inte skall ha en dörr att klämma sig i och dels för att kunna hålla uppsikt över leken, och in till köket för att kunna laga mat i fred eller hålla hundar (och barn) i hallen medan de kläs av eller torkas av.

#24 jag förstår mig inte på folk som tycker att det är hemskt, som att hunden är mindre värd än människan.

Hm, jag har inga problem med att klenod tigger och hon gör det i princip alltid. Hon gör inga ljud men hon sitter brevid mig och studerar varje tugga och tror hon ska få smaka lite, och det får hon också, hon vilar huvudet på bordet :P 

Jag har aldrig tyckt det varit jobbigt med en hund som tigger (dock utan ljud) men jag vet att många inte gillar det, så när här är folk hos mig så vet hon att hon ska ligga i soffan och inte tigga och det fungerar bra för oss båda :) likadant när vi är hos främmande så tigger hon inte, och om hon skulle få för sig att göra det ändå så säger jag bara "gå och lägg dig" och pekar med fingret åt ett annat håll så går hon iväg.

Ibland kommer jag på mig själv att -borde jag inte tycka detta är jobbigt?!- när hon sitter preciiiiis brevid mig och stirrar och dreglar så att det blir helt vått. Men nej, det rör mig inte i ryggen ^^

ungefär såhär ser det ut, fast på bordet och inte spisen men där stor faktiskt en skål med biffar lite längre in på spisen så hon var nog lite suuugen (; som tur är så tar hon inget om honinte får ett "varsågod" :)

#28 detdär med spisen ser väldigt farligt ut :) men hon kanske känner om det är varmt och undviker spisen när den är påslagen? :) eller?

Hon vistas aldrig i köket om jag inte är där och väldigt sällan även om jag är där (aldrig om jag lagar mat och jag har grind in) eftersom mitt kök är så litet så trivs hon inte där dessutom också vill jag inte riskera att hon sätter på en spisplatta när jag inte är hemma så därför är grinden där för säkerheten.

Aha! :]

Ping ligger i min famn i princip jämt, utom när jag ligger ner, då ligger hon antingen bredvid eller på min mage/rygg beroende på hur jag ligger.

Enda gångerna hon inte ligger i knäet när jag äter är hos mamma och mormor. Mamma vill inte ha hundar vid matbordet så då får Ping sitta i en fåtölj en bit bort och då sitter hon gärna och pyler vilket är jobbigt. Hos mormor ligger hon på stolen bredvid mig eftersom mormors bord är för lågt för att hon ska få plats i knäet, men så fort jag har ätit klart så kryper hon upp i knäet igen.

När jag fick hem henne så tiggde hon extremt mycket, satt nästan och skrek bredvid bordet och tog mat direkt från tallriken (när jag satt vid soffbordet tex) eller från handen om man inte hade stenkoll. Det tog mer än ett halvår att få bort det hysteriska och nu försöker hon bara ta något om hon av någon anledning är så uppspelt att det blir som en överslagshandling.

Ligga i famnen hela tiden började hon med när den andra hunden dog. Innan dess så satt de på golvet när jag åt.