Jag skulle höra med ägarna om jag var du. Kolla med dem om det är ok att hunden går i trappor.

Att ge godis när hunden är så rädd, kan få helt motsatt effekt.

Du säger att det är eftersom ägarna bär hunden i trappor, som den förmodligen har skapat en form av fobi, men det är inte alls säkert. Hur gammal är hunden?

Jag undrar om hunden kanske har ont? :o

Om det är så att det är en fobi som hunden har så skulle jag bara ta den i kopplet och gå. Vara precis som vanlig och låtsas som ingenting

#1. Det har jag givetvis redan frågat, står i inlägget också ;). Han är sex år. Vad menar du att det beror på? De sa ju att han gick "långsamt" i trappan, kanske för att han redan var rädd. Lyfter man alltid hunden efter det så bekräftar man lite för hunden att det ÄR farligt. Kan ju vara flera saker han är rädd för. Han kanske rent av är rädd för att jag ska lyfta honom ^^. Men det är uppenbart att han kopplar något starkt negativt till trapphuset och inte vill gå i det.

#2. Tror jag inte faktiskt. Han är normal annars!

#3. Går inte. Eller ska jag dra hunden efter mig? Alltså han sätter sig och kanar. Känns bara som ett bra sätt att göra en rädd hund ännu räddare, men vad vet jag.

"Dra" hunden är ju inte de bästa, då lär den väl slå sig när den dimper ner för trappstegen.. De är väl klart att hunden blir rädd då? Vill du inte ha råd så ska jag inte fortsätta beskriva hur du går till väga. Hoppas du får bättre svar.

Har du testat att ta sats?

Våran Mogge var också lite muppig med trapphuset och ena trappen ett tag. Har ingen aning om varför. Det bara kom en dag.

Men jag gav mig fan på att han skulle gå där själv och vägrade lyfta honom. Så jag tog tag i kopplet, ställde upp trappdörren och promenerade raskt, ganska snabbt rakt in och uppför trapporna. Nu var detta bara ca 5 trappsteg, vet inte hur många det är hos dig men det ska ju inte spela någon roll.

Kom upp för halva trappen och så tog det stopp. Körde ett lätt litet bestämt ryck i kopplet för att visa att vi skulle fortsätta gå och så gick vi de sista trappstegen.

Och sedan dess gick han i trapporna själv. Även om det första gångerna gick lite sakta och han smög sig upp men han tog sig igenom iallafall. Idag är det som att han aldrig varit "rädd" för trapphuset eller trappen.

#4 Jag menade om det är ok att DU lär honom gå i trappor. Är de medvetna om att han är så rädd?

Min ena tik var också livrädd att gå in i trapphud tidigare. Det var tvärnit direkt. Jag gjorde så att jag släppte kopplet, tog med bästa hundkompisen som fick springa före och "visa vägen". Det tog några försök, men nu springer hon helt utan problem i trapphuset, även med koppel på.

Håller med #3. Så skulle jag också gjort.

På The dog whisperer så hade en hund detta problemet. Och det handlade om en psykogisk spärr. Och för att hunden skulle ta sig över den spärren så krävdes en liten putt från CM för att hunden skulle ta sig ner för ett trappsteg och sen var det bara att fortsätta gå nerför resten av trappstegen. Sen så gjorde han samma sak några gånger och sen var problemet löst. Då lär sig hunden att det inte är nån fara.

Är det liten hund detta? har den aldrig gått i trappor? Hur är balansen för övrigt på hunden? Jag hade testat o gå i andra trappor faktist det brukar finnans trappor ut i parker eller på andra ställen o se då hur hunden reagerar. Det kan vara så att den faktist oxå upplever dessa trappor som hala o farliga, o vem vet kanske har fått forbi då den råka ut för något när den var valp? Så mitt tips är prova andra trappor ute, för att änds se om den kan gå i trappor. Att putta visst det funkar säkerligen inte att dra den framåt i kopplet det skulle inte jag göra. Locka o belöna hmm det är en simpel trapp den ska gå i.

Jag har oxå en som inte vill inte heller gå i trapphuset vi bor i gammal kåk/längehet. Hon kan gå i trappor annars men denna är svår stora kliv får man ta o samtidigt är trappstegen korta det gör at den sluttar mycket för henne att gå nerför. men uppför går hon utan problem, vi bor bottenplan men går ibland upp till grannen därav sett detta problem. Så för liten hund blir denna trapp otäck den svänger oxå och är rätt så hal.

#5. Menade givetvis inte dra honom ner för trapporna, utan undrade om du menade på golvet där han "fryser fast". Jag tänker nog fortsätta att bära honom nerför trapporna för jag vet faktiskt inte om han riktigt klarar av att gå ner för dem själv på ett säkert sätt (hala steg, småhöga trappsteg, liten hund). Uppåt kan han som sagt gå om han bara kommer till själva trappan, men det är på planen mellan/innan/efter trappan som är värst. DÄR sätter han sig i ett hörn och skakar i princip, så för att få ut honom får jag antingen lyfta honom eller "dra med".

#6. Ska testa! Bra idé. Jag tror det är viktigt att han inte fastnar från första början för att ju längre han står där desto mer frustrerad och rädd verkar han bli. Så ska testa att ställa upp dörren.

#7. Varför skulle det inte vara ok? Jag sa till matten igår att hunden var rädd så fort vi kom innanför dörren i trapphuset och hon verkade förvånad, och sa att de alltid bar honom. Hunden tycker inte om när jag lyfter honom heller (han litar nog inte helt på mig än). Har du något förslag?

#9. Hur gör jag när hunden sitter och skakar? Jag har hört om avsnittet du talar om men tyvärr inte sett det själv. Det blir liksom bara att jag drar honom med mig, utan att han går. Jag släppte kopplet och började själv gå upp en trapp och kalla på honom (precis som när han "fryser till" utomhus, förutom att jag då inte släpper kopplet), men han satt bara kvar och gnydde i hörnet.

#10. Vet inte om han har gått i trappor innan, och ja han är liten! Balansen är nog helt ok annars, men det är relativt "halt" golv. Han verkar även mer rädd mellan trapporna än i själva trapporna. Det är två trappor och ett mellanutrymme. Det finns inga andra trappor utomhus i närheten att öva på, inte ens "småtrappor".

11 åh vad trist att det inte finns andra trappor ute, är det en valp?

#12. En 6 år gammal herre :). Så jag vet ju egentligen inte om det är trapporna han räds, eller trapphuset (golvet i trapphuset), eller grannarna - eller mig. Jag märkte att han kan bli rädd utomhus ibland också, och tror att det kopplas till när han inte hade en buske i närheten. Dvs, när vi går på en väg och han inte har tryggheten att kunna springa in i en buske. Så kanske är han rädd för det "STORA" tomma utrymmet?

OBS: spekulation, jag känner inte hunden tillräckligt bra än för att veta vad det är han reagerar på utomhus.

13 hmm är han så osäker oxå med sin ägare? Det låter iaf som en rätt så osäker liten hund. har du provat att träna lite enkla övningr kontakt o den biten är alltid bra att öva på även om det inte är sin egna hund :)

#14. Kontaktövningar gör jag såklart, vi har bara inte kommit så långt än ^^. För tillfället vill jag att han ska våga komma när jag ropar (vilket han gör) och att han inte ska vara rädd för min hand när jag närmar mig honom med den. Jag har bara varit ute med honom i två dagar och har börjat så smått att ge godis när han rör med nosen mot min hand för att koppla den till något roligt. Dock är han så liten att träning blir svårt - för jag kan i princip inte ge mer än 2-3 godisbitar på en rastning + träningspass.

Han är definitivt tryggare med matte/husse än med mig, men han verkar knappast rädd för mig förutom när jag lyfter honom. Då de har honom i flexikoppel och låter honom springa fritt i det så kan han alltid springa till en buske/en trygg plats när han känner sig rädd (om min teori stämmer att han är rädd för vissa platser). Jag går med vanligt koppel och koppeltränar honom så smått och då märker jag direkt vad han har för sig. Som att han plötsligt "fryser fast" eller "hoppar undan" och vill försvinna in mot buskagen eller inte gå mer. Så jag vet faktiskt inte, antagligen har han samma rädslor med dem men att de inte märks på samma sätt på grund av att vi gör på lite olika sätt.

Långt inlägg, äh :P.

#11 Många hundägare vill att den som passar deras hund, inte lär dem nåt som de inte är insatta i tillvägagångssätt osv i .

Ha med hundens matte och husse när ni tränar i trappen, eftersom hunden är tryggare då. Det kanske räcker med En gång så är rädslan borta

jag tror att om du ska kunna träna hunden i att kunna lita på det du tränar den i så måste du få ägarna att göra på samma sätt som du gör, för om dom ger honom mer frihet och utrymme än du gör så kommer han alltid vara osäkrare med dig än med dom. Så du får helt enkelt prata ihop dig med dom och dom saker du gör. om du tillexemepel brukar gå raska promenade och inte låter honom pissa på varje stolpe som han vill men däremot så har ägaren flexikoppel låter honom sköta sitt bäst han vill på promenaderna så gör du automagiskt "fel" enligt hunden eftersom den skraja hundens referens är ägarna. En annan sak man kan göra mer än att prata ihop sig med ägarna är att hitta en fördel som du kan plantera i hunden. säg att ägarna alltid blir väldigt arga på hunden när dom paserar en annan hund och deras hund skäller på den andra hunden. Då kan du göra så istället att du låter helt ekelt hunden skälla på andra hundar och istället för att bli arg locka till dig hunden med belöning. Då blir du plötsligt mer favoriserad än ägarna och då lättare kan få förtroende hos hunden när du tränar andra grejer men tänk på att tå fort du gör nått otäckt med hunden som ägarna inte gör med honom så är du tillbaka där igen… Det jag skulle göra med hunden är att ställa jonom vid trappkanten och sen spänna kopplet ner för trappan. hans små muskler orkar inte streta emot hur länge som helst och till slut ger han vika och tar ett steg ner och då så fort han tar ett steg går du på tills han stretar emot och gör samma sam igen där han står, och kom ihåg att säga "bra så fort som han tar ett steg ner och ni börjar gå.. förstår du?

den principen med stramt koppel kan du göra även när han vägrar gå på vanligt underlag, bara spänn kopplet och vänta på att han börjar gå och "braaaa! och börja gå frammåt :-)

#16. Jag har frågat om jag får lov att träna hunden och de sa att det fick jag gärna, eftersom de enligt dem "varit lite lata med det". Sedan sa de inte mer om det, det var helt enkelt inte så noga. Dessutom hör det ju till att passa någons hund, att faktiskt göra det också, så länge man följer de regler och riktlinjer man diskuterat. De vet att jag är inne på "positiva metoder", så så länge jag inte gör tvärtemot det så ser jag faktiskt inte en enda anledning till varför det INTE skulle vara ok att lära hunden gå i trappor - särskilt inte när jag till och med frågat om tillåtelse att gå i den specifika trappan.

Det blir en väldigt tråkig ton tycker jag, när du sitter och berättar för mig om vad mina (!) hundkontakter vill och inte vill. Olika saker (som träning) är helt enket olika för alla hundägare. Vissa bryr sig helt enkelt inte om vad hundvakten gör - så länge hunden mår bra!

Särskilt irrelevant blir det då jag redan frågat övernitiskt många frågor om vad jag får och inte får göra. "Får han hälsa på andra hundar" "Får andra människor hälsa på honom" "Får han lukta" "Får han gå som han vill" "får han gå i trappan" "får han vara i stolen" "får jag ge honom godis" "får jag träna honom" "får jag leka med honom i lägenheten" "får han leka kamplekar" "får han gå på alla underlag" "får han hoppa upp på stenar" "får jag använda vanliga kopplet" "får jag ta ut honom längre vissa dagar?" "får jag gå in även om hunden inte bajsat". Jag är väldigt seriös gällande det jag gör och tar det faktiskt som en förolämpning att du ska "lära mig" vad andra vill. De fick många erbjudanden och valde mig för att de ansåg mig vara kompetent nog.

#16 Ursäkta, det var inte meningen att uppröra dig. Jag ville bara ha bilden helt klar för mig innan jag börjar ge tips. Såhär är det ofta när folk frågar om tips och råd, att det framkommer mer och mer saker, som inte stått innan. Att du övernitiskt frågat ägarna, är ju inget som framkommit tidigare

Eftersom hunden inte verkar trygg med dig, det säger du ju själv, så kanske det är bäst att du bär hunden i trappen TIlls den blir trygg med dig, och sen lockar den att följa dig. Prova även att gå i andra trappor och trapphus, andra underlag osv.  Nu får jag ju känslan av dina senaste inlägg, att det inte bara är trappor eller trapphus han är osäker på, utan verkar osäker överhuvudtaget, även utomhus.  Ser nu åxå att du bara varit ute med honom i två dagar , så med mera tid kommer säkert mycket att lösa sig mer eller mindre av sig själv.

#17. Tack för intressanta synpunkter :)

#20. Intressant nog så verkar han vara en rätt tuff och glad kille (dvs, han går inte runt och ser nervös ut samt hälsar jätteglatt på mig), som ibland får ett "ryck" där han inser att något är läskigt. Jag vet bara inte riktigt vad det läskiga är än.. Men tack för ditt svar, synd bara att han även är rädd när jag lyfter upp honom .

#21, ja det blir ju att välja mellan pest och kolera, lyfta honom eller inte. Men som sagt, har du haft honom så lite länge, så jobba med kontakten och relationen framför allt, så kommer det nog att lösa sig med tiden.

#19 hahahahaha du har verkligen peppat hål på ägarna med frågor. :-) dom lär se ut som en ost när du var klar med alla frågor. såg du vad jag skrev då?

men det är bra, bättre fråga en gång för myckwt än en gång för lite som man säger. ;)

#23. Alla frågor kom inte efter varandra i alla fall .

Jag har förresten kommit på att det INTE är trapporna han är rädd för, det är golvet. Han vägrar verkligen gå mitt på det, utan åmar sig längs väggarna eller sitter och skakar. Problemet med när han går längs väggarna är att det bor grannar där, vars dörrar han knackar på med sin hårda svans haha. Så det fungerar inte riktigt att han trycker där, även om det är bättre än att han sitter och skakar i ett hörn. Hm..

Konstigt xD Tycker han att det är halt? Testa träna med en matta "mitt" i trappuppgången.

Har du testat att bara sitta där någon timme (ta med typ iphone, tidning vadsomhelst.) och se vad han gör? Tillslut måste han väl nästan gå runt lite? :)

#25 Men…. viftar han med svansen så hårt på grannarnas dörrar?

#25 heheheehhee, knas, det är svårt att hjälpa till över inlägg på forum, man ska helst vara på plats och visa, så känner iaf jag.

men du säger att han viftar på svansen??? varför gör han det? Om du säger att ha helst ligger i ett hörn o skakar lär han ju inte vifta på svansen :P

Filma o visa!!!

#26. Det var intressant. Kanske ska fråga ägarna om jag får låna en handduk eller annat underlag som är lätt att tvätta sedan.

#27 #28, för att när han väl vågat gå lite (han gick uppför trappan) så är det liv i honom och då viftar han på svansen ^^. Dock inte med svansens och kroppen helt upprätt utan mer i lite "hukande" "avvaktande" ställning. Ju längre tid det tar innan jag lyfter honom, desto mer "i hörnet" hamnar han och så börjar han gny en massa.

Och då han trycker sig mot dörrarna/väggarna, så låter det som om jag står och knackar!

Det hela låter märkligt i mina öron ….  hunden är livrädd, men viftar på svansen på grannarnas dörrar så att det låter som att man knackar ….

#30 Filma o visa!! ;)

#32. Filma kan jag nog göra imorgon faktiskt. Så kan jag maila husse/matte filmen så de får se vad jag pratar om också. Och om det är ok att visa så lägger jag upp den, så kan ni hjälpa mig tolka :).

Återkommer…

Nu har jag inte läst alla svaren här men jag tänkte att jag kunde berätta hur jag gjorde med min valp som tyckte att det var obehagligt i trapphuset förut.

Jag satt i hallen och öppnade dörren ut mot trapphuset sedan lekte vi med en leksak som han verkligen tyckte om och jag varvade det med att slänga ut lite godis på golvet då och då. Sedan flyttade jag mig lite i taget ut mot trapphuset tills vi tillslut satt där ute och lekte.

(när han skulle ut och kissa så bar jag honom som vanligt)

Efter en dag eller två så var han frivilligt ute och lekte i trapphuset så då började jag gå runt lite och locka honom med mig och ge godis.

När vi gick ut från våran dörr till trapphuset så fick han godis ur min hand och när vi gick in så bad jag honom att sitta, slängde in en näve godis och sa "nu går vi in" Det lärde han sig snabbt att han skulle få massa godis. Nu har han inga problem alls att gå i trapphuset och han får nästan aldrig godis där heller :)

#33 grrrrrymt!

jag skal ordna popcorn o läsk till filmen innan dess!

#35 försök undvika onödiga inlägg i tråden, då det blir så ohyggligt tungladdat med långa trådar, där många inlägg är irrelevanta.

#36 jag har oftast en plan eller en tanke bakom vad jag skriver ;)

#37 Vänta då med att skriva, tills planen eller tanken blir mer realistisk och värd för andra att läsa. Fram tills dess kan du skriva pm, om du inte tänker tillföra tråden mer än tex # 32 som är en upprepning, och #35

#38 Vill du diskutera detta så ta det i PM

Som om det du srkriver alltid är relevant.

Det finns en nedärvd rädsla mot golv hos många raser. Så stort att rasklubbar och skk tagit tag i saken. Lite skrämmande faktiskt.

Att gå nerför en trapp kan vara riktigt otäckt för en hund, då den bär 75% av sin vikt på framdelen. Då finns det risk att den tippar framåt. Har själv sett det. Men trapphus och golv överlag kan vara fruktansvärt skrämmande.

TS Fortsätt att bär hunden i trappan. Det ska inte vara en skräck upplevelse varje gång han ska ut på promenad och ha trevligt. Problemet blir ju värre när man har en hund som är så stor att den är tvungen att gå själv.

Stackars lilla vovve. Bra att du tog upp det här problemet.

Tassar in och följer

Jag hörde med ägarna och de sa att hunden "alltid går långsamt, vid sidan i trappan/trapphuset" (om han nu inte blir buren). Svårt hur man ska tolka det. Det finns ju en del som inte förstår hundens beteende och därmed börjar förklara det med "att han helt enkelt är sådan". För det låter ju som att han är osäker i trappan med dem också.

För övrigt har jag lyckats få honom att gå i trapphuset (uppför, bär honom alltid nedför). Hur jag gjorde? Att bara gå fungerade INTE. Det spelade ingen roll vilken energi jag hade etc (jag läser CM för tillfället ;)) utan det enda som fungerat är att: inte kolla på hunden. Jag ställer mig några steg framför hunden i trappan och säger ingenting. När jag känner i kopplet att hunden rör sig framåt så berömmer jag. Men jag tittar inte på honom förrän han faktiskt går i trappan.

Det verkar som att hunden är rädd för min "stora gestalt" (jag är 162 cm liten). Det är som att han känner sig hotad när jag står vänd mot honom och tittar neråt. För det mesta så hukar jag mig när jag försöker uppmuntra honom till något, och jag sitter alltid på huk när jag försöker få honom att sitta och dylikt, men han blir RÄDD för mig. Det ser ut på honom som han förväntar sig att jag ska slå till honom . Vad tusan ska jag göra åt detta? Jag är helt inne på positiva metoder och har aldrig skällt på hunden, aldrig bestraffat hunden, knappt sagt nej ens en gång. Jag pratar lugnade och uppmuntrade med honom så fort han gör minsta framsteg. Varför är jag så läskig? Jag har verkligen aldrig varit med om något liknande faktiskt.

#42 Prata inte med honom och låtsas inte om honom. Testa med det så får du se hur det går

Var på lite öppenträning i kväll och dom skulle skjuta några skott en bit bort. Tränaren sa åt allihop att inte bry sej när skotten kommer. Låtsas som om det regnar och fortsätt med det du håller på med. prata inte med hunden. Själv vet jag hur man beter sej, men alla vet inte det utan reflexmässigt tröstar hunden om den blir rädd, vilket bara förstärker i stället.

Jag tycker du är jätte duktig. Kör du fast så försök få tag på en hundtränare på bruks eller skk, som kanske kan se hur det går till och ge dej ett handtag.

Kämpa på

#42 Det bästa sättet du kan träna den lilla vovven på beröring har du här:

http://www.youtube.com/watch?v=AElTVoIPlOw&list=UU-qnqaajTk6bfs3UZuue6IQ&index=137&feature=plcp

#43 jag måste faktiskt protestera detdär med ignorera skottet-principen. För den fungerar inte alltid, eftersom en hund också ha en egen uppfattning om saker. Det fungerar i vissa situationer och med vissa hundar, men en del hundar blir rädda ändå.

#43 och #45.

Jag pjoskar aldrig (!) med hundar när det hörs ljud utomhus och dylikt, trots att jag själv är rätt känslig för ljud/plötlsliga rörelser. Dvs, jag kan själv rycka till men lugnar ner mig direkt. Om hunden reagerade (dvs också ryckte till) är det ok, men om den är rädd så går jag bara vidare och låtsas som att det regnar. Eventuellt att man säger något i lugn ton, för att vidareföra sin energi om att det inte var farligt. Men inte börja sig ner och pjoska och tycka synd om. Det har aldrig varit några problem :).

Nu är ju problemet att hunden blir rädd för mig (ungefär som vore han strykrädd) och jag kan ju inte ignorera bort det ^^. Det är väldigt känsligt att ta upp sådant här med ägarna också… Tänk om det är dem som lärt hunden att träning = hårda krav och stress och fyanden? Nu tror jag inte det faktiskt, då de verkar ta jättebra hand om sin hund. Men det är ändå känsligt och jag vet inte riktigt hur jag ska ta upp det.

#46 Jag vet tyvärr inget mer jag kan ge dej råd om, men jag hoppas innerligt att du kommer lösa problemet. Och det tror jag att du kommer göra Du verkar väldigt engagerad och klok