Min erfarenhet och det jag har läst, visar att koppel är den största anledningen till att det blir bråk. HUndarna känner sig trängda, blir stressade, nervösa, visar fel signaler osv.

Det bästa i min erfarenhet är att låta två hundar släppas på ett neutralt område och att man faktiskt ska försöka låta dem sköta det själva.

Sen det du skriver, påminner mig om att ägarna är flockledare och SKA hälsa först! Det är inte hunden som ska bestämma, tycker jag. Det är flockledaren. Jag vill helst hälsa på hunden själv först, för att visa: det är jag som är viktig.

Sen det där med att slåss…det beror på vem som ser det. Vad är tjafs och vad är ett riktigt slagsmål? Vad är lek och vad är allvar? Vi har alla olika tolkningar.

Jag märker själv att många ägare är vansinnigt rädda för hundkonflikter när jag själv bara ser att dom säger till varandra på ett normalt sätt.

Så det beror nog på ens egen definition. :)

Jag tror det varierar lite om vad som är bäst, men jag tycker inte man ska låta dem slåss, det verkar onödigt.

Jag vet att min hane går ihop med alla tikar, så är det en tik (som inte har något emot hanhundar) får dom hälsa på en gång. Antingen i slappt hållet koppel eller lösa, beroende på vart det är.

En del hanar har han svårt för, då han är ganska osäker pga av tidigare händelser. Ser på en gång om det kommer fungera eller inte, ser jag att det inte kommer göra det tar vi en promenad tillsammans. Då går vi först på långt avstånd så hundarna får ta det lugnt och nosa ordentligt efter varandra. Sedan kan man minska avståndet mer och mer.

Det är en svår fråga tycker jag, beror helt på hundarna i fråga. Men min erfarenhet är iaf att stramt hållande i kopplet aldrig blir bra vid ett möte. De gånger som fungerat bäst för mig är när de varit lösa och fått bekanta sig på egen hand, men då vill jag veta säkert hur den andra hunden är också.

Eros: Ditt svar låter väldigt logiskt. Jag har ju alltid slakt koppel vid möten med andra hundar. Men jag är så osäker på den andra hundägarna, för de går ofta och drar till sig hundarna, som därmed drar ännu mer åt det hållet de inte borde gå enligt ägaren. (Dvs åt mitt håll) Skulle så gärna viljja introducera min Borzoikille med en annan hund. Och det vore väl inget problem om ägaren tänkte som jag gör (och som du gör) Hade inga problem med att själv introducera två främmande Borzoier för varandra, när min nuvarande kom till mig som åttaåring, för två år sedan och jag redan hade en jämngammal Borzoikille. Men då var ju ingen annan människa inblandad. Visste tydligen vad jag gjorde, hm. Det är ju inte hundarna jag är osäker på egentligen utan människan som håller i andra änden på kopplet.

Ja, eftersom min hund har varit svår med andra hundar (hanar) har jag försökt ta reda på så mycket som möjligt om hundmöten. Det gäller ju att försöka läsa av hundarna, vilket kan vara svårt ibland :) 

Men om du vill hälsa så fråga den andra ägaren om det är okej och hur dennes hund är och berätta om din. Jag kan tänka mig att det är många som "drar åt sig" sina hundar pga av storleken på din.. När jag var ute med vår Grandistjej var det aldrig någon som ville hälsa..

Att tänka på är också att aldrig hälsa om du själv känner dig osäker. Hälsa bara när du känner både ägare och hund, så du (och hunden) känner dig trygg.

Själv letade jag på en tjej här i stan med två hundar, eftersom jag ville ha kompisar till Eros och någon att träna och gå promenader med. Jättekul!

För övrigt tycker jag den här sidan är bra;

http://www.immi.nu/

Om du inte kollat in den tidigare. Klicka på Hundtips och sedan Hundmöten.

Eros: Tack för tipset. Ska kika på den sidan sedan. I morse var det nämligen en annan hundägare som var på väg rakt mot oss. Bara för att jag som ett led i träningen eller vad jag ska säga, lät mina kolla in hunden. Jag drar inte iväg med dem, det kan bli fel. Utan jag slakar kopplen. Men hon trodde att det var ok att hälsa, jag fick säga till henne att det inte gick. Hade jag haft mer tid så hade jag pratat litet med henne o kommit överens om hur vi ska gå tillväga. (Samma tankegång som du har) Men jag skulle till jobbet.

Jo, jag vet att folk tror att det är storleken på hunden som är farlig, vilket ju inte alls stämmer. För min del hade det varit ok. men man behöver mer tid, än typ tio minuter. Stressar man så smittar det ju av sig på hundarna, de känner det och det kan gå illa.

Det typiska är ju att när man har tid, så finns inga lämpliga hundar i sikte.

Har pratat med en arbetskamrat dock, som är inne på samma linje. Och hon ska komma med sin hund, en schäfertik. Så att jag äntligen får chansen. Tror att ju längre tiden går, desto mer frustrerad blir min Borzoi av att inte få hälsa på vissa hundar och kanske få några kompisar. Hans kompis som han levde med är ju borta idag.  Och jag vill inte att han ska glömma hur det är att umgås med andra större hundar, han har ju bara lillen, Sheltien att umgås med. Den lilla är så fånigt glad och trevlig mot alla så honom behöver jag inte göra något med.

Ja det bästa är ju ett planerat möte med någon man känner på ett bra ställe! :) Det låter ju jättebra med din arbetskompis, en schäfer är ju rejäl och tikar och hanar går ju nästan alltid ihop.

Klart man vill att de ska få träffa andra hundar och leka! Även om man redan har två hundar. Och du har ju som jag hade, en stor och en mindre. Även om de går jättebra så ser man ju hur roligt de har med en hund mer i sin egen storlek, där de inte behöver ta det lika lugnt! :)

helt främmande hundar som inte ska umgås oftabehöver inte alls hälsa på mina.

Är det hundar vi ska träffa ofta, går vi oftast en liten sväng, så att vi inte är direkt på någons område. Koppel på, människorna ignorerar varandra, ekller kanske småpratar, hundarna får inte hälsa eller så. Efter en liten stund kan de få nosa där den andra gått, lukta på varandras kiss, och om det känns bra och rätt, släpper man lös dem så att de kan poa på och hälsa utan koppel.

Är läget spänt, tex mellan 2 främmande hanar, kanske de inte alls får hälsa, utan vi kör gemensamma promenader flera gånger, så att det inte är så spänt och nytt, innan de  får hälsa.

Nu var du klok som en bok Eros =))

Lotta: Eros är klok och vis.

Vattnadal: Det är ju också helt i linje med hur jag tänker.

Varför bor alla bra hundägare så långt bort för?!?

Haha vad snällt sagt av er! Men just det här med hundmöten har jag som sagt lagt ner mycket på att testa olika metoder, träna med Eros och LÄSA! Så man får ju va glad om något fastnat.

Men Sammie, försök leta upp någon där du bor! Det funkade för mig och den här staden är ju inte allt för stor!

Eros: Ja, det är precis vad jag försöker göra. Leta upp någon lämplig människa med en lämplig hund. Men när jag tycker att jag hittat en, så vågar de inte. För jag har alltså en riktigt stor bjässe. På ungefär 60 kilo och jag är minsann inte stor själv. Så naturligtvis tror folk att jag inte har koll och att hunden drar iväg med mig. Vilket ju inte stämmer med sanningen, eftersom vi har gått förbi hundar av alla storlekar, på mycket nära håll och han går bredvid mig. Men vi har aldrig gått fram och hälsat.

Ha, nu ljög jag! En ¨gång kom en hund mot oss som hade smitit från sin husse som stod och skrek en bit bort. Min var i koppel men jag slakade det och han stod med baken emot den andra, då den kom springande och den gången gick det jättebra. Men en orolig och uppstressad husse kom och förstörde den vänskapen mellan hundarna. Ska tillägga att det var en hane den gången.

Känner igen det där.. Jag hade tur när vi hade Xindy, vi har en bekant med en rottis/schäfer som mer än gärna ville låta dem leka! Att man inte skulle kunna ha koll på en stor hund fast man är liten är ju så dumt att tro.. Med en så stor och stark hund spelar det inte någon roll hur stor den som håller i kopplet är, vill hunden någonstans så tar den sig dit. Det är enbart en träningsfråga anser jag, att man kan hantera sin hund.

Men hoppas ni hittar någon. Du kan ju annonsera t.ex. på hundforum! :) Det var så jag hittade Eros kompisar, fast inte här inne dock.

(Bild:Xindy och "husse")

Brukat titta på Cecar i TV4+ och där får man verkligen många problemlösningar varför hundar beter sig på olika sätt och hur man åtgärdar problemen som oftast ligger hos ägaren. Sist skulle 2 obekanta hundar träffas. Hanen skulle få en ny livskamrat en tik. Han gick först med den nya tiken en promenad för att den skulle känna sig trygg, sen introducerade han de båda hundarna för varandra i koppel och tiken visade underkastelse vilket var rätt i detta fallet och de fick nosa på varandra och hanen blev jätteglad och tiken var nöjd. Detta upprepades ett par ggr. tills tiken fick flytta till hanen som var kastrerad.  Ute på promenaderna kan det nog vara bra att hälsa i koppel först och när hundarna är på en stor yta och fattar tycke kan man nog släppa dem lösa för att lära känna varandra och veta var de står i rangordningen. Men detta är ju så olika hur hunden är uppfostrad . Min hund jag hade brukade bara nosa lite på en annan hund och sedan var hon nöjd och gick därifrån fast den andra ofta ville fortsätta och busa och leka.

Det beror helt på hundarna tycker jag. Mina hundar känner jag ju bra & kan ganska lätt avgöra hur de ska få träffa andra hudnar.

Enya & Felix kan mer eller mindre få gå & hälsa rakt på, så länge den andra hunden är snäll. Enya är lite burdust i sin framfart, men skulle aldrig starta ett slagsmål, ej eller svara om den andra hunden ville slåss. Dock skulle hon aldrig släppa in en vilt främmande hund rätt in i vår lägenhet!!

Felix är snällheten själv. Han kan alla lugnande signaler & är klockren i umgänget med andra hundar.

Gimli däremot är jag lite mer försiktig med. Än så länge har jag bara mött två hanhudnar han absolut inte funkar med, men då han gärna svarar upp om den andra hunden bjuder in till slagsmål är det väldigt viktigt hur den andra hunden är. Men det brukar ändå funka fint att träffas ute på neutral mark i koppel.

Annars är väl ett stort inhägnat neutralt område det bästa för hundarna att hälsa på. Mattar/hussar kan gott hålla sig i bakgrunden, då de ofta tyvärr är orsaken till slagsmål.

Har man inte en stor inhängnad tycker jag att det brukar vara toppen att bara ta en promenad ihop & sen brukar det vara bra.