Det beror på. Jag hade ju gärna velat ta båda. Men hade nog valt min hund :O eller jag vet inte… Känns ju sjuk konstigt att välja vem som ska få leva och inte.

Ajaj, vilken hemsk tanke! Jag skulle, ondskefull och självisk som jag är, rädda min hund i första hand. Men sedan skulle jag med största sannolikhet ge mig efter eländesbarnet som envisades med att tvinga mig att välja även om jag själv skulle skadas på kuppen. Talar det kanske till min fördel ändå? ;D

Haha, ja visst e de en rätt svår fråga :P
Hade jag kunnat hade jag ju försökt rädda båda men prio nummer ett är helt klart min lilla voffsing! Kan låta sjukt för såna som inte e hundmänniskor :P

Jag skule räddat min hund, helt klart! Låter kanske själviskt men … nej jag ska inte neka att jag är självisk ;)

Nej men jag skulle absolut rädda min hund först oh sen försöka rädda barnet också OM det går!

Tyckr personligen att det är en idiotisk fråga. Ett människoliv (framförallt ett barns) går självklart före mina hundar (vilka jag förövrigt älskar). När man läser den här typen av åsikter så får man verkligen hoppas att det snarast blir straffbart (som det är i de flesta västliga länder) att inte ingripa då människor befinner sig i fara!

Jag hade räddat barnet först. Om jag hade kunnat tänka logiskt i alla fall.

#5 vill bara påminna om att inte dumförklara TS!

Rent instinktivt skulle jag nog rädda min hund först. Tror ni inte att det är lättare att välja den man känner mest och som man lever ihop med, oavsett om det är en människa eller ett djur? Är inte människan så självisk..?

Men fy, jag vill egentligen inte tänka tanken att hamna i en sån situation…

Min hund är så liten, så jag skulle nog tagit henne under armen samt tagit med mig ungen i samma veva.

Annars skulle nog barnet gå före.

Hur mycket det än skulle smärta så skulle jag ta barnet, skulle aldrig orka ha på samvetet att jag lät ett barn dö där i lågorna. Jag är faktiskt inte så självisk av mig. Dock skulle jag göra ALLT för att rädda min hund såklart.

Jättesvår fråga och jag skulle såklart aldrig vilja hamna i en sån situation. Och skulle jag hamna i en sån situation skulle jag såklart försöka att rädda båda.

Men måste jag välja så tycker jag faktiskt mer om djur än människor, så jag får nog säga min hund. Hur själviskt och politskt inkorrekt det än låter. Nu säger jag inte att djur är mer värda än människor, för jag skulle självkart välja att rädda nån jag känner framför min hund. Men liksom om man tänker såhär: skulle du rädda nån du känner eller nån du inte känner? Man skulle väl såklart rädda den man känner. Min hund känner jag, barnet känner jag inte. Så enkelt är det.

#11, tänker likadant som dig!

Min hund är den familjen jag har förutom mamma, pappa och bror. Att välja bort Klenod är som att välja bort en familjemedlem och det skulle jag aldrig kunna.

Men om man byter bort barnet mot en 95:åring som är mycket sjuk då? gör ni samma sak då? (ställer frågan till de som valde barnet framför hunden) På något vis känns det då ännu mer självklart för mig att välja min hund. Snacka om politiskt korrekt… (ironi)

#12 Precis, det är ändå en familjemedlem!

#12 givetvis skulle jag välja barnet även i din jämförelse du tar upp. Visst jag är inte den som ska avgöra vilket liv som är mest värdefullt men lite realistisk får man vara.

Jag vet nog inte riktigt.. känner jag mig själv skulle jag nog valt min hund. Dock skulle jag få otrolig ångest i efterhand pga att jag skulle vetat att jag skulle kunnat rädda detta barn.. Men  ja, hunden skulle bli räddad

#14 Hon menade om du skulle välja din hund eller en 95-åring.

#16 haha vad bra jag läser, får skylla på att jag kollar iFokus på mobilen :p I den situationen vet jag inte hur jag skulle göra. Omöjligt att svara på.

Jag skulle nog ta ut den jag hittar först. För att inte riskera mitt eget liv också. Om hunden och barnet står brevid varandra och jag bara kunde ta en så skulle jag nog ta barnet.
Det är svårt att tänka sig in i situationen och om det händer så hade man kanske inte agerat likadant som man skriver här.

Jag hade valt hunden, eftersom det är den jag har en känslomässig relation till. Nu hoppas jag verkligen att ingen här inne någonsin behöver göra det valet!

Jag skulle också välja hunden först och jag tycker inte alls att det är självklart att en människas liv är värt mer än ett djurs. Allt är ju relativt till vad man själv känner inför en individ (och då menar jag både individer av människor och djur). Jag skulle nog inte ha värre samvete eller känna större skuld över att ha lämnat ett barn än att ha lämnat min hund i lågorna.

Jag har valt min hund med. Klarar mig inte utan honom. Han är den enda kompisen jag har. Men jag har gjort vad jag kunnat för att rädda barnet också.

Vad jag inte förstår är hur människor kan värdera liv på olika sätt.. Ge mig en enda logisk anledning till varför en människa, barn som vuxen, är värd mer än vilken annan levande och kännande varelse på den här planeten.

Jag hade räddat den personligheten och själen som stod mig närmast hjärtat först. Om det råkar vara en pälsbeklädd skällande varelse på fyra ben har ingen som helst betydelse.

Ett exempel: Om barnet hade varit född med en utvecklingsstörning, var stum, haft hypertrikos (ökad behåring) och av någon anledning inte gått upprätt, är det barnet då lika mycket värd som en hund? Vad är kriterierna för att en människa helt plötsligt har högre värde?

Jag hade räddat barnet i första hand. Förstår inte hur man ens kan fundera på annat… Älskar mina hundar, men ett litet barn, som inte kan rädda sig själv, går givetvis först!!

#5 Håller med dig i allt du skriver

#22 Och jag kan inte förstå hur ett barn skulle bli mindre värt för att det har en utvecklingsstörning etc. Det låter ju förskräckligt att bedöma människor på det viset. När du skriver så låter det första du skriver som rent humbug.

Jag hade i alla situationer där jag kunnat valt en människa framför min hund. Om jag klarat av det. En 95-åring som det skrivs om här ovan hade jag inte klarat av att rädda så då hade jag nog räddat mig själv och förhoppningsvis min hund.

Att börja fundera på vad jag hade gjort om barnet var sjukt eller om det var en 95-åring eller en 47-åring för den delen etc etc det är att dra frågan väldigt långt. Skulle det finnas så mycket tid att jag hann fundera på värderingar, bedömningar mm så hoppas jag verkligen att jag räddat både hund och människa och mig själv istället för att stå och fundera på vem jag skulle rädda.

Kanske skulle påpeka att jag faktiskt själv ingripit i skarpa situationer, men det är precis som andra skriver- man räddar den som står en närmast. Min hund går först för mig, precis som min familj och nära vänner, jag skulle dö för dem om det behövdes.
Skulle jag kunna rädda fem okända barn eller min mor, skulle jag välja mor. Alltså räddar jag inte fem liv, utan enkom ett.
Skulle jag tvingas välja mellan min mor och min hund, skulle jag välja mor. Hur stor skillnad är det att välja sin hund om det är den som betyder allt för en människa? Jag själv skulle gå under av sorg oavsett vilken av dem jag förlorade, för mig är de alla lika mycket värda och jag hoppas att jag aldrig behöver hamna i en situation där jag måste välja.

Döm inte andra för vad de själva värderar högre i en forumtråd, för i praktiken betyder det ingenting. Det som räknas är hur man bemöter livet IRL. Ler ni själva mot främlingar, visar hänsyn och hjälper äldre med dörrar, över vägen och håller dem sällskap hem för att se till att de inte ramlar och slår sig illa när de har en riktigt dålig dag?
Har ni ingripit för att försvara någon som inte kunnat det själv, av ingen annan orsak än att något annat vore fel trots att den som hotade var tre gånger så stor och påverkad?
Och, för att vara riktigt ondskefull- tänk själva på vem skulle ni välja- er egen närmsta förälder eller ett främmande barn? Vad ni än svarar kommer det finnas andra som tycker att det är fel och att det borde lagstiftas om både det ena och det andra, baserat på att ni skrev som ni känner och inte efter en riktig situation.
Var vänliga och ha detta i minnet.

#24 Hon menade inte att barnet var mindre värt för det, hon frågade om det skullegöra någon skillnad, skulle barnet vara jämställt med en hund då.

Och sedan att fundera på om det är skillnad om det är en annan ålder, ja det drar frågan långt, men frågan är ju redan ganska långt dragen i sig själv. Och det, tycker jag, är ganska naturligt att fundera över hur man gjort i liknande situationer.

Jag TROR att jag hade valt Simba för någon helt okänd, oavsett vad det är för varelse.

Men som sagt der är en sak att sitta här och fundera fram och tillbaka väga det ena mot det andra. I situationen, om du bara har tid att rädda en kan man knappast stå och fundera över hur man ska göra, då brinner vi nog upp alla tre. Så då handlar man nog bara, och har man inte varit i en sådan eller liknande situation så kan man bara spekulera i hur man skulle göra.

Nu vågar jag skriva också.

Jag skrev ett inlägg, som det första på denna tråd, men vågade inte visa det.

Jag har skaffat min hund. Jag har ansvaret för henne. Hon ska kunna lita på mig. Hon är en familjemedlem. Om jag skulle svika henne på det sätt, som någon/några föreslår i denna tråd, skulle jag inte kunna leva med mig själv längre.

Har jag ett val, så går familemedlemmar före okända. Det är mitt ansvar.

Skulle först rädda min hund så är det bara. För han är en i familjen och jag älskar honom :)

Jag skulle rädda min hund först. En familjemedlem går före okända alla gånger för mig, oavsett om familjemedlemmen vore en hund, människa eller en annan varelse. Familjen går alltid först för mig i alla lägen, jag gör allt för min familj och skulle aldrig vilja svika en familjemedlem på ett så fruktansvärt sätt. Det är bara min egna åsikt.

#26 . för mig är det precis det hon säger, att det barnet är mindre värt om det har ett handikapp. Varför skulle ens frågan dyka upp annars?

Nej den här tråden börjar bli för läskig. Jag hoppar av.

Jag skulle rädda min hund. Men ska hela historien gå ut på att två kommer ut levande och en brinner inne så skulle jag dö för dem, båda två.

Men är det ett val mellan ett främmande barn och min hund så skulle jag rädda hunden. Varför? Mina hundar är mina bästa vänner och dem litar på mig, jag ansvarar för dem och vad för människa skulle jag vara om jag låter dem som litar på mig mest i världen brinna inne?

Barnet är inte värd mer än mina hundar, snarare mindre, för mig.

#30 Håller med, faktiskt så börjar den bli lite läbbig  Tycker att vissa gör konstiga jämförelser som är omöjliga att svara på om man inte befinner sig i den situationen.

Ta inte allt alla skriver här på allvar. i den verkliga situationen skulle personen kanske göra annorlunda. Tex om barnet var längst in i huset och hunden i första rummet så skulle man säkert ta hunden. Det beror ju också på hur mycket det brinner.
Oavsett vem man skulle välja att rädda så skulle man garanterat må otroligt dåligt för att man inte kunde rädda den andra. På många låter det som att självklart räddar jag min hund och sen är allt bra, och det kanske är därför andra reagerar att man låter så elak.

Om någon hade räddat sin hund och lämnat MITT barn i ett brinnande hus för att brännas ihjäl hade jag gjort mig mycket olycklig på den personen! Fruktansvärt att ens tänka tanken på att göra så tycker JAG. Därför hade jag räddad barnet först men sen troligtvis riskerat mitt eget för att rädda min hund. Om jag inte kunnat ta båda på samma gång då.

Och jag förstår inte hur man som hundägare kan säga att man hade räddat en annan varelse som man inte ens känner före sin familjemedlem. Det är för mig otroligt! KAN man ens lämna någon man älskar att dö en så förmodligen plågsam död? Förmodar att det spelar in om man själv har barn eller inte. Man kanske tänker annorlunda då.

#33 Självklart skulle man må dåligt över att inte ha kunnat rädda båda, förmodligen resten av livet.. Det tror och hoppas jag att alla här inne känner. Men jag hade mått mycket sämre om mitt djur dör än en främling som jag inte har ett enda band med.

#34 Och jag hade inte kunnat leva med mig själv om jag valde bort det liv jag valt att ta ansvar för, det liv som jag älskar.

Att föräldrar till barnet skulle bli arga, ledsna och desperata förändrar inte det faktum. En främling är aldrig värd lika mycket som min familj. Familjen går först.
Men man hade mått dåligt för barnets och familjens skull.

Som sagt, jag hoppas aldrig någon behöver göra detta val. Detta är ju rent hypotetiskt och egentligen vet man ju aldrig vad som händer i en katastrofsituation, hur man reagerar.

Fråga: hur många av er som svarat i tråden har barn själva?

#36 Inte jag iaf. Har man barn själv så skulle man nog tänka annurlunda.

Jag har inget barn.

Jag har inga barn.

Jag har inte något barn heller.

#35 Håller helt med dig!
#36 Har inga barn men tror inte de skulle förändrat situtionen.. Skulle fortfarande räddat min hund framför nån jag inte känner. Barn är inte de heligaste för alla människor, vissa värderar annorlunda ;)

#25 Bra skrivet!

--

Hade nog försökt rädda båda och dött på kuppen… Fast min hund är min hund. Ett barn? Jag gillar inte ens barn… men hade jag stått där hade jag nog försökt.

Sen beror det lite på.. Hade det varit en möjlighet hade jag kunnat slänga ut hunden genom fönstret om det är 1 eller kanske till och med 2a våningen. Jag menar.. det brinneroch jag kan inte bära bägge och han dör annars, men om han kommer ut kanske han klarar sig med ett brutet ben…

Barnet hade jag inte kunnat slänga ut, för de tål ingenting.. hade säkert landat på huvudet och brutit nacken..'

Jag tror att min hund hade försökt rädda mig (han har skyddat mig förr, inte mot eld men mot en annan stor hund som kom lös och gick rätt efter mig). Tror inte att barnet skulle gjort detsamma..

Men det är ju jättesvårt att säga när man aldrig varit i en sån situation. Jag hade nog försökt rädda båda och kanske misslyckats. Men  jag värderar inte människor särskilt högt.

Jag förstår allas synpunkter, men jag ifrågasätter faktiskt varför man måste ha barn för att känna att allas barn ska räddas före någon man älskar innerligt. Jag har inga barn själv, och tänker aldrig skaffa.
Barn är fina och både en syster och en nära vän har barn, men det är absolut ingenting för mig. :)

Jag tycker att den här tråden är imponerande och fascinerande ur ett rent livsfilosofiskt perspektiv och som en lätt studie i människors psyke.

Hoppas att alla har en underbar Fredag trots att TS uppmärksammat ett sådant här vidsträckt fenomen, att alla inte är superhjältar eller hjältemodiga krigssoldater. Alla är vi faktiskt olika, det är då något som är sant. Det finaste av allt är att man inte behöver vara en dålig människa för att man har andra värderingar.

#43 Visst är det intressant att se hur olika vi faktiskt tänker.
Och ingen av oss är sämre eller bättre, vi bara tänker och prioriterar olika.

Mina barn är också våra familjemedlemmar, så (kopierat från #27):

Jag har skaffat min hund. Jag har ansvaret för henne. Hon ska kunna lita på mig. Hon är en familjemedlem. Om jag skulle svika henne på det sätt, som någon/några föreslår i denna tråd, skulle jag inte kunna leva med mig själv längre.

Har jag ett val, så går familemedlemmar före okända. Det är mitt ansvar.

Samma svar gäller mina andra familjemedlemmar. De går fortfarande före okända människor.

jag förstår inte varför det skulle göra någon skillnad om man själv har barn?

ett okänt barn är fortfarande ett okänt barn och min hund är fortfarande en familjemedlem, lika så mitt egna barn om jag hade haft ett.

men nu är det ju inte ett val mellan mitt barn å min hund, utan valet är ju mellan en främlig å min hund.

#46 Jag tänker som så att man kanske värderar även andras barn högre om man själv har barn och upplever den sortens kärlek, och därför kan känna med främlingbarnets föräldrar på ett annat sätt.

Men jag vet inte :) Kanske är det bara så, att en del älskar barn överlag så pass mycket att de därför räddar även ett främmande barn före sitt djur.

Olika värderingar helt enkelt.
För det är ingen nyhet att en del faktiskt värderar människorliv högre än ett djurliv.

#47 nä det är klart, man kanske får annan syn och lite andra värderingar när man själv är förälder, det kan jag förstå.

Men även om jag var förälder så hade det ändå känts hemskt tror jag om man inte skulle välja sin familjemedlem före en främling. Familjen har man ju trots allt ett ansvar för.

Jag är en väldigt familjekär person, så jag hade ju satt familjemedlemmar före alla andra i krissituationer.

Men sedan är det ju väldigt svårt att veta exakt hur man skulle agera när man väl är i en sådan situation på riktigt.

#25, Håller också med dig till 110%

Hade min mamma stått i lågor och ett okännt barn så räddar jag min mamma! Jag hade t.o.m valt att rädda mamma om hon låg under välta bjälkar längst in i huset och barnet var i hallen i början av huset. de personer som jag har kännslomässiga förhållande till går ALLTID före.

Och precis som någon skrev här inne så är barn inte det heligaste som finns. Man prioriterar olika helt enkelt och det finns inget rätt eller fel.

Jag skulle räddat barnet! Gud!

Hade aldrig pallat med att jag lämnat ett barn före mitt djur på mitt samvete. Jag har inga barn själv, men säger som #34, om det hade varit jag som varit mamma till barnet och räddaren hade blivit ställd i den situationen och valt sin hund hade jag också blivit… ja. Jag tycker själv det låter helt sjukt ärligt talat. Jag tycker en människa går före ett djur, speciellt när det gäller barn. Men jag undrar lite hur jag hade valt om det vore en gammal tant eller en elak person.

Om jag känner mig själv rätt så skulle jag försöka rädda båda, haha. Det hade säkert slutat med att jag inte får med mig någon alls.

#50 Varför går en människa före ett djur?

Till er som sätter era djur före människoliv undrar jag om åldern på era djur spelat in. Sär att er hund är 13år och börjar bli skruttig. Hade ni fortfarande satt det livet före ett barn som skulle ha haft många många år kvar att leva?

JAG personligen gör ingen skillnad på barn och vuxna. Jag räddar människor före djur oavsett vilket djur det än är! MEN jag tror att när man fått egna barn prioriterar man om lite. Ens egna hundar värderar man fortfarande väldigt väldigt högt, för dom ingår i familjen. Men dom kommer efter barnet. Allt kommer efter ens barn. Jag personligen skulle gå över lik för att rädda mina barn och skulle jag bli tvungen att välja sätter jag mina barn före mitt eget liv. När det kommer till TS fråga så gör jag som sagt ingen skillnad på barn och vuxna. Människor är mer värda än djur i min värld oavsett hur mycket jag än älskar mina djur. MEN säg att det står mellan min egen hund och en dömd pedofil ex så hade jag nog ärligt talat valt hunden utan att blinka. MEN jag hade mått fruktansvärt. Tanken på att lämna en människa att brännas till döds på grund av att jag väljer att ta min hund i stället känns oerhört egoistiskt. Och jag är ganska säker på att svenska folket rasat om vi läst om det i tidningen. Att någon hämtat sin hund och medvetet lämnat ett barn att dö.

#52 Tror inte det hade gjort någon skillnad för mig. Känner fortfarande inte barnet och således värderar jag min hund högre.

Förstår självklart att ens EGNA barn går före allt annat. Känner man inte så kanske man inte passar som förälder.

Hos mig får tanken på att lämna min egen hund till att brännas till döds mig att må pyton. Likaså får tanken på att lämna en människa mig att må pyton.

Sen tror jag inte man tänker vidare mycket i en sådan situation, för tid lär man ju inte ha gott om om man bara kan rädda en av dom. Kanske slutar det med att man blir handlingsförlamad och ingen blir räddad, eller så lyckas man rädda båda två :)

Det jag skriver är bara vad jag TROR jag hade gjort. Det jag känner nu såhär i hemmets lugna vrå. Skulle det ske handlar man nog instinktivt, och kanske är en instinkter inte de man trodde.

#51 Det är det som är själva frågeställningen i hela den här tråden.

#54 Nej, frågeställningen är om man väljer att rädda sitt eget djur eller man väljer att rädda ett främmande barn.

Du skriver att du tycker att människan går före ett djur, och jag frågar varför? Varför tycker du att människan är värd att räddas och inte hunden? Hunden som till råga på allt är din!

Ställer samma fråga till er andra som svarat så. Varför känner ni att människan har mer värde?

Till er som tycker att det är sjukt/konstigt/fel att vilja rädda sin hund före ett okänt barn; Vem skulle ni rädda om det var en människa ni höll väldigt kär eller ett okänt barn ni hade att välja på?

Min hund är mig lika kär som alla de människor jag håller mest av. Det är som om någon skulle fråga mig om jag skulle välja min sambo eller min mamma, det går inte att svara på. Vad jag skulle välja, och om jag skulle kunna välja överhuvudtaget, kommer jag inte veta förrän jag stått inför ett sådant här val och det hoppas jag såklart att jag aldrig kommer göra.

#56 Det var bra skrivet!
Jag vet inte vad jag hade valt då faktiskt.

När vi ändå diskuterar värde, tycker ni alla människor är lika mycket värda? Vissa hävdar ju att alla är det.

Själv tycker jag absolut inte alla är lika mycket värda. Tycker det är befängt att påstå en sån sak.

T.ex är en mördare aldrig lika mycket värd som mig. Inte heller är en våldtäktsman lika mycket värd som min syster. Värde-frågan är väldigt komplex. Är en hemlös lika mycket värd som kungen? Är Adolf Hitler lika mycket värd som Anna Lindh? Är en självmordsbombare lika mycket värd som nån i din familj? Är en sjukskriven städare lika mycket värd som en hårt arbetande läkare?

Jag själv menar att vi alla människor föds lika mycket värda. Sen tycker jag våra handlingar styr hur mycket värd man är. Mördar man så sjunker man i värde, är man en bra människa stiger man i värde. Och sen handlar det om känslomässigt värde också. T.ex så värderar jag min familj högt (och till familjen räknar jag min hund).

Ja nu svamlar jag kanske, men det är intressant det där med värde. Och hur hjärntvättade folk är till att svara JA på frågan om alla är lika mycket värda utan att tänka efter. Och det är alltså inte alls så självklart att människor är mer värda än djur.

Vilken diskussion de blev! Men de är ganska intressant att läsa faktist, tycker ni inte de :P

#59 Jo det är väldigt intressant :)

Jag tycker helt enkelt inte att alla människor är lika mycket värda.

Jag hade räddat barnet, om jag hade kunnat tänka logiskt.

#52 Vare sig min hund vore valp eller 14 år och skruttig så skulle jag aldrig, aldrig låta den brinna inne.

Mina djurs liv är värt mer än en främmande människas, vare sig det är ett barn eller en gamling. Det är inget som får mig att känna mig som en dålig människa, det är bara så jag tänker och tycker.

#58 Det med människors lika värde är lite svårt att säga eftersom i min värld är det ju självklart inte så. Det är ju vilka som har ett värde för mig.

Men ska man se det subjektivt så är det alla männsikors lika värde. Alla ska behandlas "lika" oavsett vem man är. Tex. lagen ska vara lika för alla, vården ska finnas på samma villkor för alla.

Så svårt att försöka förklara vad jag vill ha sagt…

Men rent objektivt är det mycket stor skillnad, medan det ur subjektiv (professionell) synvinkel måste vara lika.

#58: Och på tal om värde kan man ju i så fall dra saken på sin spets och fråga:

Vem skulle ni rädda, Anders Behring Breivik eller er hund?

Om nu en människa alltid är värd mer än ett djur så borde väl alla som valt att rädda barnet även rädda mannen som kallblodigt mördade 77 människor i Norge.

Eller för att dra det ännu längre, om ni i teorin kunnat veta vad Breivik skulle göra, vem han skulle bli och det hade varit han som var det där barnet i byggnaden, hade ni räddat barnet eller hunden?

Jag skulle helt klart rädda min hund. Vet att man inte ska förmänskliga djuren, men förut berättade jag för mina vänner att jag skulle välja min hund framför mina "vanliga vänner/klassvänner" , men inte framför familj och bästavänner, de idiotförklarade mig, men ja. För mig betyder min hund allt, hon har alltid funnits där, när mina vänner svikit.

Så varför skulle jag rädda ett okänt barn framför min bästavän? (hunden)

#65 Det är en intressant fråga där för jag tänkte lite samma sak som du när jag läste att många skulle välja barnet framför hunden. Hur vet man att barnet inte är en liten skitunge (nu säger jag detta med glimten i ögat för jag tror inte att någon föds ond) som kommer att växa upp till en ond människa? Jag menar inte att man aldrig ska hjälpa andra människor för att det finns en risk att de kan vara dåliga människor (det finns ju t.ex. en risk att jag var fjärde månad går och lämnar blod till en mördare eller våldtäktsman) men det skulle ju faktiskt kunna vara så att det där barnet visar sig att ha mindre värde än ens hund när man väl lär känna det (för min del har ett främmande barn alltid ett lägre känslomässigt värde för mig än min hund men det är ju min åsikt).

Jag tyckte att det var väldigt bra sagt av Emo- i #45 och jag känner likadant, jag har ansvar för min hund, hon är min familjemedlem, och därför går hon alltid före en främling. För mig är det självklart att känna detta ansvar för mina familjemedlemmar. Om inte jag hade känt detta starka ansvar för att ta hand om min hund skulle jag inte ha henne.

En till fråga då:

Du kör bil, vägbanan har två körfiler, på ena sidan står din hund (ja, den står där), och på andra sidan står din väns barn, vilken skulle du köra på?

Nu är inte detta så troligt.

#68 Jag hade bromsat eller kört mellan dom ;)

Håller med Hera, bromsa, köra mellan eller avvika från vägen. ;D

Det här med människovärdet är mycket intressant, jag har en djupt rotad tro på att alla är värda lika mycket. Kanske inte för mig personligen, som mördare till exempel. Men jag förstår samtidigt att de har värde för andra av olika anledningar, vare sig det är familjeband eller kärlek, eller ur ett rent psykologiskt synsätt av kriminologer, läkare och rättssystemet i helhet.
Och det accepterar jag.

Samtidigt är jag mycket väl medveten om att man kan mörda av olika anledningar, i försvar eller av ren glädje/njutning eller som terrorister (tex. Bin Ladin och den Norska "frihetskämpen"). Försvar anser jag vara acceptabelt, men resten betackar jag mig för. Sedan vet jag ju inte, någon jag älskar kanske blir en mördare av sådan anledning, och hur jag då kommer förhålla mig vet jag inte. Då får man skilja på personen man älskar och handlingen, annars blir det nog övermäktigt. Detta kräver en ordentlig runda i hjärnan känner jag!

Jag har upptäckt ett märkligt fenomen hos en nära vän. Hon var jätteglad över att min syster har en fin Skotte. Sedan såg hon en bild av honom och utbrast att han ju inte är Skotsk! Det var en märklig reaktion tycker jag. Bara för att han har en annan hudfärg är han inte mindre Skotsk för det, och han är en helt underbar människa. Att tycka att någon är mindre värd på grund av hudfärg är riktigt fegt, det är lätt att hitta en syndabock för sina egna problem. Alltför lätt. Trivs man inte med sitt liv får man allt kämpa och göra sitt bästa för att må bra i sig själv. Att skylla på alla som inte ser ut som en själv är så.. ja jag vet inte hur jag ska uttrycka mig utan att bli upprörd själv, så jag får väl stanna vid det. ;)

Nu ska jag kuta iväg och handla, sedan blir det hundäventyr för hela slanten! Trevlig Lördag önskar jag er alla! :D

#58

 Är en sjukskriven städare lika mycket värd som en hårt arbetande läkare?

Jag själv menar att vi alla människor föds lika mycket värda. Sen tycker jag våra handlingar styr hur mycket värd man är. … är man en bra människa stiger man i värde.

Men om den där läkaren tänder på små barn och städaren som kämpar med sin sjukskrivning donerar sina sista slantar till cancerfonden och jobbar idiellt med hemlösa då? Vilket yrke man valt handlar definitivt inte om värde i mitt liv. Jag är förtillsfället arbetslös, är jag mindre värd än dom som har jobb? Är jag en sämre människa? Jag vet folk som har riktigt bra jobb som hjälper folk i yrket, men som misshandlar sina fruar… är dom bra människor för att dom har ett högt aktat yrke? Eller måste man vara perfekt för att ha ett högt värde? Alltså, ha ett bra yrke, leva ett hederligt liv och rädda döende sniglar på fritiden?

Jag tycker ingen har rätt att sätta ett värde på någon annan. Mördaren som sitter i fängelse kanske brinner för hemlösa hundar och jobbar idiellt med att rehabilitera och omplacera hundar. Mordet kanske var på en äcklig pedofil som våldtagit hans dotter. Allt är inte bara svart eller vitt.

#71 Bra skrivet! Du uttrycker dig så väl att jag blir alldeles mållös!

#71 Läs mitt inlägg igen. Jag skrev klart och tydligt att frågan är väldigt komplex. Och det är alltså inte bara svart eller vitt.

Varför välja? Jag skulle ta barnet under ena armen och hunder under andra.

Jag skulle helt utan tvekan välja min hund. Hon är min bästavän. Hoppas ingen får uppleva detta bara, hemsk situation..

#74 Jo men om du MÅSTE välja, om du omöjligt kan rädda båda :)

#73 Du skriver också klart och tydligt; Jag själv menar att vi alla människor föds lika mycket värda. Sen tycker jag våra handlingar styr hur mycket värd man är.

Och så jämför du städaren med läkaren vilket jag anser vara oerhört trångsynt och ytligt. För man ska inte behöva få en "värdestämpel" på sig som mindre värd efter vilket yrke man har. Det finns väldigt fina människor som är lågutbildade och det finns mycket fula gubbar med många lik i sina garderober som sitter på höga poster. Den där läkaren du refererar till kanske är en sån läkare som antastar sina patienter när han sövt dom. Samtidigt som städaren kanske stjäl saker från ställen han städar på. Båda kanske är rötägg till och med. Det GÅR inte att generalisera på det sättet du gör. Spelar ingen roll om du säger att det är en komplex fråga, du har fortfarande sagt klart och tydligt hur DU dömmer folk och på det har du fått MIN åsikt.

#72 Tack!

#77 Då har du missuppfattat hela mitt inlägg.

Hade räddat barnet utan tvekan!

För övrigt hade jag försökt rädda vilken annan människa som helst före alla djur.

Ni vill alltså hellre att en person räddar sin hund framför er syster, er mamma, er brors barn, er farmor, er bästa vän och så vidare?

#80:  Vilken extremt dålig jämförelse, självklart vill nästan alla att de som står dem närmast ska klara sig. Eller du hade kanske hellre sett att en random människa du inte känner blev räddad medan din syster, mamma, bästa vän brinner inne?

Inte för att jag tror eller tycker att vad någon annan skulle vilja skulle haft störst betydelse i ett sånt sammanhang, det är sig själv man ska leva med. Personerna som velat rädda sin hund hade säkert också velat att någon annan skulle räddat hunden.

Men eftersom det handlar om att rädda hund före människa var det det jag skrev om, inte om att rädda människa före människa. Så tycker knappast det är en "extremt dålig jämförelse". Men visst, kan man leva med att ha räddat sin hund och låtit ett barn brinna inne så go for it.

#80 Ganska underlig kommentar måste jag säga. Hela grejen med att man räddar sin hund är ju att man räddar sin familj istället för en främmande. Alltså vill man ju självklart att ens familjemedlemmar blir räddade. Frågan är vad man SJÄLV hade valt, inte vad man vill att andra ska välja.

#82 Det sista du skriver är ju samma sak tvärt om. Kan du leva med att ha låtit din hund brinna inne( din hund som du valt att ta ansvar för, och som du förmodligen älskar), so go for it! Alla prioriterar vi olika. Finns inget som är mer rätt eller fel.

#83 Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan värdera ett djur högre än en människa.

Ni som räddar hunden och låter barnet brinna inne. Har ni förstått ordet medmänniska? Vet ni vad kurage är? Skulle detta hända i verkligheten och ni räddade er hund och valt att lämna barnet som då brann inne hade ni fått leva med folks ilska resten av livet, för folk hade inte sagt, "Bra gjort, vilken hjälte du är." Dom hade varit skit förbannade och tyckt ni varit rubbade.

#84 Själv struntar jag i vad folk tycker. Skiter i att det är politiskt inkorrekt.

#84 Kurage är för mig att rädda de man älskar och strunta i vad andra tycker. Att inte ta åt sig då folk dömmer en för att man inte värderar en främmande människa högre än ens egen hund.
Att du frågar om vi förstått ordet medmänniska är för mig ganska lågt, då vi alla här inne förmodligen är ungefär lika intelligenta.

Och att "folk" skulle tycka "vi" var rubbade? Tja, det hade jag kunnat leva med om min hund levde, det är trots allt viktigare än främlingar för mig.

Ingen har svarat på min fråga varför en främmande människa ska värderas högre än enes egen hund. Varför är en människa värd mer?

#84 Att folk tycker jag är rubbad för att jag räddat min hund framför en främmande människa rör mig inte i ryggen. Min hund skulle iallafall levt, och det är min förbannade skyldighet att se till att hon lever och mår bra. Barnet är inte mitt ansvar, men min hund är det.

Att en människa är värd mer kan man förklara på olika sätt. För dig verkar det mest handla om kännslor. Att du har mer kännslor för din hund än för okända människor. Men när en människa dör brukar man säga att dom kostar samhället en miljon, då pratar man om förlorade skatteintäkter osv. Man räknar med att en människa betalar ett visst antar tusen i skatt och moms under sitt liv. Vad bidrar en hund med?

Nu handlar det inte bara om att rädda det okända barnet för att stadskassan ska få in sina pengar. Det är så mycket mer det handlar om. Men att enbart lägga in sina egna kännslor och då rädda hunden i stället för att tänka på ex barnet, barnets föräldrar, syskon, släktingar osv. Man kanske inte bara ska tänka på sig själv när det handlar om människors LIV.

#88 Så jag ska tänka på att staten behöver sina pengar och att barnets familj blir ledsna och förbannade?

Jag tänker inte på mig själv, delvis, självklart, men framförallt på min hund. Ska hon få brinna upp för att jag vill vara tillags med samhället som skulle gå under utan pengarna det där barnet kommer bidra med? Aldrig i livet.

Allt handlar inte om pengar, och allt handlar inte om familjen som förlorar sitt barn i en brand.

#88 Krasst ekonomiskt tänkande.

Vi är visst många här som värdesätter kärlek, trofasthet och ansvar mer än pengar.

#88 Och det är din fulla rätt att tänka på det sätt som du gör.
Men likväl är det vår rätt att rädda vår hund om det är det som känns rätt. Det är trots allt VI som ska leva med beslutet vi fattar resten av våra liv, inte du.

Dina prioriteringar är inte mer rätt än någon annans. De är bara inte samma.
Det är tydligt att du prioriterar främlingar framför din egen hund. Det är för mig ofattbart, men ingenting jag lägger någon värdering i.

Om min hund håller på att brinna inne, så är ansvaret mitt, och det är mitt fel att hunden befann sig där utan min övervakning. Precis som det r föräldrarnas ansvar att ta hand om sitt barn. Ingen kan lägga över det ansvaret på mig.

Kan jag så räddar jag båda, men går det absolut inte, ja då väljer mitt hjärta hunden, och jag kan inte gå emot mitt hjärta för att någon annan tycker det är fel.

Hur många av er som räddar hunden har egna barn?? Och hur många av er har gjort något för någon annan utan att själva vinna på det, trotts att det kännts jobbigt?

#92 Jag har gjort mycket för andra utan egen vinning (fast egentligen vinner man alltid själv på att göra saker för andra) Vad det har med saken att göra förstår jag inte alls.

Jag har inte egna barn, som du kan se längre upp.
Kanske är det därför jag i dagens läge hade valt som jag skrivit.
Barn lär jag aldrig skaffa heller, så jag kommer aldrig veta om det hade förändrats om jag hade blivit mor.

Det förändrar ju ändå inte saken. Vi har rätt till att fatta de beslut som vi fattar, utan att vissa ska dömma och anse att deras handlande hade varit mer korrekt.

#92 OT Andra frågan kräver alldeles för mycket spaltutrymme och alldeles för mycket tid för de flesta av oss med medkänsla och ansvarskänsla om vi ska besvara den sanningsenligt.

I #45 har jag skrivit att även mina barn är familjemedlemmar.

Jag förstår inte riktigt vad det har med frågan att göra om man har barn eller inte. Det var inte mitt barn det var frågan om.

Självklart så skulle nog alla här rädda båda om det gick. Ingen tycker väl att ett barn ska brinna inne, men det var inget alternativ.

Att ta med vad samhället tjänar på barn är ju för mig absurt. För då var vi där med människors lika/olika värde. För då skulle det itne vara lönt att rädda ett barn med sjukdom eller handikapp eftersom det säkert skulle kosta samhället mer än det drar in. Så att försöka värdera det blir inte så bra.

Om det nu har någon betydelse om man gjort något för någon annan. Så ja, men jag förstår inte vad det skulle gör för skillnad…

Ochh sedan får ju alla och en var tänka och tycka som dom vill, grejen är väl inte att vi ska försöka övertyga varandra till att tycka lika. Och jag tycker det har getts bra förklaringar på varför man resonerar som man gör. Och som sagts innan vi kan bara spekulera i hur vi skulle göra…

De som inte har barn tycker det är självklart att rädda hunden, de som har barn tycker det är självklart att rädda barnet. Så verkar det vara efter att ha läst hela tråden.

Har man barn finns det inget i hela världen som är viktigare, och då kan man ju tänka sig att det är så för andra föräldrar också. Så därför räddar vi-med-barn barnet eftersom man vet hur man själv känner det inför sitt barn. Så det är väl därför ni får den frågan, om ni har barn, för hade ni haft det hade ni med största sannolikhet inte valt hunden.

Fast det är inteså enkelt.

Jag säger ju det, mitt barn hade jagräddat utan tvekan!

Men det var inte mitt barn, däremot var det en annan av mina familjemedlemmar. Det var inte så att jag skulle välja mellan olika individer i min familj. Det ären från familjen och en för mig helt okänd. Därför förstår jag inte vad det skulle göra för skilnad om jag nu inte hade barn…

#96 Skriv inte "vi-med-barn"! Jag vill inte tillhöra samma grupp som du tillhör!

Tala för dig själv och inte för andra!

Ok, de flesta med barn då. herregud.

#96 Ditt argument har redan fallit då det finns flera stycken i tråden som har egna barn, men för den sakens skull inte räddar någon annans framför sin egen hund.

Så skriv inte "vi-med-barn" då det är felaktigt.

Fick uppfattningen att det bara är en person med barn som väljer hunden före men så är det tydligen inte. Ursäkta då.

Jag tycker att det är lite konstigt att anta att bara för att man inte har barn själv så kan man inte sätta sig in i någon annans situation och kärlek till sitt barn. Så om man t.ex. inte kan få barn, förstår man aldrig vad riktig kärlek är då? Och om man väl får barn sedan, är det då självklart att man kommer börja älska andras barn mer än sina familjemedlemmar (bortsett från ens eget barn då)?

Det här är nog en av de Tuiffaste och känslosamma trådarna någonsin. Men jag kan inte för mitt liv förstå hur i hela friden man kan välja hunden. Visst självklart, jag älskar mina djur. Men ett barn? HUR skulle man kunna lämna det? HURHURHUR. Nej det går inte ihop i mitt huvud.  Nu försvinner jag från denna sida. Det här vart bara för mycket !

//Inlägget redigerat av admin då det gick på person och var otrevligt. Tänk på hur du utrycker dig.

#103 Vem är du att avgöra vad som är rätt och fel? Alla tycker vi olika, alla har sina egna värderingar. Det kanske är du som behöver hjälp att förstå det.

#103 Ja, visst har det blivit en tuff tråd. Kärlek och respekt är starka ämnen för alla tror jag. Men olika människor känner olika kärlek till olika individer. Bara för att man känner större kärlek till sin egen hund än till en främmande människa så behöver man inte vara en hjärtlös person. Det betyder bara att kärleken (och ansvaret) till ens egna djur är väldigt starkt. Jag tror att många här inne kan säga att deras relation till sin hund har förändrat deras liv otroligt mycket mer än relationen till ett främmande barn har gjort.

Jag håller med #103. JAG tycker det är fel att rädda djur och lämna ett barn att brinna inne. Jag har svårt att känna respekt för en människa som skulle lämna mitt barn i ett brinnande hus men rädda sin hund bara för att dom inte har personliga kännslor för mitt barn. I MINA ögon är det både egoistiskt och omännskligt att lämna ett barn för en hund.

Nu lämnar jag tråden.

#106 Som sagt, dina känslor skulle självklart vara jobbiga, men inte lika jobbiga som vetskapen om att jag hade låtit en familjemedlem brinna inne. Att ha min familjemedlem bredvid mig hade vägt upp din brist på respekt för mig.

Underligt  också att jag inte får svar på varför en människa är värd mer.

107

Kanske för att svaret är så självklart. Var går gränsen för värdet på "dina" familje medlemmar. Sambo/föräldrar/hund/råtta eller vad det nu månde vara. Vem/vad går först & i så fall varför?

Sedan i skenhelighetens namn är jag övertygad om att Ni som säger att Ni skulle rädda hunden, skulle vara överlyckliga om det gällde er familjemedlem eller er själva & ägaren väljer bort hunden.

Empati är en ålder och mognadsfråga. På den här siten är bristen på detsamma skrämmande.

#108 Då får vi hoppas att även du kommer att förstå mera med ökad ålder, om du nu tror att din ungdom räcker för att förklara ditt uttalande.

Om du läser igenom tråden, så ser du att dina frågor redan är besvarade och det inte av några skenheliga individer utan av människor med ansvarskänsla och empati.

Läs igenom TS en gång till, så ser du att valet skulle stå mellan en älskad familjemedlem och en okänd varelse - som råkar vara lite yngre än du.

108# Du har helt rätt. Bra skrivet ! Tummen upp till dig !

109

Har läst igenom tråden & hittar inga svar lr så behöver du läsa igenom frågan ännu en gång.

#108 Jag ber dig tänka på hur du skriver.
Folk saknar inte empati på den här sajten, det är ju hur tydligt som helst, var god och läs det som skrivits. Att folk inte tycker som du är inte lika med att dom är empatilösa. Låt bli att skriva om du inte kan skilja på sak och person!

Och nej, svaret är inte självklart. Därför ställer jag frågan. Ingen svarar på varför ett främmande barn är värt mer än ens egen hund, som ju är en familjemedlem. Varför har människan mer rätt att leva? Varför har människan mer värde för er än er egen hund?

Att sitta och välja mellan familjemedlemmar kommer jag inte göra, eftersom valet där inte är lika självklart. I det sammanhanget är alla värda något för mig.

Jag säger nu till alla att om ni inte kan diskutera utan att gå på personer och utan att bli upprörda för att folk värderar annorlunda än vad ni gör, så är det bäst att låta blir och skriva.

Nu blir jag faktist lite arg!

Vi kan ta mig som ex.

MIN fd hund har praktist tagit räddat livet på mig, ja det har hon. Hon har räddat MITT liv. Jag skulle ALDRIG kunna lämna henne i ett brinnande hus. Hon var mitt allt. Anledningen till att jag lever.

Så nej, hon går före en okänd. Vad NI tycker om att jag räddat min räddare före ett barn tex, struntar jag i. För tänk tvärt om. Skulle inte ni bli ledsna för mig för att jag förlora någon JAG älskar, har ansvar för och har att tacka mitt liv för- i branden?

#113 Exakt så känner jag också!

Min hund skulle göra allt för mig och jag skulle göra allt för honom!

112 Var har jag gått på person? Jag har läst det som skrivits. Var hittar Du empati? Eller förväxlar Du möjligtvis empati med sympati för det egna djuret?

Jag bad Dig bara svara på Din egen fråga varför en männsika är mer värd en ett djur. Jag tycker inte frågan är irrelevant då jag betvivlar att Du väljer hunden framför Din mänskliga familj + att jag tror Du värderar din (eventuella djurfamilj olika) så varför är tex din hund mer värd än Din råtta?

#115

Fast många har ju förklarat just varför man skulle göra det valet. Visat på hur man tänker.

Grejen är inte att välja mellan individer i sin egen familj, utan mellan en familjeindivid och någon helt främmande. Och i flera av svaren så finns motiverat varför man skulle välja som man gör (tror att man skulle göra)

Du skriver i inlägg 108 "Ni som säger att Ni skulle rädda hunden, skulle vara överlyckliga om det gällde er familjemedlem eller er själva & ägaren väljer bort hunden."

Självklart skulle jag bli jätte glad/överlycklig om någon främmande valde att rädda några av mina närstående. Vad har det med saken att göra?

Men det känns som att viss hade det varit enkelt att kunna säga att vi som skulle/tror vi skulle rädda hunden först inte har några känslor eller bryr sig om andra. Men inget kunde vara mer fel…

#115
Att gå på person(er) är när man börjar tex påstå att många i den här tråden saknar empati. Då pratar du inte längre om sak, utan om personer. Det är varken trevligt eller givande för någon. Vid fler frågor om att gå på person, eller om du känner för att diskutera vidare om detta ber jag dig göra det via ett PM, så kan inläggen återgå till ämnet. :)

Du fick svar på din fråga i inlägg #112.

Meningen med tråden är inte att dömma varandra! Man behöver inte heller förstå varför andra tänker och känner som dom gör, men vi bör respektera allas åsikter.

Jag skulle helt utan tvekan välja min hund. Det skulle vara ett så bedrövligt svek utan dess like om jag skulle låta honom brinna inne, han som älskar mig över allt annat, litar på mig till 100% och är fullständigt lojal mot mig, bara för att alternativet tillhör min egna art.

Kan tillägga att jag även frågade min mamma (en trebarnsmor) vad hon skulle gjort, med tanke på diskussionerna om att endast barnlösa väljer sin hund. Hon funderade lite men kom fram till samma svar, självklart går familjemedlemmar före främlingar.

Ni som tänker komma med arga kommentarer, LÄS HELA KOMMENTAREN FÖRST! (har märkt att folk bara läser det dom vill läsa)

#56 skulle valt min mamma framför en sambo tror jag, beroende på hur mycket jag kände för sambon, för inte kan man väl lägga den skulden på sambon, då kanske hon stannar hos mig bara för att jag gjorde en sån uppoffring för henne :D vore väl inte snällt! :P

#65 HAHAHA så förbannat bra inlägg!!!!

#71 Grymt skrivet! :o Väldigt djupt! Speciellt andra halvan!

Jag tror dethär med dom som säger att ni skulle rädda barnet före inte handlar om att känna kärlek. Det handlar om instingt. Speciellt om man har barn själv eller om man har tagit hand om sina småsyskon sen dom var små och man hade en väldigt nära relation. Det är nog alltså rent psykologiskt. Ungefär som när en gravid kvinna blir känslomässigt förändrad vid graviditeten och när den har barnet is in famn. Det är rent psykologiskt tror jag helt enkelt.

Även människor som inte har barn kan tänka att dom skulle ta barnet. Vissa av dom har mer, vad ska man säga, mer behov av att få bekräftelse från andra människor och är rädda för att bli hatade, en annan kanske räddar barnet före för att den helt enkelt har en förlegad syn på hunden, hunden är bara ett djur som är gulligt, man har liksom som en slags distans till sin hund på grund av okunskap och ovilja/ointresse/självgodhet som hindrar en från att fördjupa sig i den, den människan skulle kanske troligt också kunna göra mat på sin hund, alltså äta den, om det handlade om överlevnad :P

Jag har läst alla inlägg och det är ingen som har sagt nått om ifall dom skulle rädda hunden om dom fick välja mellan hunden och en familjemedlem? :) Då förändras plötsligt inställningen till hunden, man älskar hunden till en viss gräns, eller?
Själv känner jag att om jag skulle välja mellan min hund och till och med en familjemedlem skulle jag inte prioritera hund eller människa, utan snarare relationen. Om det är en bror som jag ändå har bråkat med sen barnsben skulle han inte ha lika mycket värde för mig som den andra familjemedlemen, min hund. Hade jag ett barn som jag hade en rejält dålig realtion med så skulle jag nog valt min hund om jag hade en bättre relation med, VISST ÄR JAG LÄSKIG?!? ;)

Om det är en omplaceringshund jag nyligen tagit hand om och inte hunnit bli vän med och ett barn, skulle jag nog om det gick på bästa möjliga vis försöka ta kål på hunden så att den fick en så snabb o smärtfri död som möjligt just där, så den slapp en plågsam död bland lågorna, och sen räddat ungen. (och fanns det inget sätt att döda hunden på på ett snabbt sätt skulle jag kanske försökt kasta in den i lågorna så att det blev överstökat så snabbt som möjligt. Inte för att en omplaceringshund har mindre värde, men för mig skulle det vara mer eller mindre som vilken idivid som helst, människa eller hund.

jag känner mig int ehelt färdig här men jag kan inte få fram mer just nu ändå :P

Hade självklart kallat på vovven sen hade vi dragit ut barnet tillsammans! De är min verklighet ;)

hahahaha

jag tar såklart hunden, den är min familj den betyder mer än någon annans unge.

#122 men om du skulle välja mellan någon i familjen då? Då skulle hunden hamna sist ? :)

Sonen kommer alltid före allt annat så ja klart kommer hunden sist inom vår familj men utomstående så kommer han först :P vad skulle du själv göra? någon i din famlj eller hunden?

#124 jag har faktiskt skrivit om detta i #119, förmig handlar det on relationen till personen, om jag har en bror som jag älskar och är bundis med och en hund som jag inte är lika mycket bundis med lär jag välja min bror, om jag har ett barn som jag ändå har en ganska hopplös relation med…Jo kanske hade jag valt hunden först då om jag hade en bättre relation med den:) just som det är nu tillexempel min närmaste, egna hund, hon går före ALLA om vi säger att en mördare håller pistol mot hennes huvud eller nån i familjen. Läskigt jag är va'!!! ;-) (såg nämligen att det var ett par som tyckte att människor som väljer hund över människa är läskiga)

Jag kom fram till (efter att ha läst hela tråden) att jag skulle valt att rädda min hund. Jag har själv valt att bära ansvaret för honom, och skulle då aldrig kunna svika honom. Jag vet att han litar på mig till 100%, och usch vad jag skulle svika honom om jag valt en främmande före honom. Vilket svek det skulle vara.

#126
Hunden uppfattar de ju dock aldrig som ett svek. Det är en mänslig känsla :) En hund kan heller inte känna att den svikit någon.

#127 ja det har du rätt i ;) men det är ju fortfarande MITT ansvar att se till att inget farligt händer honom, och jag har verkligen inte skött min plikt om jag väljer en främmande framför honom. Spelar ingen roll om det är en människa eller ett djur. Räddar den som står mig närmast :)

Det är väl till och med lite falskt/konstigt att välja en individ man inte känner över sin älskade hund. Det går inte ihop för mig. Hunden skulle inte rädda en annan hund ur branden om den skulle välja mellan dig och en annan hund bara för att det är en hund :) Den skulle ju välja dig för att han känner dig och har starkast relation till dig.

#128
Jo självklart :)

Undra om man inte kan bli anklagad för mord? Jag menar.. man kan ju ställas inför rätta ifall man är vittne till en olycka och inte stannar och hjälper till :O

#130 haha jo det blir man nog säkert ;)

haha kanske om du tar upp barnet och sen ställer tillbaka ungen bland lågorna för att ta hunden istället, då kaaaanske du blri dömd för nått om nån råkar se vad du gjorde :-)

#130 Mord är ett uppsåtligt dödande av en annan människa, så nej, det åker man inte dit för såvida det inte är du som startar branden för att du vill döda barnet.

Men det förvånar mig inte om man blir ställd inför rätta eftersom man räddat hunden före en männsklig indvid.

#134 Det hade däremot förvånat mig, eftersom hunden är mitt ansvar.

De flesta människor hade ju säkerligen efter att ha räddat sin hund försökt rädda barnet också, sen om det inte hade gått så har man gjort vad man kan. Vad exakt skulle man ställas inför rätta för?

#135 kanske för att man låtit ett barn brännas ihjäl inomhus, jagvetinte. Men det hade faktiskt inte förvånat mig om man blev åklagad för det.

Eftersom jag själv har barn hoppas jag att jag skulle rädda barnet framför hunden. jag vet ju vilket enormt och livslångt lidande jag utsätter barnets familj för annars. Desutom kommer man ju som hundägare ändå få ta sig igenom att förlora sin hund eftersom dem har så pass begränsad livstid. Men att begrava sitt barn är något ingen människa i världen borde behöva gå igenom.

Men om jag väl skulle kunna tänka så pass klart om situationen uppstod är osäkert.

Vi hade brand i vårat egna hus en natt för flera år sedan, och då var jag ju precis lika fokuserad på att hunden kom ut som att vår dotter kom ut. Men då hade jag också båda hos mig i sängen.

Jag som förälder hade ju räddat barnet först. Hade det varit mitt barn och någon hade gått in och räddat hunden först så hade jag blivit tokig! Naturligtvis så skulle jag räddat alla som jag kunde rädda. Men barn står över hundar, så är det bara. Jag är extrem djurvän och värnar om alla djur. Men det finns lägen där de tyvärr inte går först.

#137 intressant!

#135 jag tror Det mullis pratar om är hur polis och myndighet skulle se på saken. det finns ju alltid myndighetsmänniskor som ska göra saker tilln nått det inte är. och har man otur i det läget kanske det dyker upp en virrpelle som blir så pass upprörd över att du räddade en hund över en människa att han gör allt för att sätta dit dig för det.

Jag är en sån där jobig person som måste vrida och vända på allting. t.ex: Hur vet jag att det är ett barn i huset? Hur mycket brinner det?
Spontant när jag tänker mig in i situationen skulle jag ropa till mig hunden och skicka ut den själv och stanna och leta ungen. Men visste jag inte var ungen var så skulle jag inte leta tills jag föll ihop, jag skulle gå ut innan det kändes riktigt farligt och hoppas att rökdykarna hade större tur.
Om hunden inte var i skick att gå själv skulle jag bära ut den om jag hittade den först och tvärt om.