Diskbråck - behöver akut råd och hjälp!
Det är så att Milo varit lite halv hängig under helgen, och idag fick vi nog och ringde veterinären. Våran vanliga veterinär är "bara" en distriktsveterinärstation, och dom kunde inte hjälpa oss, utan bad oss ringa till Blå Stjärnan i göteborg, eftersom dom har akutmottagning där. Sagt och gjort, och vi blev tillsagda att åka in med Milo.
Vi kom dit för att Milo hade ont i magen, gnällde när man tog i honom, gick stelt och helst inte alls. Vi trodde att han hade ätit något dumt, och i värsta fall behövde operation för att ta ut vad det nu kan tänkas vara. Oj vad fel vi hade! Väl där nere, efter lååååång väntetid, så fick vi reda på att veterinären trodde det var diskbråck. Hon berättade lite om hur man opererar och lite vad det innebär för hunden längre fram i livet, men hon sa inte så mycket egentligen.. Visserligen grät jag hysteriskt under tiden, så det kan hända att jag inte lyssnade så noga - även om jag försökte allt jag kunde!
Grejen är den att Milo är bara försäkrad för 20.000 - eftersom jag ansåg att han inte behövde vara försäkrad för mer, när vi skaffade den när han var valp. Jag ansåg då nämligen att om behandlingen av en hund överskriver 20.000 så innebär det för mycket lidande för hunden att bli bra, och därför ville jag ha som en slags ekonomisk spärr för när det är nog för honom - blir det dyrare så tar jag bort honom. Trodde väl aldrig att han faktiskt skulle behöva utnyttja den där försäkringen. Men nu har vet. sagt att med operation och sånt där, så kommer det gå på 40-45.000, plus rehab efteråt (eventuell livslång rehab). Detta innebär att jag måste låna pengar av mina föräldrar (vilket dom går med på) och då får jag betala undefär 30.000, plus alla rahab kostnader under resten av livet (eller så länge han behöver).
Jag behöver nu hjälp med att komma på hur jag ska göra. Är det värt att betala alla dessa pengar och operera honom? Kommer han bli helt återställd efter operationen? Vilka risker finns det? Kan han få diskbråck igen om han blir behandlad för det här? Vad för andra allternativ finns det, om det finns några? Vad för typ av rehab är det som gäller, och under hur lång tid av hans liv?
Jag vill helt enkelt veta så mycket som möjligt om det här, så jag kan ta ett beslut om han ska få opereras eller inte. Kan han få leva ett värdigt liv efter operationen, och resten av sitt liv? Har ni några erfarenheter om diskbråck på hund? Berätta då gärna ALLT ni vet, och det snart. Vet. kommer ringa under förmiddagen imorogn och tala om hur det är med honom, vad dom har gjort med honom och vad som ska göras - då måste jag kunna ge besked om hur jag ska göra med allt. Med andra ord är det tajt med tid, så jag behöver svar och hjälp NU!
Tack alla glada :)
(Visste förresten inte vilken kategori jag skulle lägga den här tråden under. Det borde finns någon typ "sjukdomar och sjukvård")
Oj, tassar för att få höra hur det går. Har inget direkt svar tyvärr. Vad tror veterinären om han kommer bli pterställd eller ej?
Vilka hemska och tråkiga nyheter för dig. Vi fick ta samma beslut i somras. Skades höftoperation skulle kosta ca 40 000 och försäkringen täckte ingenting av det. Vi stod inför samma frågor - hur stor chans är det att operationen lyckas? Hur lång rehab-tid handlar det om? Kommer hunden att bli fullt frisk efteråt eller bara bättre? osv… Så jag förstår precis dina tankar.
Vi bestämde oss för att prata med veterinären innan vi tog något beslut. Vi hade bara träffat en allmänveterinär och väntade på tid hos en ortoped. Under tiden vi väntade bestämde vi oss för att säger ortopeden att en operation skulle hjälpa Skade och att det var stor chans att hon blev bra så skulle vi göra det, då spelade pengarna ingen roll. Men om han skulle säga att det var stor risk att operationen inte lyckades eller att Skade ändå skulle få leva med problem resten av livet så skulle vi inte göra det.
Men mitt förslag är, prata prata prata med veterinären. Ställ alla tänkbara frågor som kommer upp i huvudet nu. Skriv ner allt du kommer på och ha lappen framför dig när du sitter i telefon med veterinären. Tänk efter lite i förväg vad du skulle ta för beslut utefter vilken information du skulle få (chanser att lyckas osv). Och gå tillslut på magkänslan, vad som känns rätt för dig.
Jag önskar dig all lycka till med Milo, oavsett vilket beslut du tar!
Billiga hundhalsband - kolla in rodskade.blogg.se
Hur gammal är han idag? Jag vet flera st som opererats för diskbråck o ja det är lite kämpingt efteråt. De jag känner har blivit helt återstälda o mår fint fint. Om jag inte minns helt fel så är det ett inlägg om detta på hif " Solksenshistoria" en som opererades för detta o tävlar agility. Synd att försäkringen var så låg den hade inte täckt nån opration alls tror nästan alla hamnar över den summan. Lycka till jag hade någ tagit ett lån :) Du undrar väl lite är det värt ett lån, jag säger ja är hunden helt frisk annars och gammal hund är det helt klart värt varenda öre.
Pratade lite kort med en bekant som jobbat på Blå Stjärna och enligt honom blir de flesta (tror han sa runt 90%) helt återställda men att det ändå krävs en rätt lång rehabilitering. Han sa också att han inte kommer ihåg något fall där de fått in en patient för ett till diskbråck även om de rent teorietiskt såklart kan uppkomma på ett nytt ställe. Han sa också att det är relativt vanligt på nakenhundar.
Men han rekommenderade att man ringer växeln och ber att bli uppringd av en Ortoped, han rekomenderade endera Kajsa eller en kille som hette något på D, David eller Daniel så ska de kunna svara på de flesta frågor. Min tik har också diskbråck, dock ett väldigt lindrigt sådant och där ordinerades vila. Vad jag har förstått brukar vila vara det första man provar innan man opererar men det beror såklar också på hur allvarligt det är.
Den första hunden som min familj köpte fick diskbråck. Vi fick då smärtstillande utskrivet som han fick, men i slutet så blev det värre och vi valde då att ta bort honom. Enligt den veterinär som vi pratade med så kunde han bli förlamad bak efter operation och då skulle han inte kunna gå ordentligt igen. Rehab på denna hund var inte helt enkelt heller, eftersom han var som han var. Vi testade med lite övningar en vecka och smärtstillande. Men han kunde inte tömma blåsan själv eller så. Denna hund hade diskbråck ett par gånger tidigare och den sista gången var det så illa att han inte kunde gå längre. Detta kom när han och den endra hunden lekte - helt plötsligt skrek han bara till och kunde inte gå. Gångerna innan hade han ont närhan gick - men var inte förlamad bak. Han var 7 år gammal, så det vägde ju också in i vårt beslut.
Jag tycker du ska prata med veterinären. Prata med olika veterinärer och fråga massor. Fråga om allt. Har han chans att bli bra så tycker jag det är värt det, om han kan få ett liv som är värdigt för honom efteråt.
MVH
Sofie
Ska försöka få med svar på era frågor, men jag gör ihop alltihop i ett svar istället för att rikta mig till en specifik. Hoppas ingen störs av det.. Då kan jag passa på att köra en liten update också, för dom som undrar hur det går.
Igår, söndag 1/4 blev Milo inlagd på Blå Stjärnan i Göteborg. Vi åkte därifrån vid midnatt, och hade då fått träffa veterinären och pratade lite om vad som komma skall för Milos del. Blev en sömnlös och orolig natt för min del, men ett par timmar lyckades jag sova iaf, på en tårindränkt kudde.
Vid 9-tiden idag (måndag 2/4) ringde dom fårn Blå Stjärnan och berättade att någon skulle titta på Milo under förmiddagen, och efter det skulle dom höra av sig till mig. Fick veta att han var lite piggare, men fortfarande hade ont och mest låg och vilade i sin bur. Behöver jag säga att det blev den längsta förmiddagen i mitt liv?
Vid lunch så ringde veterinären iaf, och hade då tittat på Milo. Enligt vet. så var Milo bättre, och rörde sig helt obehindrat, hade till och med sprungit runt lite där på kliniken. Däremot var han fullproppad med smärtstillande, så det är kanske inte så konstigt att han var så pigg som han var.. Hur som helst så fick jag lite mer info om vad som kommer hända härnäst, hur Milos närmast framtid kommer se ut. Och jag måste säga att det verkar rätt positivt just nu ändå, även om det är en lång väg att gå.
När klockan var 15 så skulle vi infinna oss där för att hämta hem honom igen. Tyvärr är det lite som med all annan sjukvård - att dom inte är så bra på att passa tider.. Vid 15:45 fick vi äntligen komma in i ett rum, och strax därpå kom även Milo. Oj vad glad han blev! :D Fick lite mer info, recept på medicin osv, innan vi fick gå hem. Stannade till på deras djurapotek på vägen till bilen, för att hämta ut medicinen, och då fick Milo syn på en hund han absolut skulle hälsa på. Blev lite lugnt busande/HÄLSANDE, och efter det blev Milos tillstånd lite sämre såklart.. =/ När vi kom in igår natt, så hade han en lätt förlamning i höger bak, som självklart kom tillbaka lite lätt bara för det.
Vi åkte hem iaf, och allt annat har gått bra. Milo vilar mest hela tiden, ligger inbäddad i 2 tjocka fleecefiltar för att hålla sig varm, och då få musklerna att slappna av lite mer. Han har fått strikta order om att bara gå korta koppelpromenader, så nu går vi ett långsamt varv runt huset när vi går ut. Känns sådär kul, men det är ungefär vad hans ben klarar av just nu.. I övrigt så är det förbud på att hoppa upp och ner, och att springa. Så Milo bärs upp och ner för trappor, i och ur soffan och sängen. Dit han går och vill vara, dit går jag och roar mig med olika saker under tiden han vill vara där. Just nu är det total anpassning efter hund som gäller här hemma!
Men prognosen verkar rätt positiv nu ändå, vet påstår att Milo ska bli helt bra efter denna två veckors vila och medicinering. Jag hoppas han har rätt. Sen blir det att komma på bästa möjliga rehabträning, mest i förebyggande. Jag funderar just nu på akupunktur och simning. Om någon har några andra tips och förslag så får ni jättegärna komma med dom :)
Milo är idag 2,5 år, så det känns som att det är rätt tidigt för sånt här? Men å andra sidan kanske det är större chans att han svarar på bästa möjliga sätt på behandling och rehabträningen.. Tänkte jag ska spendera hela dagen imorgon med att ringa runt till olika veterinärer, fråga vad dom anser och har för erfarenheter av det här. Ska också fråga vad dom tycker är det bästa att göra i form av träning/rehab för att förhindra att det blir sämre. Vi ska också höja Milos försäkring, så den täcker mer. Ifall han blir sämre längre fram i livet och måste opereras då.. Vilket jag verkligen inte hoppas!
#6 den hunden som min familj hade fick det vid ca 1 månaders ålder..
Det låter positivt, jag håller tummarna och hoppas han blir bättre! Har själv ett sjukt djur för tillfället och det är verkligen jätte jobbigt.
MVH
Sofie
Åh hoppas verkligen att han blir bra och slipper opration sen försök med att försäkra upp han iaf lite :)Håller tummarna stenhårt för lilla Milo :)
Hoppas allt löser sej för er hund nu. Rehab här brukar vara massage och simning. Har bekanta med Tax som kunnat jaga med den efteråt. Själv har jag ingen erfarenhet av diskbråck fastän jag har taxar. Det låter väldigt ungt att drabbas vid denna ålder.
När ni ändrar er försäkring så kolla så ni får försäkra hur som helst då. Kan tänkas att man inte får försäkra för en skada som redan finns där.
Håll din lilla vovve lugn och inga hälsningar på andra hundar
Det kan han ta igen senare.
Lycka till
#6 Det låter extremt ungt för ett diskbråck. Hände något speciellt…?
#6 Jag vill inte kapa tråden, skicka PM om du vill veta mer så ska jag försöka svara på dina frågor så gott jag kan. Ville mest säga att det finns yngre hundar som fått/får diskbråck.
MVH
Sofie
#6 Skönt att höra att prognosen är god i alla fall. Du verkar ta väl hand om Milo så om han inte blir bra under de här två veckorna så har ju i alla fall du gjort ditt bästa.
Kolla med veterinärerna vad de tycker om löpband i vatten. Många hundar som simmar slarvar med att använda bakbenen ordentligt men de måste ta ordentliga steg på löpband. Dock är ju kanske inte löpband bra för alla typer av skador, så kolla med veterinärerna vad de tycker.
Min familj hade en Tax när jag bodde hemma. Han fick diskbråck när han var 8år och det såg ut ungefär som med Milo.
Han hade burvila med smärtstillande i 3 veckor och sedan långsam igångsättning och han blev helt frisk förutom att han var känslig för kyla och blev då stel och öm i ryggen men med täcke på så fort det blev kallt och en värmedyna på ryggen om han hade lyckats bli kall hjälpte. Pappa satte också upp en spotlight ovanför hans korg som han älskade att ligga och sola under.
Fina lilla Simon blev 14år och togs inte bort pga ryggen