Ja, det här är ju En av sakerna man måste ha löst innan man skaffar valp. Hur gärna man än vill ha valp, så kan det ju vara så att det inte är lämpligt för tillfället.

Hur tänkte du, ta med valpen i en vagn? När ni väl är framme då? Vad ska valpen göra då?

Har du någon som kan ställa upp och passa valpen? Har du möjlighet att vara helt hemma i början?

Självklart måste man ha gjort det. Jag undrar bara hur andra människor har löst det, så att jag kan använda deras tips ;) Om det inte funkar i slutändan så avstår jag, alternativt skaffar en vuxen omplaceringshund som är ensamtränad (givetvis kommer jag inte att lämna den vuxna hunden heller den första tiden, men någon gång måste jag åka och handla).

På mina kurser är det ju kursdeltagarna som sköter jobbet, jag gör ju inga övningar, så det går kanon för mig att ha valpen i vagnen så han kan sova/kika på omgivningen osv. Bra miljöträning dessutom. Många gör ju likadant under långpromenad med sina vuxna hundar. Men jag ska prata med lite folk om det, det kanske inte går ändå.. Synd isåfall.

Jag har 2 personer som ev. kan passa valpen isåfall. Min familj och vänner bor tyvärr i andra städer. Ja, jag har förhoppningsvis möjlighet att ta ledigt 4 veckor.

#0
Nu har ju jag aldrig haft en valp själv, men du har ingen vän som kan hjälpa dig med att vara hundvakt? Det handlar ju inte om särskilt långa stunder när det gäller läkarbesök och handling mm.
Med lite planering så borde det inte behöva bli särskilt ofta heller…

#2 Ok, du kan vara ledig i 4 veckor när valpen kommer, har två personer som kan ställa upp och passa valpen…. då låter det ju rätt bra :)  Nu vet jag inte erat upplägg där du jobbar som instruktör, själv skulle jag bli irriterad om jag går en kurs, och instruktören måste hålla koll på sin valp. Men som sagt, jag vet inte erat upplägg :)

Sist hade jag 7 v semester/komp tillgodo o därefter hundvakt, samtidigt har jag alltid minst två v ledighet sparad för "vård av sjuk hund".

Vid ev ärenden får hundarna följa med, även valpen.

Alltså, jag har inte så många vänner. Jag är lite av en ensamvarg. Men dom vännerna jag har här i stan bor i förorter väldigt långt från mig tyvärr =/ Men jag har några här i området som är volontärer tillsammans med mig på GBG katthjälp. Jag kan ju alltid fråga om någon av dom är intresserade av att ställa upp om jag bestämmer mig för att skaffa valp.

Jag kan tänka mig att kursdeltagarna ev. kan bli en aning irriterade kanske, om jag tar med mig en valp.. Men dom kanske kan få rabatt då eller ett extra kurstillfälle som kompensation. Känner mig lite desperat här, men jag är beredd att uppoffra i stort sett vad som helst för detta.

#7 Jag skulle nog försöka lösa det på annat sätt, än att kursdeltagarna ska "drabbas".  Du jobbar halvtid…   är du permanent hemma på den andra halvan?

Nyfiken på alla svar :) själv vart bara ensamstånde med spädbarn, hundar har jag haft min man o familj därmed mycket pyssel o få det funka utan en massa hundvakter :) 

Grannen vet jag var o är ensamstående med hund+katter hon har löst det genom hunddagis och jag vart dagmatte när hon flytta hit. Grannar kan vara bra, dagmatte/husse brukar inte vara svårt att hitta genom grannar. Vänner o släkt kan funka som det oxå + tillfällig lösning på hundvakt.

Jag är ensamstående och vänjer valpen väldigt snabbt att det är mysigt att vara ensammen - för jag har oftast en vuxen hund som behöver sina promenader.

Sedan jag började med metoden att göra ensamhetsträningen till något trevlig, har jag inte haft en valp eller hund som haft problem att vara ensammen. Dom får helt enkelt ett märgben (nytt färskt eller ett avgnagt med lite leverpastej i hålorna) och så lägger jag det på en fäll. Valpen lär sig väldigt snabbt att när jag klär på mig och det doftar ben - då får man en mysig stund

Nuvarande 4,5 månaders valp är ju inte med på alla promenader med den vuxna och är oerhört söt när jag ska ut - då kollar hon först om jag gjort ett ben eller inte, så hon vet om hon ska med eller inte. Hon blir precis lika glad över att vara hemma själv, som att få följa med.

Givetvis är valpen rastad och fått göra av med lite energi före, så den är lagom nervarvad. Mina valpar har sovit gott när jag kommit hem igen, efter att dom haft si gnagstund. Oftast ligger Polly på rygg och sover i sin bädd när vi kommer hem Ju äldre valpen/unghunden blir, desto mindre godisbitar får den när jag går iväg.

Självklart får man anpassa i börja att inte ha saker framför sig närmaste tidne som tar lång tid, men att gå till en affär eller vara ute en stund i annat ärende klarar även en valp om den är av trygg natur och enkelt fått lära sig att det är trevligt att vara själv hemma.

Om man däremot är borta mycket och jobbar borta flera timmar varje dag så måste det givetvis göras anpassningar så man får hjälp.

#8 Ja, den andra halvan är jag permanent hemma.

Kanske borde börja plugga på distans och få CSN och då lägga kurserna på hyllan ett halvår, så jag kan vara hemma hela tiden i ett halvår. Det vore ju egentligen perfekt, och en bättre lösning kanske. Har ju faktiskt velat gå en Etologikurs, kanske vore ett ypperligt tillfälle att göra det i samband med att valpen flyttar hem till mig.

jag hade hundvakt :) ingen jag hade fixat innan utan det löste sig snabbt :)

sätt upp en lapp där du bor och se om någon äldre/förtidspensionerad vill hålla koll på din valp :) eller någon liknande person. I värsta fall kanske den kan vara med i bilen? (är ju inte så varmt ute ännu)

dock fick jag lämna cola ibland 4 h och det gick faktiskt rätt bra ändå :)

#10 Smart där! Jobbar du inget?

#12 Nja, vill inte att en främling ska ta hand om min valp. Hittar jag ingen som jag litar på som kan passa valpen, då avstår jag hellre.

# 12

Att förvara hund i bil bryter mot djurskyddslagen om det inte är i samband met tävling eller träning inför tävlig eller jakt,.

#10 tyvärr - önskar jag gjorde, men har fibromyalgi och ledproblem så jag klarar inte det. Mina två hundar är med det (förutom familjen då) det viktigaste jag har, då dom dels tvingar mig ut för att röra på mig med promenader och dels om jag har sämre dagar och så hjälper dom även humöret. Dom gör det klart lättare att "tänka" bort sin smärta bara genom att finnas

13# där jag bodde då fick man väldigt snabbt kontakt med andra hundägare :) Först var det dåvarandes killes systers kompis som tog med henne till skolan (gick natur) och sen träffade jag Carro och sen erbjöd sig en granne i trappan som själv med hade hund.

Men ja, det måste kännas rätt

14# så man får inte ha hunden i bil annars? vet att jag någon gång haft hundarna med mej i bilen när jag handlat (dock aldrig på sommaren pga värmen) när man ska iväg någonstans som inte varit hundrelaterat

(är en av dem som tar med hundarna överallt)

Jag bor ensam och var också ensam när jag skaffade valp. Och jag kan säga som så, att jag nog aldrig kommer skaffa en till valp så länge jag bor ensam. För det har varit väldigt tufft att ta hand och uppfostra en valp själv. Och jag ångrar inte, men jag önskar, att jag hade köpt en vuxen omplacering istället för valp. Som klarar av att vara själv och som är rumsren. För just dom två sakerna har jag fått kämpa med.

Det är nog hundra gånger lättare att ha valp när man är två. Det är ett himla jobb med att ha valp och är man två som delar på jobbet så blir det ju inte lika jobbigt. Är man två så kan man turas om att gå upp tidigt och gå ut med hunden, man kan turas om att torka kiss och bajs och man kan turas om att vara hemma med valpen.

Det hade underlättat nåt enormt om jag delade ansvaret för valpen med någon, för jag spenderade i princip hela sommaren med att vara hemma och ta hand om valpen. Hade vi varit två så kunde man som sagt turas om att åka på ärenden. Nu fick jag be grannarna ta hand om honom en stund när jag gick och handlade. Och skulle jag iväg på möten och liknande så fick jag be pappa passa honom en stund. Eller så ställde min pappa upp och skjutsade och då tog vi med honom i bilen, så fick pappa ta hand om honom under tiden. Ett himla planerande hela tiden. När skolan började så tog jag med honom till skolan varje dag, då jag gick djurvård på ett naturbruksgymnasium som hade hundstall.

Jag ångrar inte att jag köpt valp som ensam eftersom jag har lärt mig hur det är och nu vet jag att det inte var en så bra ide. Och jag är oerhört stolt över att jag har lyckats uppfostra en valp alldeles själv! Men som sagt, aldrig mer. Man ska aldrig säga aldrig, men jag tvivlar på att det blir en till valp.

Nu är min kille snart 11 månader, men han kan fortfarande inte vara ensam hemma. Han har seperationsångest, något som är vanligt bland Boxrar i ung ålder, och jag får fortfarande hålla på att planera när jag ska iväg på olika ärenden. Som tur är läser jag distans på Komvux och kan därför vara hemma med honom, men frågan är hur det blir när jag jobbar. Får troligtvis skaffa dagmatte. Sen har han varit extra jobbig med att få rumsren. Det blev han först när han var 8 månader.

Så det har varit ett himla jobb, och just min kille har varit extra jobbig men vi kämpar på. Vill inte avskräcka dig från att skaffa valp som ensamstående men vill bara berätta hur det har varit för mig.

#10 Åh, vad hemskt! Min farmor och hennes mor har/hade det och jag misstänker själv att jag har drabbats. Man kan väl hoppas att det inte är så..

#17 Det låter riktigt jobbigt :( Jag minns när jag fick (blev påtvingad) min första hund (som då var 7 mån gammal och inte i närheten av rumsren eller ensamtränad) samtidigt som jag precis blivit "fodervärd" åt en vuxen hund åt en bekant som hade blivit tvångsinlagd på behandlingshem.

Jag hade ingen aning om vad en hund var för något, typ :P Och det var tufft, kan jag säga. Jag bodde visserligen ihop med en pojkvän, men det var jag som fick sköta ALLT med hundarna. Måste ändå säga att jag gjorde det snyggt ;D Men jag är beredd på att det kommer bli skitsvårt, men det är det värt. Så känner jag faktiskt. Jag har drömt om detta för länge nu.

Jag har gått kurser med mina hundar där instruktören haft med egna hundar och det har inte varit några problem alls. 

#18 det är jobbigt, men hundarna är en "tröst" eller vad man ska kalla det.

Även om mina är ganska små hundar, så håller jag ändå på att så smått träna upp lite att dom ska kunna hjälpa mig med vissa saker. Mini t ex hjälper mig ofta av med strumporna på kvällen de dagar jag har svårt böja knäna av någon anledning så älskar hon det jobbet haha.

Polly kommer bli duktig när det gäller att hjälpa mig att hämta saker jag t ex tappat och ge dom till mig. Vi har redan börjat så smått med det. Dom kan självklart aldrig hjälpa med tunga eller stora saker, men en hel del saker som underlättar i vardagen.

Hoppsan - nu blev det väldigt off topic här…

#19 Nä, det är klart, det Behöver ju inte innebära katastrof, det handlar ju mycket om vilken slags kurs det är, var man befinner sig, osv.

#21 När jag gått har det vart inne i en hyffsat stor lokal på lydnadskurser. Kurser ute kan jag inte tänka mig att det torde vara några problem och inte heller inne.

Jag vet ett ställe i Göteborg där hundarna är inne på kontoret under dagarna (med promenader så klart) och inte bryr sig om när kursdeltagarna och deras hundar är där. Det kan ju vara ett alt. för TS när valpen är lite äldre än 8 veckor.

# 22

Betydligt äldre än 8 v, som är den minsta åldern för att ta emot en valp. En valp under 4 månader får endast lämnas ensam korta stunder o inte regelbundet, typ gå till tvättstugan eller hämta posten.

#23 Du missade att valpen skulle vara med? Den behöver ju inte vara på kontoret hela tiden, men det kan vara ett alt. sen när valpen är lite äldre.

# 24

Nej jag missade inte, jag tycker det är ett dåligt sätt att ha valp.

#24 Att valpen är med på arbetet? Att det får vara med andra hundar, nytt folk och vara med på kurser?

Jag skulle nog inte skaffa valp om jag bodde själv utan en lite äldre (minst 4 månader..) som klarar av att vara själv korta stunder om man behöver handla och påbörjad rumsrenträning…

17# var då säker på att din partner vill ha hund

Det ville min, och visste i god tid när hon skulle hämtas, men när det väl kom till kritan hjälpe han inte till ett dugg!

Istället så får han allt bli kaos med sitt dåliga självförtroende! Dagen efter vi flyttat (eller hämtat mina saker) så hade jag en annan hund.

Från att hitta 5-6 kisspölar och 2 bajshögar/NATT! så hade hon skitit en gång (helt ok för vi hade åkt ifrån sthlm). Efter det så gjorde hon sina behov 2 gånger under ett års tid. När vi flyttade till eget tog hon balkongen som "ute" men insåg snart att det inte var det.

Så var eniga innan ni skaffar hund

Hade problem med ensamträningen eftersom hon aldrig behövde vara ensam… tror det tog flera månader efter att vi kommit hem innan hon vande sig. Med Evoca och valparna vande jag dem tidigt att vara i bur och Evoca har aldrig haft problem :)

Så börja i tid

(nej, de var inte instängda i timmar. De var i buren tills de blivit tysta, ca 20 min, eller somnade. Då öppnade jag dörren och de kunde gå ut om de ville. Hela tiden satt jag en meter bort)

Bor ensam och jobbar heltid.

Skaffade en äldre valp, 12 veckor som redan var påbörjad ensamhets träning, var hemma 1½ vecka med den och sen fick den åka med till jobbet (självklart åkte vi lite till jobbet och vande valpen innan jag började jobba) inte vart några problem, han tog allt coolt, är nästan helt rumsren nu :)

Har 1 hundvakt men den finns 30 min bort, fanns även 2 till lite närmare men dem har hundar som är lite speciella så hade inte var någon ultimat lösning det heller :)

Jag ser inge problem att ha med valpen på kursen, den kan väl sitta i lina/hage så att den inte stör kursen men du kan se den?

Jag blir ''ensamstående'' med valp, ser inte de som något hinder alls.

Men iofs, så behöver ja inte gå på en massa ärende direkt den första tiden, men behövs de, så kan ja fixa vakt om de är så, men ser inte de som nått hinder alls.