Glad hund = blåtira
Jag tror inte att jag berättat för er hur otroligt mammig Indra är. Är jag ute med båda hundarna samtidigt och någon annan är med så måste jag hålla i Indra. Det går inte att hon är med någon annan så länge jag är med, inte ens de i familjen duger! Så fort jag kommer ca 2-3 meter ifrån henne så får hon nästan panik. Hon skriker, gnäller och skäller och VÄGRAR lyssna på den som håller i kopplet, hon SKA gå med mig. Visst hon är min och jag vill ju även att hon ska se mig som ledare osv, men hon blir verkligen helt galen.. Min mamma eller pappa kan inte hålla henne när jag är med, för dom får kramp i axlar och händer plus att hon drar och sliter plus skäller/piper/skriker som en dåre, så nu har dom sagt att jag alltid får hålla henne på promenaderna när dom är med, dom håller Ozzi istället. Haha lilla guman då. Uppfödaren sa att "Ja men då har du ju satt lite prägel på henne, hon är DIN hund och vill vara med dig. Var glad över det". Och ja, det är jag verkligen. Om mamma eller pappa eller någon anann är ute med henne och jag inte är med så är det ingen fara, så det är ju tur det iallafall
Igår så blev det så endå att mamma fick hålla Indra på promenaden eftersom jag skulle träna lite fotgående med Ozzi. Jag kom bara ca 2 meter och då blev hon galen..Vi testade sen att mamma höll i både Indra och Ozzi och jag gick ifrån, hon blev galen då också. När mamma kom fram till mig så tog jag Indra igen och då blev hon så otroligt glad att hon hoppade rätt upp i luften mot mig och nockade mig med nosryggen/pannan rätt på ögat och det gjorde såå ont! När jag kom hem från promenaden såg jag att det var lite svullet och rött men inget jag oroade för. Men när jag vaknade i morse hade jag fått världens blåtira! Trodde inte mina ögon.. så idag har jag fått gå i skolan med en stor blåtira och mina lärare har trott att jag varit i slagsmål, haha! Men efter min förklaring har det blivit många skratt!
Mitt öga idag, syns dock inte så mycket som det gör i verkligeheten :)
Vill inte verka negativ eller så, men det är nog bra att träna på det där så det inte blir sådär 
Haha ja, men så länge hon sköter sig när inte jag går med så gör det inte så mycket. Men visst jag håller med dig, hon ska kunna gå med de andra också. Men vi tränar på det, hon är ju bara 9 månader också, så perfekt ska hon inte vara än 
Förstår att det är skitjobbigt att ha en så mammig hund, ändå kan jag inte låta bli att önska att min hund vore likadan… Min är ju ingen schäfer utan en papillon, hade seriöst varit lyckligast i världen om han dyrkat mig så mycket som båda era hundar gör 
Jag håller med "1 här, och skulle nog påstå att det inte ens är särskilt sunt. Ibland förväxlar vi glädje med stress eller osäkerhet åxå…
Att hon inte ska vara perfekt när hon är 9 månader…. där förstår jag inte riktigt vad du menar, det handlar nog mer om trygghet och självförtroende, än att vara perfekt…
Det är det jag menar, det kan finnas mycket stress och det är därför hon blir så när du är med
(alltså som Maja2 skrev)
Hälsar du mycket på henne när ni "möts" igen? Ignorera henne när du kommer tillbaka, du visar då att det inte var en stor grej att gå två meter ifrån henne.
Jag hälsar aldrig på min rottis när jag kommer hem, och hon sitter jämt i min säng jätteglad och lugn och väntar tålmodigt tills jag klätt av mig och sånt och hälsar sen. = Jag hälsar BARA om hon är lugn. :)
Hahah men guuud! Känner igen det där såå väl ^^
Klenod blev jätteglad en gång och skulle pussa mig i ansiktet när jag satte ner mina ICAkassar på golvet. jag tittade upp samtidigt och fick en smocka på kinden så att en kindtand "lossnade". Jag fick åka till tandläkaren och dra ur den ^^ Med Klenod var det ingen fara dock. fattar inte hur :S
Medarbetare på Hundar.ifokus
#6 Nej jag ignorerer henne alltid. Kör efter vad cesar säger, hälsa bara när de är lugna och avslappnade. Jag vill inte belöna dom när dom är uppspelta. Så jag gör samma som dig, och när jag kommer hem så går hon alltid och lägger sig istället, för hon vet att jag bara hälsar om hon är lugn. Så det kan hon :)
#5 Njaa, osäker är hon inte, hon blir bara svartsjuk och vill vara med mig. Jag har satt min prägel på henne så att säga. Hon ser mig som hennes värld och vill vara hos mig om jag är med. Men annars så är hon ju inte sån om inte jag är med, tex om jag är i skolan eller liknande, då fungerar det att hon är med min familj. Men när väl jag är hemma igen så vill hon vara med mig. Och det är ju inte nått konstigt med det, det är ju jag som är med henne, uppfostrar henne, matar henne och leker med henne.
När jag skriver att hon inte ska vara perfekt vid 9 månaders ålder så menar jag att jag inte vill att hon ska sköta sig perfekt vid en såpass ung ålder eftersom dom blir tråka vi äldre ålder sedan. Om hon tillåts ha lite livsgnista, alltså få lov och vara valp och galen, samtidigt som hon är lydig i de viktiga sakerna så som hundmöten osv, så tar jag hand om resten sen när hon är äldre, så kommer hon ha mer temperament och en annan attityd än om hon blir nerplockad direkt i en sån här ung ålder. Lite svårt att förklara :)
#8 Men hur reagerar hon när du går till skolan? :o
Hon går och lägger sig då. Det är aldrig några problem med detta annars. Enbart under promenader och när vi är utomhus. Jag gör alltid så mycket roligt med henne, tränar/uppfostrar, så hon vill alltid vara med mig och ha kul. Samt ha en stabil ledare som känner sig trygg och kan visa henen vägen tror jag :)
Mina föräldrar kan även ta med henne ut om jag är hemma, men just när jag är med ute så vill hon vara med mig.
Då kan det vara på sin plats att någon annan än du, sköter det här med maten och sådant som du annars alltid sköter.
Det kan vara jättekul och en egoboost att ha en hund som Indra, men det gynnar inte henne speciellt mycket tror jag. Visst, schäfer är väl sagda vara en enmanshund. …. så schäferägare kanske skulle säga annat :)
Att ha livsgnista, det är nåt helt annat , enligt mig. Att ha livsgnista, är att ha självförtroende, att vara trygg i sig själv, att kunna glädjas
Haha ja det är nog så! Hon är väldigt trygg i sig själv och glädjs åt mycket. Hon är en väldigt glad och lycklig hund. Hon har stor livsgnista och det är just det jag menar, det du beskriver. Men på ett annat sätt :)Jag menarbla att hon också visar glädjen och faktisk tex jagar bollen istället för att vilja det men inte gör det pga att ägaren säger det. Nu som ung låter jag henne leka och vara valp, de där små sakerna tar jag tag i sen. Hon är enkel att dämpa :)
#7 Hahaha de är för roliga ibland dom "små" :D Herregud ja tänder har inte lossnat några på mig än som tur är iallafall! Peppar peppar 
Båda mina hundar är så mammiga. Sitter min pojkvän inne på rummet men jag går ut, så börjar valpen yla av sorg haha! Båda två skriker så fort man lämnar dem, som när jag har med dem på hunddagiset där jag har apl. Gulligt, men riktigt jobbigt.
/ Denice, Oddpaws Råttuppfödning
Bloggar på Tassliv, hur det är att leva med tre hundar och övriga djur!
#10 Är hon lite osäker utomhus då?
Har hon några andra "konstiga" saker för sig? :)
Du kan ju testa att träna bort det att du inte får gå iväg från hon först, börja med att båda sitter ner och du bara lämnar över kopplet. Berömmer. Sen kanske flyttar en fot. Berömmer. Flyttar rumpan lite. Berömmer. osv Jättelångsamt. Och flera gånger och små steg varje gång.
Min rottis är sån med, men min syster bara tog kopplet och gick iväg bestämt och tittade rakt fram och ignorerade hunden. Efter typ 30-40m så slappande hon av och gick med hon och slutade titta bakåt, sen när jag kom tillbaka ignorerade jag henne helt och hon var glad men inte så där hysterisk som hon hade varit om jag gått fram direkt efter bara några meter. :)
#14 Haha ja jobbigt är det ibland. Men detta märker vi som sagt bara under promenaderna som tur är, och om jag låser in mig på mitt rum med katterna och hon inte får komma in, då blir hon gnällig och "sur" också :)
#15 Njaaa, hon har blivit lite skum efter löpet tycker jag. Reser raggen vid hundmöten. Men inget annat, hon är väldigt självsäker och trygg. Förutom vid hundmöten då, som kom nu efter löpet. Ja jag ska träna på det, jag kan ju gå iväg långt under träning osv, då sitter hon kvar och är lugn. Men just under själva promenaderna så blir hon stissig. Men detta ska vi absolut träna på, så kan ja inte ha det, iallafall inte i en sån grad :)
#16 Nä det blir krångligt i framtiden x)
Haha ja verkligen 