Har du tid, ork, lust, ekonomi osv till ännu en hund så tycker jag att du ska skaffa en hund till! Ni är ju dessutom två som kan hjälpas åt! För jag förstår det som att din sambo gärna har en hund med sig ute i skog och mark? Kan han tänka sig en irländsk setter att jaga med?

Ts, för det första anser jag att vad folk tänker hör väl inte hit?  :)   Det är större skillnad på en eller två hundar, jämfört med tre eller fyra. Jag har tre hundar, har haft 4, men var i sommar tvungen avliva en. Min dotters lille chihuahua-blandis är ofta här, och det går hur bra som helst.

4 hundar är ju inge problem om man har tid och råd.

Dock är ju dina nuvarandre ganska ung så du borde kanske låta dne yngsta bli 2 år iaf innan du skaffar en till? :)

#1 Ja, tidsbrist lider jag inte precis av kan man lugnt säga haha! Ekonomin är väl kanske inte riktigt så jättesuper men vem kan säga att den har en fläckfri ekonomi? Vi har helt enkelt valt bort dyra solsemestrar och nya bilar vartannat år för att istället ha råd att leva helt normalt i mitt tycke. Och så har vi en buffert till våra djur också, mitt mål är att den ska ligga på 3000 oavsett vad, nu har den ju sinat lite eftersom Lemmy blev sjuk före nyår men så fort det är löning så fylls den på igen. 
Min sambo delar mitt djurintresse, annars skulle han inte vara min sambo/blivande man ;) Nä men seriöst, han är en riktig djurmänniska med hjärtat på rätta stället och det är han som kommer med bilder på hemlösa djur och frågar om vi inte kanske har plats för en katt till eller liknande. Nu är det ju så att vi redan har två katter och jag kommer bara överens med den ena så i det här huset är det katt-stopp i alla fall.
Jag är säker på att han inte skulle tacka nej till en jaktkompis, även om han just nu inte jagar väldigt ofta pga jobbet men till hösten ska han köra igång för fullt igen. Och så letar han efter en bra orsak att börja motionera, han går väldigt gärna ut och går men har lite svårt att ta sig iväg. Jag har märkt att om jag lämnar kvällsprommisen till honom och hundarna ställer sig vid hans fötter och tittar på honom så lämnar han t.om. tv:n mitt i ett program för att gå ut och motionera dem. Så min sambos fulla stöd har jag ju.

#2 Nej jag vet att jag inte ska bry mig om vad folk tänker. Jag jobbar på att strunta i såna människor, men det är inte lätt. Jag bor i en s.k "kottby" med bara några tusen invånare och jag har varit ett hett samtalsämne redan länge för "man KAN ju inte ha 35 råttor, det är ju SKANDAAAAL!!" osv.. De bryr sig inte om att ta reda på fakta innan de uttalar sig så såna oroar jag mig över. Men jag försöker intala mig varje dag att don't let the people who don't matter, matter.
Hur menar du att skillnaden är större från en till två, än tre till fyra? :) Då när du hade 4 hundar, i vilken storlek var dem och vad hade du för livssituation? Jätte intressant att höra hur andra har haft det med "många" hundar , därför jag frågar! :)

Jag måste ärligt sagt säga att jag inte förstår dem som säger att det är så otroligt mycket jobb med tre eller fler hundar. Kanske det är det om man har fyra stora, vad vet jag.. Men för oss så ökade inte foderkostnaden nämnvärt, tvärtom så kan jag nu köpa en större säck foder på en gång och sen ha foder hemma hela månaden istället för att springa och köpa mindre påsar hela tiden. Och det tar precis lika mycket tid för mig att gå ut med tre hundar som det tog att gå ut med en så det är inte heller ett hållbart argument. De tar inte nämnvärt mycket plats heller, särskilt inte som när alla tre klämmer ihop sig i samma bädd som jag hade åt endast Saana haha. Men som sagt, kanske man märker skillnaden bättre om man har fyra stora än fyra pyttesmå?

Jag drömmer om en setter. Endera egelsk eller irländsk. Mitt livs hund, Roy, var en röd irländsk setter. Han kom till oss när jag var 6 år gammal och var en symbol för en ny start i mitt och min mammas liv. Jag har ALDRIG någonsin träffat på en hund som skulle vara snällare än honom, så genuint godhjärtad, alltid lika glad och kelsjuk, ända in i det sista tills han somnade in i somrast till följd av magcancer, 13,5 år gammal. Älskade, älskade pojken.
Så åkte jag över till sverige på hösten och där på båten var en man som hade sin setter tik med sig, och det slutade med att jag satt och storbölade för den var som en kopia av Roy, samma kroppsspråk, samma vänliga blick och yra svans och så satt hon huvudet mellan mina ben och bara stod där, precis som Roy gjorde på alla som kom på besök.. Åh vad jag saknar honom.

Om inte setter så kanske en boxer, det är otroligt fina hundar. Men jag vill ju ha en hund som har så få rastypiska sjukdomar som möjligt. En bulldog har också crossed my mind men jag vet inte med de problem jag läst att de har.

En ras jag varit svag för hela mitt liv, som jag har bestämt att jag ska ha någongång i mitt liv är en dobermann. En äkta dobermann med klippt svans och klippta öron. Min moster föder upp dobermän och uj uj vilka fruktansvärt vackra hundar, och SNÄLLA. Men jag tror jag aldrig kommer kunna skaffa en sådan, varför kan jag inte säga men alla har sagt till mig att dobermann är ingen hund man skaffar bara sådär..

Vad skönt det är att kunna pratamed andra likasinnade, få bolla tankarna som snurrar omkring..

#3 Ja, den tanken har jag också tänkt, att hon skulle få växa till sig och bli "vuxen" innan det flyttar in någon ny. Varför just två år? :) Iofs är inte detta något som skulle hända vare sig imorgon eller om ett halvt år, det lutar mest mot hösten/vintern då vi har två knäoperationer och en kull framför oss först.

Jag bor i en liten pytteby om man jämför med dig… fniss…. här bor ca 300 pers och ALLA vet vem jag är  :) men de är bara positiva :)

Har man tid och lust så är det väl inget problem. Om jag själv var i samma sits så hade jag kanske tänkt lite i banorna att om jag hade skaffat en krävande ras kanske det hade blivit mindre tid till de andra tre hundarna, även om de inte är lika krävande.
Men det är nog hur jag hade funderat :)

Saken är den bor man lite som du kan man göra mycket med alla samtidigt oxå bland annat låta dom gå lösa då antar jag att ingen jagar eller är en stickhund att man enkelt kan ha de lösa aktervera dom lite på vägen under promenden. Gå runt stenar,träd slalom upp på stenar stubbar osv leta godis massor med sånt. Men du bör itne skaffa dig en ras som kräver massor med träning o tid. Hur tränar du dina hundar idag får dom sin egentid?

Tack för era svar! 

#7 tiden har jag då min livssituation eller arbetssituation inte kommer att ändra något mig veterligen. Lusten torde inte den heller försvinna nånstans då jag haft djur hela mitt liv och jag har ett halvt zoo här hemma och jag känner aldrig att jag inte skulle orka med djuren. Tvärtom så har djuren hjälpt mig när jag haft det tungt, när jag har kännt att jag inte har någon orsak att kliva upp ur sängen om morgnarna så har djuren varit min enda orsak osv.
Jag tror inte heller att jag skulle åsidosätta de tre andra även om jag skaffade en mer krävande ras (alla större raser är väl mer krävande än ett gäng chihuahuan, tänker på motions och aktiveringsdelen då alltså), eftersom de ändå skulle få sin beskärda del av uppmärksamheten på ett helt annat sätt. Med en större hund kan jag göra det som jag inte kan göra med de små dvs långpromenader, cykla, jogga osv och med de mindre kan jag mysa och göra roliga tricks och sånt. Äh jag är dålig på att förklara men kanske någon förstår hur jag tänker..

#8 Ja precis, eftersom min pappa är jordbrukare äger han väldigt mycket mark och jag har möjlighet att t.om. bygga stora rastgårdar om jag känner att jag inte vågar ha en större hund med eventuell jaktinstinkt lös, jag kan göra egna agilitybanor och ja, möjligheterna är oändliga. Jag behöver inte vara rädd för att ha dem lösa heller då det väldigt sällan kör bilar här och bilvägen ligger ändå 400 meter från huset..
Jag vill ju ha en dobermann men jag känner att jag kanske inte har vad som krävs för att kunna tillfredsställa den både fysiskt och psykiskt. Vilket är jättesynd för det är verkligen den absoluta drömrasen. Men det är bra att jag vet mina gränser för då vet jag också vad jag ska titta på för raser. Eftersom jag har haft en setter i tretton år så vet jag att det är en ras jag klarar av och känner till, men på samma gång känns det som att jag skulle vilja prova en ny ras när jag en gång har möjligheten.
I dagens läge tränar vi ganska mycket tricks och sök. Mest inne men på sistone har vi börjat söka utomhus också med goda resultat. Saana, den äldre tiken är väldigt duktig och kan en hel massa tricks och lär sig hela tiden nya. Med valpen tränar jag mycket lydnad och koncentration för att trötta ut henne mentalt och överlag tränar vi varje dag på att få flocken att funka bra tillsammans i harmoni (med flocken menar jag vi människor och hundar tillsammans), dvs tränar på ledarskap så att de ska ha klart för sig vem som är ledare och såklart vad de får och inte får göra i huset. Aktiveringsspel och bollar är också något de gillar.
Egentid får de genom mysstunder tillsammans med mig och husse. Vi är nogranna med att alla tre hundarna ska känna att de får oss för sig själva en stund om dagen och hittills verkar alla tre väldigt nöjda :)

Jisses såna maratoninlägg jag skriver! Hoppas nån orkar läsa..

Någon som kan berätta om skillnade mellan de två typerna av engelsk setter, de av showblod och de av jaktblod? Alltså jag vet ju det konkreta som går att läsa på internet, men jag skulle vilja att någon med erfarenhet av rasen berättar sin åsikt? Våran irländska setter var av rent jaktblod, men han var livrädd för fåglar och hade typ noll jaktinstinkt, vad som gick fel där vet jag inte riktigt haha, så jag kan ju inte jämföra med honom heller. Det verkar dock som att det är svårare att få tag på setters med showblod?

Av det jag läst i dina inlägg osv, så är inte dobbermann något jag skulle rekomendera, då jag också var inne på en sån för ett tag sen, men det förekommer ju många sjukdommar inom den rasen.

Setter- har jag faktiskt ingen större koll på och ingen erfaranhet av.

Men jag tror att en finsk lapphund skulle vara en ganska bra ras för dig.

Då den är väldigt allsidig, hänger med på det mesta & vill ha motion.

Den används även som jakthund på vissa ställen & är en bra eftersökshund. Det finns även dom individer som har lyckats bra inom agility & som räddningshund.

På vintern kan du även dra släde med dom, detta har jag ingen större koll på då det bara är något jag hört. Men efter som den var förr i tiden en arbetande ras så är det något som låter logiskt. Den gillar att jobba, men klänger inte på väggarna om den inte får jobba, självklart kräver den ju aktivering & motion ändå.

Jag skulle nog inte köpa setter av den anledningen att de kan bli väldigt stissiga och stressade om de inte får utlopp för deras energi=jaga. 
Fast det var det sambon Kanske skulle göra?

Tror inte riktigt på "showvarianten" av setters… Lika lite som jag tror på "Bordercollies som inte vallar".