Jag har haft cairn, och ja de är tuffa. De orkar lätt hänga med på både långa och rätt krävande motionspass. De är inga soffpotatisar precis.

jag har haft två.. båda var otroligt pigga och behövde mycket motion..

till syket var dom jätte olika, den enna jätte mysig och tillgiven men hatade andra hundar..

den andra lite tjurig och gillar att ha en på avstånd.men älskar alla andra hundar

jag tyckte dock pälsen va lite jobbig då ma rycker den och ej klipper

#1 Problemet är väl kanske benlängden på dem. Om jag skulle cykla i en sådan takt att Skade får trava så måste väl cairnterriern galloppera och om cairnterriern ska trava så får väl Skade nästan gå.. eller det kanske går att anpassa hastigheten så att det passar båda. Jag vill ju helst ha hunden travandes under majoriteten av cykelturen. Men det här dilemmat har vi ju om vi väljer en liten hund oavsett ras. Men cairnterrier har väl ganska mycket kortare ben jämfört med t.ex. en parson eller foxterrier?

#2 Jo, det är klart. Det där med psyke och temperament kan man ju verkligen inte förutse. Visst finns det väl lite regler i rasstandarden att en ras ska vara på ett visst sätt men alla hundar är ju individer.

Vår hund vi har nu är stenhård i vissa situationer. Hon bryr sig inte om hon får ont, hon rusar rakt fram till hundar och föremål utan introduktion eller försiktighet och hon tar verkligen ingen skit. Blir man arg på henne gruffar hon tillbaka och om någon stirrar ut henne (vilket faktiskt har hänt på promenader) börjar hon morra och resa ragg. Men hemma är hon en riktig soffpotatis och kelgris. Hon kan gosa hur länge som helst och sitter man i soffan ligger hon alltid brevid, ofta med huvudet i ens knä.

#2 Förresten, rycker pälsen? Måste man göra det? Blir pälsen lång så att man måste plocka bort päls i ansikte, öron och tassar?

Ts, en cairn kan du ha i en cykelkorg när du ska öka farten för Skades skull :)

Jo, i och för sig :) Man vill ju att båda ska få sin motion men man kan ju alltid köra långsamt en bit och snabbare en bit.

Nu är det ju ganska länge kvar innan det ens är tal om någon hund, men jag tycker ändå att det är kul att drömma och fundera, då hinner man verkligen tänka igenom vad man söker hos en hund och så hinner man ändra sig många gånger innan det är för sent.

På tal om saken med ny hund, brukar två tikar gå bra ihop? Skade är ju en kastrerad tik, ganska dominant mot andra hundar, men jag är sugen på en till tik senare. Jag har fastnat för tikar och det känns som att det är en till tik som skulle passa oss.

Jag har stor erfarenhet av carinterrier.

Underbara, snälla hundar. Lite envisa.
Ganska lätt lärda

Måste trimmas 2-4 gånger/år. Man tar då bort den döda pälsen som bildas :)

Dem är aktiva. Passar till det mesta, både agility, spårning, freestyle mm :)

Om du har några frågar ang cairnterrier så är det bara att pma mig om du vill.
Är uppväxt praktiskt taget med dem :D

Det där med att de är lite envisa är bara bra, jag gillar hundar som kämpar för det de vill, att det är lite go i dem.

Så med trimning 2-4 ggr/år, menar du då att man måste plocka/rycka bort pälsen? Eller kan man borsta och klippa? Och en till pälsfråga, växer det päls framför ögonen och i öronen så att man måste ta bort detta? Får de t.ex. rinniga ögon av päls som sticker in eller är pälsen riktad bortåt?

#8 man plockar/rycker pälsen på dem. Själv tyckte jag det var superkul, och gick kurs så att jag kunde trimma honom själv :)  men man kan ju lämna hunden till någon som kan ifall man inte vill göra det själv.

Huvudet ska åxå trimmas, dvs plockas.

#8 Japp man rycker bort pälsen. Finns säkert många uppfödare/hundtrimmare som kan lära dig, inte alls svårt:)
Hela kroppen trimmas då :)

Jag tycker att det låter läskigt. Kan man urskilja vilken päls som är död så att man inte drar i den levande pälsen också?

#11 ja, det lär du dig fort att se :)

Jo, i och för sig brukar jag dra bort tussar från kaninerna. De sticker rakt ut från kroppen och lossnar på en gång även om man drar löst, de är redan helt lösa och sitter bara fast i den andra pälsen. Kanske är något liknande hos cairnterriern.

Det låter som att de inte fäller särskilt mycket då, så länge man trimmar dem? Kan vara en ganska skön kontrast till vår storvovve som skapar många dammråttor i lägenheten varje vecka.

#11 Det ser man och känner man tydligt :)
Därför är det bra att lära sig av en som kan också, gjorde jag :=D

jag svarar nog inte på frågan. då du fick så bra svar av dom andra :)

men jag ryckte inte bort håret vid ögonen, där klippte jag det satt för hårt där. och ville att vovvarna skulle se så bra som möjligt..

och när hund 1 operade knäna blev det cykling i cykelkorg ist

Har du kikat på Norfolkterrier? :)

"Det är en glad, framåt och orädd hund med outsinlig livsenergi. Den uppskattar aktiviteter såsom agility och tävlingslydnad, och är väldigt samarbetsvillig. Norfolkterriern är känd för sin oerhörda matlust, vilket gör att klickerträning är ett lämpligt träningssätt. Norfolkterriern är väldigt förtjust i att gräva, vilket gör att den inte passar till trädgårdsperfektionister. Den behöver mycket miljöträning som ung, då den annars kan utvecklas till en liten polis som måste stirra på och påpeka minsta sak som sticker ut ur normen. Det bästa med Norfolkterriern är dess obotliga optimism och enorma livsglädje. Sin något klumpiga kroppsbyggnad till trots, ser den inga hinder att utöva just det den har lust till!"

Noffen är också lugnare och sällskapligare än många andra terrierraser.

På min praktik (på en Flat-kennel) fanns det en sån och jag föll genast för den. Väldigt trevlig och energisk ras. Lite envis men det är ju trots allt en terrier ;) Hängde gärna med på långpromenader vi gjorde och orkade gå långt trots sina korta ben. Fast jag skämde bort henne lite och brukade bära henne sista biten ;) trots att hon egentligen skulle ha orkat själv hehe. Blev iallafall väldigt sugen på att skaffa en sån. Och kanske gör jag det i framtiden :)

En sån kanske skulle vara nåt?

Alla strävhåriga raser (de flesta terriers alltså) ska trimmas. Man kan klipppa också, men då får man inte samma härliga grova sträva kvalitet på pälsen. Det märke jag i alla fall stor skillnad på när jag gick från att trimma min cairn till att klippa henne (för att hon fick exem).

Tycker också att norfolkterriern verkar himla mysig!

#16 Ja, det låter som en trevlig ras. Ett par nackdelar bara av det du beskriver. Skade brukar springa lös på tomten vid vår familjs stuga och när vi flyttar till hus med tomt kommer nog trädgårdsarbete att vara ett av mina intressen, en grävare skulle varken uppskattas av mina föräldrar eller mig. Och så det där med att de kan vara väldigt känsliga för nya saker, självklart kommer vi att miljöträna en valp, precis som vi gjorde med Skade, men det är jobbigt om de kräver extremt mycket miljöträning för vi är ofta på nya platser och hittar på nya saker med Skade. Vi är vana vid en hund som är väldigt obekymrad av nya saker och med på allt.

Att den är lugnare och mer sällskaplig låter ju dock väldigt trevligt.

#18 Cairnterriern är också en grävare dock.

"Till lynnet är cairnterriern intelligent, livlig, stark och lojal. Precis som många andra terrierraser tycker de om att gräva efter ett riktigt eller inbillat bytesdjur." - wikipedia

Undra om man kan minska grävbehovet genom att ge dem platser de får gräva på, t.ex. gömma mat eller godis i en sandhög.

#20 Det borde ju funka tycker jag.

Långt ifrån alla carinterriers är "grävmaskiner" men visst gillar de att gräva i regel :D

#16 Och såklart har du ju också Norwichterrier
Norfolken och Norwich är ju samma ras, ursprungligen så hette de Norwich från början innan man delade på rasen och de med hängande öron fick namnet Norfolk istället.

Jag upplever Cairnterrier som lite större i modellen och kraftigare byggd, medan Norwich & Norfolk är ngt mindre och smidigare. Cairn känns även som en hund med mer attityd och humör medan Norwich & Norfolk är mildare och mjukare men ändå tuffa små hundar som är envisa.

Min Norwich här hemma är en fräck liten hund =)
Hon är väldigt mjäkig mot människor, kryper på golvet när hon ska hälsa och slickar hysteriskt på alla. En väldigt mjuk och ibland ganska osäker hund, men jag tror att mycket beror på hennes uppväxt. Men utomhus är hon en tuff brud, har stenkoll på sin omgivning och mig samt talar tydligt om ifall vi får möte i mörkret på promenader. Hon är även med mig i stallet där hon alltid går lös, inga problem alls bland alla hästar och hon är inte det minska rädd. Har börjat träna spår med henne och hon kan nog bli riktigt duktig ifall jag lägger manken till och tränar ordentligt. Hon kan sova bort en hel dag, likaväl som hon kan gå en mil utan problem!

Jag rycker hennes päls själv, håller på att lära mig och gör just nu mitt bästa… klipper dock på magen, tassar och runt munnen. Allt annat rycker jag för att få bästa kvalité på pälsen. Om man klipper/rakar hela hunden så blir pälsen alldeles förstörd!

#23 Intressant det där med norwich och norfolk. Jag hade inte hört talas om någon av raserna tidigare. Jobbigt om man har bestämt sig för rasen och så måste man välja vilka öron man vill ha, de var ju lika söta båda två!

Kul att höra om din tjej. Hon verkar vara en kul liten hund. Jag känner ingen som har en tuff småhund. Alla som jag känner har antingen en sönderklemad, mjäkig hund eller en halvt bortglömd hund som bara hänger med i familjen men aldrig tränas eller får göra några aktiviteter annat än att gå några varv runt husen i området på promenad. Men i de gamla hästhagarna där vi brukar släppa vår hund har vi träffat många tuffa småhundar. Det skulle vara roligt att lära känna en.

Hur är det om du är ute och tränar med din tjej? Om du joggar, måste hon kuta järnet då för att hänga med?

Här är lilla Märta (Norfolkterriern) Hon ville dock inte vara med på kort

Hon och en Vorsteh

Här går vi en promenad i skogen :)

Det finns ju två varianter av carin, den ena mer avlad på gryt-egenskaperna och den andra på utställningsidén. Jag hade utställningsvarianten, och han grävde inget alls egentligen.

#28 Vad har du fått det ifrån? Finnas inte alls det 2 olika carin.

#29 Min uppfödare, som har Kennel Zoot i Luleå. Hon har fött upp cairn sen 70-talet.

#30 Ja jag vet en uppfödare som hållt på väldigt länge med, men slutade dock förra året. Men hon har bara en cairnterrier, och alla hennes har varit blandning av just det du skrev.Aldrig någon skillnad mellan uställning och gryt.
Plus att jag själv är uppväxt med dem

#27 Vad söt hon är Märta, och de andra hundarna med förresten. Vad mysigt att vara ute och gå i skogen sådär med så många hundar lösa. När vi har Skade lös i skogen brukar vi ha GPS på henne, visserligen hänger hon alltid med oss men inte alltid inom synhåll. Man får gå till stora skogar så att hon inte kommer ut på villovägar på någons tomt eller så.

#28 & 29 Jag kan tänka mig att vissa uppfödare inriktar sig på att avla fram olika egenskaper beroende på vad man söker hos en hund. Man kan väl kalla det för att det blir olika varianter av samma ras men jag tror att det gäller för de flesta raser, att olika uppfödare föredrar olika egenskaper och därför avlar på olika hundar.

#31 Jag säger det absolut inte för att gå i kamp mot Dina åsikter, utan för att det var så uppfödaren sa till mig. Det är som #32 säger, att vissa uppfödare avlar på olika egenskaper, den uppfödare jag köpte valp av, avlade på utställningsbarhet. En del andra avlar på gryt-arbetande hundar. Själv hade jag ingen aning om det :) :)

#33 Jag tänker inte heller "tjabba" om det, men jag tror och litar på "min" uppfödare, likaså egna erfarenheter. 
Men det är alltid så inom hundvärlden och inom andra "djurvärldar" med, alla kommer ha olika åsikter om allting, och komemr alltid vara så:)

#34 javisst, men det är DU som ifrågasätter Mina kunskaper, inte tvärtom.

#35 Jag har inte ifrågasatt någonting, vad har du fått det ifrån?
Jag har bara skivit mina erfarenheter  och det jag har lärt mig genom åren. 
Visst du tro på det du lärt mig men jag tror på det jag lärt mig.

tex #29

#37 Det är inte menat att ifrågasätta.
Bara det att du skrev att det finns 2 olika carin vilket ju är fel, finns bara en.
2 olika är t.ex brukschäfer & uställningschäfer då dem ser i regel ganska olika ut men det gör inte carin. Var med så jag tänkte

#38, jag har aldrig påstått att de är olika i utseendet, men tydligen olika i egenskaper, men om TS kollar med tänkt uppfödare, så kan hon ju fråga uppfödaren :)

#39 Bara jag som tolkade det som det.
Men aldrig hört någon uppfödare (inte här nere i alla fall) som föder upp med olika egenskaper på dem, utan det är båda egenskaperna framhävda i samma hund :)

#32 Visst är hon Har precis som du inte gillat raggiga hundar, och inte småhundar heller för den delen. Men när jag träffade Märta så kan jag mycket väl tänka mig en liten Noffe.

Den praktiken var helt underbar! Vi gick långpromenader med hundarna lösa varje dag och så fick jag mysa med 7-8 veckors valpar hela dagarna. Okej jag fick städa en del också men det var supermysigt. Valle kan jag inte ha lös för han kommer inte på inkallning grrr! Så jag saknar verkligen de där promenaderna.

Och som du ser i klippet så höll sig Märta alltid i närheten, medans Flattarna sprang runt i skogen. Väldigt kontaktsökande (eller så ville hon bara ha godiset)

…. Och när vi ändå är och diskuterar olika terrierraser skulle jag vilja slå ett slag för Westien! (West highland white terrier).

#42 Ja, det skulle helt klart vara en ganska skönt kontrast med en hund som håller sig i närheten när man är ute :) Fast det där är säkert olika mellan olika individer också, men det är ju alltid lättare med en hund där mat kommer först. För vår hund kommer ju alltid jakt först, om hon får upp ett spår tar hon inte en korv framför nosen. Fast hon är trots allt väldigt duktig på att hålla sig i närheten, men det är jobbigt att ha henne utan GPS eftersom man inte ser henne hela tiden. Hon kommer ju alltid tillbaka men jag blir orolig.

#43 Jag känner en tjej som har en westie så jag har träffat en några gången, en väldigt söt liten tjej är det :)

#44 Ja precis :) men jag tycker du ska läsa på lite om rasen. För det är en riktigt trevlig hund som jag tror kan passa.

#43 Ja westie är fina. Carinterrier & westie var ju ursprungligen samma ras :)
Jag tycker personligen att westie är mer envisa än carin :)

Westie är jättesöta, fast verkar vara lite mer sjukdomsbenägna än cairn? Mest allergier jag tänker på som jag har träffat tror jag.

Jag tycker nog mer om cairnterriers än westie, men denna för mig nya ras (-er), norfolk/norwich, är ju helt klart också intressanta. Vi har ju en hel del tid på oss och läsa på och fundera, och komma på vad vi egentligen söker hos en till hund.