jag skulle ha ignorerat att hunden är rädd och kopplat den ändå och dragit till den börjar gå.. lätta på kopplet när den går och dra när den stannar eller framför allt  backar .. och så tills den är ute och gör ifrån sig :P

Blev hon skrämd på nyår? Annars hade jag tagit med henne till veterinären och förklarat att hon börjat "fly" när du tar fram kopplet. Min hund började göra så, det visade sig senare att han hade en hjärnhinneinflammation som gjorde att han fick ont i nacken.

Tästa att åka iväg till en plast däe hon inte har vart med om att det smäller och gör som #1 säger!

Min gjorde så med, men jag gjorde som så att vi bara satte oss utanför porten en stund och chillade, sen in igen. Sen ut och gå några meter, sätta sig och sen in igen.
Massa sådana där korta små svängar som ökas. Det viktigaste för mig är att min hund är trygg, och detta har gett resultat, så vi kan gå längre och längre. Hon lyssnar en del fortfarande och kollar upp i skyn efter ljus, men det minskar hela tiden. :)

Då en hund blir osäker på något, så skulle inte jag locka med godis eller ömka den, eller på något sätt visa att jag går på hundens linje. Jag skulle ta kommandot och visa hunden att JAG tar ansvar för ev olustigheter, hunden behöver INTE bry sig. SÅ, jag skulle helt enkelt kommendera den att hänga med, inte vara arg, absolut inte, men faktiskt tala om att Du hänger med Mig, inte tvärtom.

Om hunden blev ordentligt skrämd av smällare kan det vara läge med en efterchockbehandling. Kontakta en riktigt bra problemhundsutredare eller en veterinär som är bra på hundens beteende. Din hund kan behöva DAP (halsbandet fungerar både inne och ute, effekt ca en månad) och även någon variant av lugnande (zylkene tex) 1-2 v för att komma ur stressen.

När de blir rejält skrämda kan det föras över på annat. Du kan få en hund som blir rädd för alla ljud, kanske för över det på saker den ser samtidigt som det låter osv.

Håller med #5 .
Det kanske skulle vara lite lättare om hon hade Hugo vid sin sida i början, vi kanske skulle ta en promenad till hagen tsm?
Smsar dig.

Håller helt med #5

Jag förstår om du inte vill dra hunden i halsen när den är rädd, då blir det ju ett till obehag för hunden. Sätt på en sele så kan du dra utan att känna dig elak. Fast jag har inte koll på hur man tränar bort sådär extrema rädslor så du får avgöra själv vems råd du ska följa, men om du nu ska dra med dig hunden så är kanske en sele att föredra.

#9 Att kalla det extrema rädslor är nog att ta i. Jag skulle tro att det räcker med att vara tydlig och säker i sitt agerande. Däremot måste man nog tänka på att man bör träna mer kontakt och samarbetsövningar, så att hunden fortsättningsvis lär sig att lita på matte/husse och att de klarar av saker som de själva känner sig osäkra på.

skulle gjort som 6. Nu anser jag förståss att man inte ska dalta med hunden som 5 skriver, men år det en chok hunden har fått så tror jag men kan hjälpa den lite på traven att bli av med choken oxå.  DAP kan jag rek har haft det som spray då våran fd hund var väldigt rädd för smällare o allt som sa poff (PANG) då fick du änds vara glad om du hann se hennes rumpa försvinna.

#10 Okej, det kanske inte är en extrem rädsla. Jag menade mest bara att jag inte varit med om en rädd hund. Jag har bara haft en hund och hon är inte rädd för nåt. Förra året, när hon var en liten valp och bara hade sett snö hela livet, var hon rädd för vattenpölar första dagen det hade töat. Jag gick runt som vanligt med henne, varken undvek vattenpölar eller tvingade henne attt titta på dem, och nästa promenad var hon inte rädd längre. Så om man jämför med de rädslor som vår hund har haft så känns det där som ganska svår rädla, men det kanske det inte är egentligen. Som sagt har jag inga råd att ge om hur man ska gå tillväga. Jag skulle nog ha ignorerat hunden och gått på som vanligt, precis som jag gjorde med Skades små rädslor.

TS, har du provat att ta med grejjer och träna utomhus, så att hunden får lite kul ute?  Att tycka synd om henne, och därmed inte göra som du brukar, gör det bara sämre.

#2 Nej, det började väl ungefär en vecka innan nyår, men hon vart rädd pga alla smällare.

Jag visar inte att jag tycker synd om henne för det vet jag att det gör bara saken värre så jag försöker ju låtsas som ingenting, bara ignorera och fortsätta gå.

#13 Jag har testat, iof var det förra veckan då det var mycket värre och då var hon helt ointresserad. Så jag skulle ju kunna testa igen, det kanske går bättre nu.

Jag har själv en rädd hund hemma, han är rädd för massor av saker, och utvecklar nya rädslor då och då.
Självklart ömkas och daltas det inte med honom, då skulle han bli ännu värre. Han har lättare att glömma bort sin rädsla när han äter, alltså tränar vi mkt med mat och godis. Kan han äta är det inte så allvarligt. Men han kan passera det läget, då han inte kan äta ens den godaste korvbit, utan vill fly. Kan han inte det, kissar han och bajsar och önskar att han försvann.
Han hamnar i det läget lättare än andra, då han utsattes för chock som valp, vid bara 6 v ålder. En chockbehandling redan där, hade säkert gjort mirakel, men den kunskapen fanns inte hos hans uppfödare, eller hos mig heller, då.

Rädslor och chock ska man inte ta för lätt på. En ängslig hund som kan varva ner helt inne, kanske det räcker att bara resolut ta med och uppföra sig som vanligt. En lite räddare hund kanske kan behöva vara ute på andra platser än där den blev rädd. En riktigt allvarligt rädd hund, kan inte ens varva ner riktigt inne. Den har så höga stresspåslag av att bara gå ut och kissa, att nivåerna aldrig hinner ner till en vettig nivå.

Vidar har haft det jobbigt ett tag. Han blev rädd på jobbet, då larmet gick en morgon när vi kom dit. Ljud är farliga, men han gick lugnt in på kontoret och lade sig, så fort det blev tyst. Någon timme senare flyr han i panik och tömmer blåsa och tarm, när jag kommer bärande på säcken med fårfällar vi ska packa upp och prismärka. Han är van vid fällar (vi medeltidslajvar tillsammans han och jag) men har varken träffat en sprillans fårfäll med lukter från garveriet, eller hört larmet förr. Han blev livrädd för fällarna, som vi raskt gömde till dagen efter. Jag kopplade honom och vi tog det försiktigt, med hjälp av klicker och godis, lite trick, så kunde vi sakta men säkert gå in i rummet de varit, och sen gick vi varv på varv, efter et tag utan koppel, till han avreagerat helt. Vi gjorde om proceduren 3 gånger den dagen. Dagen efter jobbade vi vidare, nu med fårfällarna på en hylla, och det gick bra. Jag kunde stå med en hand på fällarna, och han ogillade, men accepterade. Han rörde sig fritt i hela butiken och det verkade bra.
Tyvärr så hade klarmet gått när vi kom morgonen efter. Han satt i bilen, ljudet hörs inte mycket utanför och jag larmade av utan att ens öppna dörren, men han var tillbaka i panik. Jag bestämde mig för att det inte går att tvinga fram avreaktionen, och lät honom hantera det själv. DAP spray dagligen på jobbet, och efter 2-3 v vågade han smyga sig ut i butiken igen, men rädd. Fikade vi vid fikahörnan som är nära fällarna, kunde han komma och tigga kakor och på kommando titta på fällarna för att få smaka. Sen började smällandet. En morgon jagades nära gården, närmare än 1 km, 6-8 skott, när han var med huskytikarna i hägnet och lekte. Nu är hägnet bara kul om jag är med. Samma dag tog jag dumt nog med honom ut på en kissrunda några hundra meter från jobbet. Jag glömde att det smälls hela tiden inne i städer. Panik, klöste på asfalten som en dåre, bara skynda tillbaka till affären igen.
Nu smälls det inte längre ute, tack och lov. Men det sitter i för honom. Parkeringen på jobbet ogillas, men lämnar vi den går det bra, om jag tränar och avleder. Han vågade smyga runt i butiken, till det kom nya fårfällar i måndags. Sen fick vi hem fällen från förra säsongens bagge, och det var panik hemma. Men hemma har han aldrig hört larmet, så det gick över. Vi ska börja träna med fällar, men ute, och när hans stressnivå är normal igen.

En vecka i stugan med semester från allt ska han få nu. Och det blir med största säkerhet ett DAP-halsband för att hjälpa till. Känns det mer vettigt i stressnivå när vi kommer hem, ska vi hänga fällen ute och börja skvallerträna med den, och sen se om det går att få honom att avreagera på den ute, sen nya platser ute, sen inne. Sen ska vi börja jobba med fällar på jobbet.

Vidars skotträdsla har utvecklats redigt. Han är skotträdd pga en kanin på en medeltidsmarknad, där de ringde i en klocka innan skottet. Han är därför rädd för kyrkklockor, kan reagera på järnvägsbommars ljud med, om han redan är uppe i varv.
Hockey är läskigt, för då kan pucken smälla i sargen. Fotbollsspelare stökar och låter som hockeyspelare, därför är fotbollsmatcher oxå farligt.
Fårfällar blev farliga pga ett larm.

När en hund är i chock, eller har för höga stressnivåer och inte hinner varva ner, kan de lätt utveckla fler rädslor.
Visst är det bra att ta tag i det och visa sig lugn. Men ibland räcker det inte till. DAP är ett steg. Är det chock, bör man gå in med efterchocksbehandling, annars kan man få en hund som Vidar. En som utvecklar nya rädslor, blir ängslig i största allmänhet. Jag känner en hund som chockades som vuxen, rejält, och hon blev en helt annan hund efteråt. Ängslig, låg, rädd för det mesta. Hade hon fått en chans på lugnande, hade det säkert gått bra.

Har inte läs alla inlägg men jag har ett fruktansvärt bra tips för hundar som är raket/skott rädda. Jag anser nämligen att ingen hund ska behöva vara räddman kan inte heller lita på sin rädda hund. (dom kan få för sig tokigheter)

Men iaf tipset är att det finns skivor med nyårs smällare och skott och andra diverse ljud man kan köpa och vänja hunden med. Alltså man börjar i god tid och sätter på skivan LÅGT sen höjer man den efter hand, inte med en gång någon dags mellanrumm beroende på hur hunden reagerar men oaftas känner man ju sin hund så man vet när den slappnat av.

Tränar du din hund med etta så kommer det så kommer det nog att gå över. Undvik oxå att själv vara nervös när du är ute för din hund känner på sig sådant. Kanske du kan rasta hunden oxå när det är mindre raketer i rörelse..

Hoppas det fungerar