Har ingen jämte. Har därimot nobsar (norrbottenspetsar) Dom används på samma vis som jämte och gråhund.

Din jämte ser ut att ha en härligt skön och avslappnad stund i soffan

Du får gärna berätta lite om dem om du känner för det. Om jag inte misstar mig så är väl norrbottenspetsen en trädskällande hund? Fast de används väl till älgjakt också, men inte som lika utpräglade älghundar? Skades släktingar används till björn- och vildsvinsjakt så det är jäkligt tuffa hundar, men de har nog också många likheter med andra spetshundsraser, i alla fall jaktraserna.

Ja, Skade älskar sin plats i soffan och ligger där ofta. Fast hon är också snabb på att sno våra platser så fort vi reser på oss

Jag och min sambo har en jämte på 1 år och 7 månader. Eller ja, mer hans än min kanske. Men hon blir ju vår eftersom vi bor ihop :)

Fanta som hon kallas hade en tuff start i livet. Hon och hennes syskon fick parvo så det var inte så många av dem som överlevde.
Min sambo ringde runt till massor av djurkliniker och frågade om valpar som hade åkt på parvo och hur de blev om de blev friska. Han var förstås mkt skeptisk till om han vågade ta en valp.
Men veterinärerna sa att de valpar som överlever parvon blir oftast mkt starka individer.

Min sambo fick hem en mkt folkilsken jämtevalp som högg i luften för det mesta! En tuff dam med andra ord.
Men det gick att få även henne tam och allt eftersom tiden gick så blev hon mer och mer trevlig att ha och göra med.

Fanta var inte mer än 5 månader när hon var med husse ut i skogen och de stötte på en gris. Grisen kom springandes och sprang rakt över Fanta som  rullade ett antal meter.
Fanta reste sig upp, skakade på sig och satte efter grisen. Redan då förstod Henke att detta blir nog en tuffing som sagt!

Tiden gick och Fanta växte. Jag började med lydnadsträning med henne just för att få vardagslydnaden.
Men på vägen så visade det sig att Fanta var en riktigt rolig hund med full fokus på matte och med ett jäkla go! Så nu sägs det att vi ska tävla lydnad framöver hon och jag.

Innan jaktsäsongen i år så har vi sysslat en hel del med viltspår. Något som Fanta tycker är skitkul och hon är riktigt duktig! Det är bara farten som ska sänkas annars är hon allt en liten klocka :)

Sen var det äntligen dags att få släppa henne i skogen i år för träning inför jaktsäsongen.
Oturligt nog skadade Fanta ena trampdynan så pass att vi fick sy den. Så det blev stygn och vila i över 2 veckor. Suck sa både Fanta och husse som precis hade kommit igång.

Sen drog bockjakten igång och det blev ingen träning av hund i skogen.
Söndagen innan älgjakten börjar Fanta löpa. Attans! Ännu en gång sket det sig att släppa henne i skogen. 3 veckor gick åt skogen och husse fick snällt lämna sin vän hemma vid alla tillfällen.

Nu har hon slutat löpa och de är ute i skogen varenda helg nu. Fanta har börjat förstå vad hon ska göra och även fått ut söket mer.
Men det märks att hon fortfarande är omogen. Det kan bli ståndskall på lite av varje. Förra helgen lyckades hon hitta en kossa mitt ute i skogen som hade rymt. Ståndskall och Henke trodde det var en vit älg hon hittat när han skymtade det vita. Men nej, det var ju bara en kossa som hamnat på rymmen.

Så vi tror och hoppas på att Fanta ska bli en bra jakthund. Hon har en fin stam och det syns att där finns stora chanser till att hon faktiskt ska bli en bra hund. Men man ska ju aldrig säga för mkt förstås.

Så jag tycker Fanta är en väldigt trevlig hund. Älskar att jobba och få vara med. Hon bor så klart inne hos oss dygnet runt. Men vi har även hundgård så vi kan lämna dem där om det är så att det är fint väder och vi ska vara borta ett par timmar.
Men vi skulle aldrig ha hundarna där dygnet runt. Min sambo säger att hundarna inte blir lika bra jakthundar om de bor i hundgården 

Fanta är även med mig när jag kör min häst. Då springer hon bredvid vagnen i sele. Detta är verkligen jättebra. Det bidrar till bra kondition och det är ju smidigt att motionera hundarna och hästen på en och samma gång. Det sparar mkt tid om man har mkt att göra ibland.

Sen blir det så klart mycket promenader i skogen och så vidare med :)

Vad kul att höra om din och din sambos Fanta. För oss är det lite samma situation. Jag skulle ju aldrig ha skaffat en jakthundsras utan det var ju för min sambos skull, eftersom han ska jag med hunden, men jag älskar rasen och är glad för att vi har en jämte och det är ju såklart bådas hund i vardagen.

Ja, det var verkligen en mycket tuff start i livet för Fanta. Vissa hundar har det inte lätt. Men som veterinären sa, det är ju möjligt att de blir starkare av det.

Jag kan inte säga att Skade var folkilsken när hon var liten. Hon älskade alla människor och visade aldrig aggression mot någon. Hon har aldrig morrat mot eller spänt ögonen i en människa (eller hund). Däremot var hon väldigt tuff och kunde få skällattacker då hon bara helt plötsligt skällde rakt ut i luften. Blev man arg på henne reagerade, och gör fortfarande ibland, hon med att bli värre. Hon skäller värre, drar en i kläderna och "biter" i en. När hon var liten kunde hon bita ganska hårt ibland. Idag kan hon markera genom att sätta tänderna mot en men med öppen mun. Något som absolut inte är ok för oss men som vi hela tiden tränar på att få bort. När Skade inte får som hon vill blir hon lätt frustrerad och upprörd. När hon var liten hade vi väldigt svårt att förstå hur vi skulle kontrollera hennes vilda humör, men vi har lärt oss med tiden.

Kul att höra om Fantas första möte med en gris. De är så tuffa jämtarna, fast de inte är särskilt gamla. Skade har inte fått möta några djur ännu, fast hon är ett år gammal, och det beror på hennes höfter. I slutet av sommaren hade vi tänkt ta med Skade till ett vildsvinshägn men vi bestämde oss för att höftledsröntga henne först eftersom vi misstänkte någonting skumt med hennes ena bakben. Det visade sig att hon hade en D-hoft och även den andra höften, som är A, var slapp. Så nu fördröjs all jakt med ett helt år, för att Skade kan kunna tränas upp så att höfterna håller hela hennes liv.

Vi gick en kurs i grundlydnad för jakthundar genom jägareförbundet när Skade var 6 månader. Den kursen hjälpte oss jättemycket. Skade har aldrig varit mycket för dressyr, hon har riktigt dåligt tålamod och vill inte lära sig någonting som tar för lång tid. Men om vi jobbar hårt med henne så går lydnaden riktigt bra. Hon är fortfarande lite dålig på att gå i koppel ibland, och ibland går hon jättefint. Hon vet vad hon ska göra och gör det när man säger till henne men det är så mycket lukter och saker som händer runt omkring att hon hela tiden glömmer bort sig så att man måste påminna henne. Men det går framåt, när jag springer med henne håller hon jämna steg.

Tråkigt att höra att det var så mycket som kom ivägen för jakten. Vi kastrerade Skade när hon var 5-6 månader just för att slippa risken med löp under jaktsäsong. Vi visste ändå redan från början att vi inte ville ha några valpar på henne, vi kan ingenting om avel, och nu skulle vi ju absolut inte ha avlat på henne när hon har fel på höfterna. Kul att höra om kossan! Det är ju såna där misstag som unghundar gör, men man ser ju att de är på rätt väg då i alla fall. De måste bara lära sig vilka djur det handlar om. Ska ni använda Fanta både till älg och vildsvin?

Nu när Skade börjar bli äldre så har hon helt klart blivit en trevligare hund. Hon är så gosig och kelig och älskar verkligen oss och de hon känner. Men nya människor kan hon vara väldigt olika, vissa är hon väldigt lugn och fin emot och vissa ska hon hoppa mot och stöka med så att vi måste gå in. Hon lär sig nya saker hela tiden och är jättebra på blodspår. Vår största utmaning just nu är andra hundar. Skade älskar att leka med andra hundar men när hon ser andra hundar på promenaderna blir hon rätt ut sagt galen ibland. Hon drar i kopplet och skäller, flämtar och blir väldigt uppstressad. Om vi säger nej till henne eller tar med henne därifrån kan hon bli så frustrerad att hon börjar hoppa mot oss istället. Då hoppar hon runt okontrollerat, morrar som i lek och biter i våra kläder. Då biter hon och håller fast hårt, så att kläderna har gått sönder ibland. Just det här beteendet har uppkommit på senaste tiden och det är tråkigt för hon börjar bli så stor och fin annars, men vi får helt enkelt träna vidare på detta.

Skade bor också inne dygnet runt. Vi bor till och med i lägenhet, något som nog inte många jämthundsägare gör. Vi åker till stugan ofta och där får hon springa lös på tomten så mycket hon vill och jag saknar helt klart att ha en trädgård hemma. Nog för att hon får all aktivering och motion på promenaderna och inte på tomten, men man kan leka med och träna hunden på ett annat sätt om man har en tomt också, som komplement till promenaderna.

Vi har precis fått börja cykla och springa med Skade, vi har fått klartecken från ortopeden nu. Innan har det varit ganska raska promenader i terräng som har gällt. Hon får också börja dra lite, för när hon tar i och drar så rätar hon ut höften. Så nu är det en massa träning som väntar framöver för oss.

Vilken fin bild på Fanta. Hon är mörk som Skade, de flesta jämtar jag har sett är ju mycket ljusare, men ändå ser man att det inte är samma hund. Jag trodde inte att jag skulle känna igen Skade om jag såg henne brevid en annan mörk jämtetik, men det skulle jag nog göra.

Tack för att du delar med om dina upplevelser med en jämte :)

Jag har växt upp med jämthundar, min pappa och en bekant födde upp jämtar bland annat.
Senaste hunden vi hade hette Sassie, dock var vi tvungen att avliva henne på grund av cancer men hon var en underbar hund!

Henne växte jag upp med, jag var 3-5år när vi köpte henne av den här bekanta (eller ja vi "delade" på henne men vi hade henne hos oss hela tiden) och hon var underbar under hela hennes uppväxt, jag har aldrig träffat på så fina valpar/unghundar som dessa jämthundar!
Så otroligt lugna och fina, lätthanterliga och förstående trots så låg ålder.
En otrolig ras!

Sassie användes i jakt och gick jättefint i jakt och spår, dock blev hon stångad av en älgtjur och blev rädd efter det så hon ställde inte älgarna utan sprang efter de så hon slutade att användas i jakt vid 6års ålder.
Då var hon familjehund, hon bodde ute i en stor hundgård men fick också komma in och hon var underbar oavsett var hon var.
Inga problem med nya hundar överhuvudtaget, bland annat har vi en familj 1km ifrån oss som då hade 2 schäfrar och de hade dessutom noll koll på dessa hundar.
De kunde springa upp till oss (de var lösa) och börja jaga hästarna och så, idiotisk hundhållning hade de och har fortfarande!
När jag gick förbi där med Sassie så kunde dessa två hundar komma ut på vägen, Sassie var hel lugn och lät de hälsa och titta vem hon var (jag fick inte iväg de) men när Sassie ville hälsa så flög båda schäfrarna på henne och det blev slagsmål.
Jag tog undan Sassie och bad henne sitta och stanna, vilket hon gjorde även fast hon verkligen ville skydda.
Tuill slut fick jag bort hundarna, Sassie var vaktande för mig hela tiden efter det men gjorde aldrig något sorts utfall mot något eller någon - hon agerade när hon var tvungen! 

Innan olyckan med älgtjuren så hade hon en enorm jaktinstinkt och kunde till och med hoppa över hundgården (över 2m hög) för att komm aut i skogen (hoppade och klättrade).
Hon kunde inte vara lös, hon ville jaga och vi hade heller inte tränat henne på att vara lös så det var väl inte så konstigt då. ;)

Men som sagt, efter olyckan då hon var 6år så när hon var 8år så omskolade jag henne till agilityhund - vilket gick super!
Jag följde med på en agilitybana tillsammans med en f.d kompis vars hund tränade ofta och mycket på banan och Sassie hade aldrig tidigare ens testat något agilityhinder förutom att hoppa.
Det roliga var att Sassie var bättre än denna agilityhund, hon klarade övningarna super och var mycket lätthanterligare än denna vana hund.
Jag tränade hemma med Sassie efter det, slalom och så - vilket gick utmärkt. Det slutade med att hon sprang runt lös på gräsmattan medan jag tränade med henne.
Man kan inte lära en gammal hund sitta - ordspråket kan slänga sig i väggen. Jag omskolade en gammal hund totalt!

Trots sin enorma jaktvilja så var hon underbar mot kaninerna, katterna och hästarna. Hon älskade att ligga på gräsmattan fullt med kaninungar runt om sig och tvätta de. Det var det bästa hon visste.
Hon och katten kunde busa, och hon busade med en av hästarna.

Dock avlivades hon vid 9års (2008) ålder pga. cancer…<3
Sassie var den absolut mest underbaraste hund jag någonsin träffat, världens mest underbaraste Jämthund.

De bästa hundarna som jag någonsin träffat på har varit Jämthundar och jag ha träffat måååånga hundar.
Men det är Jämtarna som varit bäst, de har ett enormt fint psyke, temperament och lyhördhet. En underbar vän och familjemedlem.

Absolut en hund att rekommendera, bättre finns inte!<3

R.I.P Älskade lilla Sassie!<3

Trist med Skades höfter :( Tyvärr ett vanligt fel på jämtarna har jag hört.
Fanta har ju så fina linjer så om hon blir en bra jakthund och klarar proven så är väl tanken att vi ska ha iaf en kull med valpar. Så därför är inte kastrering något alternativ för oss
Sen ska hon så klart röntgas och så med. Men vi har valt att avvakta lite så att hon får växa till sig lite innan. Men det börjar bli dags nu! Vad vi sett idag finns det inga tecken på att hon skulle ha dåliga höfter. Men man ska ju aldrig säga aldrig förstås!

Fanta är den sortens hund som leker med precis alla hundar. Det tar inte många sekunde frånatt dom hälsat på varandra tills Fanta har bjudit in till lek.
Tror inte hon varit i hundbråk någon gång pga att hon ärså lekfull.

Även mot andra människor är hon trevlig. Hon hälsar alltid och är det någon som gillar att gosa med henne kan man gärna ta plats i dennes knä

Hon är en väldigt tydlig hund med! Det märks så väl när något inte är bra. Har maten dragit över en halvtimme så hörs det kan jag lova. Å vill hon gå ut så hörs det med! Då piper hon och låter lite sådär halvfarlig ;)
Så hon är väldigt lätt att läsa av i så gott som alla fall.

Fanta kommer användas som älg och grishund. Hon har björnlinjer med så eventuellt kommer noh Henke åka uppåt och testa henne på björn med. Det är väl inte helt säkert. Men tanken finns nog.
Sen är ju även tanken att hon ska användas som eftersökshund, bara anlaget som ska fixas innan dess!

Jag tycker det är fint när de är så mörka som Skade och Fanta. Fanta var lite ljusare innan men sen när hon fällde av valppälsen så vart hon såhär mörk. Så på ryggen är hon nästan helt kolsvart :)

I stallet har jag alltid Fanta lös. Och så klart när vi tränar lydnad med. Hon håller sig runt om mig och har inte visat några tecken på (ännu iaf) att hon skulle dra till skogs.
Men hundarna är ju inte dumma heller. Jag tror de känner på sig lite när det är jakt och inte.
Å eftersom matte inte jagar så vet hon nog vad som gäller när man är med matte. Men skulle det ha gått en älg tvärs över stallplanen, ja då sticker hon nog!

Bra att träna upp hunden med att få dra lite! Fanta drar ju när hon är med bredvid vagnen och hästen. Så det bygger mkt muskler och kondition. Vilket min sambo tycker är jättebra förstås ;)

Då min sambo jobbar ute i veckorna å kommer hem på torsdagar så är Fanta "min" i veckorna. Då kör vi lydnad och konditionsträning. Sen när Henke kommer hem på helgerna så är Fanta och han i skogen och jagar. Så det fungerar bra tycker jag.

Jag har ju även min egna hund med. En boerboel. Så den har jag ju att styra med på helgerna när Fanta och husse inte är hemma.
Annars hade det nog blivit lite tomt här hemma utan hund ;)

#5 Vad kul att höra om din (er) Sassie och vad fin hon verkar ha varit. Samtidigt tänker jag, vad är det för fel på vår hund? Nej, skämt åsido, hon är oftast väldigt go och fin. Otroligt kelig, älskar människor och är lyhörd. Men, hon blir så lätt frustrerad. När hon behöver gå ut eller inte får som hon vill (t.ex. ibland om man säger stanna när man själv går in i ett rum) så skäller hon högljutt. Hon kan också vara väldigt pockande på uppmärksamhet, komma och krafta på en (en ful ovana som hon börjat med på sista tiden) även om hon redan har fått mycket uppmärksamhet och vi aldrig uppmuntrar detta beteende med mer uppmärksamhet.

Tråkigt att höra om älgolyckan, och cancern, men kul att höra att det gick att "skola om" Sassie så att hon ändå fick något att göra efter att hon inte kunde jaga mer. Jag har själv funderat på att börja med lite agility med Skade, som ett kompliment till övrig träning, för att ha någonting mer att göra och samtidigt öva på kontakt, balans osv.

Skade har inte fått träffa mina kaniner, det vågar jag inte. Jag lät henne nosa på ena kaninen när hon var liten, hon öppnade gapet stort och jag har inte vågat låta henne träffa kaninerna efter det, annat än genom galler. Om jag säger åt henne att stanna när hon ser kaninerna gör hon det men om de är i en hage ute och hon är ute så försöker hon jaga dem. Jag vet inte vad hon skulle göra om hon fick springa ikapp en kanin, men det tänker jag aldrig testa heller.

Vi har redan pratat om att vi kommer att ha en till jämte någon gång, och då kommer vi helt klart att köpa från en annan uppfödare. Det ska bli spännande att se hur en annan jämte skulle skilja sig från vår Skade.

#6 Ja, det är väl ganska vanligt med höftfel på många lite större raser. Jag är glad att vi höftledsröntgade henne i tid så att vi kan träna henne på rätt sätt medan hon fortfarande är ung. Ni borde höftledsröntga Fanta innan ni tar någon kull på henne, för säkerhets skull, men det är ju också viktigt att titta på om några släktingar till henne har dåliga höfter, för det kan ju ligga i generna utan att alla individer visar det.

Skade leker ju också med alla hundar, har aldrig bråkat med någon. Hon försvarar sig inte ens när någon annan hund är taskig mot henne. Problemet med henne är när hon inte får hälsa på en annan hund, det är då hon blir frustrerad. Ändå får hon väldigt sällan hälsa på andra hundar ute på promenaden, utan vi åker till hundrastgården en eller två gånger i veckan istället.

Tänk om Skade kunde pipa och låta lite halvfarlig när hon var missnöjd, här skälls det så att det ekar mellan väggarna. Oj oj, vad vi får höra när Skade är sur. Det låter nästan lika högt som ståndskall.

Jag tycker också att det är fint när de är mörka. När Skade var liten var hon brun och ullig på ryggen, men sedan blev täckhåren alldeles svarta och blanka när hon fällde valppälsen. Men på huvudet och öronen är hon fortfarande ganska brun.

Det låter som att ni tränar mycket mer er tjej i alla fall. Det ska bli så skönt att få köra mer fysträning med Skade nu också, annat är lydnad, blodspår och skogspromenader. Det är ju konditionsträningen som jag framför allt har sett fram emot med hund, och så gosstunderna i soffan efteråt förstås :)

Skönt för dig att du har en till hund också i alla fall, annars skulle det nog bli tomt på helgerna. Jag har tyckt att det har känts jättekonstigt när Skade har varit hos hundvakt och vi har varit hemma utan henne. Då är det alldeles för tomt. Och tänk att vi alltid hade det så för mindre än ett år sedan. Man vänjer sig snabbt med att ha hund. Nu kommer jag nog aldrig vilja vara utan hund.

Oj, vilka härliga historier om era fina jämtar.

(Jag ska inte förstöra tråden med våra nobsar Men kan bara säga att vi använder dessa till både älg, gris och björn och även fågel om dom tycker det är kul.)

#7 Ja gud ja hon ska röntgas innan vi ev. ska ha valpar

Sen ska hon bli en bra jakthund och göra jaktprov och så vidare innan det funderas på några valpar

Fanta kunde också vara lite jobbig innan när det kom andra hundar. Men det enda är att träna träna. Till slut kommer det ge resultat :) Fanta kan nu gå snällt i koppel och knappt titta åt andra hundar. Så det är bara att träna på.

Du kan försöka ha med godis och försöka avstyra det innan hon tappar fokus på dig.. Och istället locka henne med godiset och prata med henne. Och ge mycket beröm så fort hon gör rätt :)

#8 Det verkar vara väldigt allsidiga jakthundar då. En jättefin ras är det. Fast jag tycker att nästan alla spetsar är riktigt fina men norrbottenspetsen har ju väldigt läcker färg.

#9 Ja, det är mycket att göra innan man kan ta en kull valpar (i alla fall om man är så seriös som ni verkar vara). Jag kan tänka mig att det kan vara lite stressigt att hinna träna upp hunden till en bra jakthund, klara jaktprov osv, innan hunden blir för gammal för första kullen. Men ni verkar ju vara på rätt väg. Om det blir någon kull i framtiden så måste du skapa en tråd om det här på forumet, för det vill jag gärna följa 

Skade är så olika i olika situationer. T.ex. om vi går till veterinären (som vi har gjort mycket nu på senaste tiden) så kan hon sitta fint i väntrummet bland en massa hundar (utan att få godis för vi har ju inte alltid fått mata henne innan besöket). Och efteråt när man rastar henne utanför veterinären bryr hon sig inte så mycket om andra hundar heller, för då är det som om hon har vant sig vid att de är där. Men på promenader, där det dyker upp en enstaka hund då och då, så blir hon helt till sig. Jag försöker ofta med godis och ibland går det och ibland inte men aldrig till 100%. Jag kan få henne att sitta och titta på mig korta stunder, och då belönar och berömmer jag henne för det, men sen måste hon bara skälla lite innan hon kan sitta fint igen. Värre är det om man är ute någon gång och inte har med oss godis, t.ex. om vi bara ska till bilen eller så. Men vi får bli bättre på att alltid ta med oss godis, oavsett hur kort stund vi ska vara ute, och träna, träna, träna. Vi är ju på väg åt rätt håll i alla fall.

Förresten, i dag var jag ute och joggade med Skade i skogen. När vi sprang igenom en lekpark som ligger i en glänta i skogen (det ligger ett villaområde alldeles intill) så drog Skade lite åt ena hållet och tittade ditåt. Jag fortsatte att jogga för Skade brukar dra lite ibland när hon känner någon spännande lukt och hon måste ju lära sig att vi inte stannar när vi är ute och springer. Men jag kastade ett öga åt det hållet i alla fall och fick syn på en älgko som låg på gräsmattan ca 20 meter ifrån oss. Jag förstår inte att jag inte såg den innan men den låg så stilla med skogen som bakgrund.

Vi hade ju nästan sprungit förbi den men jag stannade med Skade och gick några steg tillbaka och tittade på älgen, som fortfarande bara låg där helt obrydd. Men då hade Skade tappat intresset helt, som om hon hade glömt bort den. Fast den låg rakt framför oss så gick Skade runt och nosade i backen och tuggade på pinnar.

Jag tänkte att om älgen gick iväg så kunde jag låta Skade nosa där den legat och låta henne spåra lite men älgen visade inga tecken på att vilja röra på sig. Själv har jag lite respekt för älgar och ville inte gå närmare. Så där stod vi, jag och älgen tittade på varandra och Skade lekte med pinnar. Efter en stund gick vi därifrån och lämnade älgen ifred. Hur ska jag tolka detta att Skade var så ointresserad? Tror ni att hon hade brytt sig mer om hon var lös och hade fått gå närmare, och om älgen hade rört på sig?

Skade har aldrig kommit i kontakt med varken älg eller gris eftersom vi inte har börjat jaga med henne, men hon har spårat båda sorterna och spårar gärna älg i skogen när vi stöter på legor eller spillning. Däremot brukar Skade visa väldigt stort intresse för kor och hästar.

När Skade väl har kommit igång med älgjakten kommer hon reagera på ett helt annat vis. Det kan tänkas att vinden låg från fel håll. Dom brukar ta vittringen i vinden. Härlig upplevelse att få se älgen och du gjorde klokt i att gå därifrån. Dom är blixt snabba med klövarna.

#11 Hade det varit Fanta hade hon gjort precis ALLT för att ta sig fram till älgen ;)
Henke ringde förut å var så nöjd över Fanta då hon skällt ståndskall på en älg i 3 timmar!! Så nu börjar pusselbitarna falla på plats hos lilla damen :)

Angående Skade så är jag säker på att ni kan vara lugna. Som du säger så har ni ju inte kunnat vara ute med henne i skogen och träna något. Så sen när ni väl börjar träna och hon förstår vad hon ska göra. Då kommer hon ocksp antagligen bli som en vildhund när hon ser en älg.
Så tänk inte på det :) Hon kommer säkerligen bli en bra jakthund när ni väl börjat träna henne :)

#12 & 13 Ja, antagligen kommer hon att reagera helt annorlunda när hon vet vad det handlar om. Redan vid ett par månaders ålder spårade hon ju frivilligt älg i skogen utan att vi behövde säga någonting till henne. Eller om vi pekade på ett spår (lega eller spillning) så följde hon spåret perfekt. Förhoppningsvis kommer hon också vara envis nog att ställa ett djur och hålla det under en längre tid, envishet har hon ju gott om i alla fall!

Ja närma mig en älg gör jag inte frivilligt i alla fall. Jag har tillräckligt med respekt att hålla mig på det avstånd som älgen accepterar. Inte ville jag testa älgens tålamod i alla fall. Undra hur den hade reagerat om Skade hade börjat skälla, men inte kommit närmare (eftersom hon var i koppel)? Hade den stannat kvar eller rest sig och lunkat därifrån tro…