ja fy va hemskt det är när ens bästa vänner ska vandra vidare.. jag har själv aldrig vart med om en avlivning men har haft hundar som gått bort o första veckan va nog den jobbigaste (för mig) , men sen börjar d lätta o man får intala sig själv att dom har det bra där dom är nu, saknaden kommer alltid finnas där.. skickar en tröstekram till dig..

Ojojoj vad tungt för dig, man får trösta sig med att man gör det bästa för hunden i det läget….och hon kommer att bli så väl omhändertagen av alla de andra däruppe, och jag brukar tänka att för varje hund som får somna in så tänds det en ny stjärna på himlen

Tiden efter är väldigt individuell, sorgen är stor och man får en känsla av tomhet inom sig,vi avlivade våran gammelman i januari och jag kan fortfarande fälla en tår ibland, men oftast så pratar man om de fina sakerna som varit, jag känner med dig och tänker på dig.

Pussa på nosen från mig och Snodden!

Tröste-kram från Lena

Usch.. :( *kram*

Njae.. Jag har inte heller varit med om en avlivning, men min förra hund dog i julas. Jag hade hela tiden trott att det skulle vara så mycket svårare än vad det egentligen var, men det kanske berodde på att han fick dö på ett bra sätt (somnade, precis som vanligt, en kväll och vaknade inte upp igen)..

Men tänk så som Malin skriver - Man får inse att hunden har det bra dit den kommer efter avlivningen!! :)

Jag har ännu inte repat mig… Har haft en del hundar genom åren men tyvärr så lever de ju inte lika länge… Mina älskade hundar kommer jag alltid att bära med mig….

Usch, tänker på dig och skickar en tröstekram. :)

Har varit med några gånger och det är alltid lika tungt, men hundarna har varit sjuka så man har inget val.  *kram*

Det är ett jättejobbigt beslut att ta, men man måste vara stark för sina vänner. Jag har varit med om några och man glömmer dom aldrig. Saknaden kommer att finnas där men så småningom gå över till dom fina minnena som man haft med sin bästa vän. Man för försöka tänka att dom har haft ett fint och värdigt liv..och att man släppte taget när den tiden kom.

Men som sagt saknade och sorgen är individuell..det finns ingen tid för sånt.

Jag kommer tänka på er kram

/Lotta

pomperipossa, så sant så alla har dom sin egen lilla vrå i hjärtat kvar

År… jag mår fortfarande dåligt då jag tänker på när jag vart tvungen att avliva min första hund. Veterinären vart tvungen att ge henne hela 3 sprutor innan hon äntligen gav upp och somnade in… hela tiden strök jag hennes huvud. Hon hade långt gången diabetes och var hela 12 år, men nog smärtade det ändå. Inte kul att ta de besluten, men man ska minnas att man gör det för djurets skull, och inte för sig själv.

Efter denna upplevelse har jag fått avliva flertalet djur till, och det är lika jobbigt varje gång. Blir inte bättre… Det jag ibland funderar över är HUR man orkar skaffa nya djur när det är så jobbigt när de dör. Men vem skulle å andra sidan kunna leva utan dem, de ger ju så mycket kärlek! :-)

Stay strong!

det är ju alltid jätte jobbigt och tungt att behöva ta bort ett djur men man gör det ju för djurets bästa. Man får minnas allt det bra.

Min tant är 13 år nu och (peppar peppar ta i trä) pigg och kry än så länge…. Vet att den dagen det är dags inte finns allt för långt borta och det gör mig förtvivlad. Inte bara för min egen skull utan även för sonen som vuxit upp med henne och älskar henne så mycket…

Skickar en kram till er alla som fått avliva sin bästa vän!

Vad söta ni är allihopa, tack så mkt.

Nu är det iaf gjort och det gick lugnt och fint till! Många tårar dock  …tanken på att man aldrig mer kommer att få klappa på henne eller höra henne skälla som hon var så bra på gör mig knäpp.

Funderade alldeles efter avlivningen på hur jag kunde vara så dum att jag skaffade mig lilla Diego. För hua, när den dagen kommer då jag förlorar honom oxå.

vilken söt bild…och jag känner med dig ska du veta det är så hårt och tomt precis i början, men diego hade ett bra liv hos er,och ikväll sätts en ny stjärna på himlen och diego mår bra och blir väl omhändertagen det är jag säker på…

Tänker på dig! tröste kramar

Lena

Att avliva sitt djur när det lider är det bästa man kan göra för sitt djur. Tänk vad skönt att få somna in älskad och få slippa sina smärtor. Jag vet hur det känns, vi har fått avliva 2 katter som vart allvarligt skadade då de blev påkörda av bilar.

#14 Jag måste rätta dig lite, det är inte Diego vi avlivade idag utan Lotus på den allra första bilden här i tråden  Diego är hunden jag precis skaffat och som förhoppningsvis kommer leva i många många år till…                                                 Väldigt fint sagt av dig om stjärnan  Kram och tack!

#15 Du har helt rätt.

Egoistiskt att behålla ett sjukt djur i livet bara för att en själv ska slippa sörja.

Jag beklagar det som hände dina katter.

Kramar till dig Diego! Det finns en sida på internet där mn kan tända ett ljus för sitt älskade djur, och även människor som gått bort. Jag har tänt flera ljus där för mina djur och det är vackert att se på när man känner att tårarna är på väg…

Adressen är: www.lonely-knight.se

Många tröstkramar

#17 Tack så mkt, ska genast gå in på sidan och tända ett ljus!

Kram

14, tack för att du rättade till det, jag läste inte från början ;-)

Tänker på dig ändå….

#17 sidan funkade inte..

Diego, får jag fråga varför du blev tvungen att avliva Lotus ? kramar

Nu får du sörja och tänka på att det var det du var tvungen att göra (ett svårt beslut). Och när sorgen har lagt sig lite så kommer dom fina minnena, dom roliga stunderna du haft med henne komma. Det låter futtigt men vi tänker verkligen på dig.

tröstkramar från Skorpan och Lotta

Beklagar så din sorg. Ett tungt beslut, men tyvärr något vi alla får ta.
Att avliva sin vän tar hårt, och sorgen efteråt är svår. Mitt råd är att du ger dig själv möjligheten att sörja, oavsett hur lång tid det tar.
Det kommer säkert gå i svackor när det känns bättre och sämre.

Skickar massor med kramar till dig

  Jag beklagar verkligen!    gå in här och kika tycker denna sidan är underbar!       Jag saknar min katt som jag fick avliva när han var 15 år, han var pigg och glad som en kattunge, men slutade äta, så tillslut så fick han anorexia och det gick inte att rädda honom även att han låg med dropp på djursjukhusen, så då fick jag ta det hemska beslutet. Saknar honom massor.

      http://indigo.org/rainbow/ src="http://cornishrex.ifokus.se/Images/Buttons/linkArrow.png" alt="Länken öppnas i nytt fönster" />

http://www.lonely-knight.com/ Här är den riktiga länken till sidan där man kan tända ljus.

///Carro

#21 Hon hade sedan en tid tillbaka fått knölar som växte sig större och flera stycken som var påväg, men det som fick oss att ta beslutet till avlivning nu var att hon börjat blöda enormt mkt i tandköttet (inflamerat). Hon hade så ont att hon knappt kunde äta. Mkt möjligt att det kanske skulle gå att bota men hon skulle fylla 10 år i september och var ingen ungdom längre precis, även om hon betedde sig som en  

Jag tror hon har det bättre där hon är nu, utan sjukdomar.