Alltså, att ha hund är ju en livsstil och man får på något sätt anpassa livet efter hunden…

Det är kanske inte jättebra att skaffa hund innan man vet vad man vill göra i framtiden (om man vill ha mycket valmöjligheter)
Kanske kan du vänta ett tag att skaffa hund.
Jag var på väg att skaffa en innan gymnasiet för jag trodde att jag ville gå på ett där man kunde ha med hunden. Sen bestämde jag mig för stockholms djurgymnasiun så det var ju bra att jag inte tog den hunden, det hade definitift inte fungerat!!!

*vill också veta*

jag har haft flera kompisar som fick hund när de bode hemma. Men sen när de flytta hemmifrån funka inte hunden i liten lägenhet lösningen har vart olika, ett par har löst det genom att hunden fick vara hemma hos föräldrarna om dagarna endel löste det genom delad vårdnad. men fler valde att hunden fick bo kvar hemma o ta med den ibland på olika aktiveteter samt vara delaktig i allt ändå. det är svårt endel hundar kan man inte bara nu ska du o jag flytta men för många funkar det bra för. Man får helt enkelt samtala om detta först o även sen när det är dags o flytta :)

Jag saffade en helt egen hund nä jag var 15 :) hade redan en falije hund. Inte långt efter henne kom min andra egna hund. Mamma och jag delar på prominder mm.

Jag har tänkt att ta med mina två egna hundar när jag flyttae hemifrån, och lämmarn falije hunden hämma. Kan inte tänka tanken på att vara utan hund. Få helt enkelt anpassa mig. För utan hund funkar inte alls för mig!

Jag är som du :) försökte på alla sätt å vis!

Men i 7an bestämde jag mig för att jag ville gå på Örkelljungas Hundgymnasium och började då spara pengar till en egen hund.

2 år senare i 9an köpte jag min älskade storpudel, Dafne och nästa vecka på torsdag flyttar hon och jag in på Örkelljungas Hundgymnasium internat (stugor) :D

Detta var den bästa lösningen som finns! Jag går då ju en djurutbildning samtidigt som jag kan ha hunden med mig hela tiden :)

Jag fick Hugo (min alldeles egna hund) när jag var 15, sen har jag anpassat mig efter honom.
Nu ska jag in på ett gymnasium där jag kan ta med hunden.
Men jag skulle aldrig, aldrig omplacera honom. Kommer något upp, och jag inte kan ha kvar Hugo, så struntar jag i vad det nu skulle vara som kom upp.
Han är mitt allt, så är det :)

Jag fick min hund när jag var 10 år. När jag flyttade hemifrån blev han kvar hos mamma och pappa, det kändes mest naturligt på det viset.

Han tyckte ändå mest om mamma och pappa för det var iallafall mamma som var hemma med honom när han var valp och tog hand om promenader och matning mest. Men visst, man kände ändå att man ville ta med honom. Men han trivs bäst i huset med att kunna gå in och ut. Och mamma och pappa ville gärna behålla honom.

Nu är jag 21 och han 11 år. Han bor fortfarande hemma hos dem och trivs ypperligt med det :)

Får man fråga Er en vidare fråga på detta  Om man har ett  barn som är mogen allså snäll lugn positiv o glad angargerar sig i hundar o lär sig allt om just skötsel,mat,promenade,träning ja allt. När är man då redo att få en egen hund som barn?

Jag fick en alldeles egen hund förra året i december. och jag fyller snart 18. jag har den turen att mina föräldrar kan ta honom när jag söker till lumpen. Ska sedan ta med honom när jag flyttar hemmifrån. Just nu är han ju hemma med mammma vissa dagar. annars har han sälskap av katterna och tar ingen skadda av det här.

Egentligen ville jag ju ha en labbe. men eftersom jag har skola så fick det bli en Lhasa apso efterssom dom kräver mindre än en labbe. Men ska ju ha en rass man har tid med.

#8 Nu var ju inte frågan till mig eller kanske till alla men tänkte ändå svara på den om min åsikt.
Jag tycker kanske inte att man ska ge barnet 100% anssvar utan även vara berrädd som vuxen att ta hand om hunden. hjälpa med promenader när barnet är i skola och så vidare.
Men 15 tycker jag kan vara en lämplig ålder om barnet verkligen angargerar sig i hunden. Men det kan fortfarande vara svårt att som ung ta helt hand om en hund. Men med vuxet stödd och mkt kunskap och angemang tycker jag att 15 är lämpligt (DETTA ÄR MIN EGEN ÅSIKT)

Jag har ju nu fått min hund, eller det är familjens hund egentligen, men han är mest min. Så jag gissar att han följer med mig när jag flyttar, jag kommer göra det jag kan för att jag ska kunna fortsätta leva med honom. Nu de kommande tre åren har jag allt ordnat (gymnasium), men vad som händer sen vet jag faktiskt inte.

min första helt egna hund fick jag när jag var 15, är 17 nu.

Vad jag ska göra i framtiden vet jag inte, men någonting jag vet är att jag aldrig kommer lämna bort honom, mitt liv består av hundar, varje helg är vi ute på utställningar eller dylikt, så jag kommer helt enkelt anpassa mig efter hunden.

Funderar på att skaffa en andra hund inom en snar framtid :) 

Dock har jag bestämt mig för att inte läsa vidare efter gymnasiet, och går ett praktiskt program.

Med hunden jag har nu (som jag fick när jag var 12½ år) så är det tänkt att han ska följa med mig när jag flyttar hemifrån. Om det av någon anledning inte blir möjligt får han bo kvar hos mamma.

#8 Det är ju olika beroende på mognaden hos barnet. Så det är en svår fråga. Vissa kanske är fullt kapabla till att ta hand om en egen hund när de är 8-9 år men jag själv hade om jag varit mamma inte köpt en egen hund förrens mitt barn var runt 11-12 år. Men man känner sitt barn bäst själv och jag tror att man helt enkelt får bestämma när barnet känns moget och ansvarsfullt nog! Det går ju att börja med något lättare djur, marsvin , hamster eller kanin, och om det går bra så kan man överväga om inte en egen hund också kommer fungera bra.

#8 Tycker det är svårt att säga någon ålder, för mig handlar det mer om mognad. Men jag tycker aldrig man ska lägga allt ansvar på barnet, det är ju trots allt ett barn. Viktigt att låta barnet försöka och göra sitt bästa, men skulle det inte fungera måste föräldrarna vara redo att ta över allt ansvar.

Jag har en cavalier och han är som min hund tränar agility,tricks och lydnad med han. Alla andra i familjen går nog mest bara ut med han och så. Så räknar han som min egna hund :) Men när jag fyller 15 kommer jag att få köpa en egen hund för egna pengar eller när mina föräldrar tycker att jag är redo :) Den hunden kommer jag ta med när jag flyttar hemifrån men vet inte om jag tar med cavalieren.

13 ja det är svårt o sätta en ålder jag antar att man får tänka på att barnet är givetvis stabil o mogen för en hund. Sen att man är delaktig är en självklarhet enligt mig iaf barnet ska ha skola o vänner med men iaf kanske gå lite kurser tävla o sånt med ofta är ju ungdomar intresserade av att tävla.

Jag är 17 år och har två hundar som jag köpt sj. Den första köpte jag när jag var 15 och den andra för bara nån månad sen. När det gäller framtiden (skola, jobb mm) så får man ju helt enkelt se till att inte ta sig vatten över huvudet och anpassa lite efter hunden och sin livssituation. välja en linje därman kan ta med hunden eller leta upp någon som kan rasta mitt på dagen (det har jag) :)

Jag fick min hund när jag var 12 år gammal, och jag har inte valt någonting på grund av min hund, snarare tvärt om - jag har valt min utbildning och sedan sett till att det funkar med hund. Oavsett hur mycket jag brinner för min hund och mitt hundintresse så går min framtid i form av utbildning i första hand. Jag börjar 3an i gymnasiet till hösten, och vad som händer efter studenten har jag ingen aning om, men den dagen jag flyttar kommer min hund absolut att flytta med mig. Jag utgår alltså från att livet med hund alltid kan pusslas ihop på ett eller annat vis. :)

Tack så jättemycket för alla era svar! Dom har hjälpt mig en hel del! Kul att höra era åsikter.

Men skulle vilja fråga om det är någon som skaffar hund medan man bor hemma och sedan när man ska flytta nånstans och studera, INTE kan lämna hunden hemma? Vad är då bäst att göra om man har det lite stressigt med utbildningen? (alltså efter gymnasiet)

Man kan ju såklart ha delad vårdnad med föräldrarna och kanske ha den hemma hos dem några dagar i veckan men i mitt fall ska jag antagligen inte studera nära den stad där mina föräldrar bor så det kan bli krångligt i längden. Bor man tillsammans med någon som har annat schema kan det ju funka. Sedan kan man ju fixa dagmatte som någon här hade gjort, alltså nån som rastar hunden på dagen. Hunddagis kan bli lite dyrt om man inte jobbar ännu… Fast är det någon som har haft sin hund hos nån typ av "fodervärd" eller hur man ska säga, är det en bra idé? Om utbildningen tar några år att liksom låta någon annan ha hunden som sin, på ett sätt "låna ut den" att den bor hos en annan familj som man t.ex. känner de år man studerar?

Om jag av någon anledning skulle få en hund, som jag verkligen vill, har jag funderat på en vuxen omplaceringshund… Som redan är ganska gammal och inte behöver så mycket aktivering men däremot kärlek och några mellanlånga promenader om dagen.. Får nu se hur det blir!

Jag fick en hund när jag var 13 år gammal. Nu kan jag ju titta tillbaka och säga att jag var för ung, alldeles för naiv för att ta hand om en hund. Först var jag jätte aktiv, sedan blev det inte lika roligt längre. Och sedan när jag blev 14 blev jag jättenoga med att ta hand om hunden igen är fortfarande det.

Jag har planerat att ta med mig min hund när jag flyttar hemifrån eftersom att det nästan bara är jag som går ut och går med den. Och då kommer jag flytta hemifrån nästa år (slutar gymnasiet juni -12). Har man det lite stressigt med utbildningen så blir det ju lite jobbigt att ha hunden också, men tror att det skulle gå bra ändå, det handlar ju bara om att prioritera och att kunna lägga ut sin tid rätt. Till exempel, om man har tid över där man inte behöver plugga, och vet att hunden behöver gå på promenad, eller göra något annat, kanske man ska prioritera det över att shoppa eller vad det nu kan vara man kan tänka sig att göra.

Nu skall jag skriva ner min plan

Kommer förmodligen få skaffa egen hund när jag går i nian. Sedan ska han eller hon få komma med mig till internatskola med hund inriktning. Efter studenten flyttar jag kanske hem i några månader, eller så ska börja med mitt jobb som man får ha hund med sig + husrum och betalning för att göra nåt jag älskar. Orkar inte gå in på vilket sorts jobb det är, då skulle texten bli jäääääte lång :)

#5 Ska du börja på Örkelljunga? Där vill jag ochså gå! Jag har letat efter någon på iFokus som ska/har gått där. Jag tycker det låter som ett jätte bra gymnasium! Kan inte du göra ett inlägg om hur dina första dagar var? (när de har varit såklart) Jag är nyfiken så jag dör!

Jag fick min första hund när jag var 11. Och nu min andra egna hund, när jag är 14. Jag har alltid varit engagerad i hundarna sen jag var liten ( har haft hund sedan jag föddes) och mamma har stor kunskap så självklart har hon hjälpt mig. Men det är mina hundar och ja, jag gör det mesta. Dom är hemma på dagarna med mamma och då sköter hon promenader och så.

Sen är hund inte en hobby för mig utan en livsstil, jag skulle aldrig klara mig utan hund och hundträning. Jag prioriterar bort andra saker för att kunna ha mina djur. För att ha tid med dom. Jag är knappt med kompisar. Om det inte är ngn av träningskompisarna eller kaninhopparna.

Det där med ålder tycker jag varierar. Vissa kanske är mogna och få egen hund vid 10, andra 15 och andra kanske 18. Det beror helt på personen ifråga.  Man kanske kan börja med att om man redan har en hund i familjen, att då ungdomen får "ta över" "ansvaret" för några veckor, en månad eller så. Och ta hand om det den skulle göra om den fick en egen hund. För att se hur det går, om man lessnar osv osv.. :)

Jag fick min egna hund i somras, en rottweiler, när jag fyllt 15 år.

Då är det jag som ska köpa maten själv, vaccination osv, rastning, mental stimulans samt tävlingar, jag står även som ägare på den :)

Mamma går visst ut med henne ibland men det är jag som har huvudansvaret, och hon kommer flytta med mig när jag flyttar hemifrån.

Jag kan tycka att om man ska orka att ta hela ansvaret själv så ska man minst vara 13 år, för att vara på den säkra sidan. Visst finns det säkert ungar som är yngre som klarar det men det finns även dem som inte gör det, och då är det inte så kul att stå där med en hund som ingen egentligen har intresse/tid med. Sen beror det ju också på hur pass intresserad barnet är, jag har ju haft djurintresse och haft djur sen jag föddes. :) Sen är väl rottweiler en rätt tuff hund att börja med men har man intresse för den och vet vad man vill ha den till så funkar det ju också, även om man ibland blir så sjukt jävla frustrerad :P

Jag fick min hund för snart 4 årsedan och nu är jag 16 år. Jag går ett djurgymnasium med inriktning på hund och då kommer jag ibland ha med mig hunden men annars så kommer han vara ensam hemma. När jag ska flytta så kommer troligen han att hänga med mig, om mamma klarar av att släppa taget om honom så att säga :))

Sen kommer jag alltid att jobba med hundar så jag kommer antagligen kunna ha honom med mig, annars så tar mamma och pappa honom gärna under dagarna har dom sagt. Han är som deras lilla bebis, haha!

Jag är 15, och jag tycker jag är mogen att ha en hund nu. Hade jag skaffat hund förra året hade jag nog inte varit nog påläst, köpt en annan ras och ja, det är mycket som kunde blivit fel. Så jag är glad att jag väntade, har velat ha hund i flera år.

 Min syrra, som fyller 13, är inte ett dugg ansvarsfull eller mogen att ta hand om honom. Visst, åker jag bort och hon måste kan hon göra det, men hon tar aldrig intiativ hemma och gör aldrig något.

 Min poäng är att åldern egentligen inte spelar någon roll, bara man tar ansvar, men jag tycker samtidigt att man ska vänta så länge som möjligt, så man verkligen är säker och känner sig redo.

#25

Håller med dig helt! Det handlar inte bara om åldern, det handlar mest om mognaden och om man verkligen inser hur det är att ha en hund. Många ser ju bara den gulliga sidan av det och förstår inte riktigt hur mycket jobb man lägger ner på en hund.

jag var 14 år när jag fick min hund, ångrar inte att jag köpte honom, men önskar kke att jag valt en annan sorts hund.

fyller 21 i år och mitt liv ser helt annorlunda ut nu. När jag bodde hos mamma var det alltid nån hemma som han kunde vara med, vi fick skjuts av både mamma och pappa och ville jag på stan, hem till kompis, sova över hos nån osv så var det inga problem.

har flyttat hemifrån och är ganska mkt krångel med att ha hund. har inte körkort och det är väldigt få som vill ha honom i sin bil och inte alla mina vänner vill ha honom hemma hos sig heller, han är en stor kille som fäller rätt mkt. ska jag på stan, krogen, ut och äta eller handla eller vad som helst krävs hundvakt, han kan heller inte vara ensam hemma så jag får avstå ganska mkt,

(är självklart värt det, älskar honom över allt annat, är inte det jag menar)

jag tänker inte låta mina (eventuella) barn få köpa hund innan dom flyttat hemifrån. Man vill så mkt när man är 14 men ser kke inte så långt fram, hur det blir med hunden när man flyttar hemifrån eller får jobb eller hur nu framtiden blir.