Förstahund
Förstår inte de här med (de är ingen förstahund val)
Menar folk att de som aldrig haft hund under sitt liv kan ha en EX rottweiler..
Men dom som haft hund sen de var små kan ha en sån om man vet vad man gör?
Ja, jag antar att folk menar det.
Jag tycker inte alls om det här med "första hund". Man ska välja en ras som passar en själv utifrån vad man kan erbjuda hunden, inte utefter vad andra tycker passar.
Sedan är ju vissa raser lättare och svårare om man inte har hunderfarenhet sedan tidigare, men det mesta handlar bara om hur mycket man själv är beredd att läsa på och hur mycket man är beredd att ta på sig.
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Håller med… ofta blir det snedvridet… just det här med första hund. EN människa kan skaffa sin första hund, vara ung och oerfaren, MEN har läst på, skaffat sig erfarenhet genom alla möjliga och omöjliga bekanta, tagit reda på, verkligen engagerat sig på ALLA sätt, medans en annan kan vara HELT oinsatt i hundar… Totalt novis… aldrig egentligen brytt sig om hundar tidigare…
Skillnaderna mellan förstahundsägarna kan vara MILSVIDA, och att BARA gå på ras då, blir helt fel. Nu kan jag väl i och för sig tänka att de som verkligen engagerar sig, de som läst på, umgåtts med hundar så mycket det bara går… DET VET vilken ras som passar dem, dvs de tar reda på, och letar ras utifrån sitt kunnande och sitt intresse.
Jag brukar ytterst sällan föreslå ras till folk som frågar… jag ser helst att man SJÄLV engagerar sig… tar reda på vilka som passar in i ens livsstil…
Att skaffa en viss hundras, exempelvis en brukshund, kan vara en dålig idé om man har liten eller ingen hunderfarenhet sedan tidigare. Man kanske tycker att hundar är söta, gosiga, kul att lära trick ibland och man vill ha en viss hundras bara för att dess utseende tilltalar en (händer tyvärr ofta med ex. rottisen).
Dock kan man utan att ha haft en egen hund tidigare vara insatt i hundvärlden ändå. Kanske genom att ha varit hundvakt, dagmatte, varit aktiv på hundklubben, figgat och engagerat sig på annat sätt. Har man dessutom träffat många individer av den ras man tycker om och fått en bild av vilket typ av liv och aktivering den hundrasen kräver och vet med säkerhet att man kan och vill upfylla de behoven ser jag inga problem med att skaffa just den ras man vill ha.
Genom att engagera sig och ta reda på så mycket som möjligt om den rasen man vill ha bör man redan själv ha kommit fram till om den rasen passar en eller inte, utan att andra behöver lägga sig i.
Du vet vilket liv Du lever och vill leva tillsammans med Din hund.
Livet med två australian shepherds
- https://brukshundarnas.wordpress.com
Jag kan till exempel säga att jag är uppväxt med hundar. Min moster har alltid haft hund och henne och hundarna har jag träffat så gott som varenda dag ända sedan jag föddes. Men när jag skaffade min egen hund blev det ändå en helt annan sak. Det var många andra saker att ta hänsyn till än vad man är van med som barn/när det inte är ens egen hund, och jag har lärt mig 100 gånger mer de här 6 åren med egen hund mot de 19 åren med hundar jag träffade varje dag men inte hade ansvar över.
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#4 Precis, bara för att man är Uppvuxen med hundar… nu var det inte i din närmsta familj, men ändå…. så betyder inte det att man Vet vad det innebär… samtidigt som man kan, utan att vara uppvuxen med hundar, ha såpass kött på benen…. att man är rätt bra förberedd..
Nu handlar det ju inte bara om RAS, utan även, som #4 säger, Ansvar över en hund överhuvudtaget.
En del växer upp med hund… utan att egentligen ha ett brinnande intresse för hund… förrän de flyttar hemifrån… medans andra verkligen BRINNER för hundar… utan att ha vuxit upp med en hund i familjen…
#5 Nej, jag bodde ju inte med dem men träffade dem dagligen och har bott där mycket under åren. Vill åt samma sak som du beskriver, att man inte alls behöver lämpa sig mer för att skaffa vissa raser bara för att man har lång erfarenhet av hund. Det är ju många som skriver att de har si och så lång erfarenhet av hund utan att specifiera vilken erfarenhet, och då får de tips om mer ansett krävande raser, medan de som skriver att de är nybörjare men vill lära sig allt de kommer över får tips om mer ansett mindre krävande raser. Det blir himla fel tycker jag.
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#6 Precis :)
Jag håller med.
Har själv precis köpt en 1-årig tik av en lite mer krävande blandras - rottweiler/schäfer, och är förstagångare. MEN jag har också pluggat djurvård med inriktning bl.a hund, varit dagmatte åt en ridgeback i tre år och jobbar på Försvarsmaktens Hundtjänstenhet med att aktivera tjänstehundarna där. Har också givetvis satt mig in i båda dessa raser, och sett till så att jag fått precis vad jag kräver av en hund. Därför köpte jag heller ingen valp.
Jag och min förstagångshund är ute i skogarna jämt. Tränar uppletning, budföring, spår, lydnad och dyl. Kan inte påstå att hon lider särskilt mycket av att bo hos nån som inte haft egen hund tidigare.
Men egentligen kanske jag skulle fått tips på en betydligt mindre krävande ras om jag hade frågat vad andra tycker om att jag inte ägt en hund.
/Anneli
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#8 Om någon skulle tipsat dig om en helt annan ras… säg sheltie eller pudel (tog bara dessa som exempel) Skulle du avvägt att skaffa någon av de raserna då? Det här tycker jag är jätteintressant…. just det här med hur mycket ANDRAS åsikter spelar in.. vi alla vet att MÅNGA tipsar om just den ras DE har… För att DE är underbara :)
Jag skulle förmodligen inte ha skaffat någon av de raserna (eller någon annan ras heller för den delen, tror jag) då jag inte anser att rasen skulle passa mig eller min livsstil lika bra som den hund jag fick nu. Jag har mer erfarenhet av schäfer och rottis, men framför allt var jag noga med vilken mentalitet jag ville ha på hunden. Jag ville ha en arbetsam, lyhörd och fokuserad brukshund i lagom storlek, och det var det jag fick. Något annat hade inte varit rätt för mig, vad än folk hade tipsat om.
Fast ärligt talat hade jag nog avfärdat tipsen om t.ex sheltie eller pudel mycket för att småhundsraser inte faller mig i smaken heller. Jag vill ha en hund som kan utmana mig lite, som orkar hålla igång och som inte är för "vek" för mig, sas.
Däremot skulle jag inte tipsa om min hunds raser till en person som inte har hund som livsstil och är beredd att jobba, utan hellre vill ha en soffpotatis. Alla raser passar inte alla människor, det är väl därför det finns några att välja på. ^^
/Anneli
Men när jag var yngre än nu, opåläst och fortfarande brydde mig om utseendet på hund och inte förstod att hunden behöver en uppgift, hade jag kunnat vara farligt nära att trilla dit helt novis på en ras om någon hade gett mig tips. Innan jag visste vad jag hade att erbjuda hunden och vad hunden kräver av mig som ägare. Absolut. Det kan vara farligt, det där.
/Anneli
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#10 #11 Precis min poäng