Släng något som skramlar högt bakom henne när hon drar iväg. Då blr det obehagligt att sticka. Naturligvis ska du inte slänga det på henne.

Håller med ovanstående skrivare.

Få henne att tappa uppmärksamheten på det hon gör och när du fått henne att titta bakom sig så kallar du in henne och när hon kommit fram till dej så berömmer du henne

Allt tar tid man måste hela tiden gå bakåt i träningen då man märker att det inte funkar med det man gör

Hoppas detta hjälper dej

Håller med båda ovanstående inläggen. Måste bara fråga: när du tagit av långlinan, har du kortat av den innan i omgångar innan eller har du haft den i dess fulla längd och tagit av den så?

Jag har nämligen samma problem med min buse och han fattade direkt att, aha, nu är linan borta, nu är jag fri. Jag har därför börjat korta av linan lite i taget så att han inte märker det lika tydligt. Till slut kommer det bara att hänga en liten ynka bit kvar. Det tar nog ett tag till tills vi är där om jag känner min enviiiiisa hund rätt. Men det är ju värt att prova.

TS

Spring åt andra hållet.

Det är hennes uppgift att hålla koll på vart du tar vägen - inte tvärt om.

#1,2 ja de skulle kunna fungera, men frågan är vad man ska kasta som man "alltid har med sig"? Samt även, blir inte det lite förtroende brist från hennes sida till mig då om jag är med när det händer "äckliga saker?" kommer hon då ty sig till mig om det verkligen är en viktigt situation? :/

#3, ja jag tror de är precis så jag har övat :) Resultatet brukar ändå bli att hon antingen inte är intresserad av mig hela vägen ut i långlinan om det är på långt håll, eller att hon kommer som en galning i full karriär och liksom blir uppspelt under tiden och springer förbi mig, man vill ju att hon kommer med vilja och glädje i full fart och liksom stannar kvar och inte springer förbi :/

#4, ja det är ju precis så vi gjorde när hon var yngre och det var inga som helst problem. Nu är hon psykiskt starkare och helt oberoende av mig känns det som, hon har ingen seprationsångest vilket kanske iofs är bra, men de bottnar också i att hon inte blir "rädd" om vi gömmer oss tex.

Dessutom så brukar vi träna det i tex skogen men då är det inget problem alls, det är liksom hemma där vi bor där det går grannar och så, hon kan springa fram till vem som helst, inte glad att hälsa utan lika upprymd springer hon därifårn, det är liksom som massa överskottsenergi som kommer till ytan under tiden så hon har knappt koll själv på vad hon gör känns det som.

Vi försöker släppa henne med "rätt" sinnesstämning med, tex att hon är lite uppmärksam så hon inte bara rusar iväg direkt, men inte ens det verkar hjälpa när hon väl är lös så blir hon besatt!

Inte för att man nödvändigtvis måste gå med hunden lös bland folk, det hade jag nog inte gjort ändå, men tanken är ju att man vill ju kunna ha sån pli att det skulle gå :(

putt

När min jaktlabrador var yngre (hon är 3 nu) så stack hon på träningsplanen så att det stod härliga till. Jag kastade saker efter henne, brevid henne, tillslut var det enda som fungerade att kasta en liten flaska med småsten PÅ HENNE och att sedan ömka henne så pass mycket att man kunde tro att hon tappat benet.

Att jag har aldrig förstått mig på grejen att sticka åt andra hållet, har stött på flertalet hundar som skiter fullständigt i ifall matte springer åt andra hållet, speciellt om dom "siktar" på något.

samma problem har ja hemma på tomten där är granens fågelbord de bästa som finns och sedan tar han ett varv i full areta över de 2 närmsta grannrnas tomt 9mån men ute i skogen går de bra, som om han känner att han vågar sticka hemma, visst kan han dra iväg ibland i skogen men då tar de max 2min så är han tillbaka (inte heller ok) men hemma måste ja nästan leta upp honom ute på vägen och de känns inte så kul när sommaren kommer och de blir bilar på vår lilla väg igen.

ska pröva kasta något som dunasr ordentligt, en boll funka inte iaf han stanna upp 1sek kolla drog vidare såja hann inte ens kalla på honom..

jag har också problem med inkallning. När Tusse blir helt uppe i varv så vägrar han att komma.
Eller så kommer han mot mig men sen vänder han.
Om jag står helt stilla så springer han i cirklar runt mig och skäller. När vi går därifrån så lägger han sig ner och tittar på oss.
Vi vågar inte ha honom lös alls, förutom när vi är i rastgården, men då har vi stora problem med att få in honom i bilen igen.
I hans hjärna kommer vi tillbaka och leker om han ligger kvar tillräckligt länge.
hmm kanske ska prova en flaska med smågrus i? Jag har provat att slå kopplet mot en järngrind men det är nada reaktion.

Lägg typ mynt i en plåtburk, det låter bra =)

Jag hade en rottishane som när han kom upp i slyngelåldern började sticka mot andra hundar, inte så bra… Jag fick då tipset att springa ikapp honom och när jag fick tag i honom "läsa lusen" av honom. Gjorde så (att jag fick tag i honom berodde mer på att han blev osäker när matte kom ångade efter än att jag är en sprinter ) Skällde ut honom efter noter och efter det gjorde han aldrig om det!

Kan ju vara värt att pröva, men man får vara beredd på att folk tror att man är knäpp  och provar du så måste du få fullfölja annars fattar den att den själv är snabbare!

#13, nja det borde i praktiken fungera men det gör det inte,jag troralltså inteenshonskulle bry sig om jag drämde till henne soppas stark är hon och inte det minsta rädd för mig även om jag lägger ner henne på marken,går mot henne och ser arg ut eller jagar henne då hon oftast kommer undan.

Visserligen är denna åldern trots ålder men det känns som jag har en ovanligt psykiskt stark och oerhört envis hund. Så jag får nog prova något ännu mer överraskande. Har också provat att slå kopplet mot grinden för att få det att låta, samma där, ingen reaktion. Har provat att locka inbjudande, skälla, locka, busa.. INGET FUNGERAR, sen gör jag säkerligen fel men jag ser inte ens att jag är i närheten av rätt.

Förstår av ditt svar att du redan gjort halvhjärtade försök  Det jag gjorde då var nog betydligt kraftfullare - sprang efter med stampande steg, skrek argt (inte såg arg ut) när jag fick tag i honom låg ha redan i backen… och jag skällde på honom (INTE DASKA) några minuter. Efter det reste jag mig upp sa till honom att nu går vi och han följde snällt med. (inget koppel! ) Och jag kan lova dig att det var en psykisk stark hund det med.

Men som sagt halvhjärtade jagningar där hunden springer ifrån en förvärrar bara problemet! 

Om du inte kan uppbåda tillräcklig (spelad) ilska så rekomemnderar jag dig att istället för inkallning träna in STANNA /STÅ. Det är alltid lättare för hunden att lyda det än en inkallning. Då är det "bara" för dig att gå och hämta hunden. Givetvis ska du fortsätta med inkallningen också men STANNA kan fungera bättre nu när hon är i trotsåldern.

Jag lägger väldigt sällan ner min hund rent fysiskt (ser inte heller någon mening med att skrika i örat på sin hund), däremot psykar jag henne med ögonen, vilket ibland leder till att hon lägger sig.

#16 Det gör inte jag heller! Det jag beskrivit ovan  och som jag rekomenderar Sokka att göra är en situation som man kan ta till när det blivit sådana problem som hon beskriver. De hundar jag har nu skulle jag aldrig behöva göra något sådant på, men har man hund som Sokka beskriver så är det en mycket allvarlig situation som kan leda till olyckor för både hunden och andra människor (bilolyckor, fallolyckor mm) Kommer man inte tillrätta med det så döms ju hunden till ett liv i koppel! Och det tycker jag är snudd på djurplågeri.

Tror inte att Sokkas hund bryr sig ett dyft om ifall hos skulle stå och stirra argt på den!

#17
Stirra argt och psyka anser jag inte riktigt är samma sak.

Då tror jag knappast det fungerar att dänga ner hunden i backen och skrika på den.

Fungerar hunden att ha lös på vissa ställen, ha den lös där. Fungerar det inte hemma pga något, ha den inte lös där.
Ge inte hunden vanan att krångla. Är det bara en fas, vänta ut den.

Istället för att bli arg, hota, skrämma ed, som nu hittills inte fungerat, testa något annat. Var ute med hunden, lek med den, ha skitkul om den ger kontakt, men ignorera den om det inte gör det. Ha antingen koppel runt midjan eller lina. Gå från hunden en bit, pilla med något, få hunden att tycka att du nog gör något skoj, som den oxå vill göra. Belöna kontakt med lek eller något som bygger relation.

Fundera över varför hon gör som hon gör, och vad det är som utlöser det.

Tokrus och en speedad hund kan bero på massor, understimulering, överstimulering, rädsla, stress etc. Försök lugna ner henne i de situationerna, istället för att skrika, vifta, kasta saker od.

Om du börjar med att kasta ett skrammel bakom henne för att få reaktion, finns risken att du nästa gång måste kasta skrammlet på henne, gången efter det måste du ta i mer, kanske kasta en skrammelburk i huvet så det gör ont. Sådana saker måste ofta trappas upp mer och mer. Leta en bakom,oggande orsak. Är det bara en knäpp fas, undvik att låta henne hamna i sitationen ett tag.

#19 Håller inte med dig om att det måste trappas upp. Jag har kastat skrammel 2 gånger och nu funkar hon hur bra som helst och gjort i 2 veckor ungefär =)

#19, det är ju precis den vägen jag vill gå, men saken är såhär hon får inte någon psykisk och fysisk aktivering ihop. Har tänkt börja med agulity men hon är inte färdigvuxen då hon blir stor och höfterna och kroppen tar skada av motion.

Då hon har så mycket överskottsenergi, vill jag kunna busa bort det på öppna ytor, men då kommer honin i denhär psykfasen och leker på en hysterisk nivå. Leker vi inte såhär kan hon få dom här "psykbryten" inom hus och springa som en tokig upp i soffan och är överallt och ingestans.

Så jag "behöver" släppa henne, och få bort energi på det sättet och så för att bli av med den energin. Men det går inte. Vi har också lekt mycket och jag har, varje gång hon tagit kontakt busat med pinnar etc, men hon är inte föremålsintresserad. Hon kan tycka saker är roligt en sekund, men hon har ingen leksak som hon VERKLIGEN måste ha. Så av den anledningen kan jag inte leka fram det, och som sagt, även om jag är intressantast i någon minut så kommer det ALLTID något annat intressant, tex människa, hund, buske, gud vet vad som hon är mycket mer road av än mig. Går jag då och lockar eller bara går struntar hon i mig, Blir jag arg eller går mot henne tror hon att det är lek och springer i cirklar runt mig eller iväg.

Någon som fattar hur jag menar? :(
alltså blandad trots, överskottsenergi och disiplinsproblem.

#21

Du skulle inte kunna tänka dig att aktivera din hund med något annat tills hon har vuxit färdigt, typ Lydnad?

#22, jag har gått både valpkurs och unghundskurs samt att jag själv är utbildad hundinstruktör där hon var med genom hela utbildningen. Alla sa samma saker och jag har inte haft detta problemet innan då hon alltid hållt sig till mig i stallet och efter hästen när vi skrittat i skogen,men att hon lyckats ta efter en hundkompis och börjat göra så  hemma gör att det sker även där nu då hon är kaxig eftersom hon vet att det fungerar.

Vi tränar lydnad privat liksom, det är ju inte så att hon tycker det är roligt men det fungerar med lätta övningar, sitt, stanna, allt sånt. Även trix och göra massa nya konster och alla sånna vardagliga saker gör vi mer nu också, men det verkar inte räcka.

kan ju tillägga att lydnaden alltid fungerar bra hemma, eller i koppel, inga problem alls, drar inte, äter inte utan varsågod, kan sitta och stanna på plats och allt sånt, det är när hon leker eller då jag håller med ovanstående hon borde få leka av sig lös som detta förvärras, och det är där mitt problem ligger. Ingen annanstans.

Vi har hundar som inte fungerar alls att ha lös, och det gör ingenting, de får utlopp för sina röreslebehov ändå. I och för sig är det huskyn, som vi börjar dragträningen på tidigt, och de får vara lösa i hundgård och rastgård.

Vi har dem i 8 m flexi på promenader och rastningar. De kan springa som dårar, och vi hojtar "hepp" millisekunden innan linan tar slut, då vänder de utan ryck.

Testa att lägg spår åt henne, i riktigt jobbig och oländig terräng. Då gör ni något tillsammans, hon får visa att hon kan leda dig och få en viktig uppgift, hon blir trött i huvudet och om du lägger en leksak i slutet, kanske det går att få upp hennes föremålsintresse.

Du kan ju leka igång henne med jaktlekar. Vidar är inte föremålsintresserad, men har jag något, typ pälskorv, strumpa ed, i ett snöre och drar det ryckigt sick sackigt framför honom kan han leka jakt. Att kampa är han lite för försiktig för. Vi jobbar på det, jag få inte ens nästan råka titta på honom då bara, för då släpper han. Om du jobbar upp föremålsintresset då? Skaffa en riktigt kul leksak på snöre, pyssla med den, klappa den, göm den i famnen, prata medf den, låt knappt hunden se den för att bygga upp intresse. Lägg den på golvet och ta bort den "rädda den" så fort hunden kommer för nära. När hon är intresserad, börja gör jaktlek.

Hur som helst, så bli aldrig arg och gå mot henne när hon är lös, det gär bara saken värre.

Kanske testa att ha henne i koppel och gå från henne, titta inte ens på henne, byt håll så fort hon kommer nära, jobba från henne så hon måste jobba mot dig. Sen kör du samma sak i lina och låter henne jobba för att få uppmärksamhet, massor och ofta.

#20 För att något fungerar 2 v tolkar jag det inte som att problemet är löst. Skrämmer du en hund som gör utfall á la Barbro Börjesson, kommer problemen oftast tillbaka och du får skrämma om efter en tid, då värre än förra gången.

Jag vill ha en hund som håller sig till mig för att den tjänar på det, för att jag är en rolig och intressant individ som hittar på skojiga initiativ och som är trygg och löser läskigheter. Jag vill inte ha en hund som håller sig till mig för att annars blir jag arg och kastar skrammel på den.

1. Jag kastar ingenting på henne och har aldrig gjort.

2. Nu när hon gör som jag säger får hon massor med beröm, nästan så det nog låter lite fånigt.

Vad jag gjorde var att bryta ett dumt mönster och jobbar nu på att det är trevligt och kul att vara lydig =)

Men men jag har aldrig uppfostrat någon valp förut så vi får väl se hur länge det funkar. Fick rådet att göra så här och bryta mönstret av en hundinstruktör på bruks med massor av erfarenhet så faktiskt, jag litar på vad hon säger =)

Min chihuahaua hane lyssnar ibland på inkallning vilken är väldigt jobbigt, om han verkligen inte vill får jag säga jätte bestämt och högt "ZORRRRO KOOOOM" då brukar han skamset lunka emot mig men snabbt går det aldrig och jag hatar att behöva bli så " arg". Men en sak som han lärt sig som jag har mycket nytta av när jag gått med honom löst att han att jag har lärt honom "vänta".

När jag säger vänta ska han stanna och jag ska kunna gå fram till honom och röra vid honom innan han får börja gå igen. Detta är väldigt bra om om vi kommer till en väg eller nått så kan jag gå fram och koppla honom. jag lärde honom det med flexikoppel. han fick fortsätta gå en bit och när jag stannade och sa vänta så spärrade jag kopplet jag gick försiktigt fram till honom med ospärrat koppel men om han gick framåt spärrades det igen. när jag väl kommit fram till honom utan att han gått fick han mycket beröm och godis och fick fortsatte gå. efter ett atg tog jag bort kopplet helt.

vet fast det inte är något bra inkallnings tips så har jag haft mycket användning av det :)

Att skrämma sin hund till lydnad är det absolut dummaste du kan göra. Kasta aldrig något på/bakom/bredvid henne. Bygg upp en bra relation, fjanta dig och var rolig så hon vill hålla koll på dig istället för att dra iväg.