Jag var 10 år när vi vi familjen skaffade "vår" hund. Det var min och min brors hund. Vi hade sparat till en hund ett bra tag och äntligen så blev det en hund! jag var överglad!!

Vi åkte och tittade på små små vita bebisar av rasen dvärgpudel. Vi blev förälskade direkt och vi var de första som fick bestämma vilken valp vi ville ha. Jag och min bror kom överrens direkt om vilken vi skulle ha.

Nu ett par år senare. jag är 21 år och lilla Timmie som han heter lever än idag och är aktiv som tusan och gilar ALLT :D

Timmie har lärt mig allt om hundar. Att ha tålamod, att träna, gå ut och gå ja ALLT man kan tänka sig och gud i hemmelen va mycket vi har gått igenom. Vi har bl.a kvalat in till Agility SM för ungdommar. Det var tider det!! Jag älskar min lilla pluttenutt som fortfarande bor kvar hemma hos mamma och pappa. Han trivs bäst där plus att han tycker bäst om mamma och pappa, även om han älskar mig! :)

Här är en bild på ulltotten :)
den bästa och finaste vän som ett barn kan ha!

Jag skaffade min första egna hund när innan jag skulle fylla 16 år. (Vi har haft en gemensam hund innan)

Det gick till så att jag sparade ihop pengar själv så att jag hade råd, sen kollade jag massor på rasklubbens hemsida och såg att en tik var tillsalut inte långt från oss. 1 år var hon då, perfekt.

Jag har kvar henne fortfarande.  Har haft henne sen Oktober.

Min familjs första gemensamma hund, var Frasse, skaffade han samma år som jag skulle fylla 9 år. Men min första egna (tillsammans med pojkvännen) är Lillan, som var i princip våran den dagen hon föddes, alltså 3 ½ år.

Hund har jag haft sen minuten jag föddes.

Men min första hund fick jag när jag var 11. Jag ville ha en cavalier men sen blev det en cavalier/cocker. Jag såg annonsen på blocket och var fast! När vi åkte för att titta så fastnade jag direkt och hon fick följa med mig hem! Ja jag var ganska ung när jag köpte min egna hund men jag har ju ändå haft hundar hela livet och har stor erfarenhet och hjälp av min mamma så! Nu är hon snart 4 år och är en mammagris och ska följa med överallt där jag är! Vi tränar och tävlar tillsammans!

Min första egna hund var en dvärgtax vid namn Nemo. Jag var ca 27 år när jag hade honom. Världens goaste, men tyvärr trivdes han inte i lägenhet. Så han är inte kvar hos oss.

Min första hund köpte jag när jag var 17år gammal.

Jag hade velat ha en hund länge och tanken var att jag skulle börja på ett hundgymnasium, men så blev det inte.

Jag ville ha en amstaff, så kollade runt på blocket dagligen och såg att det fanns en valpkull med amstaff blandraser bara 2mil hemmifrån. Så vi åkte dit första gången när valparna var 2,5v gammla och tingade en svart hane med mycket vitt på bröstet. Sen var vi där varje vecka och hälsade på. Så jag har följt honom sen han var 2,5v, nu är han nyss fyllda 2år :)

Ångrar inte en sekund att jag köpte honom. Han är det bästa som någonsin hänt mig!

Jag skaffade min första egna hund nu i mars. (Alltså 23 år gammal)
Hon är en Cavalier King Charles Spaniel.

Väntat hela livet på att äga en egen hund,eftersom jag aldrig fick ha djur när jag växte upp och bodde hemma.

Jag flyttade till min helt egna lägenhet i början på året, så det var en självklarhet att skaffa hund. Var på många olika utställningar och pratat med uppfödare av olika hundraser innan jag bestämde mig för att köpa min valp. Jag hade svårt att bestämma mig för rätt ras, då jag fastnade för många olika. Men har varit hundvakt åt en Cavalier hane innan så jag hade lite erfarehet av rasen, men tyckte även att det var en rätt behaglig och lagom stor ras för mig.

En kväll när jag kollade på hundannonser på blocket så såg jag en bild på en liten, ursöt Cavalier valp. Så jag ringde ägaren och pratade lite om valpen, hon behövde hitta ett hem åt valpen så fort som möjligt då hon inte hade tid med henne. Ägaren hade bara haft henne i 3 veckor innan jag köpe henne.
Så jag ringde min pappa o frågade om han kunde köra mig ner till Halmstad (Bor i Göteborg) för att kolla på valpen. Så dagen därpå åkt vi ner och hämtade hem henne. Fastnade direkt för henne, hon var så lugn o nyfiken när jag såg henne första gången. Fick massa saker med när jag köpte henne.

Bilder är på min Ruby, när vi åker hem ifrån Halmstad.
En av dom första bilderna på henne. :)
Tog bilden med mobilen så den är inte jätte bra :P

#4 Är du "bara" 15 år? Jag uppfattar dig som så mogen och sansad. Nu är jag ännu mera imponerad av dig! wow.

Min första egna skaffade jag när jag var 16. Dock gick allt åt helvete med honom och 6 månader senare lämnade vi tillbaka honom till uppfödaren. Fick då min nuvarande hund, världens finaste och bästa vän i present när jag fyllde 17.

Jag ångrar inte att jag skaffade den första, för hade jag inte skaffat honom hade jag aldrig fått Smilla och det finns liksom inte i mitt huvud.

Jag var 21 när jag köpte min första alldeles egna hund för egna pengar osv. (dock har det alltid funnits hund i familjen sedan jag var drygt 7 år gammal).

Det var en underbar leonberger hane som fick namnet Atlas, jag tog kontakt med flera uppfödare av rasen men den enda som jag fick svar ifrån var hans uppfödare (tyvärr får jag säga i efterhand) så då blev det från henne. Parningen hade gjorts och även UL tror jag dock var det flera som stod i kö för en LB hane så det var inte säkert att det skulle bli någon över till mig.

På luciadagen 2005 föddes valparna, 14 st och 7 av varje dock gick 2 av varje kön bort tidigt så det slutade med att det blev 5 hanar och 5 tikar och jag var garanterad en hane. Vi fick åka och hälsa på valparna när de var drygt 3 veckor gamla och sedan började nedräkningen. När valparna var ca. 7 veckor gamla så var det äntligen min tur att välja valp och min favorit fanns fortfarande kvar, den lilla rosa-blå valpen.

I mitten av februari så var det då äntligen dags, äntligen skulle Atlas få komma hem! Han var en drömvalp som liten, tuggade aldrig sönder något och gjorde inga sattyg, han växte och blev en stor skönhet som alla vände på huvudet efter. Under somrarna när det är turistsäsong här så fick han ofta agera fotomodell för alla möjliga, små barn som ville fotas med honom, killar som ville fota honom, pensionärer osv. Han tog allt med ro och var lika glad dag ut och dag in, uppfödaren sa ofta att han var den lyckligaste hund hon någonsin hade träffat.

Men säg den lycka som varar, vintern 2009/2010 rasade min värld ihop. Atlas hade börjat bli hängig och matvägrat en del och flåsade konstant så kontakt togs med Ultuna och vi fick en tid nästan omgående för undersökning. Utifrån de symptom han hade så hade jag redan gissat mig till vad han hade för fel men när jag fick det bekräftat så brast det för mig. Min älskade vän hade ett obotligt hjärtfel och var illa däran, veterinären kunde inte lova att medicinen skulle hjälpa men han ville ge det ett försök i alla fall. Han fick en första dos av hjärtmedicinen på plats och även en mängd vätskedrivande då han hade vätska i lungorna och veterinären trodde att vi skulle märka en stor skillnad på honom redan till kvällen. Ingen förändring skedde mer än att han kissade lite mer, men inga stora mängder.

Givetvis fortsatte vi medicinering hemma men när dagen kom för den sista dosen så hade han inte blivit bättre, han flåsade lika mycket och var hängigare än tidigare, åt dåligt och var inte alls sitt gamla glada jag. Jag var förtvivlad och visste inte vart jag skulle ta vägen nästan så i samråd med veterinären så avslutade vi medicineringen och tid för avlivning bokades.

Den 12 mars 2010 fick min älskade vän och trogna kamrat somna in för gott, 4 år och 2 månader gammal. Några månader efteråt fick vi reda på att hans morbror hade haft samma hjärtfel och också fått somna in i ung ålder och efter lite undersökning av en som är väldigt insatt i sjukdomen inom rasen så kom det fram till att Atlas hade dubbel uppsättning av generna för sjukdomen på sin mammas sida. Hade jag vetat det innan så hade jag aldrig köpt valp från den uppfödaren och således sluppit gå igenom detta.

Än idag trots att det har gått mer än 1 år sedan han fick somna in så kan jag inte släppa tanken på honom och saknaden är enorm fortfarande. Jag har visserligen två småtroll här hemma men Atlas var speciell och trots det jag fick uppleva så är leonbergern fortfarande min drömras.

Jag var 11 år första gången familjen köpte en hund och den var till mig. Jag fick henne dagen efter julafton. Så det blev min julklapp. Det var en Kerry blue terrier tik på 2 år. Det var en hund som inte haft det bra hos sina tidigare ägare så det var ju ingen bra förstahund, som vi sedan märkte. Jag och Jaffa som hon hette fick ett jätte starkt band och ingen utan oss ville vara ifrån varandra. Jaffa blev jätte ledsen och bara satt å gnydde såfort jag åkte hemifrån. Och när jag var hemma så var hon överallt där jag var. Jag minns speciellt en gång när jag gick och la mig under julgranen sent en kväll för att vila (jag älskar julgranar) och någon minut efter det så kom Jaffa och la sig tätt intill mig med ryggen så jag låg och höll om henne och så somnade vi. Då kände jag mig så trygg och var så glad att jag somnade riktigt gott. Men efter två månader fick min bror allergi så jag fick inte behålla henne. Vi lämnade tillbaks henne till uppfödaren som hade tagit henne från den andra familjen där hon inte hade det bra. Jag var helt krossad och kunde inte förlåta någon för att dom tog min hund och bästa vänn ifrån mig. Och jag minns det som igår när jag lämnade henne.

Hon satte sig i hallen och väntade när vi tog på oss skorna och ytterkläderna, precis som hon lärt sig att göra. Hon satt där och väntade på att vi skulle ta på henne kopplet. Men när vi öppnade dörren utan att ha tagit på det så ställde hon sig upp och tittade på mig frågande. Jag satte mig ner och pussade och kramade om henne. Sen ställde jag mig upp och bara gick, men när jag vände mig om för att se henne en sista gång så såg jag henne rätt in i hennes vackra ögon och då gnydde hon till och försökte rymma ut genom den ännu öppna dörren… Men dom hann ta tag i halsbandet och stänga innan hon kom ut. Efter det så hade hon suttit och tittat på dörren i två timmar och även gått fram och tillbala vid dörren tills hon gick därifrån. Dom försökte locka med mat och favoritleksak men inget fick henne bort från dörren… Och det kommer jag aldrig glömma. Min vackra prinsessa! <3

Den sista bilden på mig och Jaffa hemma precis innan vi skulle sätta oss i bilden och åka tillbaks med henne.

#8 inte ens det ;) Är 14 :) Men tack tack :)

Brukar få höra det ibland, att jag är mogen för min ålder. Men samtidigt så märks det i skolan, då jag  går en klass högre än vad jag egentligen ska, men ändå är en av de mognaste i klassen som verkligen satsar osv..

#10 och 11 Vilka sorgliga berättelser!:(

Jag åkte och hämtade Tinka när jag var 18 år och inte bodde hemma längre, men familjen har alltid haft hund och hade även då så hundvana hade jag. Gick även på ett naturbruksgymnasium där nästan alla mina vänner redan hade hund, så det var mkt hundaktiviteter på kvällarna:)

Nu är Tinka 8,5 år och har blivit tant, men hon är pigg och frisk så jag hoppas få njuta av hennes sällskap i många år framöver:)

Ca 23 år.

Jag har haft hund i princip hela mitt liv, sedan jag var drygt tre ar gammal for att vara korrekt men jag inforskaffade min alldeles egna hund nar jag var 11 ar gammal.

Jag var 8 år då jag fick min första hund och han kommer från min mammas kompis som fick två valpar. Nu är han snart 9 år. :)

Mina föräldrar köpte en hund samtidigt som jag föddes, och då räknade dom den till min hund. Långhårig schäfer var det, en tik som kom från Stormgårds kennel. Hon levde tills hon var 13 år, men fick avlivas då hon hade spridd cancer i hela kroppen.

Har säkert bild men inte på datorn.

Jag var ungefär 10 år när jag fick min första hund. Eller vår första hund.

Hur det gick till kan man läsa i ett inlägg i min blogg, det tar väldigt stor plats om jag skulle skriva det här.

Direktlänk till inlägget

#10 och 11 usch va ledsamt. jag fick tårar i ögone när jag läste era historier :/

Min första egna hund fick jag då jag var 13år, det var en labbevalp från mammas egen uppfödning och jag hade då redan stått över 2 tidigare kullar pga att det inte var någon valp som det hade klickat ordentligt med.

Men just denna kull gillade jag både stamen och då jag kom hem från skolan en dag så hade de precis kommit hem från veterinären efter att ha fått göra kejsarsnitt på tiken.

Gick fram till valplådan för att titta på valparna och får direkt en känsla att DEN valpen ska jag ha! Vet inte varför eller vart den känslan kom ifrån men den var så stark att jag sa till mamma att den ska jag ha och pekade ut en av valparna. Den valpen var den rätta för mig för jag höll kvar vid samma valp hela tiden och det blev en av de underbarste hundar jag någonsin mött, en sådan som man bara får en gång i livet och henne hade jag i nästan 12 år.

#20 va mogen du var som 13 åring :) hade det varit jag vid 13 år så hade jag (tyvärr) tagit ur den första kullen direkt. Första bästa liksom, man kan lika bra säga första sämsta också, för jag hade verkligen tagit den aldra första som ramlat över mig.

Men kan tänka mig att det var annorlunda för dig i med att du växt upp med en förälder som var uppfödare och hade mer vett  när det gällde sådant än en som inte varit uppvuxen med en "uppfödarmamma" hehe ;P

#21 Ja jag var nog inte riktigt som andra 13-åringar brukar vara… Hjälpte till mycket med hundarna, tränade & motionerade dem, hjälpte till på utställningar, hjälpte även till med val av avelshanar till tikarna och fick oftast hjälpa mamma att välja valp om hon skulle ta från någon annan uppfödare.

Dessutom då denna kull var väldigt nyfödda så ramlade mamma av en häst och hamnade på sjukhus i flera månader och då var det huvudsakligen jag som skötte alla djuren på gården inklusive valparna.

Jag har alltid fått vara med och delta i allt som haft med våra hundar att göra, så det var nog som du säger en helt annan sak för mig som är uppvuxen med det än för någon som inte fått vara med om allt sådant förr.

Första egna hunden köpte jag när jag var 19, men har haft hund hela mitt 23 åriga liv.

Jag har Ganti kvar och hoppas ha honom minst 10 år till :).

Vi har haft hund i familjen hela mitt liv i princip, och jag började ta hand mer och mer om familjens hundar ett par år innan jag, 15 år gammal, fick min första alldeles egna hund.

Det blev en lite Jack Russell Terrier tik, lilla Tia :)

Hon är nu nio år gammal.

Jag fick min (eller vår) första hund för en månad sedan. Jag är 15, i september 16. Och det är mest jag som tar hand om honom, så mest min är han

Hund har funnits i hela mitt liv förutom ett uppehåll när jag var mellan 4-8 år gammal. När jag var 8 köpte vi en gemensam hund till familjen och när jag sedan fyllde 14 år köpte jag min första egna hund. Namnet blev Ronja och i juli 2007 kom en liten shetland sheepdog valp hem till oss. Lycka? Mer än så!

I dagsläget är hon 4år och förgyller mina dagar med så oerhört mycket. Det går liksom inte att beskriva känslan över att ha det stora ansvaret över en livs levande varelse och kärleken vi delar med varandra. Känslan av att hon bara är min och hur viktig hon är för mig - och jag för henne. Jag köpte henne för egna pengar och betalar allt som har att göra med henne, allt från försäkring, hundmat till leksaker. Däremot betalar mina föräldrar tävlingarna vi drar runt på.

I höst planerar jag att köpa ännu en hund vilket är väldigt spännande då jag och Ronja har hängt ihop så länge nu, det är lite läskigt att inte veta hur det blir med en till vän, för jag och Ronja sitter verkligen ihop och känner varandra enda ut i fingerspetsarna/tassarna.

När jag skaffade min första egna hund var jag 21 år. Har honom kvar.

Min mosters mamma hade skaffat en japansk spets valp och min moster sa att uppfödaren letade fodervärdar. Pojkvännen jag hade då ville absolut att vi skulle anmäla hos som intresserade. Tikvalpen som skulle ut på foder fanns det redan flera intresserade av men hon hade även en hane på 6 år som skulle omplaceras. Vi åkte och tittade på honom och tog med honom hem. Det var riktigt oseriöst och oplanerat, precis tvärtom om vad jag tycker nu men då visste jag inte mycket om hundköp och sambon drev på och hade haft hund förr så jag lyssnade på honom. Blev ganska snabbt så att sambon tröttnade på att ta hand om hunden alls och det var jag som gjorde allt. När vi separerade tog jag givetvis hunden, inget tal om annat! Denna hund har lärt mig så mycket om hundar och i och med honom har jag lärt mig otroligt mycket om hundvärlden.

Familjen skaffade hund när jag var 12 år och gick i 6:an. Det började med att min äldsta bror, då 24 år, skaffade en hund. Han bodde ju inte hemma då men han kom på besök med hunden och vi som hade pratat om att skaffa hund blev mer fast för det hela. Sen under sommaren så satt mamma och läste tidningen och såg en annons om goldenvalpar i Åtvidaberg. Mamma och pappa viskade om det och sen ringde mamma till uppfödaren och bestämde att vi skulle åka och "titta" på valparna. Vi skulle hämta vår nya bil samma dag så efter vi gjort det så åkte vi och kollade på valparna. Vi blev helt tagna av de små söta valparna. Och självklart kunde vi inte åka hem utan en, så pappa fick åka och ta ut pengar bara sådär :P. Så vi valde valp, och det diskuterades om det skulle vara en tik eller hane. Och så skrevs det på papper å grejer och med oss hem följde en liten valp.
Vi hade inga grejer överhuvudtaget, så vi fick stanna på vägen och handla allt vi kunde och valpsäkra när vi kom hem. Vi fick kolla på den där "välkommen hem" dvd:n man får med för att bli lite mer pålästa. Och efter många diskussioner under kvällen kom vi fram till att han skulle heta Mozart :). Idag är han 9 år och har fortfarande lite bus i sig. Klart han börjar bli lite "seg" och ligger gärna ute i skuggan och bara tar det lugnt. Men även han kan busa loss :D

Men min första EGNA hund som jag köpte helt själv och där jag står för alla kostnader är min lilla Japanska Spets Bino. Honom köpte jag för ett år sen, när jag var 20år. Japansk Spets har alltid varit en drömras. Jag fastnade för den när Mozart gick valpkurs, då såg jag 2st Jappar för första gången och jag blev helt tagen! Så jag visste vilken ras jag skulle ha. Så jag letade på internet efter uppfödare som skulle ha valpar och läste på om rasen etc. Och tillslut kom jag i kontakt med en underbar uppfödare som bara haft 2 Jappe-kullar innan och som precis fått en kull (hon har även erfarenhet av Schäfer etc).
Och efter lite prat och koll på hemsida så tingade jag en valp. Det fanns två hanar jag fick välja mellan och jag känner idag att jag valde helt rätt. :) Men väntan från det att jag tingade honom till det att vi åkte och hälsade på när han var 4,5 veckor och tills det att vi åkte och hämtade honom var olidlig. Jag längtade så jag höll på att dö! Jag köpte alla saker flera veckor innan jag hämtade honom och det gjorde bara att det tog ännu längre tid. Sen kom dagen och vi åkte och hämtade honom. Det var en underbar dag som förändrade mitt liv. Idag har Bino nyss fyllt 1 år och han är en underbar liten kille. Visst har han sina egenheter och sidor. Men alla hans sidor, positiva som negativa, älskar jag av hela mitt hjärta!

Kan tillägga att när jag var 17 så skaffade familjen en hund, en blandras som heter Sixten. Jag lovade att gå ut med honom och visst håller jag vad jag lovar. Men köpet av en blandras mellan BC och Dalmatin var inte direkt genomtänkt men ja. Det är lätt att vara efterklok. Jag älskar "min" mysiga Sixten.

Har velat ha hund i hela mitt liv, men har inte fått för mina föräldrar hur mycket jag än tjatade. Så när jag var 18 och skaffade egen lägenhet så skaffade jag mig direkt en egen hund :) en boxervalp. Jag köpte honom i Juni och nu är han snart 13 veckor och jag är hur lycklig som helst :)

Valle :)

Första hunden köpte mamma främst till henne och mig när jag var 8 år, 1995 var året. Då köpte vi våran Border collie. Han gick bort i december 2008.

Sen så köpte jag min alldeles egna hund för egna pengar när jag var 21 eller nått sånt. Det är våran havanais som vi har kvar idag, han är 2 ½ år

Jag är uppvuxen med hund och pappa har kennel… Lovvaktaren :)

Min första egna fick jag när jag var 13 - 14 år. en Drever hane :) dock är den numera såld pga mamma o pappa skiljde sig och det känns bara fel att ha en jakt hund i en 2a mitt istan…

Men nu har jag o min sambo skaffat oss en Mastiff ihop.

När jag var 10år blev min familj med hund, en underbar liten bichon havanais tik. När jag var 16år köpte jag min första (och hittills enda) egna hund, en Irish softcoated wheaten terrier som snart fyller 9år.

När jag köpte Nelly var mamma sjukskriven och hon var så snäll och tog hand om henne under dagarna när jag var i skolan, hade hon inte gjort det hade jag nog inte kunnat ha valp just då. Jag har alltid stått för alla kostnader och tagit ansvar för allt som rört mitt hundägande och det är jag faktist väldigt stolt över idag.

Att köpa egen hund just då är helt klart ett av de bästa valen jag gjort i hela mitt liv, jag har lärt mig så otroligt mycket och jag har den underbaraste lilla vän man kan tänka sig! Vi har gått igenom så mycket tillsammans och jag undrar ibland hur jag skulle klarat mig utan henne. Vi flyttade hemifrån när hon var runt året, vi flyttade drygt 60mil hemifrån några år senare, jag har mått dåligt och jag har mått bra och hon har hela tiden funnits där som en liten klippa att luta sig mot <3

Jag gillade djur och hundar från att jag var tre. Hund var alltid högst upp på listan när det gällde julklapp eller när jag fyllde år. Lågan för hund brast i ett par år men för fyra eller fem år sedan började jag ta detta med hund på allvar. Jag började läsa om olika raser, men jag var fast. En shetland sheepdog skulle jag ha. Har alltid älskat Lassie, en LH collie. Men en sheltie, snabb, smidig, lättlärd och allt jag ville ha. Jag läste allt om rasen, tjatade på mamma osv. När jag började i nian (ett år sedan) så var jag nästan besatt, jag planerade mitt gymnasieval efter hunden så den inte skulle bli ensam för länge, jag planerade dagarna i minsta detalj, schema lagde allt, visade mamma allt vi skulle köpa, namnförslag, att jag ville ha en tik. Hund och sheltie var det enda jag pratade om, efter två månader tror jag min mamma tröttna. Hon sa okej. Men jag skulle betala allt själv, precis som jag sagt. Fick betala min hund själv, och lite pengar som jag hade så slet jag för att få ihop pengarna,för hade inget jobb eller någonting. Utan min julklapp räddade så att jag kunde köpa hund. Även mina betyg (fick 500 för varje betyg jag höjde, så höjde mig i 5 ämnen på en termin!). Uppfödare letades och mejlades. I slutet började jag fundera på tollare ett tag, men nej. Jag ville ju ha en sheltie.

Har inte ångrat min en sekund. Hon är mitt allt, och skulle göra vad som helst för henne. Jag kommer aldrig att släppa min fina Lexie.

Jag var 15½ år när jag blev med hund, den 8 maj 2011.

Jag har alltid velat ha hund men aldrig fått det. Mina föräldrar skaffade hund långt efter att jag flyttat hemifrån så jag var 39 år när jag äntligen fick min första egna hund som snart är 5 år. Sedan 1 år tillbaka har jag även hund nr 2.

De djur jag aldrig fick som barn har jag dock nu som vuxen. Det är katt, hundar och hästar.

Jag var 19 år när första hunden kom in i mitt liv. Den hunden (rottweiler) stod skriven på sambon och var en hussehund ända ut i tåspetsarna (lyssnade i princip bara på honom).. När jag var 22 år gammal köptes första hunden som var min och som står på mig, även om han såklart är bådas ändå. Han är nu 1 år och 4 månader och är av rasen staffordshire bullterrier.