Han hade blivit stolt över sitt barnbarn som så fint hedrar hans minne. Jag är en sån som tror att dom finns med oss fast dom dött. Jag har trott det sedan min mamma gick bort, det kan vara en inbillning eller en önskan om att dom ska kunna höra av sig på nått sett..det känns åtminstonne för mig som en tröst när det är jobbigt…

Ja jag kan bara hålla med Lotta. =)

Men biobio, det enda du har veterligen ärvt fårn honom, är JAGANDET….hihi…..av pöjkar! =)))

va fin hedring av dig… jag tror också att dom finns runt i kring oss =)

Jag vill också hedra en stor personlighet inom hundvärlden. Jag har faktiskt hört talas om din morfar. Kommer inte exakt ihåg i vilket sammanhang men kommer ihåg att jag enbart hört gott om honom.
Förstår eran saknad och att du saknar din morfar.

Skickar tröstekramar till dig. Även fast de är ett år sedan så vet jag att förlusten är tung.

Kram Åsa

Ett år av saknad är inte så lång tid egentligen.

Döden är en del av livet och det är naturligt att våra nära o kära någon gång avslutar sitt jordeliv.

Min mamma dog för drygt ett år sedan, 89 år. Jag saknar henne fortfarande. Hon har alltid funnits i mitt liv. Jag har alltid kunnat ringa henne.

När hon försvann, försvann en länk till det förflutna. Jag har ingen mamma att ringa till.

Det är med vemod jag tänker på henne. Vemod och ett leende på läpparna.

Vad fint att du hedrar din morfar så. Han skulle vara stolt över dig!

Det var ett mycket fint sätt att hedra honom på tycker jag, och du har ju ärvt mycket av hans fina egenskaper angående hundar också, och det skulle han vara mycket stolt över alldeles säkert

Tack för alla fina, värmande ord =)

Det är alltid svårt att mista någon som står en nära..jag miste min mamma dagen efter hon fyllde 74 år den 4/10 förra året. Jag saknar henne så, så mycket. Det är nog det värsta jag varit med om, helt plötsligt har man ingen mamma att ringa och fråga om råd och ingen som frågar hur man mår *snyft*

Kram lilla mamma

sänder en tanke till din mamma Lotta.. hon finns säkert runt dig i kollar så du sköter dig =)

Ja det är jag övertygad om…hon brukar släcka lampan för mig eller starta stereon på högsta volym och prassla i tidningar…mycket finurligt tycker säkert hon men inte jag alla gånger hehe

haha ne ibland blir man lite väl överraskad när d händer knepiga saker runt i kring..

Ja antingen äe det hjärnspöken eller så är det så att hon var här då…för det var precis efter att hon gått bort och jag mådde pyton. Det är lika en klocka som är efter henne..den står på sovrummsbyrån. Det är en sån med pendyl..den snurrar ju och åker tillbaka, ibland när jag har varit själv hemma så har det varit att den har hakat upp sig på nått vis och sedan fortsätter den som vanligt…mycket mysko =) Men nu gillar jag att tänka att hon är med mig hela tiden i början fick det mig bara att gråta. =)