Ny beardis eller inte...
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
För 9 år sedan så köpte jag min första alldeles egna hund, jag var då 15 år och livet var helt underbart!
Hennes namn var Ronja och hon var en vuxen bearder collie på 6 år som inte gick ihop med den familjens andra tik. Aldrig stött på en hund som varit så härlig och ärlig. Hängde med på allt och var det något hon absolut inte ville så gick det inte att tvinga henne. 5 år fick jag ha henne innan hennes juvertumörer kom och hon fick lov att vandra vidare då dem spred sig till lungorna.
Det var den värsta tiden i mitt liv, jag får fortfarande tårar i ögonen när jag ser henne på bild än idag och det är snart 3 år sedan hon försvann.
Efter att ha sett tv-serien "huset full med hundar" så börjar tankarna vandra, vilka lyckostar som får lära känna denna underbara ras (ja är verkligen avundsjuk på dem) Jag sitter i tv-soffan och gråter för jag vill ju också ha en beardis!
I familjen finns redan en mellanstor blandiskille på 3 år och mina föräldrar är emot att ha en hudn till. Men samtidigt så har jag velat ha en ny beardis ända sedan September, 3 månader efter att min Ronja avlivades.
Nu är jag bara så himla rädd för att om jag skulle skaffa en ny Bearded Collie, hur kommer jag reagera på den? kommer jag jämföra honom med min Ronja? kommer jag ens kunna ta till honom som jag gjrode med Ronja? Hon var verkligen mitt allt.
Behövde bara få skriva av mig och skicka ut tankarna till någon som kanske orkar läsa mitt klotter och kanske komma med någon tanke? ursäkta alla troliga stavfel, sitter här med tårar i ögonen.
MVH Erika :)
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag vet precis hur du känner dig!
Jag är inne på min tredje Jack Russell hane nu, då mina två tidigare fick bli avlivade tidigt i livet pga ärftliga sjukdommar.
Det är nu två år sen den sista gick bort, och jag har Nu i Januari i år, tagit mod till mig att köpa en ny JRT. Innan dess hade det aldrig gått, för jag skulle bara jämfört med mina tidigare.
Fick även avliva min Border Colle för exakt et halvår sen, och jag är INTE redo för en ny BC på läääänge. Det är på tok för tätt inpå och det skulle aldrig gå. Det skulle absolut inte vara rätt mot den nya hunden, för jag hade jämfört - blivit störd över att den inte var som min Meya.
Om ett par år när jag kommit längre i sorgarbetet efter Meya, kommer det defenitivt flytta in en ny BC.
Men det tog mig två år av sorg och saknad för att sen kunna köpa mig en ny JRT hane, som jag ser på med helt nya ögon.. Som jag inte jämför med mina tidigare, och som jag tagit till mig med hela mitt hjärta.
Jag kan nog bara säga att du kommer känna inom dig när tiden är kommen för en ny Beardis om det nu är en sån du vill ha.
Stressa inte, utan låt det ta sin tid att komma över den värsta sorgen, och lära dig att hantera saknaden.
Men som sagt, när tiden är kommen.. Kommer du känna det, och alla tvivel du tidigare haft kommer inte längre finnas där :)
Mvh, Sophie www.teamsegra.wordpress.com
Sajtvärd på Brukshundraser & medarbetare på Problemhundar.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#1 Så skönt att få veta att man inte är ensammen. I Juni är det 3 år sedan min Ronja försvann och jag vill ju ha en ny beardis. Mor och far säger att "vi har ju redan en hund" jag svarar alltid att han ju inte är någon beardis.
Jag får fundera lite, vänja mig vid tanken.
MVH Erika :)
Förstår precis hur du känner.
Förlorade min leonbergerhane för ganska precis 6 år sedan. Har alltid varit hundmänniska och alltid velat ha leonberger.
Ska det komma in en ny hund i mitt liv så är det just leonberger jag vill ha. Men har ännu inte kommit över saknade över min Nelson så än så länge är jag hundlös.
Vet inte om det skulle vara lättare att skaffa en annan ras, men alltid älskat just leosar.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag tror, och känner, att de hundar som vi haft äran att ha i våra liv oavsett för hur lång/ kort tid alltid kommer att finnas med oss. Jag tror också att oavsett om man skaffar samma ras som sin tidigare "älskling" eller om man skaffar en helt annan så kommer man oundvikligen att jämföra den nya med den gamla. Men det behöver inte heller vara något negativt. Jämförelse är något som vi använder oss av i våra liv hela tiden.
Men man ska absolut inte skaffa en ny hund förens allt känns helt rätt!
Starta ny diskussion