Hej. Själv har jag bara en tik hemma. Men de jag känner som har både och ser till att hålla hanar och tikar särade vid löptider. Detta främst för att undvika tjuvparningar och konflikter. Jag vet också att vissa låter hanen bo hos vänner eller släktingar en tid om de har svårt att leva med en löptik i rummet bredvid. En del säger att de inte märker så mycket på hanarna när tikarna löper, eftersom hanarna tydligen ser tikarna i hemmet som familj och då inte reagerar på samma sätt på dem som om de träffar på en främmande löptik, men de brukar ändå hålla dem särade för säkerhets skull.

Vad vill du ha för svar då…?
Allt handlar ju om träning i detta fallet.
Och ibland även individer, då olika hanar reagerar på olika sätt, och är därmed olika svåra när det är löptikar runt om.

-En kastrering kan hjälpa om hanarna endast bråkar kring löptikar.
Då stressen försvinner och oftast "lusten" med.
Men även kastrering är ju ingen 100%-ig garanti.

Du vet ju uppenbarligen att det är olika.
Eller har jag missuppfattat något ?

Har själv bara haft två hanar med en tik samtidigt förr.
Men eftersom du inte vill höra om sånt så sparar jag mig tiden att skriva om hur vi hade det.

Du skriver att om man säger att det funkat bra för mig, så har man aldrig upplevt problemet..? Räknas det även fast man tränat och det funkar fint sen.. eller..?

#1. Tack för svar, det var intressant att andra haft hanar separerade från varandra och även från tikarna. Va väl ungefär så jag misstänkte att det skulle kunna bli tvunget att skötas.

#2 vad hände med det svaret, kan inte se det? Nästa svar efter #1 är

#3. Tack för ditt svar. Förstod att det kunde missförstås det jag skrev, menade att sådana svar där man skriver att det alltid funkat mellan hundarna, och att det antagligen beror på att man är en dålig ledare att konflikter uppstår, de kan hålla sig borta, eftersom det inte ger mig något.

Du skrev ju till exempel att du tränat och att det funkat fint efter det, då är det ju precis vad jag vill läsa om. Eftersom att då gick det inte helt hundraprocentigt från början, eller att det uppstod något på vägen som ledde till konflikt mellanhanarna. ? Skriv gärna om hur det var att ha en tik och två hanar, särskilt om det blev kinkigt mellan hanarna då tiken löpte.

#4 Mitt svar blev en dubbelpost, så jag tog bort ena, därför ser det ut som att något saknas.

#4 Nja, det var väl konkurrensen mellan hanarna.. Det var väl aldrig så att det vart riktigt illa mellan dem, men de slogs väl någon gång. Ena hanen kastrerades dock senare, så då lugnade det ju ner sig. Han kastrerades då han inte skulle gå i avel och vi ville inte att några olyckor skulle ske.. Sen att han slutade bry sig helt om löptikar var ju en klar bonus. Den andra hanen var väldigt dryg kring löptikar.. Låg och pep, ville inte äta och det gick i 180 när man skulle ut och så sov han knappt.. Detta gällde ju inte bara vår tik, utan även om han kände någon hund flera gårdar bort..  Han fick tyvärr somna in senare p.g.a. sjukdom så någon kastrering vart det inte på honom. Men det vart i alla fall lugnare mellan dem efter ena hanen kastrerades.

I övrigt funkade det bra mellan dem.. Då och då kunde väl ena hanen morra till om han hade något gott, men det fick man ju korrigera..
Det är några år sedan nu, så har inga direkt klara bilder i alla lägen..
Den ena var mer dominant och "hanig" än den andra.. Tror det var därför det aldrig vart riktigt blodigt mellan dem för att den yngre gav upp så att säga..

Vet inte om du fick ut något vettigt av det där men, haha.

En bekant till mej har hanar och tikar ihop och det är inga som helst problem. Hon särar på dom när nån tik löper. Men hanarna bråkar inte för det.  hon har, just nu, två hanar (3 år och 6 mån) och 3 tikar (6 år, 3 år och 6 mån)

När hon hade Olle hemma så va det han (då 4 år) och en annan hane (då 2½ år). Dom har rykit ihop en gång, vid matdags. Men inget mera. Och då tycker olle inte om andra hanhundar (men accepterar dom som bor hos henne)

ofast gör hanhundar upp en gång och sen är det bra. Tikar däremot ger sej aldrig (i värsta fall slåss dom tills nån inte kan längre).

Jag ser inga problem att ha tikar och hanar ihop :)

#7 Fast det är väldigt extrema fall där tikar faktiskt dödar varandra, eller oskadliggör varandra.. Hanar kan gå minst lika hårt åt varandra. beror på hur dominant V.S undergiven hundarna är som ryker ihop..
Två dominanta hanar kan göra lika stor skada som två dominanta tikar

Kastrering är absolut inte en lösning på alla problem. Många verkar tro att det är en smidig och "enkel" lösning men man riskerar många olika komplikationer och hunden kan bli helt oförändrad om man har otur! Det är inte alls säkert att hunden slutar stressa, struntar i tikar osv även om många gör det.

Jag är ju nyfiken på anledningen till frågan. Är det en pågående situation detta handlar om? Om man har problem som man själv inte kan lösa så hjälper det inte om någon annan har lös liknande situationer. Fixar man inte att hålla ordning på flocken så får man flytta på en eller flera individer så att flocken blir harmonisk igen. Jag ser ingen mening med att ha hundar som endast fungerar tillsammans, dom ska må bra av varandras sällskap annars tycker jag att det kan kvitta.

Jag hade två hundar som ofta låg i luven på varandra utan att för den skull slåss. Den ena fick flytta och nu är båda mycket harmoniska och mår mycket bättre.

#8 ja jag skrev ju det, i värsta fall. Och det jag menade va att hanar gör upp en gång sen är det bra (klart det kan bli lika mkt skador som mellan tikar) Men har två tikar bråkat en gång är risken STOR att dom gör det igen, för dom ger sej inte. Utan dom bråkar om och om igen.

även fast det kanske inte hade nåt att göra med att ha tikar och hanar ihop :p

#10 Fast hanar kan också hålla på och bråka med jämna mellanrum i år om dom bara kan. Även om tikar kanske bråkar på mer allvar än hanar.

#10 Att hanar bara gör upp en gång stämmer inte heller. De kan också göra upp flera gånger om det vill sig.. Klart finns det dem som gör även det, samma med tikarna. Och mellan tikarna handlar det oftast i perioder om löp.. När man pratar om de här extrema fallen..
Sen finns det ju hundar som inte går ihop alls..

Behöver inte leta länge för att hitta hanar i samma hem som råkat i luven på varandra fler än en gång..

vet flera som har hanar o tikar under samma tak o det går upperligt bra, men som sagt det är träning o man bör vara väldigt bra på läsa hundarnas kroppspråk bra med för se om det blir spänningar.

min uppfödare har  hane & tik, tik & tik och hane & hane. Inga poblem alls…

Tack för svaren.

Någon frågade om det var en pågående situation, ja det är det. Omplacering av den ena hanen är det som kommer väljas i sista hand. Det finns redan ett tilltänkt annat hem åt honom om kastreringarna inte fungerar som önskat. Är helt införstådd med att kastrering inte är en universallösning, men jag tror mycket på hormonernas inverkan på individer, och särskilt testosteron är ju ett konkurransväckande (mot andra hanar) och slagsmålsförberedande (igen, mot andra hanar) hormon. Ta som exempel de bieffekter man läser om för dem som ägnar sig åt doping… De kan ofta bli mer våldsbenägna, och få ett explosivt humör. Sådant vi ser tydligt på den ena hanen här hemma, vilket den andra inte svarat på förrän nu under höglöpet, som precis gått över (puh).

Så vi kommer testa kastrering, den ena hanen är ett solklart fall för kastrering (översexuell, stressad) den andra skulle ändå kastrerats förr eller senare, han började matvägra, eller han tappade matslusten, brydde sig knappt om att kissa och bajsa när han var ute heller, allt handlade om löptiken/arna som fanns här hemma, och de har löpt direkt efter varandra vilket har resulterat i att den här hanen gått ner en hel del i vikt. Men nu är det tillbaka och han äter med god aptit. Kan dock inte ha det så, inte juste mot honom. Så han får bli kastrerad och få det lite lugnare med löptikarna. Däremot tror jag båda kommer reagera på höglöps-tikar även i framtiden, men om det bara handlar om någon vecka då och då är det ändå hanterbart.

Förhoppningen är att hanarna ska tycka om varandra och leka tillsammans efter att att ärren efter kastreringen läkt, om de inte återfinner varandra så blir det omplacering. Håller med om att hundarna ska fungera BRA tillsammans, inte bara kunna tåla att vara i samma flock.

Håller tummarna för att kastreringarna ska fungera så att flocken blir glad igen. Men är samtidigt medveten om att det inte alls behöver bli så. Vi får se om några månader när hormonerna lagt sig och kastreringen fyllt sin funktion helt och hållet.