you go girl! 

du tänker helt rätt. Bara man inte misshandlar hunden tycker jag att alla har rätt till sina egna metoder, även om jag inte förstår mig på vissa^^

Stå på dig!!
Anlednigen till att gamla tanter och farbröder tycker och tänker om våra 'nya metoder' är att dom själva ligger efter i tiden och inte förstår att 'vi' unga vet mer idag än vad man visste då när dom själva hade sin lilla Fiffi eller stora Buster.

Snälla du, kör på och gör det som känns bäst för dig!!! Jag har en bekant som förespråkar hårdare metoder och jag diskuterar ogärna hundfostran/träning med henne. Hon har bara träffat min hund någon enstaka gång och det är jag glad för. Jag vet att hon gärna skulle lägga sig i både det ena och det andra, och hon skulle inte dra sig för att trycka ner/ta tag i min hund om han tex. skulle hoppa på henne.

Fy tusan vad upprörd jag blir när jag tänker på sånt här

Det är ju helt sjukt, en kvinna greppade tag över min valps nos så hon skrek och sa "så gör mamman, det funkar" men direkt när hon släppte hugg min valp henne dubbelt så hårt innan (hon naffsar på händer när hon hälsar, men hon är bara 19veckor gammal vad förväntar man sig?)

Det är så jobbigt, varför kommer de ens fram om de bara ska lära än en massa saker? :/ Kan dom inte bara sköta sitt eget och respektera andras metoder.. Det måste ju vara för att jag är så ung som de lägger sig i.. Dom tror väl att jag är 15år och har fått en hund av min mamma.. Suck.

haha! jag lider med dej!

jag har bott här i nu sen 27 dec och jag blir galen!! jag har ju haft en kull valpar men vad jag än kommit med, ex att man ska tempa, så kan mina föräldrar inte förstå varför man ska göra det! så har det varit för mej i 3 månader och jag blir så arg!!! visserligen har mina föräldrar haft kullar, men på deras tid (1800frösihjäl) så behövde man inte rögna, betala språngavgift, ge valppaket, göra si och så osv

ska bli skönt nu när jag flyttar till min egna lgh på lördag!

jag är tacksam för deras hjälp, men jag ångrar ändå att jag var här på ett sätt

_______________________________________

jag kan även hålla med dej om att det är störigt när folk lägger sig i hur man tränar sin hund. jag hade en jobbig kamp med cola och nu har jag chansen att göra om allt, fast på rätt sätt

jag har även fått lära mej att jag lyssnar, skiter i det som verkar dumt och testar det jag anser kan fungera på min hund. funkar det inte sen kan jag inte göra mera ju!

kämpa på och skit i gubbarna och kärringarna! de har en minihund som de oftast inte kan hantera (som gubben vid mej med en Tax som nästan drar omkull honom!!!)

#3 ja man blir förbannat upprörd.. Min pojkväns mamma gav mig tipset att höja ett skohorn när min valp blev förjäklig, jaha vad är det bra för? Hon sa att "hennes hundar sket på sig" när hon gjorde så, ja men då måste hon ha slagit dom?! Jag blir verkligen upprörd..

#5 Jag har också fått lära mig att lyssna, bara lyssna ;) Öppnar jag munnen är det fya fy, jag har sååå fel om allt jag säger. Så det är bara nicka och ta emot.. lite svårt ibland som idag när en helt okänd kvinna skulle visa nosgreppet "mamma" hundarna gjorde.. Endel människor alltså..

6# stackars valp!!

vi har en som klättarar över valphagen hela tiden, det enda som funkar är att slå till valplådan med en tidning XD eller man skickar upp pappa så han får ryta på dem :P

man vill ju inte vara råå mot dem

Jag blir galen!! Vet precis vad du menar…

Jag får höra att jag är "för snäll" mot min schäfer, trots att hon lyssnar superbra och absolut inte behöver en matte som straffar och skriker (men vilken hund behöver det liksom?)

Sen har jag fått skäll för motsatsen också, att jag är för tuff med den lilla… med orden "det gör väl ingenting om en liten hund springer fram och hälsar?" Jo, det gör det. Min lilla hund ska vara minst lika väluppfostrad som min stora, tyvärr verkar inte folk fatta poängen med det.

Tror att många yngre väljer att träna med mjuka metoder från början. Attityden runt mig verkar vara att en stor hund sätter man på plats med våld och en liten hund skiter man i att träna… usch för båda grejerna!

#9 Samma här, min hund är ju en schäfer korsning, då är man för snäll, samtidigt har jag en Pudel hos min mamma jag alltid har lös (han är 7år och lyder bara mig) och jag ryter åt han när han tänker sticka, men folk uppmanar han till att hälsa igenom att le och skratta och försöka hälsa, men han har inget intresse av andra människor, bara att lyda mig vilket är väldigt bra. Min Schäfer korsning, hon är 19veckor, väger över 15kg nu, 52cm i mankhöjd och när hon rycker och ska hälsa på människor är jag slarvig som INTE hunnit lära min 19veckors valp att sånt är ajja bajja.. Det är ju super allvarligt när det är en stor hund..
Jag har där emot precis lärt min hund att inte dra mot andra människor, tränar fortfarande på andr ahundar allt annat går prima och det är bara via godis och beröm.. Men när människor kommer emot henne och pratar med bebis röst, eller om någon har en lös hund som de har 0koll på som springer fram då knäpper det till i skallen på min valp och bus är allt som finns.. Därför är hon ouppfostrad enligt väldigt många.
Men allvarligt talat, vem har 100% kontroll på en 4månaders valp, och varför ska de sätta så höga krav på mig bara för att jag har en Schäfer och är ung?

#4 Fy! Om någon kom fram och greppade tag i nosen på min hund så hade jag antagligen blivit galen och bett personen att fara åt *******!

En annan bekant till mig höll på att stimma med min hund och skulle ha honom till att sitta still hur länge som helst för att kunna fotografera. Samtidigt sprang en massa andra hundar omkring och lekte. Givetvis ville inte min hund sitta där. Då tog hon ett rejält tag i min hund, som då bet henne i handen. Inte så det gick hål eller nåt, men han markerade i ren frustration att inte komma därifrån. Inte okej såklart, men hon visste att han är känslig för hantering av andra än mig. Jag sa faktiskt att hon fick skylla sig själv! Oops!

Ja! åh, jag får höra (dock av typ yngre personer men som håller på med "äldre metoder") att jag ska rycka i kopplet när han drar så att han ramlar bakåt, men inte ta någon ögonkontakt eller berömma eller så, åh, jag blir så irriterad. Och varför inte träna förebyggande (md till exempel skvallerträning)? utan låta hunden dra mot andra hundar, sen rycka till hårt och låta honom springa fram igen? förstår han då eller? nja, jag tror inte det riktigt.

Låt aldrig någon hälsa på din hund, om du inte får förklara för dem hur de ska göra. Du kan säga att din hunbd är rädd, överexalterad ed, och måste göra på ditt vis för att det ska bli bra. Sen får de ta i hand med dig medan hunden sitter fint, och sen sätta sig på huk och hälsa snällt, kanske ge en godis om hunden sitter fint när den hälsar.

Accepterar de inte det, får de inte hälsa, neklet. De får tycka att du är dum, hellre det, än att de behandlar din hund illa.

#8 Då är det dags att antingen ge dem mer utrymme, dvs ett helt rum minst, samt att ha dubbla kompostgaller på höjden, redigt fastskruvade så att de inte går att lyfta och ta sig under.
När våra valpar började klättra över fick de högre galler, samt fick börja vara ute i hundgården dagtid, för att få busa av sig mer.

Jag håller nog inte med om att du kan pausa hela världen för andra bara för att någon ska hälsa på din hund = din träning ska inte störa din omgivning. Men sen hur du väljer att göra saker är väl upp till dig, bara det inte stör mig ;)

Dock har jag tyvär ofta stött på folk som kör din metod och försöker tvinga på mig den, vilket gjort mig riktigt förbannad. Visst jag skulle aldrig slå eller sparka på min hund, men det finns andra metoder att visa när hunden gör fel. Men som sagt, man måste respektera varandras metoder så länge inte hunden far illa ;)

Jaa, andra hundägare har ALLTID mer rätt än en själv, oavsett vad som händer eller vem som gör vad. Det fick jag erfara för några veckor sedan.

Snorhalt och brant nedförsbacke framför oss, jag förbereder mig på att det kan vara halt där men hinner inte så långt innan jag rasar. Slår i huvudet och handen, lyckligtvis och oturligt nog hamnar större delen av min vikt på handen. Slapp hjärnskakning men min redan onda hand fick ta ännu mer smärta och nånstans hade situationen kanske blivit bättre om jag legat avsvimmad på marken…
Kopplet tappade jag ju såklart också och i andra änden fanns omplaceringen som från valptiden lärt sig att man ska springa för livet när man kommer lös och absolut inte lyssna när någon ropar för då blir man fångad. Så jag börjar jobba med honom, inte en människa någonstans men jag vet att det kan ta tid. Kollar hur han rör sig, var alla kissfläckar finns så jag kan placera mig rätt och få tag på kopplet…
Men så dyker såklart någon upp, med hund, en bra bit ifrån nedförsbacken. Närmare bestämt ett par fotbollsplanslängder bort(bra måttsticka på platsen). Så jag börjar ropa och låta och så, inte för att få in min hund (då drar han direkt) utan mer för att visa att "här är det problem" för den andra hundägaren. Och detta har han upptäckt på lååångt håll MEN fortsätter ändå åt vårt håll. Jag jobbar på med att kolla hunden, slänga mig mot kopplet, slänga godis, slänga leksaker… vad som som kan få honom att komma närmare mig.
Snart har min hund upptäckt dem också, och osäker som han är ställer han sig och doftar i en fläck. Min hjärna arbetar för fullt, nu har de kommit ut på vägen och ser alltså fullt tydligt att det är problem. Trots detta vänder de INTE. Jag lockar lite, värt ett försök. Ropar, som jag lovat mig själv att inte göra men jag vet ju inte alls vad det är för idiot som kommer gåendes. Min hund noterar också att de kommer närmare och då kanske de vill oss något?
Och här fattar jag beslutet om att försöka springa från platsen. Min hund har separationsångest och är inte tuff i sig, han springer inte fram för att slåss eller leka. I så fall hade det ju redan varit kört… Därtill kan ju mitt val visa på att vi inte ska bry oss om dem och ska nånannanstans. Snart märker min hund att jag faktiskt är på väg bort och springer för första gången mot mig och mitt håll! Tyvärr lyckas jag här inte få tag på honom eller koppel och han springer tillbaka och stannar en bit ifrån. Framkroppen sänkt, smygandes.
Och här väljer mannen att ta min hunds koppel. "Okej, kan vara en vänlig själ" tänker jag och går dit. Och vad möts jag av?
- Ska du verkligen ha hund?
- Absolut.
- Hur fan kan du då springa ifrån din hund?
- Min hund har…
- Du har inte en aning om vad jag har för hund…
- näe och du har banne mig ingen jävla aning om vad jag har för hund.
- blablabla… min hund har noskvalster…
Jag ägnade mig åt att hålla mig lugn för min hunds skull. Jag var sååå nära på att flippa, speciellt när det där med noskvalster dök upp. Han körde alla "hur man gör för att få folk att ta kontroll över sina lösspringande hundar"-knep, varna för sin egen hund, ens hund är sjuk och så.

Jag gick ganska snabbt iväg. Jag var verkligen på bristningsgränsen. Såg till att bli hämtad med bil från platsen och sen åkte vi omkring för att hinna ifatt honom. Är hunden i bilen kan ju jag flippa bäst fan jag vill och det med ALL rätt.
1. OM man ser på långt håll att någon har problem - får man inte skylla sig själv då om man ändå väljer att gå åt det hållet?
2. JA, att springa från platsen är en bra idé om man försökt allt annat. Vilket han såg att jag gjort och gjorde. Han kom ju närmare, och dessutom funkade det ju allra bäst.
3. OM man har en hund som inte går ihop med andra, VARFÖR går man då mot en annan hund och dessutom för ihop dem medvetet? Min hund var INTE på väg fram, han vågar inte och visade det tydligt. Hade människan bara passerat hade de inte behövt nosa på varandra ens.
4. OM ens hund ÄR sjuk med något, vad som, som smittar. VARFÖR då ta tag i en annan hunds koppel och föra ihop hundarna?

Därtill fick jag som hundägare skit, för att jag inte kommit tillräckligt långt med reparationen av min omplacering och dessutom hade mage att både halka och göra allt för att få in min hund igen. Han däremot gjorde allt för att SKAPA ett ännu större problem. Han ville få sätta mig på plats och tala om för mig att jag var en idiot och passade på att hota mig också. Att jag valde att "springa därifrån" var dessutom "metoden" som gjorde mig olämplig att ha hund -trots att jag VET att det funkar på MIN hund och att han själv kunde se att det gav mest resultat.

Frågan är - hade det varit samma sak om jag legat avsvimmad? Eller om jag var 20 år äldre? Eller inte hade sprungit därifrån? För visst kändes det att han utnyttjade det faktum att jag var ung, och det var det där med att springa ifrån som han började storma om.

I övrigt så mår huvudet bra, ingen hjärnskakning men väl en svullnad och ömhet. Handleden däremot… ja, det är tur att man har två och att jag sen tidigare är van vid minskad funktion i händerna… och att "vi" inte har mötts igen än.

#13 jag låter inte folk hälsa på min hund, jag söker inte ens kontakt med människorna inte  min hund heller, dom går fram och påtvingar sig det, jag vet inte hur jag ska hantera en sådann situation har väldigt svårt för det.

#14 Jag har inte försökt få NÅGON att tvingas på mina metoder, men dom ska inte hälsa på MIN hund och tro att dom kan läxa upp mig om vad jag ska göra och hur jag ska sköta min hund, och om jag sitter på en allmän plats med min vovve och någon kommer fram och ska hälsa då är det inte jag som stör omgivningen, snarare "den" som stör mig eller ja människan.

#15 Vilken tur att huvudet mår bra nu, och ja alla har ju sina metoder, och han gjorde inte rätt och skulle nog inte behandlat dig på samma vis varken om du låg ner eller var äldre och förklarade att du ramlat eller om du ens fått förklara dig kanske.. Finns människor för allt.. :(

**#15
**Jag har en hund som försöker visa sig tuffare än hon egentligen är. Så henne har jag sprungit ifrån många gånger  Jag tycker det är enklare att tvärvända och springa bort, än att stå och kalla in någon som inte alls vill bli fångad.

Jag blir förbannad på andra hundägare som inte kan visa hänsyn. Ser man att en hund är lös och dessutom med ett koppel släpande efter sig, så är det väl ändå uppenbart att något problem har uppstått? Varför ska vissa andra hundägare då envist ge sig in i situationen med rask takt? Kan väl inte vara så svårt att stanna upp och först kolla in om hjälp behövs eller om man gör klokast i att vända om?

Vi säger nu att avståndet mellan dig och kommande var så långt, så han inte uppfattade situationen förrän han kom närmare. Vi säger att han kom närmare men att han var både blind och döv, så han inte ens på nära håll upptäckte att du hade problem och att han inte heller kunde höra dig kalla på din hund. Vi säger att han blind som han var snubblade på din hund och i farten fångade kopplet. Jag förstår fortfarande inte varför det inte då skulle kunna räcka med att bara ge dig kopplet och ett förstående leende.
Är det verkligen nödvändigt att ge dig en oresonlig lektion i sjuka och arga hundar, när han själv fortsätter rakt mot din hund trots sin 'vetskap' om att hans egen hund var sjuk och allt annat möjligt?

Suck! Man blir ju bara så trött. Hans agerande handlade nog om att frugan skickat ut honom på promenad medan hon själv stannade hemma för att dammsuga. Mannen var sur och tog ut sin ilska på dig. För jag vill inte tro att folk medvetet dagligen beter sig som puckon själva och sen överöser andra med sin negativa inställning.

#16 nej man ska ju aldrig hälsa på någon annans hund utan ägarens tillåtelse och sen får man ju ta det som ägaren vill ha det, låter ägaren hunden hoppa, ja vill man inte att hunden ska hoppa ska man inte hälsa på den heller ;)
Kommer någon fram ska dem ju fråga dig först, det är ju en självklarhet för normalt hundfolk, men tyvärr inte för alla andra.

Och nej jag vet att inte just du har försökt det, men andra som kör din metod som anser att det är den ända rätta. Det är ju precis vad dem du möter också gör, dem anser att deras metod är den rätta för alla ;)

#16 KOmmer det folk och vill hälsa, så ställer du dig mellan dem och hunden, och förklarar hur de ska göra för att hälsa.

Nu vet inte jag om din hund är rädd, för glad eller vad som gör att ni tränar. Men berätta anledningen till att ni tränar, och hur ni gör, och säg att om de gör så, får de hälsa, annars får de faktiskt inte göra det.

#18 jo de ska självklart fråga mig, men eftersom att jag är så ung (jag ser ut att vara yngre än vad jag är också), så gör absolut ingen det.
Förut släppte till och med folk fram sina hundar, så jag har börjat "träna" henne såfort någon med hund går förbi, såfort jag ser någon jag vet har en lös hund de har 0 kontroll över (vilket är flera styckna hära, bara små hundar också OCH dom är inte direkt aggressiva men dom har hotat Rosie.), då vänder jag om och bara går där ifrån innan de ens är i närheten.

Jag tycker att t.ex om jag är hemma hos någon som min pojkväns mor, då ska hon respektera hur jag uppfostrar min hund, mina kommandon och inte försöka uppfostra den själv på sitt egna sätt.. Det anser jag som en självklarhet.

#19 Hon är en valp och väldigt väldigt över glad på allt och alla, därför tränar jag henne. Och folk anser ju att "om hunden vill hälsa så får man hälsa" och går någon fram och pratar med bebis röst vill självklart min hund hälsa! Jag har försökt förklara för folk att dom måste huka annars hoppar hunden, det är alltså inte MITT eller hundens fel att den hoppar utan deras eget om de inte hukar, men alla säger bara "det gör ingenting, hon är så söt så!" och då försöker jag förklara att det gör väldigt mycket för mig och min hund i framtiden, då får jag oftast bara skratt som svar… Så jag har gett upp. Jag ska nog se till att röra på mig såfort jag ser att någon sätter fast sin blick i min hund och planerar att hälsa nästa gång. Men tack får rådet :)

TS jag känner så väl igen mig i det du skriver.

Jag har en liten söt tjej av en liten ras som i de flesta fall är överglad och vill fram till allt och alla. Jag bor i centrala stan så det finns ingen chans att hålla avstånd till alla.

Eftersom det är sällan folk lyssnar på mig, eller ens frågar innan de tar tag i henne eller släpper fram sin egen hund går jag jämt runt och är på min vakt och har ledsnat på att träna min valp att inte gå fram till människor och hundar.

Jag har till och med fått höra att jag blir otrevlig som resultat, det vill jag absolut inte vara. Men vad ska man göra om inget annat hjälper?

Jag förstår inte heller den här grejen med att lägga sig i metoder som inte spelar någon roll.

Allts å självaklart ska man lägga sig i om metoden kan skada eller om den är dålig för hunden.

Själv pratade jag med en uppfödare till en ras vi är intresserade av att skaffa. Jag frågade lite hur de var med maten, och av någon anledning så berättade jag hur vi hade maten nu. Att vår hund fick ha maten framme hela dagen. Varav uppfödaren började snacka om att jag var en dålig ledare som inte hade bestämda mat tider.
För det första tror jag inte på den "allsmäktiga ledaren" och för det andra vad har hur min hund ser på mig något med mattider att göra? Hon känner inte min hund för fem öre!

Min hund var en omplacering som var väldigt stressad när hon kom, vilket gjorde att hon inte "hann" äta. Så nu har vi ställt fram maten på morgonen och oftast har hon ätit upp på kvällen. Ju längre tiden har gått desto lugnare har hon blivit och nu får hon hälften på morgonen och hälften på kvällen och äter upp nästan allt.
Men vad hade uppfödaren med hur jag matar min hund? Det kan ju inte spela någon som helst roll för hundens välmående. Jag sa inget då, men inom mig noterde jag att inte från den uppfödaren i alla fall….