Du kan inte ta hjälp av någon som kan motionera dina hundar tills du mår bra igen? Kanske en kompis, familjemedlem eller betala någon från grannar.se en liten slant för hjälpen?

Sen kan du alltid köra godissök och sånt inomhus… det ger inte massor men det är i alla fall något.

Jag har tur som delar ansvaret med min sambo, så att om jag har en svacka så tar hand lite mer ansvar under den tiden och tvärtom. När jag hade gjort illa ryggen var min syster toppen med att hjälpa till att motionera och träna min vovve. Så jag kan nog inte svara på dina frågor men jag hoppas att det löser sig för dig!

Jag bor hemma fortfarande (bor bara med mamma) men jag har fulla ansvaret för mina hundar - precis som jag vill ha det.

Jag har varit rätt sjuk i depressioner till och från, inte orkat göra mycket osv. MEN jag har alltid alltid alltid sett till att mina hundar får det dom behöver och vill ha, det är mitt ansvar som hundägare. Har jag skaffat mig hund/hundar, ja men då får jag stå mitt kast.
Oavsett hur dåligt jag mår, oavsett hur sjuk jag är eller hur ont jag har.. Så ska hundarna få sitt!
DOM ska inte lida äver att JAG inte orkar eller mår bra!

Det är också mitt ansvar som hundägare att lösa sånna här problem om dom skulle uppstå.
Då är det mitt ansvar att se till att jag fixar någon som kan ge mina hundar det dom behöver, för som jag skrev tidigare; hundarna ska inte behöva lida för att jag inte orkar eller mår bra!

Men för att svara på dina frågor..

**Vad är det värsta ni har utsatt er hund för när det gäller inaktivitet?
**Aldrig utsatt mina hundar för det, som jag skrivit ovan så skulle jag aldrig ha hjärta till det då det är mitt ansvar som hundägare att se till att mina hundar är nöjda och mår bra.
Men längsta inaktiveten för min ena hund var när hon vart akutopererad för magomvridning, och fick magen fastsydd i bukväggen. Då var det strikt vila i ca 2 månader, för att sedan i lugn takt börja gå korta koppelpromenader igen. Kanske ska säga att hon är en Schäfer också.. ;)
**Hur länge fick er hund ha det tråkigt?
**Allt som allt ca 3 månader. Men hon fick daglig mental stimulans under den här tiden, eftersom hon inte fick utlopp för hennes fysiska behov.
**Hur lång tid tog det innan hunden blev trevlig hund igen?
**Jag hade sån tur att hon aldrig drog på sig några olater medans hon var dålig/låg i vila. Mer än att hon var superspattig när hon väl kom ut, men det är ju förståeligt. Så det gick över så snart hon fick börja röra på sig som vanligt igen.

Den värsta inaktivitet jag kan komma på att jag utsatt Velvet för var förra vintern då både jag och sambon fick influensa samtidigt och blev mer eller mindre liggande i 2-3 veckor, då fick hon bara ut och snabbrasta sig och in igen för mer rörelse än så klarade inte mina lungor. Inne var hennes aktivitet att busa med katterna eller leka med sina leksaker, kunde även ge henne godis i aktivitetsbollen då och då eller i någon av våra andra aktivitetsleksaker (har ett par från Nina Ottossons utbud), men det är långt ifrån tillräckligt.

Hon började skälla mer åt folk som gick förbi dörren i trapphuset och åt ljud utanför fönstren, slita sönder leksaker, vandra fram och tillbaka, öpnna skåp och slita ut sopor och en del andra aktiviteter som hon själv kom på.

Så fort jag började bli frisk och orkade aktivera henne det hon behöver så tog det bara ett par dagar innan hon var sitt vanliga glada busfrö ute och lugna soffmysare inne istället för att slita sönder saker.

#1

Jo, jag inser ju att jag måste lösa det här på något sätt. Även om det så kommer innebära att jag behöver betala ganska mycket för att någon ska ge mina hundar det jag själv inte fixar, så får det så lov att kosta då.

Situationen hade varit annorlunda om jag planerat att anlita hundpassning pga resa eller jobb. Då hade jag räknat med det som en planerad utgift.
Det var inte inplanerat att jag skulle arsla till det så för mig, så jag vet inte riktigt av vilka pengar jag ska sno utav.
Men jag behöver ju inte plocka hela beloppet från flyttkontot eller djurkontot eller vad jag nu har för konton. Jag kan ju faktiskt nalla lite från olika konton. Undrar just om jag kan få tillbaka utgifter för hundpassning, från försäkringsbolaget som ersätter mig för armen?

Du har just gett mig en idé bara för att du pratar 'betalning'  Jag ringer försäkringsbolaget imorrn och frågar om dom kan godkänna hundrastning 1 ggr/ dag för att min arm inte trivs med hundpromenader.

#4 Om inte annat så kolla om din hundförsäkring kan täcka sådana utgifter, vet att det finns någon hundförsäkring där man kan välja som tillägg att det ska täcka kostnader för tex hundpensionat om ägaren hamnar på sjukhus eller liknande.

Kom på en till grej: Skaffa ett magbälte och sen kräver du vettiga smärtstillande av din doktor.

Jag vet hur det är att ha riktigt, riktigt ont i kroppen och ha svårt att röra på sig men hundarna har ju ingenting med det att göra och måste ju komma först.

Hur länge har du haft problemet och hur länge tror du att det kommer hålla i sig? Inte kul att tänka på men kanske det är nödvändigt att omplacera någon av hundarna om situationen inte ser ut att ljusna snart?

#2

Jag känner precis som du…. att det är MITT ansvar att se till att det funkar, då det är JAG som en gång godkänt hund i vår familj (nu har barnen flyttat ut, men det kan jag inte skylla på då jag från början visste att en hund lever längre än vad tonårssöner bor kvar hemma).

Det finns mycket som har förändrats genom åren här hemma. Alla situationer har jag kunnat förutse och fundera igenom innan jag fattat beslut (ska jag ta det jobbet? ska jag ha dom på hunddagis? ska jag börja den utbildningen? ska jag välja bort hunddagis? när operationsdatum närmar sig, vem rastar hundarna då? osv.). Men den här gången så hände det så plötsligt. Det tråkiga är att jag trodde inte att jag skulle ha ont mer än några dagar. En vecka med smärta tyckte jag att jag kunde bita mig igenom. En vecka med ev. mindre aktivitet tänkte jag att hundarna skulle klara.
Men när jag nu inser att den här mördande smärtan inte är övergående under den närmaste tiden, så tar det på krafterna och jag orkar inte kämpa emot. Känns som jag skulle behöva få sova en hel natt och få vila en hel dag, för att samla kraft.

Skönt att höra att din hund blev normalhund igen ganska fort
Känner mig liiite mindre usel som ägare om jag inte behöver skämmas för odrägliga hundar i ett halvår efter att jag varit inaktiv en månad.

Om du vill anlita hundrastare så kan jag rekomendera att du kikar på dessa sidor, de har doggywalkers både i Stockholm och Göteborg + andra delar av landet (vet inte om du hunnit flytta ännu).

http://www.dogwalking.se/

http://www.rastahunden.se/

#3

Så som du beskriver din hund är så som jag börjar uppleva mina (bortsett från att dom inte har sop-skåpet än).
Tänk dig själv en understimulerad Jack Russel Tur att jag har tåliga grannar som tål lite oljud. Men jag vill ju ändå inte behöva dra på mig olater som jag sen måste jobba bort.

Skönt att höra att även din hund blev normalhund ganska fort.

#5

Jag hade glömt bort det med hundförsäkringen, men vet att jag har läst det i villkoren. Bytte bolag för ett år sen och vet inte vad som gäller nu. Men ska kolla. Tack för tipset

#7, Du ska ha en stor eloge för att du faktiskt vet med dig och inte mörkar att detta blivit ett problem! Det är väldigt starkt gjort av dig.

Man kan ju tyvärr inte alltis styra allt som händer här i livet - skador uppkommer, sjuk blir man osv osv.
Men som sagt så är det starkt av dig att leta hjälp i alla fall!

Det finns ingen möjlighet att hundarna skulle kunna få flytta någon annanstans under en kort period, tills du känner dig bättre?
Att tex annonsera om fodervärdsavtal eller liknande?
Eller hjälp med passning/aktivering? Det finns ju många sidor på nätet där man kan annonsera om sånt. Som #1 skrev så är www.grannar.se ett himla bra ställe att börja på!

Äsch, skämmas ska man inte. Man kan ju som sagt inte alltid förutse vad livet har att komma med.

TS, vart bor du? Jag har inte massor av tid över direkt, men om du behöver akuthjälp i 1 vecka eller så kan jag tänka mig att motionera dina hundar (gratis) en timme om dagen så du kan komma på en mer permanent lösning sen.

Jag bor i Jakobsberg norr om Stockholm så om du bor nära mig är det bara att säga till!

#11 snacka om vänlig människa! Stor klapp på ryggen!

#6

Schhh… omplaceringar pratar vi inte om än (tanken snuddade vid mitt medvetande tidigare idag och jag blev förskäckt).

Jag trodde att jag bara bröt armen för drygt en vecka sen. Trodde att smärtan skulle ge mig sig på något dygn med lite gips som skydd. Men det gör den inte och nu pratar läkarna om operation för det har visat sig att det inte var en vanlig fraktur. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men det är en som har vridit av mig armen. Så skelettet är spiralformat och nerven från armbågen till lillfinger och ringfinger bråkar med mig.
Har fått ganska bra smärtstillande piller. Men jag håller mig bara smärtfri om jag är still med armen i ett bra viloläge. Vilket är omöjligt när jag rastar hund eller flytt-packar (vilket jag totalt gett upp nu).

Jag trodde att det skulle räcka med gips från armbågen till knogarna i två veckor. Men jag sitter med ett helgips från armhålan. Valde en snygg lila färg, men det blev inte mer praktiskt för det

Vi vet inte än hur länge jag kommer få gå runt med det här hemska gipset. Den 7 mars ska dom röntga om. Jag vill ge det lite tid innan man tar beslutet att operera in spik. För med metall i kroppen så kan jag inte göra MR-röntgen, vilket jag behöver göra pga andra sjukdomar som jag har.

#11

Underbara människa!!

#10

Det är ju pinsamt att jag själv sitter och predikar för folk om att de måste tänka sig för innan dom skaffar hund. Väljer dom en Jack Russel så måste dom vara medvetna om att de kommer få jobba för att få en bra hund.
Sitter också och tjatar om miljöträning och social stimulans för att omplaceringshundar ska bli stabila och må bra.

Och nu så sitter jag här själv som en fåntratt med en Jack Russel och en omplacering (blandras) som just börjar visa tendenser på sina dåliga sidor.

Jag inser ju att jag nu inte kan vara den där hundägaren som jag vill. Men då jag aldrig tidigare har hamnat i en oförutsedd inaktiv situation, så kände jag skräcken sprida sig i min kropp när jag satt här ensam med tankar som "hur illa kan hundarna bli?", "kommer dom få men för livet?", "hur ska jag orka göra bra hundar igen av mina blivande hemska monster?"

Det var bara att inse situationen och erkänna att det här är ohållbart.

Men vet ni?!?!?! Det är ju faktiskt sportlov i Stockholm nu!!

Måste väl finnas skollediga ungdomar som vill leka med hund?
Tror allt att jag har lyckats 'planerat in' min gips-arm ganska bra ändå

Ska sätta mig och dra några sms till sonens gamla flickvänner

#15, *Kram*

En sån sak som en bruten arm kan ju ingen människa i världen rå för!
Och jag tror säkert att du under normala omständigheter är en ypperlig hundägare - och då får man ju alltid lite mer skuldkänslor när man vet med sig att man i vanliga fall alltid gör allt för sina fyrbenta vänner.

Vet du ungefär hur lång tid det kommer ta för dig att bli helt återställd - till den grad att du kan fungera som vanligt?
Om du vet det, så tror jag att vi här inne nog kan hjälpas åt att knåpa ihop en lösning/hitta alternativ som fungerar för dig.

Som tidigare frågat - var bor du? :)

Ts… du ska inte känna dig värdelös, även om du predikar för folk att de ska tänka sig för osv. Ibland händer såna där oförutsedda saker.

Jag håller fullständigt med #10 om att du ska ha en stor eloge för att du faktiskt berättar som det är och inte mörkar. Det är inte alla som har mod till att göra det. Sträck på dig, det imponerar på mig i alla fall att vara ärlig.

Har du inga vänner som kan ställa upp? Själv skulle jag inte tveka en sekund att hjälpa dig, eller någon annan heller för den delen, som hamnar i den sitsen. Hundägare kan ibland ha lite svårt för att hjälpa och stötta varandra tror jag…..

Hoppas det ordnar sig, både med hundarna, OCH med din arm.

#8

Sitter i huvudstaden än så länge. Rasta Hunden är kollegor till mig. Jag kollar med försäkringsbolaget vad som gäller. Och ger dom mig grönt ljus så vet jag två riktigt bra hundrastare. Hoppas dom har tid för att ta sig an mina 'odrägliga' jyckar. För i så fall skulle det vara perfekt att anlita dom nästa vecka när jag ska till läkaren och när sportlovs-barnen är tillbaka vid skolbänkarna igen.

Yess-an om du vill kan du även annonsera om att du söker hundrastare inne på Blandrashundar, vet att vi har en del Stockholmare där.

Tack alla söta människor

**#17
**Bor i Haninge.
Jag vet faktiskt inte hur länge som jag kommer behöva ha dödligt ont eller hur länge jag kommer gå gipsad. Vet mer på måndag. Nu har jag inte så dragiga hundar, så blir jag lite armsvag så kommer det funka ändå. Det är kombinationen 'skitont + gips' som inte funkar så bra som jag trodde.

**#18
**Det är inte alltid som du och jag drar jämt. Så dina ord värmer mig extra
Det där med vänner…. Jo, visst finns det söta vänner som hjälper till och gör en punktinsats. Men dom anser sig ha gjort det nu. Någon körde mig till mat-affären, en annan till djur-butiken. En bytte batteri i min bil som skulle säljas. En annan ordnade fram en ny bil till mig.
Men nu har dom gjort sitt…. så dom fortsätter satsa på sina karriärer.
Jag bor ju i en storstad. Här är man mer gift med sitt jobb än med sin partner. Här är man mer vän med sin karriärs-stege än med sina grannar. Sina unga vuxna barn träffar man bara när det är dop, begravning, bröllop eller någon fyller jämnt. Bjuder man själv in till fest så är det för att skrytsamt visa upp att ens barn tagit examen eller för att man fick bröst i 30-årspresent, eller i min ålder så vill man visa upp sitt botox-ansikte som man dessutom har behandlat med laser. Går man på fest så visar man upp sina senaste skönhetsoperationer i en tajt klänning eller glider in på gårdsplan med en ny bil.
Enkelt förklarat så är det lite ytligt här även om kärleken till ens nära vänner är äkta. Men man får bara besvära en vän en gång. Sen är det dags att leta upp någon annan vän som man besvärar endast en gång.

Själv är jag preciiiis lika ytlig och jag trivs med det. Men det ställer till lite problem när man behöver dom där vännerna som inte har en tid att passa för sin egen botox-injektion, fejk-naglar, löshår, återbesök av silikontuttarna, m.m.

Vad är det för värld jag lever i?

#21 Nä nog vet jag att vi inte alltid drar jämt i olika frågor… men om ngn behöver hjälp så ställer jag upp, och lägger annat åt sidan.

Jag förstår mer och mer att vi lever i olika världar, vi som bor här uppe i norrland, och ni där nere. Det är många gånger jag suttit som ett frågetecken kring problem som finns därnere hos er, men det är bara att konstatera att det ÄR olika. På många sätt.

Här ställer vi upp på varandra, åtminstone här i Bygdsiljum, där jag bor. Här bor ca 250 pers. och nästan den enda som har fejknaglar är jag… fniss… för jag och mina vuxna döttrar har köpt nagelgrejer, med uvlampa å allt :) :)

Kom och flytta hit vettja :)

Förra året skadade min hund benet i en olycka. Det var i september och från det fram till i januari var han tvungen att vara väldigt inaktiv. Det var lite olika i perioder hur mycket han fick röra sig, men det blev inte många promenader på över 20 minuter under den tiden. Han hade dessutom gips i drygt 3 veckor och då var det väldigt svårt att ens försöka sig på enkla trix. Vi försökte väl aktivera honom så mycket det gick ändå, men nog var det trist. Han blev inte otrevlig på något sätt dock.

Försök göra så mycket som möjligt av de vändor du ändå är ute. Godissök, ett enkelt spår, någon rolig uppletarlek.. Och hitta på roliga saker inne även om du tycker det är tråkigt, du får tvinga dig själv för hundarnas skull Gör det till en utmaning att äntligen försöka få till det där momentet/tricket som du inte lyckats med ännu eller att försöka hitta på nya idéer om vad du kan göra med ont i armen.

Hoppas i alla fall att det ordnar upp sig för dig snart. Stämmer in med de andra, de har skrivit så mycket klokt redan!

#22

Jag har bott i Bjurholm Kan bekräfta att det är skillnad på storstadsmentalitet och bymentalitet. Och det är verkligen som du säger… skillnad på problemen.

har aldrig varit inaktiv med min hund.. Skulle jag bli sjuk och exempelvis få magsjuka så skulle ja fortfarande gå ut o gå med min vovve och alternativt släppa honom lös så han får springa av sig o matte får sitta o pusta ut på någon stubbe :P
Gäller även desamma med min häst… jag både tränar o tävlar med ponnyn fast ja e sjuk.. de enda som skulle få mig till att bli inaktiv med mina djur är att jag blir sängliggandes på sjukhus och fast låst i sängen :P

#25

Åhh, vad duktig du är! Tyvärr tillhör jag det sämre skiktet som lägger mig på latsidan så fort jag får chansen. Och nu ser jag ett ypperligt tillfälle att sitta och gnälla istället för att ta mig i kragen och aktivera mina hundar.

Suck!

jaa :) *klappar mig på huvudet* :)

#25 Det är lätt att säga så ända fram tills man hamnar i en sådan situation själv.
Ibland händer så mycket på en gång att det är svårt att hitta en lösning.

Yezz-an, vi är många som tänker att vad som än händer har jag en back-up och planerar mitt liv efter hunden/hundarna. Men sen kommer en dag då alla back-uper tagit slut. Det kan hända alla och gör dig inte mindre bra hundägare. Du är en bra hundägare som gör allt du kan för att lösa det här!

När du flyttat till den trevligare sidan av landet hjälper jag dig gärna om det fortfarande är aktuellt.

#13 Ja en vecka är ju ingenting! Jag trodde det var ett problem som hade pågått längre! Nu kommer du ju absolut bli bra igen ganska snart.

#25 Oj! Med blöja och spypåse till hands under promenaden dåra? Eller får du inte samma magsjuka som vi andra?

Det värsta jag vet är när jag jobbat långa dagar och inte hittat nån lösning så min hund har fått vara ensam hemma och jag åkt hem och rastat henne. Hon kan sitta ensam några timmar men jag hatar att lämna henne igen sen, tycker inte att man gör så. Vi fick henne dock väldigt plötsligt och hade inte så mycket val. Det är som sagt en nödlösning, men jag tror inte att min hund lidit av detta. Det är nog mest jag som gör det..

#25 Öh nej om du skulle få magsjuka skulle du inte gå ut med din hund. Om du skulle kunna gå ut med den hund fast du har "magsjuka" så är det ingen magsjuka. Visst lindrigare magsjuka okej men skulle du ha en sådan magsjuka som jag hade för några månader sedan kan jag lova dig att du skulle ligga däckad.

Yezz-an: Givetvis är du ingen usel hundägare för att du inte kan aktivera dina hundar för tillfället. Du har fått många bra tips från de andra här så jag ger dig bara lite peppande ord  Det visar ju bara att du bryr dig om dina hundar eftersom du mår dåligt när du inte kan aktivera dom. Det tycker jag är starkt gjort!
När du är frisk igen och ni återgår till er vanliga vardag så kommer hundarna glömma att detta hände
*styrkekram till dig* Krya på dig!

Jag tror att det är vanligt att känna att man inte räcker till! Men man får inte glömma att se allt man gör, istället för allt man inte gör.

En hund dör inte av några veckors inaktivitet, men eftersom den måste få ut energin på något sätt är det ju lätt till hands att det blir på sådant som inte är lämpligt. Däremot tror jag inte att det blir något jättejobb att återskapa de beteenden man önskar av sin hund.

#29, #31

Bry er inte om henne. Hon är störst, bäst och starkast. Klart hon fixar allt som vi andra vanliga dödliga inte klarar.

#30

I någon annan tråd så har vi pratat om jobb och rastning. Vet att vi redan då nämnde det här med att rasta hund för att sen lämna hunden en stund till. Och att både du och jag uppfattade det ganska lika… att våra jyckar klarade det bra.
Jag hoppades på att mina hundar skulle fixa nuvarande situation bättre. Trodde inte att dom så här fort skulle visa tecken på understimulering.

Nu är det bara till att inse att mina jyckar inte gillar läget. Jag måste lösa det här på nåt sätt.

Jag börjar tro att hundarna kanske inte får så stora men utav det som sker nu. Det är nog snarare mitt eget samvete som kommer få sig en törn.

Får man lov att ångra sitt val av ras? I så fall kan jag säga att en jakt-ras och en blandning av vall och jakt… inte är det jag vill äga just nu.
Jag önskar mig en sällskapshund på sidenkudde, utav tomten  

#32

"Men man får inte glömma att se allt man gör, istället för allt man inte gör."

Tack för dom orden Jag hade glömt bort att det fortfarande finns mycket som jag gör bra.

Ska bara lösa aktivitetsbiten också… sen kan jag sova bättre på kudden.

vadå??
Djuren går före mig själv! och djuren rastar sig inte sig själv eller tränar sig själv!
jag har alltid ställt upp för mina djur varse jag får en lite lätt förkylning eller om jag har magsjuka ifrån vilken ände jag nu har!
För mig är djuren viktigast och sån är jag! inte fan är jag störst, bäst och starkast bara för att jag tycker så! BULL SHIT

jag låter då inte min tävlingshäst bara få stå om jag råkar bli lite sjuk näver bäver den ska ut o tränas! eftersom varken min sambo m. svärföräldrar kan träna! dom brukar faktiskt vara med i stallet när det är riktigt kris och hjälper mig att sela på och jag styr o ställer hur jag vill ha de medans jag sitter på en stol och väntar på att allt ska bli klart så jag kan åka ut och ta en tur..

Och sen när de kommer till hunden så kliver jag alltid så vackert upp ur sängen när han vill ut under de timmarna min sambo inte är hemma och blir de dagar som han är borta längre, ja då går jag bara ner till fotbolls planen och släpper han lös så får han härja runt bäst han vill.

Så. Nu har jag sakt mitt och så är det. jag är ingen mister smitter och låtsas vara bäst på allt men för mig är djuren viktigaste så dom får sitt behov tillfreds ställt!

#36 TS är inte "lite sjuk" bara… Lite förståelse skulle passa dig. Jag tror inte du har varit riktigt sjuk eller allvarligt skadad någonsin i ditt liv om du säger sådär.

När jag hade det som värst så svimmade eller spydde jag av smärtan om jag försökte gå några längre sträckor (alltså längre än från sängen till toan). Tycker du då att jag skulle ha "tagit mig i kragen" och gått ut och motionera min hund? Allvarligt?
Om kroppen inte KAN rent fysiskt så kan man inte tvinga den! Lika lite som jag skulle kunna lyfta 100kg så hade jag kunnat motionera och träna min hund normalt under den tiden.

Det är ingenting jag skulle önska min värsta fiende, men vissa skulle nog må bra av 1 dag med den sortens smärta… Man kommer helt klart ut som en bättre människa vill jag lova.

De beror nog ganska mycket hur pass hög "smärttröskel" man har

endel kan bli golvad bara av en liten förkylning men för vissa krävs de kanske mer, om du förstår hur jag menar

#36 Ja men du berättar om hur du har gjort i tidigare situationer.

Men vad vi försöker säga är att alla kan hamna i situationer man inte kan hantera. Ingen är allsmäktig.

#38 Nej det är inte så det är.

Vissa har turen att inte ha råkat ut för en sjukdom/skada som gör en golvad.

#38 Jag tror ingen blir golvad av en liten förkylning så pass att de inte kan motionera hunden direkt. Prata inte om förkylningar när TS sitter med hela armen gipsad… det är inte samma sak.

Ska avslöja en annan sak också: Man glömmer bort hur det är att ha ont när smärtan försvinner. Jag kunde inte gå, inte sitta, inte ligga… ingenting! Fick smärtstillande som var dubbelt så potent som morfin men inte ens det tog bort det onda ordentligt. Och vad kommer jag på mig själv med att tänka om den tiden? "Jag borde ha pluggat/tränat/jobbat mer". Hur korkat är inte det? Man glömmer så lätt!

Om du visar förståelse för de har inte har det lika lätt som dig i nuläget kanske du får samma behandling när du blir sjuk eller skadad. Man vet inte hur det är om man inte har varit där och ingen kan förklara det för dig heller.

Det finns inget lättare än att vara stark och kaxig när man är frisk!

thilda-; man måste ha lite verklighetsförankring också.
Du verkar ha haft tur som inte varit allvrligt sjuk. Bra!

Men du ska inte tro att man kan gå ut och träna häst eller hund när man är sjuk på riktigt. Då kan man inte resa sig ur sängen! Du svimmar om du står upp.
Eller så bajsar du ner dig.

Verkligheten är den att man ibland inte kan ställa upp för sitt djur. Därför är det viktigt med backup planer ifall det händer.

Ingen kan säga att den alltid kan ställa upp för sitt djur, vi är bara människor.

Och i mitt inlägg #25 så skrev jag EXEMPELVIS FÅ MAGSJUKA
och som svar av ts i inlägg #26 skrev hon

Åhh, vad duktig du är! Tyvärr tillhör jag det sämre skiktet som lägger mig på latsidan så fort jag får chansen. Och nu ser jag ett ypperligt tillfälle att sitta och gnälla istället för att ta mig i kragen och aktivera mina hundar.

_Suck!
--------------------------------

_

#28 **Det är lätt att säga så ända fram tills man hamnar i en sådan situation själv. **Ibland händer så mycket på en gång att det är svårt att hitta en lösning.

svar av mig nu.. Jag har varit i den situationen redan och jag vet att så länge jag inte blir inlagd på sjukhus så ställer jag upp för mina djur.. sån är jag!! :)

jag blir irreterad om jag inte får pyssla om mina älskade djur hur mkt jag vill
Min sambo har till o med rytit ifrån att jag måste varva ner när jag e sjuk/skadad o lägga mig under täcket och tycka synd om mig själv men jag är av den lite mer rastlösaste sorten och så fort min sambo åker på jobb då kliver jag upp! och försöker att hålla igång så gott ja kan…

#43 Vad för sjuk/skadad har du varit? Bara av intresse nu när vi snackar smärttröskel.

jag har problem med mina halsmandlar(?) vid påbörjad förkylning så får jag svårt för att äta och andas så blir väldigt tät i halsen och dom svullnar upp och kan enbart äta soppa.
sen så hade jag kikhosta när jag var liten så jag hostar väldigt mycket när jag blir sjuk eller har varit sjuk..

och sen så har jag fått mig en spark på höger knä av en travhäst vilket som gör att sitter jag stilla för länge så har jag svårt för att gå sen och har även problem med vänster armbåge pga en liten "fyllo olycka" och har en glasbit någon stans där inne som en läkare inte kunde hitta, dom vet bara ingångs hålet men inte vart den har tagit vägen…
ja listan går att göras lång! ;)

och sen så är jag en sån som hatar att sitta på röven hela dagarna utan jag är alltid i rörelse och jag går alltid min morgon promenad på 1mil och sen 1 mil på kvällen annars blir jag skogstokig och klättrar på väggarna

#44 Men det är ju tydligt att du inte varit i den situationen, eftersom du skriver som du gör.
Och det är ju bra! Inte något skoj att vara så dålig att man inte har fysisk kapacitet att ens borsta sin älsklingar.

Jag tror de flesta känner som du; gillar inte att sitta still, sätter djuren i första rum, försöker tillfredsställa deras behov hur dåligt man än mår…

Och det är inte alla som har en sambo som kan hjälpa till, eller vänner och släktingar som kan eller har tid. För de kanske också har krångel i livet just då. Och alla har heller inte en massa pengar att bekosta en massa hundrastare.
Tyvärr.

#45 Har du legat i 40 graders feber? Spytt och bajsat tills du svimmar? Har du brytit en kroppspdel?

Det du radar upp är ju inte att vara allvarligt sjuk. Då är det klart man kan gå ut med sitt djur och träna sin häst. Det gör nog de flesta.

Sen måste jag påpeka att man inte hostar mer som vuxen för att man haft kikhosta som barn.

#45 Det du har räknat upp är inga riktiga skador eller sjukdomar… det är små åkommor. Har också fått en spark på knät fast av ett kallblod med järnskor - Det var nära att jag hon krossade knäskålen och då hade vi väl kunnat börja snacka om skada. Kikhosta har jag haft.. Blir jag förkyld blir jag riktigt sjuk! Har fortfarande ont ibland i rygg/axlar/nacke/ben efter min skada… Kan få kramp lite då och då från höften ner i tårna sedan samma skada… Lyckades få in en skruv i huvudet vid en olycka så numera gör huvudet ondare än det borde… Börjar min poäng bli lite mer tydlig?

Jag klassar inte det som problem, utan bara något normala människor råkar ut för ibland. Förväxla inte småskador och vardagsproblem med riktiga problem!

#48 nu skrev jag inte direkt orda grant och inte allt eftersom jag skrev på slutet.. Ja listan går att göras lång… Läste du det????

Om man nu är så skadad så man inte kan gå ut med hunden..
Då säger jag precis samma sak som min mamma gör till mig..

Är du så pass sjuk så du orkar inte göra det, då orkar du heller inte sitta framför datorn och glo!

Och sen så skrev jag här bara för att berätta vad jag gör med mina djur om jag blir exempelvis skadad eller sjuk och inte för att bli nertryckt bara för att de är bara dumheter och bli kallad för bässervisser.. Men, sån är jag och jag kommer alltid att förbli den rastlösa personen som promt ska ut med mina djur trots skada och sjukdom!

om de är nån fortfarnade retar sig på mig så kan ni ta det via PM och inte förstöra TS tråd…

#49 Du har inte blivit nedtryckt. Däremot ifrågasatt, eftersom du skriver som du gör.

Jag hoppas att du aldrig blir så sjuk att du inte kan ta hand om dina djur, men jag hoppas också att du inser att man kan bli riktigt sjuk! Inte småsjuk, utan allvarligt sjuk. Det är stor skillnad på det.

#49 Fast vi skrev eftersom vi tycker att du kan ha lite mer förståelse för TS.

Skulle du kunna aktivera och hålla din stora, dragiga unghund om du fick armen söndervriden men extrem smärta vi minsta rörelse och beröring och gips från axel till fingrar som resultat?

Ja, det är nog lika bra att jag slutar skriva också eftersom jag bara blir arg när människor inte kan tänka längre än näsan räcker…

Finns minsann alltid någon som hade gjort det bättre, kämpat längre och varit starkare. Jag blir galen.

Ja, nu tycker jag vi återgår till tråden igen. Diskussionen är döfödd och vi kommer ingenstans.

Vid fler funderingar kring OT i tråden så kan ni skicka PM till thilda-, på hennes önskemål.

Nu var de så att TS Fråga hur länge vår (alla här inne) hund har blivit inaktiverad..

**Vilket  som hon fick svar ifrån mig HUR VI gör när vi blir sjuk/skadad ect
**Jag får stallet fixat av min sambo men jag får fixa träningen själv och det gör jag så länge jag inte blir inlagd på sjukhus och jag har en så pass snäll häst så jag kan köra hon även fast jag skulle bli gipsad på en arm en vacker dag så kan jag även köra hon med en hand!
Då hon är handikapp tränad. (kör för de mesta bara med en hand annars..)

jag går ut och går med min hund när han jobbar.. Jag släpper min hund lös ute när min sambo blir väldigt sen hem så **slipper jag ha en oaktiverad hund

Räcker de som svar?**

//Redigerat av Hera

Så långa vändor med inaktivitet har det inte blivit att det "gått illa" för mina, det är bara omplaceringen som inte tål så långa viloperioder än MEN då är han ju uppvuxen med understimulans och har alltid hittat på eget. Så han blir monster efter ett par dagar men när han är heeelt "färdig" i framtiden kommer han nog också klara lite längre perioder han med :)

Och det tror jag dina gör också. Har de en bra grund att stå på så klarar de sig garanterat bättre än de som redan är understimulerade. Alternativt hålls igång dagligen bara för att vara lugna (bara gå ut och springa 14 mil om dan du vet…).

Längsta period… ja, det har nog varit de två gånger jag varit sjuk PÅ RIKTIGT. Annars är ju jag också sån som helst inte sitter still och kryper på väggarna om jag inte får röra på mig. Inte hindrar vanlig sjuka mig heller, jag verkar ha en sån tur att min magsjuka kommer under kvällen/natten och då är jag riktigt sunkig den natten. Sen är det lugnt igen ;)

När jag var RIKTIGT sjuk dock så låg jag sängliggandes i en vecka båda gångerna. Svimmade när jag gick ett par steg, kunde inte behålla något alls, 40+ grader, yrade och förlorade medvetandet. Skulle egentligen legat på sjukhus men det hade varit farligare att flytta mig än att låta mig vara hemma med min mor som hade kontakt med sjukhus osv. Då kunde jag inte ens Tänka tanken på hundar eller något alls under en veckas tid och när det är så illa - då ÄR man sjuk på riktigt. Första gången var året efter jag fick min första hund. Fram tills dess hade jag tagit alla promenader och all skötsel oavsett vad - inte illa för en elvaåring att ge upp allt vad lek efter skolan hette. Men till och med jag fick ge mig, även om jag inte var medveten om att hunden ens fanns. Gick ingen nöd på hundarna dock!

#36

"dom brukar faktiskt vara med i stallet när det är riktigt kris och hjälper mig att sela på och jag styr o ställer hur jag vill ha de medans jag sitter på en stol och väntar på att allt ska bli klart"

Tackar för tipset Jag tar med mig en stol ut och ringer till svärmor. Så jag kan sitta där och styra och ställa så som jag vill. Sen är det bara att vänta till allt blir klart.

Och det där med smärttröskel… Jo, du har rätt. Min smärttröskel är nog inte så hög. Jag gick med min brutna arm bara 6 dagar innan jag åkte in för att gipsa. Jag borde ha klarat av minst en vecka till. Dom skadade nerverna från armbågen till fingrarna borde jag ha kunnat struntat i totalt. För det är ju ingenting jämfört med halsont som du har haft.
Eller jämfört med den glasbiten som du fått i din armbåge som är så liten så den inte ens går att hitta…. Det måste ju göra dunderont.

Och din mamma har ju rätt… Det är ju faktiskt så mycket lättare att vara ute med hundarna än att sitta vid datorn, så klarar jag datorn så borde jag faktiskt kunna ta mig ett par långrundor med hundarna. För när jag är ute med hundarna så kan jag ha båda kopplen i samma hand. Svårare vid datorn. Då lägger jag upp armen i viloläge på skrivbordet och trycker på shift och enter med den brutna armens pekfinger.

#57  Ja, nu får du faktiskt anstränga dig lite till 

kul att ni tog bort inlägget…..

#59 Tog bort vad?

#56

När du skrev "helt färdig i framtiden" så fick jag mig en tankeställare. Det är nog min rädsla för att omplaceringshunden ska falla tillbaka i sitt ursprungliga beteende som skrämmer mig. När hon kom så var hon extremt understimulerad. Så jag har ju sett hennes dåliga sidor och jag vill inte vara orsaken till att hon tar fram dom igen.
Nu är hon en 'färdig' hund efter att ha bott här i snart 5 år. Risken att hon skulle bli den hon var när hon kom, är nog ganska liten.

Sen är det ju det här med Jack Russel… Jag har så stor respekt för den rasen. Finns många skräckexempel som jag har sett. Jag vill inte att min JR ska bli en av dom monstrena.

Jag behöver nog inte gå i taket och jaga upp mig för att hundarna bråkade vid ett tillfälle och att lillråttan skällde på folk i trappen igår.

Men jag måste ändå vara klok och se åt vilket håll det är på väg. Jag ser tecken på att mina hundar påverkats av inaktiviteten senaste veckan. Det är en stor omställning för dom att normalt ha sina hundkompisar (mina 'dagbarn') som vi går promenader med, tränar med och att vår familj som var tre personer nu bara är jag.

Idag har det varit mycket med sjukhusbesök och annat praktiskt som måste ordnas. Imorrn är det polisen och försäkringsbolaget som jag ska till. Så här kommer det fortsätta ett tag till. Och jag är helt slut när jag kommer hem. Tiden jag är borta hemifrån blir dessutom inte kortare när jag åker med färdtjänsten, för dom kör samtransporter. Då kan en resa som normalt tar 20 minuter, bli 45 min.
Jag tror att det bästa jag kan göra är att öppna plånboken och glatt betala för hunddagis. Två hundar på dagis…. hm… en mysig oförutsedd utgift på dryga 5000 kr.
Hade hellre lagt dom pengarna i burken för sparande till silikontuttar

#60 mitt inlägg #55

thilda- jag tog bort ditt inlägg då vi var klara med den diskussionen. Men nu har jag istället redigerat det.

#58

Jo, precis. Bara att bita ihop liksom

Dom flesta människor har ju ändå ett annat liv vid sidan av hundarna, ett jobb att sköta, ett hem och familj. Dom flesta har alltså inte möjlighet att aktivera sina hundar flera timmar varje dag utöver promenader. Självklart ska man ha detta i åtanke vid val av ras men man ska inte glömma att hundar är hundar. Visst, det svider att lämna min hund men jag vet innerst inne att det svider i mig, inte i henne. Hon har det bra hemma, går och lägger sig och njuter av lugn o ro. O de få gånger hon får vara ensam länge är inte hela världen, hon mår inte dåligt av det.

Ibland låter det på vissa som att dom inte gör annat än att aktivera sina hundar men alla kan inte vara arbetslösa/sjukskrivna/bo hos sina föräldrar osv, men man kan ändå ha hund.

(allmänt inlägg, inte riktat till nån speciell, har inte läst alla inlägg ovan)

#65 BRA SKRIVET!!!!!!!!! SPec :

Ibland låter det på vissa som att dom inte gör annat än att aktivera sina hundar men alla kan inte vara arbetslösa/sjukskrivna/bo hos sina föräldrar osv, men man kan ändå ha hund.

#65

Hundar kan ju faktiskt bli överstimulerade också. Så jag tror inte alls att det är något dåligt för en hund att få ta det lugnt också.

Nu visar mina hundar tyvärr tecken på understimulering. Jag vill ta tag i problemet innan det blir för stort.

#67 Ja, det finns ju en gräns för allting. De flesta aktiverar inte sina hundar HELA tiden 24/7, utan de måste anpassa sig till passivitet åxå, som det är för alla andra, både människor och djur. Är det -30 en vecka i sträck, är matte/husse sängbundna pga sjukdom, så ÄR det passivitet som gäller. SÅ är livet även för vilda djur. ÄR det dåligt väder så ligger de och trycker….. och aktiverar sig inte nämnvärt. Det är VI människor som promt ska aktivera hundarna så himla mycket. Som tur är, är det många som fattat att djuren (och även vi) behöver perioder av passivitet. Hjärnan och kroppen MÅSTE få vila ibland.

Däremot, om de visar tecken på understimulering, så måste man givetvis agera, likväl som man måste agera om de visar tecken på stress, överstimulering eller andra tecken på att de inte mår bra. DET är ansvaret man har som ägare.

jomen precis, dom måste få vila och måste lära sig att vila också. Jag ser på min hund när vi varit ute och gått 1 timme och sen tränar lite trix, då är hon trött och vill vila och tycker nästan bara att det är skönt att jag lämnar henne. Vissa berättar om timtals med aktivering och träning med hunden (5-6 timmar per dag) och det är säkert jättebra om man har en krävande ras speciellt, men alla har inte den tiden. Vore jag arbetslös skulle jag säkert lägga mer tid på min hund, precis som jag gör när jag är ledig. Man ska bara komma ihåg att man inte är någon dålig hundägare för att man inte har all tid i världen, o kanske inte så bra tid i perioder, som TS tex även om tiden inte var ett bekymmer nu. Ta det lugnt, försök hör om nån annan kan gå med dom? Har ni ingen rastgård nära? Du kan åka med dom dit o låta dom springa av sig o leka med andra hundar? Jag är iallafall säker på att dina hundar överlever detta och blir som vanligt sen igen, men jag förstår att det är tråkigt att se..

Jag älskar att ha vårt stora rasthägn. Där släpper vi alla hundarna dagligen, så att de får motion och leka dagar vi inte kör med huskyna.

Är jag sjuk, kan de bli allt innehundarna får i motion och rastning oxå, och eftersom de kan leka med andra, blir de faktiskt rätt trötta av det. Vittra (golden 2 år) sover alltid någon timme efter att ha busat där på morgonen.