Tollare är underbara hundar, härligt lynne, arbetsvilliga, bra nybörjar hund tycker jag,fast den är ingen sofftpotatis utan vill ut och gå :) Min erfarenhet i alla fall

Nej jag tycker inte Rottweiler är nybörjarhund, den kräver verkligen att man jobbar med den, promenerar osv :) En brukshund helt enkelt :)

Tollare kan jag inget om, men rottweilers..

Klart man kan ha rottweiler som första hund.
Det gäller ju bara att veta vad en rottweiler är, och kräver.
Vet man vad en rottweiler kräver, så klarar man ju av rasen.

Finns ju folk som haft hundar i 20 år som jag aldrig skulle ge en rottweiler till så.. Att kunna hund, och att kunna ras är ju olika.
Är du intresserad av rottweiler så är mitt tips att leta upp en bra kennel, prata med uppfödarna och så.. Kanske gå på utställningar, tävlingar och sånt.. Fast man måste ju också veta att många kanske sätter rasen lite på den "höga hästen", för att de vill marknadsföra "sin" ras.
Rottweiler är ingen hund för alla, absolut inte, men gillar man fart, aktivitet, mycket jobb och en vän för livet så.. Rottweiler, absolut!

Är man Helt grön med hund så visst, rottweiler kanske är lite mäktig, men tar man all hjälp man kan få så ska man klara av det också..
Kurser m.m.

#2 Ja gäller att hitta rätt uppfödare med :) Tror mycket hänger på det också :)

#3 Ja, som med Alla raser. Rottweiler Är en kraftig ras, som kräver sitt. Men ser inget hinder för att en förstagångsägare skulle kunna ha rottweiler. Bara det är just rottweilertypen de söker .
En bra uppfödare ser ju, och är ärlig om de tycker man passar för rasen eller ej.

Sen är det ju en ganska stor skillnad på showrottis och bruksrottis..

#4 Jo men just med stora kraftfulla raser tycker jag att det är exkra viktigt med bra uppfödare :)
Ja det är det!:)

#5 Jaså? Bra linjer, och bra avelsarbete är lika viktigt till Alla raser..

#6 Ja jo svårt att förklara vad jag menar:)

#7 …Okej. Aja, jag håller inte med i vilket fall. Tycker bra uppfödare ska gälla Alla raser! Nåja, tillbaka till tråden.

#8 Menade inte att man inte ska välja dåliga uppfödare ;)

Tollaren är ju en apportör, en jakthund i grund och botten.
Men också en riktigt bra allroundhund, som har lämpat sig i många olika grenar.
Men det är absolut en ras som behöver JOBBA, inte bara fysiskt utan psykiskt också. Annars hittar den på egna bus, för det är nämligen en en väldigt smart ras…

En tollare som direkt hamnar i rätt hem där man vet vad man gör blir en rysligt bra hund som gör sig i alla tänkbara grenar!

En tollare som hamnar i ett hem där man förvisso kanske har goda avsikter men inte vet vad man gör och har att göra med blir din värsta mardröm.

De är ruskigt smarta och envisa hundar. De lär sig snabbt vad de tjänar på och går inte på vad som helst. Får den inte vad den behöver av dig ser den till att fixa det själv. Och den behöver Tänka, att bara göra sånt den kan blir den inte trött av och inte heller om man gör träningen för lätt. Kan man inte utmana sin hunds hjärna ser den själv till att hitta såna uppgifter.

Jag har en omplacerings-tollare, där avsikten nog var god men resultatet är ett RENT helvete. Han har lärt sig fixa sina egna behov  själv och har sina valp-erfarenheter djupt rotade. För att dra några exempel;

Han var understimulerad och såg till att fixa motion genom att lära sig öppna dörrar, ta sig ur selen och dra allt han kunde i kopplet.
Hjärngympa fixade han genom att stjäla ALLT för att få någon att jaga honom. Eller genom att tugga på något, bord, stolar, golv och väggar. Allt.
Inte heller kunde han koppla av. Han sprang omkring hela dagen och försökte få igång oss trots att han nu fick mer. En rest/vana från tidigare i livet som det tog tid att släppa.
Han snodde saker när man åt för att få bort en från bordet. När man kom fram släppte han direkt och sprang raka vägen till bordet och snodde åt sig så mycket mat som möjligt.
Han hade svår separationsångest och skrek rätt ut om en av tjugo främlingar i ett rum gick ut ur rummet. Om en person klev av bussen. När vi hade passerat någon. Och det här är främlingar alltså.
Han fick sitta fram i bilen för att han pep/skrek när han satt bak. Gissa vad han alltid försöker med första stunden i bilen?
Han stängde helt av öronen utomhus. Om någon ropa på honom betyder det ju att han skulle fångas.
Det har helt klart lockats med leksaker när han kommit lös. Så fort jag plockar fram en så lägger han benen på ryggen och drar iväg. Om jag tar fram en leksak ute så försvinner han alltså och det sliter jag hårt med idag.
Han sprang ständigt iväg i hopp om att jag skulle jaga efter, och han var så envis att han kunde lägga sig hundra meter bort och vänta i uppmot 10 minuter. Gick jag åt hans håll så sprang han igen.

Listan kan göras lång, och allt detta hade han lärt sig på ynka 5 månader. Jag har och får fortfarande slita hårt med honom, andra hundar kan variera mer och går att "locka rätt" medan den här suuuuger åt sig av sina erfarenheter och det sätter sig direkt. På gott och ont. Ett till exempel - du vet att man alltid ska belöna när hunden kommer på inkallning? Tänk en gång till…
Min hane smet från mig (på tomten) när vi var på baksidan, min far upptäcker det och ropar in honom på framsidan och han får gottgott när han kommer in. För det ska de ju ha när de lyder!
Nästa gång vi går ut på baksidan sticker han direkt till framsidan. Det trots att jag hade riktigt gottgott. Pappa ropar in honom igen, jag hann tyvärr inte in innan pappa fått in honom och belönat honom igen. Hade jag hunnit det hade vi inte fått problemet som jag visste skulle komma av detta. Man lär sig efter ett tag…
Nästa gång vi gick ut på baksidan, denna gång i koppel, så drar han direkt till framsidan. Jag slog upp knät och vricka handleden. Hade dock hunnit säga till min far om att absolut inte ropa in honom så jag gick istället in i huset. Ser min lillskit stå på framsidan på samma plats som tidigare, precis bakom garaget. Och där står han och väntar. Efter 5 minuter lägger han sig och fortsätter vänta 15 minuter till innan han tillsist går till dörren och där blir han insläppt.
Det som hände där var att han skapade en kedja. Man måste ju springa dit för att bli inkallad. Och han var så envis att han väntade i 10 minuter i många minusgrader… En annan hund hade bara kopplat inkallning - godis. Dessa, och speciellt de som får för lite, kedjar hela händelseförloppet. Kallar du alltså in en tollare som jagar katt, kommer hunden dra på katt nästa gång också Bara för att få inkallning och godis.

En felbehandlad tollare blir ett rent helvete. Och inte är det något att omplacera heller - det är förmodligen avlivning som gäller. tilläggas ska att det finns de som har stora problem med rädslor och är väldigt nervösa själar - tänk dig den i fel händer. Och man behöver inte vara hemsk för att vara fel heller, du ser ju vad tollaren kan tänka om en inkallning = "jag måste springa ifrån matte för att få en inkallning och få godis" och hunden kommer bara ägna sig åt att springa ifrån dig om du inte tänker dig för när du kallar in.

"Fel" tollare är ingen lätt hund, och det absolut sista jag rekommenderar som en nybörjarhund. Här med betydelsen "vill ha hund men vet inte så mycket om hur lärandet funkar och vad en hund faktiskt kräver". Den lägger sig ju inte och väntar om den inte får tillräckligt, och den lär sig inte som en vanlig hund då den är så smart. Därtill de "taskigt avlade" individerna, som inte är lätta i någons händer och speciellt inte i en nybörjarhand.

Jag vill inte låta alldeles för hemsk, en bra tollare i rätt hand är en underbar hund! Min är fruktansvärt road av shejping, att träna in nya trick där han själv får tänka ut hur han ska göra. Och han är fruktansvärt bra på det också. Vill verkligen hitta det som ger godis. Om det inte varit för hans tidigare erfarenheter om utomhusvärlden (är man lös ska man inte lyssna för då blir man fångad) hade vi kunnat starta lydnadsettan så snart snön är borta och det med högta betyg. Och då har vi bara tränat på riktigt de senaste 4 månaderna, och det i väääldigt små korta bitar då han inte klarat mer pga sin då fortfande sakta sjunkande stress och understimulans. Han lär sig allt, men lär sig också sånt jag inte vill ha om jag belönar fel. Fick nästan ett sättande med lyft tass på visselpips-signalen för sitt och råkade belöna att han nästan la sig under slalom mellan benen så nu vill han gärna lägga sig mitt under slalomet ;)

Tack så mkt för allas åsikter och erfarenheter!

Tollare verkar fantastiska. De jag vill uppnå med en hund är träna lydnad, en social, en som kan passa till alla grenar jag vill. Hur är de i allmänhet med vaktreviret och skällandet osv? :)

#12 Allmänhet vette tusan, min är ju lite osäker fortfarande och det leder också till en del vaktande/varnande och därmed också skall i hemmet. Och osäkerhet finns ju i rasen…

De ska dessutom vara reserverade, förvänta dig ingen labrador-glädje för nya människor alltså. Risken är snarare större att det går åt andra hållet om man inte är lagom noga med socialiseringen. Så sociala är/ska de inte vara, reserverade däremot. Inga mini-goldens alltså.

Ljudgivning är inte heller ovanligt i rasen, tollarpip finns helt klart och är något enerverande… glad att jag inte har den biten iaf!

Som sagt, en tollare som får vad den behöver (och är bra avlad och uppväxt hos en bra uppfödare i bra miljö osv) är underbar. Dock kräver dem verkligen hjärngympa och motion, dagligen. Och inget larv med sitt och rulla runt och snurra med en godis framför nosen. Det är ingen utmaning och om man satsar på sån träning kommer man få träna dygnet runt och man får ändå understimulans. Och stress pga avsaknaden av vila.

Vad har du för plan? Vad letar du efter hos din hund? Vad vill du ha och vad vill du absolut inte ha mentalt?

Låter visst jäkligt negativ nu… men det är verkligen bara för ditt eget bästa! För du vill verkligen inte sitta med en understimulerad tollare, de kan verkligen göra livet till ett rent helvete.

Jag är inte alls på G att köpa hund. Snarare nyfiken och går i hundrömmar. Men vill förbereda mig lite. Titta runt bland hundraserna för att se vilken som passar mig.

Vi känner en rottweileruppfödare och därför hade de ju vart smidigt, men det kan man ju inte bara gå efter. Jag tror inte att det är en ras för min familj.

Jag älskar att träna djur. Lydnad, att de låter mig pyssla hur mycket jag vill med dem, agility, och att gå långt med dem.

Jag går i skolan men min pappa ska i de ev. fallet åka hem på lunchen. Så visst blir det ingen lång tur för hunden på förmiddagen.

Min mamma är "hundrädd" i vissa fall. Hon avskyr stimiga hundar som skäller och är upphetsade och rycker i kopplen. Jag förstår själv att det inte är någon specifik ras utan det är hur man tränar den. Men det var därför jag undrade om tollare var skälliga i allmänhet.