Min rottweiler blir 8 år i år.
Han är omplacerad, men bor hos en mycket, mycket nära vän till familjen så..

Han är lugnare, lite segare, men annars är han som vanligt..
Lika odräglig och "döv"

Ex-svärmors ena gamling vart senil, eller vad man säger på hundar..
Verkade som om hon glömde bort att hon var ute och gick.. Att hon inte visste vart hon bodde.. och så vart hon ju slöare och så.. Fick stela leder och så..

Gamlingen min blev inte gammal förrän han var 13 år… vid 11 års ålder var han fortfarande valp för andra och jag har bilder från den tiden när han rejsade efter min andra labbe, då 2 år. De höll samma hastighet och samma smidighet!

Var först vid 13 år som sagt. Lite stelare, lite sämre syn och hörsel. Allt ökade ju med tiden sen. Blev också instabil i bakpartiet där han tappade musklerna.

Om man nångång vill pröva om en labbe har selektiv hörsel eller faktiskt börjar höra illa - öppna kylskåpet ;) Det var då som jag verkligen förstod att han tappat lite av sin hörsel…

En hund vi hade innan mamma och (halv)lillasyrrans pappa separerade är nu 11 år (blir 12 år 19/12)

Han är som valp i huvudet fortfarande!!! Men man märker att kroppen inte riktigt orkar hänga med alla gånger. Han får SÅN träningsvärk dagen efter han busat och sprungit som en galning :p Han gör inte många knop i onödan ^^

Han vill fortfarande vara till lags alla gånger. Kan alla trick han lärt sej! :)

Min jack russel fyller 9 år. Han är precis lika energi fylld som när han var unghund och tröttar ut det flesta hundar.  I sättet har han inte heller förändrats något.  :)

Vår gamle Bosse var pigg tills dagen innan han avlivades. Förändringen blev markant omgående och det vara bara att snabbt beställa tid för avlivning. Troligtvis fick han en stroke.

Han fick somna in i sin älskade bil, med lillmatte intill sig. Så lugnt och fint!

Min lancashire heeler är nyss fyllda 10år och förutom att hans tan-tecken är lite ljusare (men fortfarande oootroligt färgstarka) så är han knappast gammal. Han bjuder in till bus oftare än sheltien som är snart 4. Lika viljestark och charmig. Dock går han på smärtstillande så att han kan bygga upp muskelaturen igen då veterinären misstänker att han har pålagringar i väldigt liten utsträckning då det knappt syntes på röntgen. Kanske att han har börjat se lite sämre också då han är mera misstänksam mot andra hundar när det är mörkt.

Min gubbe är 12 och har inte börjat förändras något än. Han är lika full i fart och bus som förut. Och det är jag väldigt glad för!

Jag har hunnit med flera gamlingar nu. Ronja, min första egna hund tappade lite muskler sista året, men gick gärna långprommisar ändå, i egen takt, men inte alltför långsamt ändå. Hon var pigg in till sjukdomaren kom, bara lite bakbanssvag. Sen fick hon troligen en hjärnblödning med EP-liknande anfall som kom tätare och tätare, hon fick somna in pga detta. Hon blev 13 år.

Frida var en omplacering som drogs med rejäl övervikt (vägde långt över 45 Kg när hon flyttade till oss, MASSOR för en golden som borde ha legat under 30). Vi fick ner vikten, men när hon blev äldre och även kastrerats pga pyo var det svårt. Hon var bestämd, och vägrade följa med på promenader om hon inte ville. Hon bestämde sig oxå för att bli daghund hos mamma istället för att följa med mig till jobbet (djuraffär), så hon fick som hon ville. Sista åren försämrades hörsel, synen försvann nästan helt på ena ögat och hon blev lite stapplig. Vi bestämde oss för att hon skulle få somna in innan dagen kom som hon inte kunde ta sig uppför trappan till sovrummet på övervåningen. Hon blev även dement, vilket visade sig på flera vis. Dels hade hon svårt att gå från en mörk yta till en ljus. Låg inte hallmattan fram mot trappan, vägrade hon kliva ner på det ljusa golvet. En tröskel tolkade hon som en stängd dörr, skällde för att vi skulle öppna. När vår första husky flyttade hem till oss Fridas sista 3 månader, mindes hon henne för det mesta. Men så helt plötsligt började hon skälla, för det var ju en främmande hund inne hos oss! Frida blev 13.

Luomi, den första huskyn, blev bara gammal, hade problem med juvertumörer och blev för trött för att dra släde. Hon tappade livsglädjen och fick somna in. Hon blev 12 år.

Raksha var konstigt och diffust trött från hennes sista höst. Vintern blev hon riktigt gammal, trots att hon bara närmade sig 11 år. En dag i mars visade det sig att hon hade cancer, så hon fick somna in 2 dagar efter att vi märkte att något var fel på allvar.

Nu har vi en 12 åring, Freja. Alaskan husky där vi inte vet om det blir åldern eller juvertumörerna som tar henne. Vi vet nu efter Raksha hur vi märker cancer som sprider sig i kroppen. Hon hänger fortfraande med på slädturer som inte är alltför långa. DRar gör hon inte längre, men hon springer glatt med. Hon har börjat tappa lite muskelmassa, men i övrigt märks inte åren mer än att hon är vitare om den naturligt grå nosen.

…ibland önskar jag att det hela varit lite utdraget. Min gamla gick ju från att vara på samma nivå som unghunden till att inte orka något alls på 7 månader. Jag hängde inte riktigt med, men så hade jag ju varit beredd på att han "skulle dö snart" från det att jag fick honom när han var 6½. Var beredd på att det nog inte blir så många år tillsammans, att han inte hade så många kvar… jo du tjena, 8 stycken hade han! :)

För min skull alltså. För honom var det nog underbart att vara frisk och stark upp till sina 13, nästan 14 år. Hörseln var första tecknet och det kom lite innan men resten fysiskt och psykiskt var han ung. Sen låg han ute i solen och njöt bredvid grillen hela våren och hela sommaren, med en promenad när han själv kände för det och bara så långt han själv ville gå. Åt det håll han ville gå. För honom var det nog en bra sista tid.

Som min Raksha då! Hon blev gårdshund på landet sista året. Hon knallade runt lös, poade på, vaktade gården (mot inget alls i princip, men tyckte själv hon gjorde STOR nytta). Sista veckan jagade hon iväg 4 skotrar som åkte på skoterleden som går över vår mark, alldeles bredvid gårdsplanen. Hon var helnöjd, som fick bort inkräktarna, struttade glatt tillbaka med nöjd min.

Min hund har blivit valp igen. Innan har hon gått fint på gatan och morrat surt på andra hundar men nu e hon en glad valp som spriner som en galning och e jätte söt! :D

Undra vad som hände där ;)

Jag har en 10årig saluki och bortsett från att hon är lugnare inomhus än unghunden och har juvertumörer så märks inte mycket av hennes ålder. Hon är pigg, glad, busar som en tok utomhus och är allmänt skitglad :)

Här blir hon jagad av min unga dåre (sin dotter, snart 3år gammal):
http://salukitrix.files.wordpress.com/2011/02/dsc_0795-copy.jpg?w=600&h=399