Tråkig situation, men vad vill du uppnå? Ni kanske kan ta hjälp av en tränare som kan hjälpa er? Om ni delar på det så blir det ju inte så dyrt och ni kan få hjälp tillsammans.

Jag har inte en tanke på att dessa hundar någonsin ska komma överens.

Jag vill "mota Olle i grind" och inte få en labbe som utvecklar ett aggressivt beteende.

Oj, vad jobbigt för er båda Det är bra att du tänker på att motverka så din labbe inte utvecklar aggressivitet.

Har du hört talas om att 'Bygga bro'? Det kan vara en idé att pröva  

Du vill inte ha förslag på "gör si och gör så" men det du vill ha är "mkt seriösa förslag"… Hur ska man framföra dom och exakt VAD är det du vill ha förslag på?  Det går inte ihop för mig det här riktigt?

Anmäl grannen, sätt munkorg på hennes/din/bådas hundar, fortsätta med lapparna, flytta…. Var lite mer specifik tack!

Hej Kerstin! Så tråkigt när det blir så här men det finns hjälp. Där vi bodde tidigare fanns en BC/Rottis-blandning och Texas och han fullkomligt hatade varandra, vid ett par tillfällen åkte de ihop. Nu har ju jag en otrolig tur som har en superduktig instruktör jag kan anlita. Johan kom hem till oss, vi gick ut i parken och efter 15 minuter promenerade hundarna bredvid varandra med oss mattar emellan förstås. Vårt mål var inte att de skulle bli kompisar eller så utan att vi skulle kunna vistas i parken samtidigt. Vi har fortsatt att träna själva och det funkar. Båda är fortfarande lite spända när de ser varandra men de vill inte längre döda den andre, tror jag iaf.

Lycka till!

För det första skulle jag inte ha "opålitliga" hundar okopplade. Jag anser att ska man ha hunden lös så måste man kunna kalla in den när som helst! Förutom det skulle jag nog försöka få till lite träffar med grannen+hund. Gå promenader tillsammans (kopplat) och stanna o prata tex, för att avdramatisera hela grejen. Det har ju liksom växt till nåt pga händelsen i början.

hade jag varit i din situation hade jag aldrig haft hunden okopplad (och bett gannen samma sak). Sen hade jag nog gått en lång promenad med gannen och dens hund, flera gånger. Utan att dom får möjligheten att hälsa på varandra. Så dom blir bekväma i varandrasnärvaro. Hundarna kommer troligvis aldrig gilla varandra. Men förhoppningsvis hittar ni en nivå där hundarna kan mötas ute/i trappen utan att vilja bråka :)

Hoppas du får många bra förslag du känner att du kan ta del av :)

#4 Det finns så många "först-sig-personer" i hundvärlden.

Men det här har blivit ett mycket allvarligt problem och jag har varit hundägare i hela mitt vuxna liv och många hundar har funnits i mitt liv.

Jag tror att jag har ganska bra koll på hundar och deras beteende, MEN dessa två hundar kommer aldrig att komma överens.

Jag köper det och vi ska göra det bästa för att undvika varandra. Men som du säkert förstår så sätter det sina spår i Amos tankesätt.

Varför gå förbi en hund det kan vara en agressiv hund, Amos har m.a.o. fått alla taggar utåt.

Jag kommer aldrig att anmäla grannen, för den här gången var det Amos som anföll och jag kommer att stå för alla veterinärkostnader om grannhunden blev skadad.

Men den enda som blev skadad var Amos.

#5 Du är go du!! Ja, jag kommer att göra som du föreslår, en hundinstruktör.

Jag ser Amos som en "liten skit" men han är tydligen en stor och grov labbe och allt har gått fel med grannhunden.

Det var det här jag menade med seriösa förslag.

Pussa Texas från mig!

Jag tror ändå inte att lösningen är att ni ska undvika varandra? Kan ni inte stå en bit från varandra o prata? Vad händer då?

Att hunden hamnar i slagsmål med EN hund behöver inte betyda att den blir aggressiv för det. Båda mina jaktlabbar har/hade varsin hund de garanterat hamnar/hamnade i slagsmål med. Den nu avlidne gubben hamnade i slagsmål med den hund han tidigare bodde med då den hunden kom lös och skulle ge sig på mig. Det var också den enda gång han någonsin var hotfull på något sätt mot en annan hund och han gick mer än väl ihop med alla andra då han absolut inte ville bråka med någon.
Min nuvarande är på sin vakt mot en hund, en annan grannes som ständigt hugger och jagar efter ungar och spelar dubbelt i alla hund- och folkmöten för att tillsist slänga sig fram. Kommer den hunden förnära får jag morr från min och jag tvekar inte på att han försvarar sig eller mig om han måste. Helt friskt med andra ord! Trots det så går även han perfekt med allt och alla.

Ni verkar ju lösa det bra nu med post-it-lapparna, varför inte bara se till att ha koppel på kvällstid? En sån lösning hade jag gärna haft med mina grannar men tyvärr får man ibland anpassa sig om man vill ha kvar sin hund(biter min hund är det ju mitt fel även om det är grannen som är grundorsaken och dessutom en som bussar sin hund på oss). Därför gäller koppel här tills vi är ifrån området, och alltid något hårt i fickan för att kunna försvara oss någorlunda från grannhunden som alltid går lös och aldrig är under kontroll.

#9 Vi kan inte stå en bit ifrån och prata med varandra, inte med två rasande hundar i koppel. Amos är stark!!

#10 Jo, det är en lösning på det här med vovvarna och postit-lappar.

Men det är inte en lösning på det aggessiva. Men jag ska jobba på det och tack o lov att vi hundägare kan umgås och prata om det som hänt.

Det kommer att bli en lektion av min svärson, som är utbildad hundinstruktör och utbildad inom hemvärnet och som försvarshund m.m.

Men drt känns fortfarande fruktansvärt jobbigt!

okej.. jag hoppas att du inte tar illa upp men då kanske du ska träna lite lydnad? Eller alltså, man måste ju kunna klara av sin hund i alla lägen? Tycker jag iallafall.. Jag skulle sätta min hund bara?

#11 det är ju positivt att ni kan snacka som du säger, ofta blir det ju lite skitsnack annars. typ "åh nu kommer den där med den galna hunden" fast att ens egen är lika "galen" Ja du förstår vad jag menar

#12

Här kommer jag och lägger mig i…..

TS problem går INTE att lösa med lydnad. Det spelar ingen roll om du så skulle ha en champion i internationella lydnadstävlingar. Dom här hundarna har rykt ihop och vet med sig att 'den där hotfulla, argsinta är något som jag måste slåss mot på liv och död'. Det som behövs är att båda hundarna omvärderar sin inställning till den andra hunden och det går inte genom att vara duktig lydig hund.

Får båda hundarna en uppfattning som 'den där som jag tidigare slogs mot på liv och död, är inte så farlig som jag trodde' DÅ är problemet löst. Tyvärr ändrar inte lydnad uppfattningen om den andra hunden.

Det jag skriver nedan är inte ett förslag på vad TS ska göra. Det är bara ett exempel på hur man får hunden att ändra uppfattning…

Vi säger att TS-hund ser grannhund på lååååååååångt avstånd. Och i samma ögonblick regnar det små korvbitar. Nästa gång TS-hund ser grannhund så händer samma sak. TS-hund ser grannhund genom bilrutan = korv dyker upp under nosen. TS-hund ser grannhund genom fönstret hemma = korvregn. Till slut kommer TS-hund förknippa grannhund med mumsig korv istället för hundslagsmål.

Hoppas jag lyckats förklara varför ren lydnadsträning inte är ett alternativ i denna situation.

jo, men jag menar ju samma.. eller alltså, om båda hundarna är kopplade (såklart) och dom får lära sig att det inte är farligt och att inget händer… Man måste ju ändå kunna hålla sin hund?  Då är det ju lättare att sätta hunden ner och stå o prata bara, eller gå för den delen.. Så dom liksom vänjer sig lite vid varandra. Dom behöver ju inte hälsa dock..

#14 fast oftast när hunden har sett grannhunden har den redan reagerat. det tar ca 0,5 sek för hunden att se vem det är och komma ihåg och reagera dåligt. och får den då korv så kanske den tror att det dåliga beteendet är bra.

jag tror bara att hunden kan få en positiv upplevelse genom som du säger korvregn om den är nollställd till det du vill att hunden ska tycka är kul, bra och få en positiv inställning! inte om den redan avskyr det/den.

det är bara vad jag tror!

#15

Antar att TS skulle svara om hon orkade. Men i väntan på hennes svar så tar jag mig friheten att svara i hennes ställe….

Svar: NEJ det går inte att bara sätta hundarna ner när dom väl har hunnit se varann. BÅDA hundarna har ett sådan OERHÖRT stort agg mot varandra så att deras rabiatata agerande är inget som man bara står kvar och håller i ett koppel och säger "sitt" i förhoppningen om att aggressionerna sen ska gå över.

Hade TS problem varit så enkelt så att ett "sitt" skulle hjälpt, så skulle hon aldrig ha skapat tråden (om jag uppfattat TS rätt).

#16 Jag har varit i den situationen, och körde med klicker. Jag klickade och tryckte in godis i munnen på Vidar så fort han såg en annan hund, oavsett om han hann reagera eller inte. Sen klickade jag igen, då vände han sig om för att få mer, sen kunde han göra trick för att få mer klick och godis.

Efter lång träning med långa avstånd från början, så kom vi sakta men säkert framåt. Han slutade jaga upp sig lika mycket, mindre för varje gång. De enda fallen jag inte klickade och gav godis var om han redan var bliockerad, och det blir de inte på 0,5 sek om man tränar medvetet och ser till att ha vettiga avstånd.

Klickern bryter honom så otroligt mycket mer än min röst, så jag nöter på med den. Använder den när vi har hundar på besök oxå, för att avdramatisera första mötet på gårdsplanen och under ev trassel ute. Sen brukar det gå bra att umgås inne, om bara hundarna är signalsäkra och inte ute efter att slåss.

#16

Jag gjorde en förkortad förklaring där jag inte uppgav tidsintervaller och reaktionsmönster hos hundar (för INNAN en hund agerar utåt, så ser man tecken på att hunden kommer att agera. Man får helt enkelt se till att läsa sin hund, så klart). Korvregns-metoden är självklart mer lönande om det regnar vid rätt ögonblick.

Sen finns det tillfällen då 'godis-belöningar' vid 'fel' tillfällen ändå kan ge hunden rätt beteende. Men det orkar jag inte gå in på i skriftform (just nu i alla fall).

#15 (och andra)

Då kan ju jag göra en kort förklaring till "korv-regn" vid felbeteenden osv. Det ligger nämligen en Stor skillnad i att belöna ett beteende man inte vill ha och det föregående talare menar! Och som jag också både använder mig av och föreslår.

Det man vill göra är att associera objekt X med något positivt, i detta fall korv som ger en positiv känsla i hunden (hur det funkar går jag inte in på nu). Genom att varje gång hunden ser objekt X mata den med korv (eller slänga en boll eller vad som) kommer hunden få en association mellan objekt X och Känslan som korv ger. Man lär också hunden att objekt X följs av Korv, men även om det inte gör det ett tag så har hunden fortfarande kvar Objekt X=känslan. (här kan man gå in på "avvänjning", nya associationer och när hunden "tappar" känslan, men det skippar jag också)

Och det behöver INTE vara något som hunden tidigare sett som neutralt eller ens positivt! Det är fullt möjligt att lära hundar att elstötar följs av köttbullar, och elstötarna kommer, efter associationen är gjord, att ensamma framkalla samma reaktioner som köttbullarna. Salivering, hunger, svansviftande och munslickande, och en jäkla massa tassande hade jag säkert fått på mina… Och elstötar är ju inte alls något varken positivt eller neutralt!

ALLT handlar alltså inte om Vad hunden gör. Associerar man väl och ser till att hunden alltid får något positivt varenda gång den ser en annan hund och heeela tiden till en början så kommer man också få bort felbeteendena på köpet. "Felbeteendena" är nämligen inget annat än en följdreaktion på den verkliga orsaken och ändras inställningen ändras beteendet också. Har ett tydligt exempel i min närhet, i början var tiken Rejält "aggressiv" men genom matning vid vartenda hundmöte (trots utfall, skall, morr osv) blir denna hund idag Glad över andra hundar och kan leka/umgås med andra hundar utan problem(även om man självklart väljer sällskapet noga för att vara på säkra sidan, som vanligt alltså). Hon har inget alls emot hundar som är uppe i rumpan på henne och viftar glatt på svansen med stor förväntan på sin matte. Och det är alltså samma hund som gjorde utfall mot alla hundar hon såg även på långa avstånd förr.

För mig är sånthär jätteintressant och något som verkligen intresserar mig. Och därav blev detta den "korta" versionen (och då har jag ändå tyglat mig och minskat ned rejält!)

Hur många hundar som är agressiva ( elr uppvisar det just då) skulle få för sig att korv är mer intressant ? :)

#20

"den 'korta' versionen"

Ps. Tack för hjälpen med att visa exempel på 'belöning vid fel tillfälle'. Du skrev just det som jag ville ha sagt.

fast jag har väl ändå inte sagt nåt om "korvregn" eller belöning?

#21 Inte många alls, men då är det "roliga" att hunden inte någonstans behöver tycka att korv är intressant någonstans för att detta ska funka. Den behöver inte ens vara medveten om att korven existerar, kroppen reagerar ändå. I exemplet med tiken så var hon inte alls medveten om någon mat i början, hennes fokus låg på att få bort mötande hund med alla medel som fanns.

Det handlar alltså INTE om att försöka få hundens uppmärksamhet med hjälp av ett gäng korvbitar (därav ska inte korv-regn tillämpas på "låsta" hundar då korven måste in för att få önskad effekt). Inget lockande och plockade, inga "vänta in rätt beteende", inget felande att "fel"beteende, bara smälla in i käften varenda gång det "farliga" dyker upp.

Riktigt låsta hundar går inte att jobba med, de skiter fullständigt i både straff och belöningar. Där kan man glömma allt vad rätt och fel heter, alternativen man har är att försöka bryta låsningen (vilket kräver något som är viktigare än att t.ex. rädda sitt eget liv och man riskerar att förlora ett par fingrar) eller försöka få bort orsaken och ändra inställning hos hunden. Det sistnämnda ägnar jag mig åt, trevligare, tydligare och mer givande för alla parter.

#23 Förlåt, självklart ska det vara till #16!

#8 Jag tror att just det att det är en utomstående lugn person som styr upp gör att det funkar för det lugnet smittar av sig. Sen vet jag för egen del att jag var spänd även fast jag försökte slappna av och spela lugn och helt klart kände Texas det. Det var likadant för det andra ekipaget. Lugnet som Johan tillförde gjorde att vi båda (mattarna) slappnade av mer och mer och då gjorde hundarna det också.

Båda hundarna är normalt mycket lydiga. De är stora, kraftiga, muskulösa, Texas väger närmare 70 kg, så rent fysikt har jag inte kraften att styra honom. Sen kan jag väl säga att det hade inte funkat med korv eller köttbullar. De upptäckte varandras närvaro långt innan vi gjorde det. Det räckte med att vi kom ut genom porten så kunde jag se på Texas om Chester var ute.

När det gått så långt att de redan varit i slagsmål med varandra, att det är som någon skrev här, på liv och död som gäller, då tror jag att man behöver ta till hjälp utifrån för att få till det. Det krävs nog mer än godsaker för att lösa upp den låsningen/fixeringen.

Nu har jag pussat på honom och han skickar några blöta tillbaks

#12 Lydnad är Amos jättebra på.

Han är suverän på att komma när man ropar in på honom. MEN, det fungerar inte alls när det gäller grannhunden, han blir totolt döv.

#14 Tack för ditt inägg, du slog huvudet på spiken, det verkar hopplöst att lösa problemet. Det skulle aldrig hjälpa med korvbitar, att vi står en bit ifrån varandra o.s.v.

Det är en  kamp på liv och död och vi har gått igenom våra hundar och Amos är den som har lämnat en stror blobfläck på gården.

Elin, det finns inte en möjlighet att klicka in Amos. Båda hundarna är otroligt agressiva mot varandra och att klicka in Amos kommer inte att fungera i nuläget.

jobbigt :( Hoppas det löser sig för dig och att det inte blir värre skador..

#27 Puss tillbaka snygging!

Jag har haft kontakt med uppfödaren och hennes råd var att kastrera Amos.

Amos är en mycket vacker kille och meningen var att han skulle gå till avel och jag är väldigt osäker på att man kan kastrera bort just den ilska han känner mot grannhunden.

Rättare sagt, den ilskan kommer att finnas kvar antingen Amos är kastrerad eller inte.

#20 Tack för ditt inlägg, men just nu känner jag mig bara frustrerad.

Vad farao, det är en LABBE, borde vara en go o glad kille. Jo, han är det men inte med grannhunden.

Blodpölen vid garaget är ett bevis på att det aldrig kommer att fungera. Blodet är från Amos.

#26 Du har helt rätt i vad du säger, en hund som går in i något livsavgörande går inte att slå hål på med vare sig korv, elstötar eller klicker(klicker kräver ju ett beteende att peka ut, och ingen hund som är i livsfara "vet" vad den gör, den agerar efter sina instinkter). Samma sak är det med hundar som är rädda för något, även där är det ju rädda sitt eget liv som gäller. Och ska man igenom det så krävs det något Ännu starkare, och det är det inte mycket som är!

Stressen gör även sitt - är man för stressad så försvinner både syn och hörsel.

OM ni nu skulle försöka göra något åt det så röstar jag för ombetingning/ändra inställning. Detta för att bryta i detta läge inte känns rätt då båda hundarna har taggarna utåt och det är inget man vill få omriktat mot sig. Släng fram en stek (eller annat, som doftar mycket) varje gång ni ser dem och se om du får någon förändring. Jag menar, det kan ju omöjligt bli värre och jag är övertygad om att det kommer ge rätt resultat. I värsta fall inget resultat alls.
Därefter, när den värsta låsningen är borta, kan man börja med annat.

#29

Väldigt ofta känns det som om du och jag har gått på samma kurser, samma föreläsningar, läst samma böcker