Tvinga henne ALDRIG att hälsa på någon, låt henne välja det själv, och om hon väljer att hälsa på någon … säg åt den människan att inte hälsa tillbaka för det kan bli för läskigt. (Hastiga rörelser och så)

För att höja hennes självförtroende så kan ni ex träna agility och sån träning som man bara uppmuntrar allt rätt hon gör. Låt henne sitta på en stol och balansera på stubbar, och överberöm henne som om hon vore världens duktigaste vovve.

Jag har en liten kines som var sån, men hon är bättre nu. Men jag låter henne inte ens hälsa på folk, bara folk som det är ngn meningen att hon hälsar på. (Ex familj & Vänner som hon kommer stöta på i framtiden.) Men då säger jag åt människan som hon vill hälsa på att ignorera hunden och då slutar det ofta med att hunden sitter i deras knä och får helkroppsmassage :D

Jag tvingar henne aldrig att hälsa på någon som hon inte vill och har blivit bättre på att säga till folk att låta dom komma till henne.

Men ett problem är när folk verkligen måste ta tag i henne. Som idag så var vi hos veterinären och för att kunna göra en koll i öronen slutade det med att han fick söva henne. Dock så tror jag att det har att göra med att hon bröt benet, att hon helt enkelt inte tycker om veterinärer. Men det hon blir juh inte tryggare direkt. Hon är långhårig också och måste därför klippas ca. 2 gånger om året och då måste hon juh också hanteras.

#2 Då får du hitta någon som kan ta all tid i världen och träna att röra din hund. Du måste gå väldigt långsamt fram med träningen annars finns det en risk att man får börja om.

Låt ex en vän som hunden inte känner så väl hålla hunden i kopplet och du ställer dig brevid och går undan lite i taget, men beröm så fort hon är kvar och lugn.

Gör liknade saker små små steg, ett steg i framtiden kan vara att en vän tittar försiktigt på tänderna/öronen.

Grejen är att hunden ska förstå att det inte är så farligt, istället positivt. "Låter jag henne titta mig i öronen så är jag duktig eller så kanske jag kan få godis" :)

Visste ni att minst 75% av alla hundar som visar liknande beteenden är små hundar? Att det oftast är de minsta hundarna som verkar mest aggresiva och svårhanterliga!  Lyssnar inte på sina ägare, morrar till allt och alla, skäller vid minsta ljud, är besatta av något eller någon som dom vaktar med livet, osociala med okända människor och djur..o.s.v..

Kan svaret på gåtan vara denna?!!

Brist på fysisk/mental utmaning, brist på regler, gränser och begränsningar men en jäkla massa kärlek!??

Det räcker inte ens med att man klarar av de första 2 viktiga ingredienserna för att en hund ska vara balanserad_, att ge hunden den fysiska/mentala stimuleringen som den behöver…,  så att den ska känna sig nöjd och balanserad.
_

Man måste dessutom se till att inte hunden tvingas ta över som "flockledare", vilket den gör om det inte finns någon tydlig sådan bland människorna runt den. Vad händer då? Jo du har en hund som ibland inte väger mycket mer än en stor hunds baj…, som går först i ett 10 meters flexi koppel på promenaderna, känner sig som ledaren, känner ansvar för flocken, och ska spana och skydda flocken mot omvärlden. Inte konstigt att chiwawor och andra småhundar ofta skakar med det ansvaret på axlarna, dom är ständigt i panik, får aldrig slappna av nästan i vaket tillstånd.., det är djurplågeri i mina ögon, om det inte hade varit pågrund av att det händer pågrund av okunskap bland hundägarna till dessa stackars djur!  Vi måste alla som har ett djur vilket som, framför allt en hund som är ett flockdjur, visa att vi är lugna,stolta ledare med stort självförtroende.., lugna i alla situationer! En hund lyssnar och respekterar inte en emotionell "flockledare"!

Inte ledsen,arg,frustrerad,rädd eller osäker kan man vara för annars känner hunden av det, och reagerar därefter. Allting hunden gör eller inte gör, gör den pågrund av människorna bakom hunden.

Glöm aldrig det. Hundar som alla djur agerar instingtivt.. alltid!  En pitbull (tänker) inte när den är 4 månader;

" hmm, när jag blir stor ska jag hamna i tidningen..hehe"!!!

Om en pitbull biter an annan hund så är det pågrund av att hunden instingtivt har agerat på något. Vi måste styra upp hundens beteende och agerande hela tiden, och varjerandet av ras gör att man behöver jobba på hårdare innom vissa bitar i rehabiliteringen, eller uppfostran, eller var hunden nu befinner sig mentalt i sin utveckling.

Ta komandot och kontroll över hushållet som jycken styr just nu, så har du kommit mer än halva vägen med era hundar:)

Sen överöser man hunden med kärlek, när de tre grundstenarna sitter!

# FYSISK/MENTAL UTMANING

# REGLER-GRÄNSER-BEGRÄNSNINGAR OCH SIST…

# KÄRLEK,POSITIV FÖRSTÄRKNING OCH ALLT SOM NI REDAN GER.

Ni börjar bara i fel ände!   Samma sak hur ni ser på era hundar…

Det ska vara;  DJUR - HUND - RAS - NAMN (exempelvis   Ronja) Men ni ser det;  RONJA  -  RAS  -  MIN DOTTER!!!

Ser ni detta, eller blundar ni för det, eller stämmer kanske lite…?

Mvh   angelo

#4 Var får du dom där 75% ifrån?

TS Ett tips är att rigga träningstillfällen. Be bekanta hjälpa dig. Preppa dem med nåt som hunden tycker jättemycket om, kyckling eller nåt annat supergott. Placera ut dina bekanta efter en väg där du går. När ni närmar er så får personen kasta ner kycklingbiten så att hunden får ta den, men människan hälsar inte, utan går bara vidare. Någon kan sitta ner, någon stå still, någon promenerar. Det enda de gör när du och hunden kommer och promenerar förbi, är att kasta fram kycklingbitar.  Kan ju knappast bli sämre i alla fall :)

Jag har socialtränat våran valp då genom olika saker.

Gick ut o satte mig där ganska mycket folk rör sig satt på en bänk hunden nedanför, droppa lite godis då o då men dalla inte.

6 gav bra tips på hemma så har jag gjort med tonårskompisar till sonen :)

Jag tycker att man kan ha en bädd där hunden helt enkelt får vara i fred, här ska ingen fram o klappa hunden. Det är viktigt att man får en trygg hund fast det är bekanta hemma hos än.

Har själv ett liknande problem med min tik även om det inte innebär ett problem på samma sätt som för dig. Hon är helt enkelt inte intresserad av okända människor (vilket är helt okey för mig) men när de försöker ta kontakt går hon undan. Tyvärr är det inte helt ovanligt att människor inte förstår och fortsätter att pressa henne vilket gör henne rädd och stressad och för hennes skull borde hon bli mer självsäker.

Absolut bäst resultat har jag fått när jag helt enkelt låter henne ta det i den takt hon önskar samtidigt som jag upplyser människor om att hon inte vill hälsa och att de inte ska låtsas om henne. Hon har också haft en del draghjälp av hanen som tycker människor är jätte skoj. I ditt fall tycker jag dock 6:ans förslag om mer aktiv träning låter vettigt. Vet förresten också att jag läst en artikel där personen klickertränande en hund som var rädd för barn, kan vara i samband med canis webbkurs men det är ju också värt ett försök?

#4: Du slutade ju svara angående min tik i en tidigare tråd men du får gärna komma med konkreta råd. Alltså gör si och så istället för dominans, dominans, dominans.

Jag tacklar dessa "problem" från 3 håll, min omplacering är rädd för barn sen tidigare (hans första träff med ett yngre barn blev inte lyckat och han flydde men mer än så vet jag inte) och reagerar på alla yngre barn genom att lägga benen på ryggen och dra all världens väg när han hör eller ser yngre barn. Hans gräns ligger på runt 10-11 år lite beroende på hur de talar och rör sig. Därtill har han inget direkt intresse för folk, sådär lagom reserverad som han ska vara men också liiite osäker.

JAG vill iaf att han ska ha enbart positiva känslor kring både barn och vuxna och generalisera den till något över lag bra. Så här jobbar jag från 3 håll med just barnen som exempel.

1. - Jag börjar med att bara lära hunden Barn=köttbullar, klassiskt får hunden lära sig att koppla en sak med en annan och istället för att koppla "barn=det där han upplevde först"som blivit = rädsla/flykt-känsla bara av att se barn så går han sakta över till att känna barn=köttbullar=dödskul! Och svansen börjar gå och hela kroppsspråket blir framåt och lyckligt bara av att höra dem. I det här steget kommer allt från mig, och när barnen är positiva kan jag hålla på köttbullen. Vänder sig hunden till mig då för att få det den vill ha anser jag att hunden har kopplat då den faktiskt numera kan tänka på annat i situationen, och dessutom har vi fått ett skvallrande på köpet = hunden vet att barnet är en signal och kan börja arbeta i närheten av dem för att få något. (vill man sen att hunden ska ta kontakt när den ser något så kan man fortsätta på detta spår).

2. - när barn i sig inte är någon fara kommer nästa steg, som delvis tagits upp i ett inlägg en bit upp. Arrangera situationer där barn får kasta något gott. Meningen är att lära hunden att även barnen kan ha något den vill ha och den kan tjäna på att interagera/jobba med/mot dem. Arrangera rena möten på gatan, flörta lite med folk som har butiker i närheten och ta hjälp genom att få gå in en gång om dagen och låta hunden få en godbit. Utöka till fler butiker, fler möten med andra människor osv. Ett smidigt sätt sen är att, när någon vill hälsa, först ta i hand och samtidigt förklara att "ja du kan få hjälpa mig att träna genom att ge hunden en godis, nu tar vi i hand först så att du kan få godiset och sen fortsätter vi att prata lite samtidigt som du slänger ned en godis åt hunden utan att titta på den också fortsätter vi prata och inväntar att hunden försöker ta kontakt med dig för att få nästa bit och då kan du ge den direkt ur handen". Sen kan man utöka det där till att låta barnet vänta tills hunden tagit kontakt innan första biten kommer, utöka genom att barnet får sätta sig på huk, utöka till att bli klappad först osv.

3. - Det jag tycker är den viktigaste biten för att få till helheten, speciellt det sista jag skrev om i punkten ovan. Att ha många positiva erfarenheter av att interagera med olika barn kommer skapa en generalisering och hunden kommer i första hand fundera på om det där barnet också är sådär superroligt. Detta genom att några utvalda barn en i taget får jobba med att skapa en relation med hunden. Detta genom att låta hunden koppla massor av positivt till detta barn, börja med att alltid ge hunden mängder med klassiska kopplingar till detta barn, låt barnet alltid ha med sig en skål köttbullar när den träffar hunden och ställa ned den på golvet och inte göra med mer hunden denna gång. Utöka till att barnet har bara en köttbulle, utöka till att bli klappad, utöka till att låta barnet träna hunden, utöka till att låta barnet ha dragkamp med hunden eller slänga bollar eller något, men utöka på hundens villkor! Det är lättare för hunden att ha en fast punkt i taget och se till att ett barn i taget blir rätt. När dessa roliga barn blivit tillräckligt många kommer hunden inte kunna memorera alla barn och hunden gör istället en generalisering - detta barn är nog också snällt och underbart. Sen kanske den inte upplever alla barn som sina "bästa barn" beroende på hur träningen blir och vad hunden har för upplevelse i grunden, men det blir bättre!

För att ge ett specifikt råd för just er situation och de situationer du nämner att du vill att det ska funka i så föreslår jag att du pratar med den veterinär ni kommer träffa mest och den trimmare ni kommer träffa mest och ordnar så att ni, så ofta som möjligt, kan få gå förbi bara för att skapa en bra känsla för hunden. Gå in, låt personen komma med en skål gottgott och ställa ned till hunden, låt den äta upp och gå igen. Eller vad som nu funkar för er. Utöka till att "stå ut" med ett hej, en klapp osv.

9 Bra tips. Enkla bra övningar som hjälper

#4 Var får du dom där 75% ifrån?

Från vilken typ av obalanserade beteenden jag har stött på från mina klienter, och de klienter som C.M brukar träffa och den typ av hundar och beteenden han stöter på. Samma erfarenheter har min träningskollega, vän och lärare Tomas i Tygelsjö haft, vilket vi har diskuterat ofta. Tänk på det i framtiden när ni träffar eller ser småhundar.., studera dera beteenden så lär ni se nervösa,osäkra och till synes aggresiva småhundar överallt. Men det är inte aggresivitet, bara osäkerhet och stress som verkar vara aggresivitet, då hunden skäller morrar och annat vid möten av folk och hundar. Samma sak i hemmen.., så fort någon kommer på besök så blir det skällande och vaktande och obalanserat beteende i alla dess former.  Bra träningstips här ovan annars från flera stycken, men för att det ska fungera till 100% och att det ska gå snabbt, så krävs de punkter som jag poängterar så ofta…

#11 Sluta presentera olika siffror i % när du inte har en undersökning som stödjer det. Siffrorna är tagna ur luften, och är bara vad du tror att det är efter dina erfarenheter. Det är inte korrekta siffror, och det ska vi ju knappast få folk att tro heller utan en riktig undersökning.

11, då du bara drar till en % ? det är väl 3 e gången vi ser dina procent bara tagna i luften för oss andra. Jag håller inte med dina 75% för 5 öre. Jag träffar massor med små hundar både småhundträff,pudelträff,och kurser som jag går på inte nån är ostabil. Ska jag se på de hundar man möter är det 5 rottisblaningar som är mindre roliga o möta.

Sluta att hänga upp er på procentsatser, och sluta tro på alla siffror som ni tror på bara för att de är skrivna av "så kallade namnkunninga experter".  Man ska inte tro på allt man läser i böcker! Eller alla här tror på biblen till punkt och pricka också? Mina ungefärliga siffror är bara ett sätt att uttrycka mina erfarenheter på ett tydligt sätt. Här nere i Malmö så ser det i alla fall ut så ute bland hundar. På pudelträffar och andra kurser ser man ett beteende, då en massa andra hundar invärkar och t.o.m korrigerar varandras obalanserade beteenden, och det finns kursledare som styr upp och håller ordning! Din hunds riktiga beteende ser du ute i det vanliga livet då bara hund och hundägare är inblandad!

Själv kan jag nog tro att procenten stämmer…. om det inte är ännu högre. Hur många gånger ser man inte att det är skrivet att små hundar är "skälliga"?  Vad beror det på tro? Många gånger ser man åxå: Han/hon (om en liten ras) TROR att han är stor, skäller och morrar som en dåre….. vad de inte begriper är att hunden VET att den är liten….. och därför skäller som en dåre :)

MÅNGA (säger inte alla) som har en liten hund, har inte samma regler för den lille som de flesta har för en stor hund. Varför? För att den lille inte märks lika mycket. En liten hund får sällan den motion den egentligen behöver, därför att många skaffar en liten JUST för att den "inte behöver så mycket". Många har inte så mycket regler kring de små, både för att de är söta och små, men åxå för att konsekvenserna blir mindre av de små raserna.

Här, där jag bor, har många jakthundar. Det är främst jämthundar, välmotionerade och fina hundar. Ett stort gäng familjer med sällskapshundar av varierande storlek, samt äldre människor med små hundar. Jag har inte träffat en enda nervös jakthund. Inte en enda nervös hund bland de människor här som har hundar de tränar regelbundet med. Ingen av de jag vet med utställningshundar är nervösa…. kvar är några pensionärer med små hundar som är skälliga och nervösa/osäkra, både mot andra hundar och mot människor. Man kan ju fundera lite kring vad det kan bero på?!

Om jag tänker utifrån mig själv och mina erfarenheter, vi tar kring de här småhundarna som pensionärerna här äger. Människorna är helt underbara, glada, pratsamma, mysiga. Deras hundar beter sig på samma sätt allihop (de är 4 olika, för de som vill räkna procent :) )

När vi kommer, jag och mina tre hundar, börjar de skälla och dra i kopplet på rätt långt avstånd. Ägarna korrigerar inte på något sätt. Ju närmre vi kommer , desto mer exalterade/upphetsade blir deras hundar. Samtliga beter sig på precis samma sätt, fastän de har olika ägare. När vi kommer riktigt nära kan man höra ägaren säga: Nä, sluta nu… eller : vill du prata med dem, nä, eller: vad säger du Lina?.  INGEN talar om för hunden att det inte är ok att bete sig så.

Så… vad är problemet här? Hundarna eller ägarna? Tror ni att hundarna känner sig säkra eller osäkra. Hur ska de bete sig?

Jag tror på att man kan träna sin hund, som jag skrev i ett tidigare inlägg ovan. Jag tror åxå att många små hundar hanteras på ett sådant sätt att de blir osäkra. Jag är helt övertygad om att om vi kunde börja lyssna på varandra istället för att ge varandra käftsmällar….. så skulle vi få många fler lyckliga lydiga hundar :)

TACK!!! Äntligen någon som ser vad jag ser.  Håller med dig om allt du skrev här ovan:):)  Lite skrämmande att så få hundägare ser detta fenomen faktiskt!  Men men, det gör att jag lär ha fullt upp med mitt jobb länge länge;)

Och själv ser jag skällande och ohanterliga hundar i alla storleksklasser, från minsta bichon till afghaner och alla "typer" - utställning, jakt, kennelhundar… tror dock att det beror på att jag rör mig där folk med större ohanterliga hundar väljer att röra sig - antingen nära hemmet eller så åker de ut i skogen där de inte riskerar att möta någon. Tror dem iaf, sen träffar de på mig och mina låååångt inne i urskogen.

För det ÄR mycket lättare att ha med sig en liten… vilket ord ska vi använda, ouppfostrad/vild/svårhanterlig hund än en som man fysiskt inte kan kontrollera. Och därför är det nog som så att vi ser fler utav de mindre hundarna. De större finns också, även om de sätter mer krav på en lösning av problemet. Men långt ifrån alla klarar av att lösa problemen och söker sig istället till folktomma områden.

Lägg därtill att många småhundar SKA skälla, antingen som standard i deras ras(eller någon av blandningarna) eller så finns det i de raser som bildat aktuell ras. Alla småhundar är ju faktiskt INTE sällskapshundar även om de är små. Taxar, för att nämna något. Och därmed är det inte självklart att det är brist av motion eller liknande som skapat skällandet, det är bara deras förstahandsval.

Skillnaden i antal mellan små galna hundar och stora galna hundar är inte så stor som ni tror! Ni råkar bara se de små oftare men de stora finns de lika gott om. Är faktiskt väldigt sällan jag möter en liten skällande hund, mycket sällan.

Och för att vara lite jävlig så behöver man INTE korrigera ett skällande för att få bort det. Ibland är det bättre att inte säga något alls eller förebygga det. Man måste inte ha fram ett felaktigt beteende för att få bort det, det riskerar mer att göra det ännu värre.

Det finns absolut många större obalanserade hundar med, men de små hörs och syns mera då de blir helt hispiga när dom sätter igång.  Som jag sagt i en gammal tråd, jag kan räkna på en eller 2 händer, samtliga hundar som jag har träffat som har varit helt balanserade… så stora problem har vi med våra hundar faktiskt!!!

#18 Då rör du dig i helt fel kretsar och jag beklagar att du inte fått träffa fler än så.

Nästan alla hundar har mindre eller större obalanserade beteenden, frågan är bara om någon upptäcker det,bryr sig och gör någonting åt det!!

Vill först och främst så vill jag poäntera att hon aldrig reagerat som hon gjorde med veterinären och det tror jag mycket har att göra med hennes minnen från att hon bröt benet. Uppenbarligen är hon inte helt trygg i sig själv men så långt som #4 beskriver det har det inte fått.

För det andra, 3, 6, 7, 8, 9: tack för era råd! Det är sånt jag behöver, konkreta råd för att hjälpa mig hjälpa min hund bli tryggare i sig själv. Inte få höra vilket dåligt jobb jag har gjort fram tills nu.

#17 "Skillnaden i antal mellan små galna hundar och stora galna hundar är inte så stor som ni tror! Ni råkar bara se de små oftare men de stora finns de lika gott om. Är faktiskt väldigt sällan jag möter en liten skällande hund, mycket sällan."

Eller… är det….gud förbjude Du som ser de stora oftare, men inte de små, som det faktiskt finns fler av : ):)

#22 Vem som har rätt kan man ju diskutera i evighet.
Jag tycker mig se lika mycket små som stora som skäller och drar. Som tur är är det fler som inte gör det. FÖr hur kul kan det vara att gå ut och möta skällande hundar hela tiden ;)

#20 Än en gång, jag beklagar att du träffat så många mer eller mindre obalanserade hundar.

#21 Det kan mycket väl hänga ihop, är det något riktigt obehagligt hon upplevt så kan den enda händelsen räcka för att hon ska misstänka alla så att säga..

#22 Ja precis, så skulle det ju också kunna vara… ;) Näe, jag rör mig både i småhunds-täta områden och storhunds-täta, om man skulle generalisera dem sådär rakt av, och inte har de små varit fler i antal för det. Däremot verkar de små jobbiga alltid vara flera än de stora jobbiga i samma hand, sällan man ser mer än en jobbig stor hund hos samma förare men desto fler små hos en och samma förare. Dessutom tas ju de små oftast som ett "mindre" problem hos föraren, vilket gör att de med större hundar gör allt för att tystna ned medan de med mindre kan stänga för öronen typ. Det kan jag mycket väl hålla med om. Men det finns fortfarande, skillnaden är att de med stora hundar oftast försöker undvika sånt som de inte kan hantera..

Du som hundägare måste ta tag i alla situationer som du och din hund hamnar i. Är du ledaren, och inte din hund, så tar du första kontakten med hundar och människor som ni träffar. Skulle en hund som kommer fram vara uppe i varv, så varför inte korrigera den hunden också,(om inte ägaren gör så), genom att sätta upp handen som en polis och säga typ stanna eller lugn, eller vad du vill. Visa med ditt kroppsspråk att det är du som styr och kontrollerar mötet mellan din hund och andra varelser, spelar ingen roll om det är en människa eller en annan hund! Om du är en trygg,lugn och självsäker ledare, så smittar det av sig både på din hund och andra hundar och hundägare.., ta kontroll!!

#25 Jag skulle aldrig få för mig att korrigera någon annans hund. Och jag skulle aldrig uppskatta om någon annan korrigerade mina. Det är en slags tyst respekt man borde ha för andra hundägare, de väljer själva hur de vill göra med sin hund. Då ska inte jag eller någon annan komma in som en besserwisser och tro att man kan göra någon annans hund lugn på sitt sätt eget sätt. Som om att man kan uppfostra den andres hund bättre.. Nej.

Jag tycker att det är dålig respekt från en hundägare mot mig och min hund, om dennes hund kommer springande eller drar i koppel helt uppstressad och fixerad på min hund!  Dåligt uppfostrad och tränad hund.., då hjälper jag till att lugna ner hunden för att undvika tråkigheter!

#27 Du är som du är, jag skulle som sagt aldrig göra så och skulle inte uppskatta om någon gjorde så mot mig. Det är inte min hund så jag anser att jag inte har rätt att göra så, vice versa. Det räcker med att man håller koll på sin egen hund i sådana tillfällen, å föregå med gott exempel.

ok

#27 Nu har inte jag såna hundar som du beskriver och kommer nog aldrig träffa på dig heller, men en sak ska du veta och det är att det garanterat kommer bli MER tråkigheter för den som får för sig att, på något sätt, korrigera någon av mina hundar. Okej om min hund eller för den delen någon annans hund kommer fram till mina/någon annans eller mig/någon annan och jag eller någon annans hunds ägare är utom synhåll/räckhåll, då kan man försöka få bort hunden i fråga och då endast i den mån det behövs. Men att ge sig på att korrigera Min hund utan Min tillåtelse Kommer att sluta med Riktiga otrevligheter som jag förmodligen inte bör skriva här.

Så att du är medveten om vad du kan råka ut för om du gör något såndant, och det med ALL rätt! Herregud, det är väl bara att flytta på sig om man inte gillar hur någon annan har sin hund…Vilket är vad du bör göra, eller Prata om det Först, om du vill behålla ditt (förmodade) välmående.

Gör jag ganska ofta.., korrigerar hund och visar hundägare som har stirriga hundar, och både hund och ägare verkar tycka det är både skönt och bra.., då det behövs så ofta. Jag förklarar ju också varför jag gör som jag gör.., men det är ju i de fall som jag ser att det behövs.

#30 Var precis så jag menade :)

Ni hade inte fått det lätt ska ni veta, har varit närkampsinstruktör, med 7års Aikido, hapkido, och boxningsträning och sparring sedan jag var 18 år.., idag är jag 43, men min form är bättre än de flesta 25 åringar, så mig biter inte sånt snack på mina små vänner:)

 Jag tycker hela tråden har ballat ur igen…  o man kan ju undra varför igen….

Hoppas TS har fått bra tips o sånt så du kan träna din hund, en sak man kan göra med är vända sig lite till sin uppfödare. Ofta kan de ha vissa ess i fikan på tips men tänk på det tar tid :) Och ge det tid.

Sant…jag har sagt mitt.

Vill tillägga att när man skaffar en hund så måste man ta reda på hur man skall ta hand om just "den" hunden, för alla hundar är olika, vissa hundar tar komando direkt, andra hundar får man slussa fram, sedan är det också beroende på vilken eller raser det finns hos en hund, för vi har det där med inteligens, arbetsförmåga, burksförmåga, osv osv,

Men allt hänger inte på hunden utan det hänger också vem som äger hunden!

Allt hänger på ägaren!!!

Börja ta 100%, (för er som hatar mina procentsatser);), ansvar för hunden, så blir nog alla problem mindre.

#37: Exakt vad betyder det att man ska ta ansvar? Kan du inte vara lite mer astrakt när du ger råd.

Du har inte heller svaret på mitt inlägg i 8:an, blev det för svårt med konkreta träningsförslag?

#4:" Du slutade ju svara angående min tik i en tidigare tråd men du får gärna komma med konkreta råd. Alltså gör si och så istället för dominans, dominans, dominans."

Ok. Många tolkar det som dominans märker jag.  I min värd kallar jag det inte dominans. Det använder jag mig bara av med en hund som är dominant, eller "red case"fall, där hunden är så i panik så att den instinktivt blir aggrssiv! Då kan det behövas dominans tekniker, och man använder det för att, som alltid.., lugna ner hunden. Vara dominant i sitt kroppsspråk och "ta över" området så att säga.

Man talar om för hunden att - "nu kan du lugna ner dig, för nu är det jag som har komandot och ingen ska skada dig".. Ditt lugna självförtroende och tydliga språk lugnar ner hunden efter olika mycket protest. Målet är i sådana extrema fall oftast att få hunden så pass lugn så att man kan ta på hunden ett koppel, för att leda den ut på en promenad. Under promenaden så bygger man upp det ömsesidiga förtroendet med hunden, och tömmer den på energi, både fysiskt och mentalt med lek och spring, vilket också lugnar ner hunden. ( Märk väl att alla tekniker och aktiviteter handlar om att få en lugn och balanserad hund), så man enklare kan tala med sinnet.

Hundens sinne kan inte vara på högvarv, annars får du ej rätt kontakt, så att din komunikation med hunden ska bli tydlig och klar. Sen vilka tekniker man änvänder är smaksak.  Klarar man av att bryta fixeringen så blir rehabiliteringen så mycket enklare, oberoende av "skola" man vill välja.  Du har många bra tips från det gamla goda gardet:)  Jag skriver och tjatar om vissa viktiga punkter, (enligt mig), och det jag mest av allt vill frå fram är helt enkelt.

Var en lugn och självsäker, målvetmeveten, tålmodig och trygg "flockledare" mot alla hundar.., på ett sätt som säger,

" Nu alla andra, så kan ni lägga ner era skydd och vapen, så har jag kontroll på läget i stället. Koppla av ni andra och umgås och mys ni!"

Den typ av ledare. Som "Fonzy", alltid cool lugn, James Bond, Ophra, en lugn och självsäker ledare.  När den känslan infinner sig så har du hittat rätt:)

Och då tyr sig alla djur till dig, även hundar.

#39: Så det konkreta rådet är att vara lugn? Jag är lugn, hon är dock fortfarande osäker.

Var en lugn och självsäker, målvetmeveten, tålmodig och trygg "flockledare".., inte bara lugn.  Och du kan inte bara spela teater. En hund känner dirrekt om du visar känslor så som, nervösitet, osäkerhet, stress, panik, rädsla,oro eller andra "svaga känslor" i ett djurs värld!

Jag är lugn, tålmodig och trygg när jag hanterar mina hundar, hon är heller inte rädd för mig eller hur utan osäker på en del andra människor som tränger sig på. Sak samma om du känner dig som "flockledare", skulle du gå fram till henne skulle hon vika undan vad du än utstrålar. :)

Bor du nära Malmö så visar jag vad jag menar. Det är svårt att visa hur en lugn,självsäker och tydlig "flockledare" ser ut, och beter sig mot en hund!!

#42: Jag bor inte nära Malmö men vad du menar är att du inte kan beskriva i ord hur du skulle göra?

Ta personliga funderingar och frågor till varandra i PM istället! Detta handlar om trådskaparens hund. // Lina medarbetare

Men detta handlar faktiskt om Bolonkanm ser du inte det?

"Jag har gått på olika hundkurser och har då fått svaret att hon atagligen har dåligt självförtroende men hur jobbar man upp sånt?"

Olika hundkurser sedan lång tid tillbaks, och fortfarande inga förbättringar på hundens beteende.

Det är inte så lätt att förklara med text hur en känsla förmedlas till en hund, via kroppsspråk och energi!  Du har väl sett hur svårt mina inlägg har att komma igenom en mur av gamla tankesätt om hur man får en hund att var balanserad. Teorier är alltid lättast att visa i praktik.

#46: Vet inte om det är mig du svarat men jag frågade om min hund eftersom min hund har liknande problematik, alltså är ointresserad av människor hon inte känner eller osäker när de tränger sig på. Vill du svara på Bolonkanm`s inlägg så vänd gärna inläggen till henne genom att skriva nummer framför inlägget. Angående dina inlägg försöker jag i största möjliga mån ha ett öppet sinne men har hittills inte läst dig ge några konkreta tips, inte ens på väldigt konkreta frågor. Därmed är jag lite frågande om du är intresserad av att hjälpa eller bara göra reklam.

#Kalli. Jag vill inget hellre än att hjälpa, men det är inte så lätt att skriva hur man gör, verkar det som…

Dessutom så är det samma svar till er båda.., samma beteenden har era hundar. Vad jag mest behöver jobba med är hundägarna.., hunden fattar galoppen direkt i nästan alla fall.  Därför är det egentligen hundägarens känsla, pondus och beteende som hjälper mig att hjälpa hundar, eftersom det är hundägaren som måste fullfölja den rehabilitering som jag gör.

Det bästa är ett telefon samtal. Enklaste sättet för mig att få den info jag behöver, och för mig att ge info till hundägaren!

#48: Inte helt samma beteende, finns rätt stora skillnanden som att hennes hund verkar betydligt mer utåtagerande än min är.

Sen påstår jag inte att jag är perfekt i alla lägen men sin osäkerhet är ingenting hon får från mig. Hon reagerar inte heller på människor om de inte tränger sig på henne, men även där har hon gjort stora framsteg så helt fel kan vi inte göra. Det är därmed, som nämnt innan, inte ett stort problem men är ändå nyfiken på hur andra skulle göra. Helst när personen har CM som förebild, som jag också nämnt innan, ett ryck i kopplet och en toutch med foten på henne hade du haft en darrande hög bredvid dig som knappast lärt sig att människor är roliga typer.