Eller så överanalyserar du :)

Tycker inte du skall lägga för mycket energi på det om hunden fungerar annars.

Jag tror det kan ligga till så här. Att du korrigerar din hund genom att ignorera honom är ok. Du ska inte låte hunden få en vana med att brusa upp och vara hyper exalterad varje gång du eller någon kommer hem. Skulle det bli en stor hund, eller om det är en dominant kille, så kan det leda till problem när hunden blir vuxen. Pröva att istället korrigera med att försöka lugna ner hunden med kroppsspråk och ett komando typ "sitt" eller knäpp med fingret och peka ner i golvet..exempelvis, alltså göra korrigeringen kort och inte så långdragen.., så fort hunden är lugn och sitter, sätt dig ner och ge hunden lite kel,(positiv förstärkning), och säg "duktig pojke" eller något. Ganska kort kel, sen res dig bara lugnt och bestämt upp och ta av kläder, eller vad du ska göra innan du går in. Gör hela övningen med lugn och självförtroende, och känn dig tydlig och självklar i ditt inre, självklar över att du fixar detta tillsammans med din hund! Anledningen till att hunden "leker" mer med andra handlar kanske om respekt för sin "flockledare", alltså du. Du har tydligen lyckats, (än så länge), att ge din hund den trygghet och de behov den behöver för att den ska se dig som sin flockledare. Lättare att bråka och busa m andra kanske, pågrund av att han inte vill störa dig när det finns andra att störa sig med;)

#1 Haha, ja kan vara så att jag överanalyserar :P. Men vill ju att han ska tycka att jag också är rolig :)

#2 Jo jag vet. Han har redan fattat att han ska vara lugn så han brukar sitta vid dörren när jag kommer hem och springer inte fram och hoppar på mig.
Ja det kan mycket möjligt vara så..

Jag tor han ser lugnet o trygghet i dig de andra kanske mer är fjäsk o busfarbror med din pappa? Sen bror är lekkompis, du hamnar mer dig gör man annat med :) leker du med honom? Vågar du leka lite clown? För jag tror det är en viktig del att man även leker med sin hund, jag leker mycket med våran 7mån valp och även med våran vuxna hund.

#4 Ja det kan vara så. För jag ser ju hur han är mot vår andra hund. Ibland kan han ju smyga fram till honom, vifta på svansen, bakåt med öronen och slicka på honom. I princip så gör han mot min pappa.
Och ja, min lillebror är ju tonåring och får konstiga ryck i bland och hoppar omkring och är allmänt konstig (så som tonåringar gör :P), och då får han igång honom lite och busar.
Men alltid när han kommer fram till dom så viftar han på svansen och drar öronen bakåt. Så gör han inte mot mig.

Jadå, jag vågar spela ut och låter med pipig röst osv. När jag rör mig och kanske försöker springa ifrån honom inne så han får jaga mig tycker han att det är kul.
Men när vi är ute är det inte lika roligt, han blir inte så glad när jag berömmer honom så han viftar på svansen eller liksom visar att han blir glad när han får beröm.  Fast å andra sidan så är det ju rätt jobbigt när en hund blir jätte exalterad vid beröm och tror att det betyder att man ska springa runt och busa eller hoppa osv. Men ändå :P.

5 Jag låter inte pipigare för jag leker. Men jag kastar leksaker ute o inne, gömmer dom o får leta fram. Jag springer latjar dragkampar osv.  Jag tränar mycket kontakt varje dag. även brukar jag gömma godis ute i barken på träd o lite här o var. Det är något även unghundar gillar. Men det krävs vissligen att det inte är för kallt ute.

#6 Ne pipigare behöver man inte vara, men har testat med det bara för att liksom få uppmärksamheten och få igång honom att leka.
Ja, gömma godis gillar han, både inne och ute.