Man åker vanligen till en vet. eller låter vet. komma hem till er.
Hunden får en lugnande spruta, och sen en överdos av något..
Minns inte hela processen..
Hunden ska hur som helst Inte lida, eller så under själva avlivningen.

Efteråt får du antingen
A. Ta med dig kroppen hem
B. Lämna den hos vet. som då kremerar den tillsammans med andra djur
C. Be vet. kremera hunden separat åt dig för att sedan hämta tillbaka askan.

Så ser det i alla fall ut hos vår vet. med de hundar vi tagit bort.
Senaste var i september 2oo8.

Jag anser att man ska minimera All möjlig stress.
Välj en vet. som hunden känner sig trygg med, och ta gärna hem vet. om hunden blir stressas av vet.mottagningen.
Min tik fick dock gå till vet. då hennes hundkompisar ägs av vet. och hon älskade honom, och att vara där.

När jag parktiserade hos en veterinär så kom det in en hund som fick lov att avlivas . ägaren var förstörd och han fick den tiden han ville han satt i över 4 timmar innan han var färdig och hade sakt hej då . veterinären var mkt mån om både ägare och hund . Allt gick lugnt till och ägaren satt med hunden hela tiden vid golvet .

Man får välja själv om man vill begarava hunden själv eller få den kremerad och få hem den sedan eller att man varken vill begrava den eller ha den kremerad och att vetten tar hand om hunden efteråt och då vet jag inte faktiskt vad dom gör med hunden . Den hunden som jag var med vid togs med hem för begravning.

Och när jag var 10 tog vi bort våran Tax och då ville mamma att vetten skulle ta hand om det !

kanske lite svar på dina frågor iaf

måste man ange anledning till varför hunden avlivas? finns det ogiltiga anledningar? vad kostar det?

#3 Min vet. avlivar inte utan en riktigt bra anledning.
Han avlivar alltså inte hundar som
"Vi måste flytta, och kan inte ta med hunden"
eller
"Vi hittar ingen som kan ta honom"

Så vissa veterinärer kräver en bra anledning. Andra ingen alls.
Det kostade 1400 (med kremering för vår rottweiler) och 2100 för vår blandrastik med kremering.
Båda separat kremering.
Priset höjt eftersom krematoriet höjt sina priser.

Kremerade även en katt som gick på ca 1800, men fick "kompisrabbat" och betalade bara 1000 allt som allt.

Det är olika vilken vet. man tar och så.

okej, är väl enklast att höra med veterinären i fråga, men vi har inte bestämt oss än hur vi ska göra. det är inget lätt beslut…

tack för alla svar :)

3 tycker man ska berätta sanningen varför man avlivar. Avlivning kostar olika, 1300 betala min kompis mamma för mellanstor hund. Jag tycker dok man ska välja en vetrinär man trivs med.

Det var planerad avlivning pga hunden var gammal o deverse fel stackarn. Men iaf åkte hon in avliva hunden var med hunden hela tiden, hon fick sen urna för att kunna begrava den på sin gård. Men jag fatta det som att det gick bra till sen är den vetrinären väldigt bra på både djur o ägare hon stökar inte över utan man får extra tid.

vi har inte behövt åka till veterinär så många gånger, tror inte den här hunden i fråga har varit hos veterinär en enda gång mer än för vaccinering. han är inte ens 2 år gammal.

#5 Får jag vara så fräck och fråga vad som är fel på hunden som ni planerar att eventuellt ta bort?

Ja, hör med den vet. ni ska till. Så får ni mer exakta svar.

7 låter lite synd o ta bort en 2åring.

Förstår dig helt, då jag för ett par månader tog bort min nyblivna 1åring.

Ett beslut som än idag tynger mig, och det går inte en timme utan att jag tänker på henne - fortfarande, efter 3 månader utan henne vid min sida. MEN, jag vet också att beslutet var det ända rätta för henne, trots hennes ringa ålder.

Vi gjorde så att vi bokade en tid för avlivning, dom frågade varför och jag berättade kort hennes bakgrund, mina tankar, andras tankar kring det hela. Mer behövdes inte sägas, då det syntes så tydligt på henne hur förstörd hon var (psykiskt).

Så när det var dags säckte dom ner lite, tände ett litet ljus i en fin glaslykta. Frågade om jag var redo, och så gav dom henne en lugnande spruta först.
Då satt vi på golvet och hon låg mellan mina ben medans hon fick den. Sen fick hon somna där i min famn.
Efter en kvart - 20min kom dom försiktigt in och frågade igen om jag var redo. Lyckades få fram ett svagt Ja under alla tårar som rann som Niagarafallen.

Veterinären var så gullig, hon satte sig bredvid mig på golvet och tog försiktigt upp hennes arm och började spruta in tre stora sprutor av en blå vätska - som var en rejäl överdos av sömnmedel.
När hon skulle ge den andra sprutan kände jag hennes sista andetag mot mig.. Och sen hade hon vandrat vidare till en lyckligare plats.

När hon hade gett alla sprutor så lämnade hon rummet och sa att jag fick sitta där inne precis hur länge jag ville och behövde. Och att jag sen bara behövde gå. (För alla papper och så hade vi fixat med innan, precis när vi kom för att slippa det efter hon hade somnat in).

Hennes kropp valde jag att kremera och sen sprida tillsammans med alla andra djur som avlivas - då jag kände att det är där hon hade velat vara, med alla andra djurkompisar. Och för att jag aldrig skulle klara av att ha hennes aska hemma, för jag hade nog haft ihjäl den som ens petat på urnan.. För att inte tala om något hade hänt med den.

Som någon skrev ovan, så kan du välja att ta hem kroppen, kremera den separat och sedan hämta askan. Eller att kremera den och låta den spridas tillsammans med alla andra djur (sista alternativet är det vanligaste).

Skicka mer än gärna ett PM, så kan jag berätta mer om hela händelsen om du vill.

hunden i fråga är egentligen min brors, men den trivs inte hos honom i det nya huset han köpt. han bara springer hela dagarna, kan aldrig vila och är allmänt stressad. dessutom kissar och bajsar han hejdlöst överallt.

så han har bott hos oss sen dess och problemet är väl att vi egentligen inte kan ha honom… jag har en egen hund också som bor här, och den kommer jag ta med mig när jag flyttar. min brors hund kommer jag inte ta med mig då jag inte känner att jag har tid för en sådan hund. han kräver väldigt mycket tid. mina föräldrar vill egentligen inte ha passet med en hund, speciellt inte en så tidskrävande som han är.

och att lämna honom till någon annan finns inte heller i våra tankar då det är en amstaff, som har uppvisat vissa tecken på överbeskyddande. att lämna bort honom är inte tänkbart ifall nåt skulle hända, för allas skull. det är även en sådan ras som lätt hamnar i fel händer.

så summa summarum, vi kan egentligen inte ha honom men tycker samtidigt att det är fruktansvärt om en så ung och fin hund ska behöva sätta livet till för att vi inte har tid.

#10 tack för din berättelse :)

#11 Usch, låter inget vidare. Visst är det svårt med en sådan ras. Men man får inte ge upp i första taget. Det kanske tar ett tag, men det finns hopp för de flesta hundar.

Jag har vart akuthem åt en amstaffmix.
Han kissade inne m.m.
Jag hade inte tiden han krävde och var tyvärr tvungen att lämna honom vidare.
Han blev så att han började riva stället han var på. Började bete sig osäkert emot människorna p.g.a. omständigheterna.
Efter ett tag försvann han till någon, och ingen hörde något. Man befarade att han gått förlorad eller hade dött.
För ett litet tag sedan fick jag reda på att han kommit till en familj!
Ett riktigt hem och allt funkade Kanon!

Men förstår er verkligen.
Själv haft en tik jag tog bort, för jag vågade helt enkelt inte lämna iväg henne. Hon hade haft det fruktansvärt svårt innan, och även veterinären tyckte vi gjorde rätt. Många undrade varför vi höll på så länge med henne, men vi ville ge henne en ärlig chans. Tyvärr räckte det inte. Hon mådde inte bra i sig själv och tyvärr gjorde jag beslutet att låta henne vandra vidare. Jag ser henne som min största sorg i livet och jag saknar henne något fruktansvärt ibland. Hade man bara kommit 6 månader innan hade hon kanske kunnat räddats.. Men ibland blir det inte alls som man vill.

11, Låter som en hund som behöver mycket tid o arbete. Hur ni väljer är upp till Er o din bror. Jag hade fårstått om jag var vetrinär inte lätt hund o sätta i vilket hem som helst iaf. Vem vet kan komma till riktiga rötägg ursh ja. Lycka till ändå hur det än blir.